Vad händer om man råkar ut för olika saker, som en bilolycka? Det är tack och lov inte så ofta man råkar ut för en bilolycka. Det är väl också anledningen till att man inte vet hur man reagerar om man råkar ut för en. Att förbereda någon med autism är närmast omöjligt att göra. Igår var det en bilolycka. Sonen var inte i bilen som krockade. Han satt i samma bil som mig som kom strax efter.
Något upprörande först, tre bilar åkte förbi utan att stanna. Hur kan man göra det? För det första så ska man stanna enligt lag vid en olycka. Det var mycket tydligt att ingen hade stannat och att olyckan precis hänt. Jag och sonen stannar, han stannar i bilen. Jag har kört upp på en större trottoar för att inte vara i vägen för någon. Jag går till bilen som står mitt i vägen och helt demolerad för att kolla läget.
Det finns personer som vet hur man ska göra vid en olycka. Jag som först på plats kollar läget med en av de som krockat. En gående säger att hon ringer 112, en annan kollar den andra bilen. Vi är kvar tills räddningstjänst och ambulans kommer. Allt blir avstängt och vi får redogöra för vad som hänt. När allt är genomgånget får vi tillåtelse att lämna platsen.
Tillbaka till sonen som suttit i bilen. Det var flera saker som han tänkt på när jag hjälpte till. Men det viktigaste var väl om han skulle få ett fripass på att inte behöva stanna vid en olycka? Då det är lag på att stanna (om ingen annan gjort det) så är svaret att nej, han skulle inte ha förmildrande omständigheter att inte stanna.
Vid ett sådant besked så måste man gå igenom alla alternativ för hur han skulle kunna agera som fungerar för honom. Alla alternativ inkluderar att han måste stanna. Inget inkluderar att han måste gå ur bilen. Första är att han skulle kunna stanna och ringa 112. Berätta om att en olycka inträffat och berätta om sin autism. Då skulle han kunna bli ombedd att redogöra för vad som hänt.
Vi kom fram till att oavsett så måste han stanna och när polis eller räddningstjänst var på plats så skulle han kunna redogöra för vad som hänt och sedan lämna. Allt detta i denna situation som var denna gången. Ett tillfälle där gående kom strax efter oss och också kollade läget. Eftersom han redan stannat för att ha koll på läget så hade han behövt stanna till räddningstjänst var på plats. Och om han sett själva olycka så hade han också behövt säga det till 112 så att någon kommit till honom i bilen.
Äldsta sonen har han lättare att förstå vid en faktiskt händelse. Inte för att man ska uppskatta en olycka men denna gången gick allt bra och sonen fick lära sig hur han ska göra om han är själv.
Han fick också lära sig att det var okej för oss att stå på trottoaren. Utöver det så gjorde vi flera lagbrott när vi åkte därifrån. Som att åka ut över ett övergångsställe. Allt gick vi igenom noggrant och varför det var okej. Vi stod så att avspärrningarna gjort att enda platsen vi kunde åka iväg var via övergångsstället. Det var fler små saker som inte är tillåtet men som var det nu.
Alla sådana saker är jätteviktiga för honom att veta. Han kan reglerna och lagarna men hur man agerar när lagar och regler inte går att följa vet han inte. Nu vet han att man kan följa lagen även om man bryter den. Jag är så glad för allt som jag lär mig med min son. För utan honom hade jag inte behövt vara eftertänksam och noggrann.
Som maken sa, stackars kvinna som är alldeles mörbultad idag, Inte så roligt att börja nya året så. Som sonen sa, kvinnan som är mörbultad börjar sitt nya år väldigt bra, i livet. Gott Nytt År!
Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.
