Det var gårdagen. Lite regn och lite sol går bra. Men massor av blåst kan jag vara utan. Naturligtvis så tog blåsten en halv dahlia. Vilket ändå är ganska rimligt med tanke på hur mycket det blåste. Ingen av de stora gick sönder, vilket är mycket märkligt. Men tacksamt, tro inget annat. Palmen blåste omkull och behövde planteras om.
Jag fick alltså mer att göra tack vare blåsten. Förutom att tvätta hallen, slipa elementet i hallen, maskera hallen och måla hallen så behövde jag också plantera om palmen. Palmen fick vänta på att hallen blev klar. I alla fall klar med första omgången av målningen.
På kvällningen så blev det dags för palmen. Eftersom palmen också behövde större kruka så passade jag på att ordna det. Då fick jag en kruka över, som palmen varit i. Då tog jag murgrönorna som inte hade någon plats längre och satte i den och ställde på trappan. Får se om den överlever i mörkret under carporten.
Murgrönan på trappan.
Krukan går inte hela vägen ner till golvet. Den är inte ens halva. Det var antagligen anledningen till att den blåste omkull på altanen. Den platsen som den nu står på är världens blåspassage. För att den inte ska blåsa omkull igen så är den nu fylld med sten hela vägen från golvet upp till krukan som håller jorden. Om den ändå skulle blåsa omkull så blir det inte bara jord överallt utan även sten.
Igår var så tråkig. Jag och maken skulle jobba vidare. Maken gjorde det och sedan kom regnet. Han pausade och regnet bara fortsatte. Det var bara tråkigt. På hösten kan det vara mysigt när det blåser och regnar, igår var det allt annat än mysigt.
Maken fick ge upp sin paus och gå ut i regnet och jobba. Han fick inte gjort så mycket han velat men mer än jag fick gjort. Jag hade ingen motivation alls. Jag var snurrig och mådde illa delar av dagen. Det hjälpte inte att det regnade ute och var tråkigt. Jag fick bort tältet. Jag fick städat i hallen och efter MÅNGA om och men så fick jag också upp tapet på det gamla dörrhålet.
Det blir skarvar och jag har inte ork att tapetsera om hela hallen. Eller snarare det kommer någon gång att tapetseras om i hela hallen. Men nu är det fix för att bli av med dörrhålet. Jag kanske får till det så bra att det inte behöver göras något mer, vad vet jag. Just igår var allt bara p*** och s***, så då fanns ingen motivation ens för att tro på att det ska bli bra.
Idag blir det till att fortsätta. Förhoppningsvis så kommer jag orka göra mer än igår. Maken kommer kunna göra mer, för idag ska det inte regna som att någon öser ur ett badkar. Snart har vi trall hela vägen. Kanske halvvägs idag.
Maken bygger på. Igår regnade det stora delar av dagen. Jag hjälpte honom att sätta upp vårt tält så han hade lite skydd från regnet. Vi hade lite olika syn på var tältet skulle ställas. Av någon anledning så var det mitt förslag som blev verklighet. Han tyckte det skulle stå på framsidan en bra bit ifrån bygget. Jag tyckte det skulle stå vid bygget.
På eftermiddagen kom solen. Då ger tältet också solskydd.
Som du ser på bilden så får inte tältet helt plats. Men eftersom jag fick igenom min vilja så ställde vi det med två pinnar mellan reglarna. Maken fick sin vilja igenom på att inte höja tältet högre upp. Det hade gått bra att höja det. Men när regnet öste ner så var han inte inställd på att kunna gå under utan att slå i pinnarna i taket. När dagen var slut så var han nöjd över placeringen, även om han aldrig skulle säga det till mig.
Jag fick alltså hjälpa till med tältet men jag får inte göra så mycket mer nu. När han inte vill ha hjälp så är det bara att inse att så är det. Därför så hittade jag på eget att göra. Jag har påbörjat det projektet tidigare men det har varit stillastående ganska länge. Igår när det ändå regnade så tänkte jag att det var perfekt att fortsätta på det.
Jag utrymde nästan hela hallen och byggde ett sliptält. Jag har redan spacklat det gamla dörrhålet till köket och igår blev det också slipat. Nu är tanken att det ska sättas lite tapet och sedan målas. Målningen kommer bli mer än bara dörrhålet. Jag hoppas att projektet är klart ganska snart. Det som tar längst tid är alla torktider som kommer behövas.
Mitt sliptält. Mycket nöjd måste jag säga.
Idag ska mitt projekt fortsätta och även makens. För ska jag så ska han och tvärtom.
Men något blev det. Jag kokade krusbärssylt igår. Fast kanske blev det marmelad. Det vet vi när en av burkarna öppnas. Det blev totalt en och halv burk med sylt eller vad det nu blev. Jag gjorde efter recept. Maken tycker inte om så söta saker så jag tog lite mindre syltsocker än receptet.
Enligt receptet skulle det inte vara något pektin i. Förutom då det i syltsockret och då jag tog mindre socker så fyllde jag på med lite pektin. Den smakade gott när jag smakade. Det är väl ändå det viktigaste. Inte för att jag ätit krusbärssylt innan så jag är den bästa att ge omdöme om den. Klart är det och står i kylen och väntar på att ätas.
Sedan gullade jag som vanligt där ute. Jag vattnade inte allt och borde vattnet blåbärsbusken som är i krukan. Jag får gulla mer med den en annan dag. Hallon fick mer gull, för den har börjat ge kart. Det blev inte bara ett hallon i år. Det kommer bli flera. Bara senare än tidigare för att jag beskar den som jag gjorde. Fel eller rätt, det vet jag inte. Hallon kommer det bli om jag bara vattnar den.
Penhill Watermelon fick också vatten.Café au lait Twist med.
Alla dahliorna fick självklart vatten. Än har inte alla slagit ut men många har det. Jag är så tacksam för min trädgård och alla blommor och träd vi har. Det är en fröjd att bara få gå och njuta av vad som hänt sedan sist eller lukta lite varstans på allt som prunkar så fint. Tacksam.
Sedan blir det fel ibland som med fikonen. Jag är ny på fikon och förra året hann inga mogna. Första sommaren som vi hade fikon. I år har jag lärt mig mer. Fikon är en inverterad blomma. Så jag hade på bar kvist små frukter när jag tog ut det för sommaren. Därför har det hunnit mogna. Nu har jag nu frukt på gång som inte kommer att kunna mogna för att vi har inte tillräckligt med ljus på vintern. Vilket är lite synd.
Jag har hopp om att kunna göra fikonmarmelad. Det gillar jag skarpt. Nu räcker inte tre fikon för att göra marmelad. Jag vet inte hur man ska kunna spara fikonen för att kunna göra det heller. Fikon är världens färskvara, de blir dåliga fort. Jag har gått och känt på de nära mogna frukterna i några dagar. Sedan glömde jag en dag. Igår hade en trillat ner och en annan var övermogen men den tredje var rätt läge att ta.
De tre första fikonen. Tydligt viket som inte är bra.
Jag har ätit fikon och inte varit så imponerad. Men så goda de var från egna trädet. De är inte jättesöta. Jag åt inte skalet. Vet inte om det går men det var väldigt mjuk och lagom sött. Nu hoppas jag ändå mer på att jag löser hur jag ska kunna göra egen fikonmarmelad. Det övermogna gick bra att äta det med så för marmelad skulle det inte vara några bekymmer alls. Nu ska jag bara lära mig hur jag kan spara frukten. Det blir kul att lära sig nytt.
Makens fågelnät fungerade. Förra året åt fåglarna upp alla makens krusbär. Igår plockade jag alla krusbär. Några har gått till spillo för de behövde plockas tidigare. Men inga fåglar har tagit några krusbär. Idag tänkte jag göra krusbärssylt. Det blir kanske inte så mycket men det gör inget. Det viktiga är att fåglarna inte tog bären i år.
Krusbären som ska bli sylt idag.
Aroniabuskens grenar har nästan gått av för att de haft så mycket bär. Den busken planterades förra våren precis som krusbärsbusken. Eftersom den är så ung så vek grenarna ner sig mot marken istället för att brytas. Igår plockade jag även alla aroniabär så nu är det en liten buske igen. Av aroniabären kommer det bli minst två burkar med marmelad. De ska bara vara några damer i frysen först.
Aroniabären. Nägra liter mer än krusbären.
Det ska bli gott med både sylt och marmelad. Jag får försöka att lämna sylten år maken. Han gillar sylt mer än marmelad och krusbärsbusken är ju faktiskt införskaffad för hans skull. Och jag älskar marmelad så det blir bra. Först ska jag skaffa socker sedan blir det sylt.
Måndagar är cykeldag. Det är dagen då jag och minstingen cykeltränar tillsammans. Ibland är maken med på delar av turen. Igår var minstingen upptagen och min plan var att jag skulle ge mig ut ensam. Fortfarande på makens cykel. Även om vi skaffat slang så är den inte monterad ännu. Det var planen.
Sedan gjorde maken en beställning till vårt altanbygge som han bygger på. Då bad jag om att han skulle fixa lite armeringsjärn till mig. Vi har haft en lampslinga i vår thujahäck ett tag. Jag tror vi fixade förra året året men det kan lika gärna varit året innan. Hur som helst så hamnade de ganska långt ner.
Jag använde växtpinnar på 180 cm och fästen för att göra en egen växtvägg av med just växtpinnar. Med tanke på att vår altan är 90 centimeter över mark så blev det inte hälften av måttet kvar med lite nertryck i marken för stabilitet. Många av lamporna hamnade alltså under möblerna och gav inget ljus.
Med 6 meters armeringsjärn så har jag nu fått upp lamporna till två meter ungefär. Jag klippte järnen på två. Lite nertryck och avståndet till marken så blev det knappt två meter kvar över altanen. Det fick bli mitt träningspass igår. Inte helt lätt att få ner järnen genom en markduk. Krävdes en del arbete för att lyckas. Jag blev genomsvett och kände mig mer än nöjd med mitt träningspass. Särskilt med resultatet som visade sig på kvällen.
Lamporna där de sitter högre upp.Lamporna från förra året med skärmar samt lägre ner.
Det är svårt att se skillanden. Det är mycket bättre i verkligheten. Bilderna är i olika vinklar. Det är olika möblering så det skiljer i hur det täcker mot lamporna. Hur som helst är jag väldigt nöjd. Det känns nu som att det är genomtänkt och inte bara ditslängt. Jag önskar att jag kommit på det innan, trots att de är 6-metersjärn så är det billigare än växtpinnarna som jag hade innan. Får hitta på något att göra med alla överblivna växtpinnar så det inte var i onödan.
Maken satte fart med sitt arbete på altanen då det varnades för skyfall. Uppemot 50 millimeter skulle det kunna komma. Det var tryckande varmt men maken kämpade på. Förmiddagen var det halvklart med strålande sol emellanåt. Svetten dröp man han vill hinna klart innan regnet.
Han blev klar med det som han planerat under söndagen. Han hade köpt material som skulle räcka över helgen och det gjorde han slut på. Han var klar tidigare än han hade tänkte på grund av varningen. Dock kom inget skyfall och han stressade lite i onödan. Det kom regn men först senare på kvällen.
Jag jobbade också igår. Denna gången med faktiskt arbete. Fördelen med att vara egen är att man kan jobba när det passar. Igår passade det perfekt att jobba under tiden maken slet där ute. Jag var ute och kollade till honom några gånger. Och när jag ändå var ute kollade jag till blommorna med.
Snart är Penhill Watermelon utslagen. Om några dagar så kommer den vara hur fin som helst. Den första blomman väntar man ivrigt på och det känns som att inget händer. När den är kommen, så är det rätt som det är massor av blommor och man har inte märkt när de slagit ut. Denna har tagit några dagar på sig att få ut de första kronbladen.
Penhill Watermelon på gång att slå ut.
Trots att jag har så många fina blommor som blommar nu så njuter jag av varje enskild varje gång jag ser dem. Alla mina Annabelle som är hur fina som helst. Jag har fyra totalt men ska börja sätta sticklingar varje vår i framtiden. Man ska tydligen bara trycka ner dem i jorden när man klippt bort dem. Det ska bli kul att testa.
Annabelle i sin fulla prakt. Den är så galet fin.
En annan som är galet vacker just nu är denna lilla söta pelargonen. Den ser ut som en viol i blomman. Den är mörkare på ena sidan av blomman, som en viol. Den har varit en liten, liten blomma som nu har fått uppmärksamhet med ny jord och bättre förhållanden. Den visar sin tacksamhet med att visa sig från sin bästa sida.
Igår fick maken jobba fysiskt och jag jobbade lite mer med huvudet. Regnet kom igår på kvällen så jag är mycket nöjd över valet av arbete. Det första jag gjorde var att kasta ut sängkläderna för att tvätta. De har lovat regn idag så då blir det ingen tvätt ute. Den tvätten var också nästan det enda nyttiga jag gjorde.
Resten var så här.
Resten låg jag i hängmattan. Jag måste passa på när det är skönt väder ute. Snart är det arbete igen och tiden finns inte. Jag hjälpte maken med mått och det fungerade alldeles utmärkt att hjälpa till med det från platsen i hängmattan. Det hände att jag reste mig för att hjälpa till att hålla någonstans men det var inte långvarigt. Idag vet jag inte vad jag ska göra. Kanske hjälpa maken och hålla någonstans när det regnar. Resten får vi se.
Igår blev det mer som planerat än oplanerat. Om man inte räknar in att jag klippte gräset och trimmade. För det var inte planerat men behövdes. Så fick det bli. Maken fortsatte med att fylla hål samt vattna desamma. Allt för att vi ska få ett stadigt golv. Vi hann med att ta pauser och ha det bra tillsammans med.
Markduken på plats.
Hålen blev fyllda. Vi fick på markduk och idag ska vi fortsätta att jobba med att få dit början till golvet. Linan är dragen vid huset för att se hur den ska gå för att sätta ihop de två olika altanerna. Det kommer bli bra när det är klart.
Naturligtvis hann jag gulla med mina växter. Den stora dahlian på lilla altanen är just nu min favorit. Den är så maffig. Den var inte alls så stor förra året. Nu har den dessutom börjat se ut lite mer som förra året i färg. Det är Labyrinth jag menar. Den till höger på bilden här över och i mitten på den under.
Labyrinth, dragon ball samt en som jag inte kommer ihåg namnet på (än).
Igår var planen att jag skulle hjälpa maken med att fylla igen hålen till plintarna. Så blev det inte. Inte bara mitt ändrades utan även makens planering. Han fick jobba på förmiddagen istället för semester.
Att vara egen har sina fördelar men också att ibland så måste saker bara göras. Oavsett ledigt eller ej. Så var det för maken igår. Efter lunch skulle vi alltså ge oss ut och jobba på vår altan tillsammans. Så blev det inte heller.
Äldsta sonen ringde och mådde inte så bra. Det beror på flera saker och han och jag kom fram till att det var bättre att han la energin på att fixa hemma medan jag handlade. När jag handlat så blev jag kvar hos honom i flera timmar.
Det var en mycket trevlig eftermiddag jag fick. Jag hade haft det mysigt med maken också. Bara lite jobbigare för kroppen. Jag och sonen gjorde absolut inget mer än pratade om ditt och datt. Han hade en tvätt igång och den glömdes bort för vi hade det så bra. Han hängde upp den när jag gick.
När jag kom hem så var maken avslutad med ifyllandet. Jag hann med ett varv bland blommorna. De fick inget vatten även om de ville det. Så idag finns en punkt som inte får ändras.
Älskar denna som syns inifrån huset. Älskar kanske ännu mer att de skitiga fönstren inte syns på bilden.
