Månad: december 2023

Musikhjälpen är avslutad och har samlat in nästan 60 miljoner kronor. Jag har i år missat allt känns det som. Jag vet inte vad som hänt i mitt liv de senaste veckorna men hängt med har jag uppenbarligen inte.

Den var i Växjö, det har jag missat. Det var för att ingen ska behöva dö av hunger. Det har jag missat. Nu igår fattade jag att en katt hade samlat in mest pengar av de enskilda bössorna. Det hade jag missat, en katt. Luffar-Lasse heter han tydligen, katten alltså.

Det är tacksamt att alla kan hjälpas åt. Känns som rätt tema i år när många har det tuffare. Allt har blivit dyrare, även maten. Snart är det jul och julborden avlöser varandra. Det känns inte så bra att själv haft förmånen att vara på flera när det finns människor som dör av hunger.

Det är tur att människan visar på tro på mänskligheten och delar med sig av sitt till andra i dessa tider. Så även om jag varit på julbord så kan jag hjälpa till. Jag kan vara med och bidra att ingen ska dö av hunger. Nu hänger jag med ett tag hoppas jag.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Hon använder det engelska uttrycket, att jag är en hoarder. Jag förstår inte vad hon menar? Som tur är så bor jag i hus. Och ja, förråden är fulla just nu. Mest pågrund av att det inte är sorterat. Det kommer alltså finnas plats i förråden.

En med samlarsyndrom kan ju inte göra sig av med någonting. Allt läggs på hög och tills slut så finns inte rum för att bo. Jag har massor av yta att bo på. Vi har till och med gästrum som går att bo i som gäst. Även om ett just nu är julklappsrum. Där jag slår in och fixar alla julklappar. Eller alla mina är klara. Maken är dock inte det, vad jag vet om. Så därför är det inslagningsatteraljer där.

Att min syster ser alla mina Nittsjö-luvnissar och ”några” snögubbar och kanske en julservice så tycker hon jag är en hoarder. Helt orimligt måste jag säga. Att jag har tillhörande ljusstakar till servicen är faktiskt självklart att man måste ha. Om jag skulle ha syndromet skulle jag inte kunna plocka fram mina fina julsaker för jag skulle inte hitta dem bland alla saker. Så det så. Jag är ingen hoarder och jag kommer kunna fylla på med några julsaker till. Helt utan att behöva förvara allt i gästrummen. Faktiskt!

Ta hand om dig. Vi ses imorgon.

När vi åt vårt första julbord så var det bestämt att vi skulle äta två julbord. Ett med min syster och sedan ett med mina barn. Sedan fick jag förfrågan av jobbet där jag är anställd och inte egen, om jag ville följa med på julbord. Efter lite trixande så gick även det att lösa.

Nu har jag varit på tre av tre möjliga julbord som är kommersiella. Ett julbord är kvar och det är det viktigaste, det på julafton med familjen och alla önskerätter är med. Vi har insett att vi är ganska bortskämda med god mat.

Igår var ett över medelsnittet på betygsskalan. Jag tog alla rundor som är på ett julbord. Kan du turordningen?

1, Sill och strömming

2, Lax och övrig fisk

3, Kallskuret

4, Det varma

5, Ost och kex

6, Dessert

7, Godis

Jag hade en tallrik på varje och jag åt upp allt. Långkålen var inte den godaste jag ätit men den åts upp. Vilket innebar att den var ätlig och jag vill inte bidra till matsvinnet.

Med tanke på att vi som familj var där 2018 eller 2019, och det i stort sett var oätligt så var detta en glad överraskning. Jag visste dock att de bytt ägare för två år sedan så jag hoppades på att det skulle vara till det bättre. Vilket det var, tack och lov. Efter sju rundor så var jag mätt och glad. Mycket trevligt att få umgås med kollegorna.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

De fortsätter i all oändlighet, känns det som. Jag har inte så mycket mer att säga. Det skulle kanske vara att allt tar längre tid än det brukar. Anledningarna till det är många. En att jag inte orkar.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Vi har inte ett lika stort mysterie som på Greveholm. Vi har dock ett litet mysterie. Mysteriet med tandborsten. Maken och jag använder elektrisk tandborste. Även om makens är trasig och behöver en ny, så är det våra vanor som är del i mysteriet. Vi borstar alltid våra tänder på andra våningen i anslutning till vårt sovrum. När vi alltså ser en tandborste på mellanplan som inte är elektriskt så vet vi båda att den inte tillhör oss.

Iförrgår sov äldsta sonen över till igår. Inte för att han ville hälsa på utan för att han inte kunde vara hemma igår på morgonen. Hantverkare skulle komma till hans lägenhet och det stör hans rutiner. Med arbete samma dag så fungerar inte det. Då sov han här och jag öppnade för hantverkaren.

Som sagt han ville inte hälsa på utan bara inte vara hemma på morgonen. Vilket innebar att han kom hit sent och åkte till jobbet på förmiddagen. Senare på dagen när jag då ser en tandborste så säger jag det till maken att äldsta sonen glömt sin tandborste. Maken svarar att det såg han när sonen var på jobbet men glömde säga det till mig.

När jag senare dyker upp utanför sonens lägenhet med en tandborste i handen så fattar han ingenting. För det är inte hans tandborste. Min syster var här för inte så länge sedan, men det hjälper inte, hon har elektriskt tandborste. Syster gick snabbt bort. Nu återstår mysteriet, vems är tandborsten? Den var också i ett resefodral, vilket bekräftar ännu mer att det inte är min eller makens.

Innan syster och sonen är det ganska länge sedan vi hade besök. Maken och jag såg båda två en kvarglömd tandborste igår. Hur kommer det sig att vi inte sett den innan? Det borde vi har gjort, eller? Vet du med dig att du glömt en tandborste här, hör av dig, så vi kan lösa mysteriet. Kanske det är tomtens? För påskharen är inte ute och gör uppdrag nu så hans är det inte. Ja, vi har en tandborste som inte är vår. Det vanliga är att man inte hittar saker som man vet borde finnas. Denna gången var det åt andra hållet.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.