Om man är på semester så flyger tiden iväg. Om man ligger hemma och är magsjuk och inte vill vara med längre så går inte en vecka lika fort. Jag har haft en vecka där emellan. Veckan har gått både fort och långsamt. Den har gått alldeles för fort för att hinna återhämta mig men alldeles för långsamt för att jag ska vara nöjd. Jag vill bara vara där jag var förr.
Något jag ser fram emot är att det äntligen är 1 oktober. Äntligen får elementen sättas på. Maken går omkring i shorts fortfarande. Jag går inte omkring i shorts, om inte mina trosor längst in av alla tre hundra lager räknas som shorts. Jag har fleecetröjor med luva. Luvan är sjävklart på. Jag har fårskinnstofflor och långkalsonger och allt annat som man kan tänkas ha på sig för att inte frysa ihjäl.
Men idag är dagen som det är tillåtet att sätta på elementen och officiellt säga att nu är det kallt. TACK OCH LOV! Maken får väl ta av sig på överkroppen nu när värmen sätts på. Jag kanske inte sätter på värmefilten ikväll. Kanske går tiden lite mer normalt för en tid nu.
Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.