Nu har jag krukor

Igår blev aktiviteten att göra krukor. Jag behöver stora krukor och det är väldigt kostsamt. Jag hade helst velat ha ektunnor. Så snyggt. Men som sagt de kostar en hel del. Nu blev det hemgjorda krukor och minstingen hjälpte mig.

Jag hade en perfekt höstdag innan vi gjorde krukorna. För det blev efter jobbet för hans del. Jag har ju som uppgift att inte vila utan göra saker men jag gör så mycket jag orkar. Därför blev det vila på dagen för jag visste att jag skulle behöva kraften till kvällen. Igår regnade det hela dagen och jag satt och kurade i en fåtölj och tittade på julpynt och julklappar. Jag har några julklappar kvar innan allt är klart.

På eftermiddagen så blev det arbete i full fart. Stora vattencisterner gjordes om till krukor. Jag behöver två krukor men det måste vara fötter på. Därför blev det två cisterner som fick ge livet för min skull och delas på hälften. Då blev det totalt fyra krukor. Två utan fötter. Jag tänker att de skulle jag kanske kunna placera någonstans i trädgården, då behövs inga fötter. Men det vet jag inte än. De två med fötter vet jag precis var de ska. Det är dagens aktivitet.

En av tunnorna som snart är krukor till mig.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Sovhjälp

Jag har nu blivit erbjuden en sömnbehandling. Jag tror den hette sovhjälp. Den börjar på tisdag. Jag vet inte så mycket mer än att jag ska vila och sova mindre till att börja med.

Mitt stora frågetecken är varför jag inte blev erbjuden detta första gången. Då när den gått lång tid och sömntabletter inte hjälpte. Då när de sa att nu är du frisk att jobba igen. Fast jag fortfarande inte sov hälsosamt mycket. Jag sov mer än när jag gick dit från början, men som sagt inte hälsosamt.

Jag vet inte vad jag tycker just nu. Jag tackade ja. Det betyder dock inte att den hjälper eller att jag kommer slutföra hela. Ska bli spännande att vila mindre och samtidigt förväntas jobba. Med tanke på att jag inte har förutsättningar nu, så blir de säkert större när jag inte ens får vila. *Sarkasm*.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Dahliorna borta

Igår försvann alla dahlior från carporten. De har tagit över halva carporten och igår fick vi tillbaka den till att ha bil där igen. Jag klippte ner alla och ställde in allt i förrådet. Vi har skaffat en ny hylla som haft cykelgrejer i sig under sommaren. Nu fick allt utom cykelhjälmarna flytta för dahliornas skull. Som jag sagt innan, jag gullar inte med mina dahlior. Alla är kvar i sina krukor förutom den då som var i rabatten och de två som jag skänkt bort.

Dahliorna i nya hyllan.

Nästa år kanske jag planterar om någon dahlia. Jag har krukor som blivit över, det är bara av den anledningen som jag skulle plantera om något. Alla dahlior har stått under tak så jorden är torr. Annars skulle rötterna ruttna, det är väl det gullandet jag gör.

Några dahlior står även under bordet där växterna som vill ha ljus även på vintern står. Det känns bra att ha röjt undan lite av sommaren men också lite sorgligt för många av dahliorna var mycket fina. Café au lait Rose som blåste sönder hade nu fått knoppar. Men det kan inte hjälpas. Alla dahlior är nu borta.

Sedan var det växterna som inte vill ha så mycket vatten till som kommit in i ljuset. De stod också i carporten under tak. Dock blir ljuset inte fullständigt där. Agapanthusarna är nog mycket glada för att fått mera ljus. Den vita persikan är sprayad med både det ena och det andra och dessutom nedklippt sedan tidigare, nu hoppas jag att all krussjuka är borta på den.

Växterna i ljuset med dahlior under bordet.

Jag har många fler växter som ska in. Jag har totalt nio träd till som ska in. Alla behöver ljus. Jag vill också få in motorcykeln samt få rum för att kunna gå och vattna när det behövs. Minstingens cykel står inne. Därför är det sommarens mattor som fått platsen på hans ställning. Min cykel är också inne. Kanske att makens kommer in med så småningom. Annars hänger den bra där på väggen.

Det är skönt när det är ordning och reda. Igår blev detta arbetet dagens träningspass. Jag orkar inte dubbelt just nu. Jag fick också hjälp av maken med vissa delar med bärandet. Klippandet gjorde jag själv men när det blev för tungt kom han och hjälpte.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Cykelvård

Igår blev dagens aktivitet att ta hand om cyklarna. Maken fixade lite fog också. Jag fick i fogen vid ormhasseln. Men cyklarna var ett större projekt.

Cykelvård av min racer.

Alla cyklarna behövde tvättas. Tre stycken totalt. Minstingen hjälpte till, han var ledig igår och då passade vi på. Det började med att vi skulle träna igår. Vi tycker det är lite kallt att cykla ute så då bestämde vi att vi skulle cykla inne.

Det är skönt att ha en ren cykel när vi är inomhus. Sedan har jag ju cyklat på makens cykel ganska länge för jag haft punka på bägge hjulen. Min cykel fick lite mer vård än de bägge andra alltså. Nu är alla cyklar fixade. Makens fick lite extra kärlek vid tvätten så jag fått låna den.

Efter vården så skulle allt monteras på insidan med. När allt var klart så blev det till slut ett träningspass. Minstingen hade lätt cyklat ifrån mig igår. Men jag tränade och det är huvudsaken. Fördelen med att vara inne är att vi hänger ihop fast vi kan köra olika hårt. Det är också nackdelen. När vi varit ute har jag slitit som ett djur för att hänga med honom.

Klart för ett innepass.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Fortfarande varmt i solen

Igår tog jag tillvara på solen som jag skrev i förrgår. Ytterligare en växt har kommit ner i jorden. Jag hoppas nu den överlever. Mamma hjälpte mig en gång att plantera två stycken på samma ställe som denna. Det var innan jag kunde något själv. Mamma ville jag skulle ha lite växter och ormhassel tycker jag är fina. Då var det det som det blev vid postlådan för många, många år sedan.

Som vanligt så tar jag inga förebilder. Denna är från förra året.

Dessa två ormhasslar dog alltså. Nu tänkte jag att jag gör ett nytt försök, fast med en. Där agapanthusen står förra året står nu en ormhassel. För att plantera den var jag tvungen att plocka bort all sten. Under stenen låg stenkross för att kunna lägga det lätt. Jag tog även bort det för att återanvända igen när de skulle tillbaka.

Jag passade på att höja allt för att slippa löv och pös som fastnar kvar innanför rabattkanten. Självklar så grävdes ett hål för hasseln. När hålet var gjort så fyllde jag med planteringsjord och bara krukan från busken. Sedan la jag tillbaka duk, kross och sten och postlådan. Det saknas stenmjöl mellan stenarna men annars är det klart.

Färdiga resultatet. Syns inte så mycket skilland förutom att det nu finns en liten buske i stenen.

Det blev en ny rabattkant med. Idag ska jag fixa mjöl och få ner mellan stenarna så det håller sig. Håll tummarna för att den överlever. Nästa steg blir att klippa ner alla dahlior. Det ska regna resten av veckan så det passar bra att ta bort alla dahlior som står i carporten då.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Äventyret fortsatte

Slutmålet med utflykten var Skövde. Vi var inbjudna av min brorson att vara med på Regementets dag på T2 där han gör sin värnplikt.

Vi bodde på hotell och mös tillsammans med hans pappa, min bror, på fredagen till lördag. När man blir inbjuden till en så speciell dag så åker man. När man mår som jag gör, så åker man dagen innan.

Vilket var supermysigt. Först tillsammans med maken och sedan möta upp brorsan för en härlig kväll tillsammans. Vi hann till och med att stjäla några minuter, från han som bjudit in, på fredagskvällen. Det var en bonus.

Igår var det fullt upp på schemat. Vi fick se logementet, kasernen och en massa fordon som fanns för uppvisning. Vi fick varmkorv med bulle efteråt. Inklusive dryck och kaffe för dem som ville ha det. Jag nöjde mig med kall dryck.

I strålande solsken så fick vi uppvisning av vad de tränar på under sina månader i värnplikt. Det var överflyttning av hjälpmedel, drivmedel och vatten. Sårade som fick hjälp och så en himla massa skjutande.

Uppvisning av överflyttning i fält. Under delvis belägring

Vi fick se soldatkampen, där fem kompani, bestående av fyra i varje lag, fick tävla om vem som var bäst. De skulle klä sig, liggande från sovsäck. Packa allt för att springa till nästa. Där monterades vapnen. På nästa ställe skulle en bår sättas ihop för att förflytta en person till sista station. Där skulle eld tändas och ett snöre brinna av innan löpning (självklart i full mundering och packning) till mål.

Det var en rolig dag att få vara med på. Både att få se hur sängarna ser ut till motorcykeln som han ska tränas upp på ute i terräng. Att solen var med oss var en ynnest.

En lång dag avslutades hemma med att vi var hundvakter. Ganska lagom aktivitet att ta hand om en hund efter en sådan aktiv dag. Några promenader under kvällen var allt som krävdes. Resten var närhet och gosande som önskades av hunden. Jag bistod med en hand till korgen som fick vara precis bredvid fåtöljen.

Hunden mellan promenaderna.

Hunden var nöjd med det. Jag kunde sluta klappa också men inte lämna fåtöljen. Om jag gick så följde han med. Om maken rörde sig så lyfte han eventuellt på ett ögonlock. Men knappt det. Idag får det bli att njuta av solen här hemma.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Det blev gelato

Maken höll vad han lovade med att jag skulle få god glass. Den var riktigt bra gelaton. Men det var inte allt. Det blev en fin äventyrsdag.

Maken började med att jobba och jag vilade. Sedan blev det avfärd för vår utflykt. I strålande solsken gav vi oss av. Sådant höstväder är mycket välkommet. Alla färger som exploderar av solen. Underbart.

Vi åt en (mycket) sen lunch. Den var fantastisk. Vi satt ute och njöt. Solen värmde och smörrebröden var grymma. Jag åt med stekt svamp på jordärtskockspuré. På det en zabaglione av svamp, toppat med jordärtskockschips. Den var så god, så god. Makens med rödspätta var tydligen lika god.

Mitt smörrebröd med svamp.
Makens med spätta.
Det fina sällskapet.

Efter maten fortsatte vi att strosa runt i solen. Vi fönstershoppade och tiden fick passera utan att vi tänkte på den. Efter ett tag så var det dags för min lovade glass. Allt som allt en mycket härlig utflykt. Solen bidrog men maten och glassen var det som gjorde den perfekt. Ja, förutom sällskapet då.

Gelaton som är värd omvägar.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Rosenmagnolia

Nu ska det gullas så in utav bara *pip*. Jag har numera en Rosenmagnolia Genie i min trädgård. Den klarar egentligen inte denna zonen som vi bor i, men jag vill väldigt gärna ha en sådan magnolia så därför ska det gullas. För överleva ska den. Den bara måste det. Alla (hela två) rosor som jag har haft får bladlöss och blir helt förstörda, därför hoppas jag nu på denna.

Så här kommer den se ut när den är stor och praktfull. Bild lånad från nätet.

Den står nu vid varmkomposten. Den är därmed i lite skyddat läge. Det som är osäkert är solen. Om den räcker till för att den ska må som bäst. Särskilt i för kall zon. Men jag har ingen annan plats som är skyddad. Där står den första magnolian. Den som lever och mår bra. Den har vuxit enormt mycket. Jag har hopp om den senaste, speciellt med allt gull den redan fått.

Så här såg det ut innan. Soptunnan är bakom cortenplåten.

Jag har utökat stensamlingen till muren. Allt för att gulla extra mycket med den lilla plantan. Framför så har jag på varje kant planterat oreganon. Den är i kruka så den inte ska störa magnolians rötter. Samt att jag skulle kunna ta upp den enkelt om jag vill ha den på altenen nästa sommar med. Där har den nämligen varit i somras. Jag tror den överlever, trots att den inte fått så mycket gull som magnolian. På det några karpaterklockor.

Färdiga resultatet.

Nu vet jag inte var jag ska ställa kantneptan. Men det löser sig en annan dag. För idag ska maken och jag på utflykt. Maken har lovat gelato till mig. Jag hoppas den blir lika god som jag föreställer mig den.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Envis? Jag?

Mamma var envis som synden. Jag skulle säga att det är mest positivt att vara envis. Fast när man som mamma var envis åt fel håll, då är det inte så bra.

När mamma fick stroken så hade det varit bra att hon var envis med att träna. Att komma igång med att vara aktiv. Eller, nu är jag inte rättvis. Mamma tränade och var aktiv men ibland så var det tvärnej. Och då fanns inte en chans i världen att man skulle kunna få henne att ändra på det. För hur envis jag än var på övertalning så var mamma ännu mer envis på nej.

Jag är också envis och nu är frågan om jag bara är det när det är positivt? Svaret är väl tyvärr nej. Fördelen är om man har insikt, för då går det ändra.

Jag har blivit tillsagd att vara aktiv trots allt, just nu. Och det är svårt, men jag är envis och har en peppande make, så jag tar mig ut (ibland).

Igår var jag i trädgården. Nu kommer väl det negativa. När jag väl är ute så gör jag mer än jag borde, för jag är envis. Igår var jag nog ute lite väl länge.

Jag flyttade en Brunnera till ett annat ställe. När jag gjorde det inser jag att den borde längre ner. Då blev det byte av halva oljefaten från en plats till dit och tvärtom. Jag tog bort en dahlia som var i rabatten och satte dit en julros. Jag planterade hortensior samt ett gräs i stora krukan. Jag satte några taklökar med.

Brunneran på sin nya plats.
Då fick julrosorna komma högre upp. Till vänster på röda tunnan med krusbären.
Klätterhortensia på plats vid portalen. Där stod
höstanemonen tidigare. Nu är den vid sidan om.
Klätterhortensia på andra sidan portalen med. Samt en Eclipse hortensia till vänster. Röda blad på den, mycket fint.
Lampborstgräset i stora krukan.
En av taklökarna hamnade i grenröret.

Det kanske inte låter så mycket men det var det. Alla stenar som finns i vår trädgård hade gått att bygga kinesiska muren av. När man då inte mår topp så är det inte jätteroligt att vara aktiv. Piss stenar! Men jag är envis och stenarna är borta ur groparna.

Idag är en ny dag med mer trädgårdsarbete. Idag är det fler stenar som ska bort. Får se hur envis jag är idag. Kanske lite lagom.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Ultraljud av bröstet

Maken följde med mig. Mest för att han är orolig. Han var så orolig att han glömde att vi skulle på äventyr. För ultraljud av bröstet går inte göra här hemma. Det görs på länssjukhuset. Det innebär äventyr och mat ute. Vilket han glömde bort. Jag tog det för givet och blev förvånad när han frågade om vi skulle äta korv med bröd hemma?

Jag svarade snabbt att jag trodde vi skulle åka strax för att äta innan sjukhuset. Jag kan säga att korvplanerna försvann fort. Det blev ett äventyr med mat ute innan besöket på mammografin. Han var dock fortfarande orolig. Vi har varit där innan men han kände inte igen sig inne på sjukhuset. Jag försöker påminna honom om när vi var det med saker som hände och vad vi gjorde innan och efter. Inget hjälpte.

Tills vi klev in och skulle anmäla mig. Då kände han igen sig. Jag hade ändå berätta om hur det strulade förra gången och jag inte kunde anmäla mig. Att det var extra svårt för där finns ingen bemannad reception. Eller snarare, det finns INGEN reception, bara pelare med en skärm för anmälan. Han kommer inte ihåg något av det.

Däremot så kommer han ihåg att det finns en kaffemaskin i väntrummet med gratis kaffe. Som också var gott kaffe. DÅ, vet han var vi är och har varit. Fast om jag tänkt till lite så hade jag ju kunnat räkna ut att, äventyrsmaken med ute mat, hade kommit ihåg kaffet.

Han stack in huvudet i väntrummet och bekräftade att den dessutom fanns kvar.

När vi lämnade sjukhuset så var han inte orolig längre. Ingen cancer, varken i bröst eller lymfkörtlar. Allt såg bra ut i ultraljudet. Även om jag inte mår så bra så är jag tacksam och mycket glad för att jag inte har cancer. Jag ber för att jag inte ska få det igen heller. En dag i taget, ett steg i taget.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon,