Månad: augusti 2024

Publicerat

Vila benet, my a**

Igår var planen att vila benet. Det gick så där kan jag säga. För det första så bor vi i ett hus med två trappor. Vi har sovrummet på andra våningen och TV:n på källarplan. Jag måste gå i trappor. Minst två gånger på en dag. En för att komma till sängen och en gång för att gå därifrån. Om jag vill se på TV blir det två till.

Jag skulle kunna stanna i sängen hela dagen. Det är faktiskt ett alternativ, för jag har maken. Han skulle göra allt för mig. Han skulle gärna komma med mat till mig morgon, middag och kväll om jag skulle behöva det. Men benen fungerar så jag stannade inte i sängen.

Problemet var inte att jag gick ner en gång för trappan. Det var mer tusen gånger både upp och ner. Kändes som det åtminstone. Det är alltid så att man märker hur bra man har det om något är mindre fungerande.

Nu när mitt knä är lite paj så blir jag påmind om hur lätt det är att gå upp och ner för att komma till källare eller övervåning när allt är helt.

Igår så fick jag för mig att tvätta täcken och kuddar. Då ska det också torktumlas. Jag behövde gå några gånger extra i trappan ner till tvättstugan. Jag vilade inte benet så mycket som jag hade tänkt. Fast det kanske inte var så dåligt ändå. För ju mer jag rör mig desto lättare går det. Bulan har blivit lite större och eventuellt så är det så att jag vänjer mig vid smärtan när jag rör mig mycket eller så ”smörjer” kroppen sig själv. Det vet jag inte vilket.

Jag haltar litegrann och det gör lite ont. Men synd om mig är det inte. För båda benen fungerar. Bägge armarna med. Blåmärken och skrapsår försvinner. Ärren består för att påminna mig om hur bra jag har det. Jag har knän att få ärr på. Det är inte alla som har.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Publicerat

Japp, det är farligt

Men jag tror ändå det är farligare att låta bli. Igår var minstingen och jag ute och cyklade. Jag har känt mig hängig några dagar och var trött i kroppen. Antagligen för att jag gjort mer än jag borde. Skulle jag alltid låta bli att göra saker när jag är hängig, skulle inte många saker bli gjorda. Träna mår man bra av, så det prioriterar jag. Eller ja, då när allt går bra, då mår man mycket bra. Annars mindre bra.

Ibland kan det faktiskt vara farligt. Igår ramlade jag halvvägs på cykelturen. Jag kan skylla lite på den trötta kroppen och knoppen men mest får jag skylla mig själv. När vi åkt halvvägs och det var dags att vända, det var då det hände.

Jag inväntade bilen som kom bakom. stod still. Trippade runt med en fot lös när bilen passerat. Bara det att jag trippade på fel fot. Hade knoppen varit mer med så hade den vetat att innerfoten borde vara den som inte sitter fast i pedalen. Hade kroppen varit bättre hade den hunnit ta loss den foten som satt fast innan jag ramlade. Eller la mig ner. För jag stod ju still och sedan låg jag ner.

Benet som försökte lösa ut foten tog i backen först. Med knät. Minstingen vände så klart. Han var precis framför mig. Jag kom upp ganska fort. Ingen mening att känna efter, för vi var ju bara halvvägs. Dessutom hade vi precis avslutat en låååååång nedförsbacke som vi skulle ja, tillbaka uppför.

När vi var hemma igen. Hade inte tid att göra annat än att cykla och torka lite blod på vägen hem.

Jag tog mig hem. Lite envishet är bra att ha ibland. Jag visste dock redan igår att den jobbiga delen kommer idag. Rengöring, högläge och vila på kvällen. Allt för att göra det lättare idag. Vilket var en bra plan.

Bäst av allt, passet avklarat men också att jag hade hjälpt äldsta sonen innan på dagen så idag kan jag vila benet. Tänk vad bra livet är ändå. Med eller utan lite bulor på vägen. Träningen kommer jag fortsätta med, för det är farligare att låta bli.

Innan läggdags och bulan var ett faktum.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Publicerat

Snart dags att boka

Jag brukar ha bokat vårt julbord i september. Jag har faktiskt inte ens hittat något att visa för mina medföljande julbordsätare. Inte ens maken har fått något förslag vart vårt traditionsenliga julbord ska ske.

Snart är det september och det är dags att boka. Jag vill bara säga att jag är inte så tidigt ute. Förra året var vi på julbord på Liseberg i Göteborg. I fredags förra veckan fick jag mejl från Liseberg att jag var välkommen att boka julbord.

När jag kollar på datum så finns det ledigt och vi hade kunnat välja fritt vad vi velat ha för datum. På lördagen så var alla de bra dagarna borta. Jag börjar nu bli lite stressad över att jag är ute försent. Har du bokat ditt julbord ännu?

Annars är allt som vanligt. Många julklappar är redan inköpta och klara. Jag tittar på snögubbar och har köpt snögubbar. Jag kollar nyfiket om Nittsjö-tomtarna och års-snögubbar för 2024 är släppta. Vilket de är, inga är köpta (ännu).

Lycklig över att det blir fler Nittsjö är jag fram för allt. Nittsjö Keramik gick i konkurs i våras. Tacksamt nog har två tjejer köpt det och ska fortsätta driva det. Önskar all lycka till med det. Även om jag är en trogen kund så lär inte mina två tomtar förändra det så mycket för dem. Fast bättre än inga. Många som köper två så blir det stor förändring.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Publicerat

Bildkavalkad av dahliorna

Jag har många olika sorter. Några har inte slagit ut än. En har inte fått en enda knopp. Men det är nog för att jag delade den. Den kommer blomma nästa år hoppas jag om inte annat. Jag är mycket nöjd med alla som hittills slagit ut.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Publicerat

Bättre sent än aldrig

Det brukar man säga om man gjort något försent. Jag har gjort något försent men denna gången vet jag inte om det stämmer med bättre sent än aldrig. Igår klippte jag min lavendel. Den ska vara klippt senast, verkligen senast, första veckan i augusti. Då börjar blommorna att blomma ut. Vilket syns tydligt.

Jag har alltså vetat om att jag borde klippa lavendeln. Jag har bara prioriterat annat. Lavendeln har gått och varit den där saken som mal i huvudet men blir ändå inte gjort. Igår blev det gjort. Ungefär 20 dagar sent bara. Frågan är nu om de överlever? Kommer de blomma nästa år? Eller kommer det bli alldeles strålande?

En annan sak som finns i huvudet men inte händer är att jag borde spara blommorna. Om man torkar dem och lägger fröna i små påsar så kan man ha dem som doftpåsar där man tycker det passar. Bland kläderna till exempel. Det blev inte i år heller.

I år klippte jag dem också lite mer än vanligt. Det var kanske inte det smartaste, med tanke på att jag klippte för sent. Jag har fått reda på att man ska klippa mer än vad jag gjort tidigare. För att inte få så vedartad lavendel. Men när den redan är vedartad så tar man död på den om man klipper så långt ner.

Problemet är att jag inte riktigt kommer ihåg hur långt ner man kunde klippa. Man ska lämna lite av det nya, men jag kanske lämnade för lite av det. Det lär jag upptäcka, nu är den klippt hur som helst. Jag hoppas ordspråket fungerar denna gång med, bättre sent än aldrig.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Publicerat

Ortopedteknik på en sadelväska

I helgen var kära syster här. Det var en mycket fin helg på många sätt. Även om vädret inte riktigt var med oss. Stormen Lillian var ju på besök på fredagskvällen. Det blev grillat till middag innan stormen tilltog rejält. När sedan solen sken för en stund så fick jag ta fram mina ortopedteknikshänder.

Tillskärning pågår

Ibland får man ta vad som finns. Här i byn går det inte få ta på plastskivor att skära och värma i. Vi letade överallt. Vi ringde till och med en vän om han kunde ha på sitt jobb, men icke. Då letade vi sådant som gick att göra om. Det fick bli en trädgårdskorg i plast. Den var på erbjudande så inga stora pengar att chansa med.

Förstärkningen tillskuren och isatt.

Systers sadelväska skulle ha förstärkning i botten ville hon. Jag tyckte att det inte räckte så det blev botten och sidorna upp. När den är stängd så håller locket ner förstärkningen via sidorna mot botten. Hon blev mycket nöjd och glad. Hon var också glad för att hon släpat med sig väskan för att kolla om jag hade några förslag på hur man kunde göra. Bonusen blev att jobbet också blev gjort. Nu kan hon ut och åka i ur och skur utan att lädret kollapsar.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Publicerat

Jag har inte visat hallen

Nu är jag klar med allt målande som du redan vet. Spegel är fortfarande inte klart men vi har en som kanske får bli kvar. Jag är sååååå nöjd. Det känns som en riktig hall nu. Även om den är trång fortfarande.

Vår hall i vinkel.
Serieväggen fick vara kvar.
Taklampan som blev vägglampa.

Mest nöjd är jag med taklampan som blev en vägglampa. Den gav inte tillräckligt med ljus som taklampa men som vägglampa är den underbar. Den tillsammans med den gröna färgen är en perfekt kombination.

Jag är nöjd med hela hallen även om lampan är pricken över i. Min kära syster hade målat mer grönt. Jag hävdar att det räcker. Men vem vet, rätt som det är målar jag de sista väggarna gröna också. Fint är det nu så än så länge så är det några vita väggar och några gröna.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Publicerat

Lillian försvinn

Igår var en mulen dag med inslag av regn. Det går bra. Alla växter behöver vatten. Inga problem. Allt som ger frukt behöver mer vatten nu för att orka fylla all frukt så den blir stor och god. Det går bra.

Men sedan kommer Lillian från Storbritannien och blåser bort allt. Lillian skulle nå till Västkusten med upp till 35 m/s. Det utfärdades varningar om höga vattenflöden. Det var både det ena och det andra.

Här var inga varningar. Här var det mulet och regn som gällde. Prognosen ändrade sig visserligen hundratio gånger om hur mycket det skulle regna och vilken tid på dagen. Men inga varningar om blåst.

På kvällen blåste det så friskt att Limeträdet på två meter i krukan låg vertikalt. Då sa jag till maken att han ska vara tacksam för mina blytunga krukor som han hatar när de ska flyttas. Han tycker de är fina hela tiden annars. Nu uppskattade han också tyngden.

Jag funderar på hur många dahlior som ska sätta livet till. Jag har inte sett någon än men jag har heller inte varit ute och inspekterat ännu. Jag har inte vågat. Men när vi gick och la oss så såg det ut som allt levde. Dock var blåsten inte över då. Även om blåsten avtog på natten så höll det nog 15 m/s i byvindarna hela natten.

Min kära syster föreslog att vi skulle flytta krukorna intill väggen. Då när det blåste som mest. Ett, jag var inte supersugen på att gå ut i blåsten och försöka mig på att flytta blytunga krukor. Trots att vi har en superbra bärrem till krukor. Två, aprikosträdet som står precis utmed väggen vek sig precis lika mycket som limeträdet. Med den skillnaden att min kära syster inte såg det. Hon tittade bara ut när det låg vertikalt och då var det under fönstret istället för bredvid. Jag däremot satt så jag såg fönstret hela tiden och såg när grenarnas åkte upp och ner utanför fönstret.

Nej, jag säger bara försvinn Lillian. Du är inte välkommen här. Är Lillian välkommen till dig? Om ja, så får jag väl betänka mitt beslut.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Publicerat

När man gör sig till men glömmer

Jag älskar allt som naturen ger oss just nu. Vi har massor av blåbär för tillfället. Maken går gärna och plockar på busken. Han plockar också gärna plommon på grannens träd. Ett par när han går förbi.

Nu har grannen bett oss plocka. All frukt håller på att ta sönder trädet. Någon gren har redan brutits av. Det är ändå stagat för fullt.

Maken tar som sagt ett par när han går förbi. Inte jättemånga plommon han avlastat trädet med. Jag har lovat länge att jag ska ta lite flera. Det har jag gjort nu.

Jag är inte så förtjust i plommon. Men om man gör inkokta plommon så tycker jag om det. Förra året fick grannen ett plommon. Det tog varken maken eller jag. Året innan var det betydligt fler än förra året, dock inte i paritet med årets skörd.

Men för två år sedan så hjälpte jag också till att ta ett gäng plommon. Det blev inkokta även då. Med ett plommonfritt år så har jag glömt hur man borde göra. Jag ska göra mig till för mig själv och skålla plommon, skala plommon och lägga in i sockerlag. Det är såååå gott. Problemet är glömskan.

Vägar inte visa alla nikotinfingrar. Tummen räcker.

Skållade lila plommon färgar av sig. Om man inte kommer ihåg att ska använda plasthandskar och skalkniv, då får man skylla sig själv. Därför har jag nu niktotinfingrar från en som rökt två paket cigg utan filter i 50 år.

Men plommonen blev goda. Det är ingen som ska äta mina fingrar. Får se om jag kommer ihåg till nästa gång att det är smartare med kniv än naglar att skala plommonen med? Tveksamt.

Några färre plommon på grannens träd är det.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Publicerat

När man drömmer om krypen

Jag har haft problem med kryp i sommar. Inte bara ute utan även inne. Som tur är inga mänskliga kryp. Det började med att jag hittade bladlöss på två av dahliorna.

Jag kämpade länge med att få bort bladlössen men till slut så lyckades jag. Vatten och såpa. Jag dränkte dem nästan. En av dahliorna var utav favoriterna så jag är mycket nöjd att ändå jag lyckades efter många om och men.

Sedan fick jag sköldlöss på nästan alla blommorna inne. jag försökte halvhjärtat innan jag helt enkelt slängde alla smittade blommor.

Öronvivlar dök upp i dahliorna som jag inte visste vad det var. De tog död på någon dahlia men framförallt så tog de över rabatten nedanför altanen. Vilket maken hjälpte mig med och hittade nematoder. Det verkade fungera.

Om det inte var nog med bladlöss så fick jag det på bägge äppelbuskarna. Lössen gjorde att det inte blev ett enda äpple på ena busken. Den orkade inte med att göra kart när den var så angripen av lössen.

Efter det kom spinnkvalster på ett av citronträden. Den fick då flytta till karantän. Den har blivit behandlade och beskuren. Det har hjälpt föga. T-röd är införskaffat för att kanske få bort kvalstren.

Och nu är det nog dessutom sköldlöss på samma träd. Hur det är möjligt vet jag inte. Men röda prickar har jag tagit bort på bladen. Dock går de inte mosa sönder så jag vet inte.

Förutom allt detta så har jag haft massor av tvestjärtar som fullkomligt exploderat sista veckorna. Det enda som jag kommit undan med i sommar är väl de förhatliga mördarsniglarna. Dock så har jag växter i rabatterna som sniglarna inte älskar. Jag har använt snigeleffekt i alla rabatter och kanske viktigast, kaffesump runt dahlian som faktiskt är i en rabatt. Annars älskar sniglar dahlior. Efter sumpen har den dahlian fått vara ifred.

Allt detta har gjort att jag igår drömde om kryp, mest sköldlöss, som jag tog död på. Varje gång kom asen tillbaka fler och starkare. Jag orkar inte med fler kryp nu. Varken snälla eller elaka, ge mig lite andrum från krypen. Gärna både i dröm och verklighet.

Ta hand om dig. Vi ses imorgon.