Kategori: Familj

Publicerat

Närhet

Närhet är väldig viktigt. För alla. Maken är inte så mycket för att kramas. Om han fick bestämma så kramades man aldrig med varandra. Han vill ha sin egna sfär orörd. Det finns dock några han gärna kramar. Jag är en (tack och lov). Mig kramar han gärna, ofta och länge eller ofta och kort tid. Allt däremellan. Jag antar att han tar igen närheten han förlorar av andra med mig. Jag är ju en kramare och älskar att kramas. Med vem som helst. Kanske inte stämmer helt men du förstår nog vad jag menar.

Alla behöver närhet och om vi då kan ge den så är ju det bra. Någonstans läste jag att om man kramas i minst 16 sekunder så får kroppen en massa positivt från det. 16 sekunder är lång tid i en kram. Testa. Det är nästa så långt så att det blir pinsamt. Med fel person så är 16 sekunder alltid så långt att det blir pinsamt. Maken och jag har nästan alltid kramar som ger oss positiva fördelar i kroppen. Man utsöndrar tydligen en massa saker som stärker kroppen.

Även om maken tycker om att kramas med mig så är han inte riktigt på samma nivå som mig vad gäller kyssar. Pussar går bra med kyssar är lite otäckt. Han vill gärna att jag behåller mina baciller för mig själv. Då jag gärna kramas med fler än min make så blir kyssen något som är exklusivt för honom. Det blir mer intimt. Något man aldrig skulle göra med någon annan. Pussar skulle man faktiskt kunna göra med någon annan. Kanske inte på munnen men pannan eller kinden pussar man andra nära. Barn, föräldrar eller riktigt nära vänner.

Som sagt maken vill gärna inte ha en tunga inblandad. Om han skulle ha det vill han vara förberedd och veta innan att nu är det ingen puss utan tunga kommer vara inblandat. Bara det gör ju att alla fjärilar är borta. Som tur är så har jag fjärilar i magen ändå för maken. Det är bara kysstillfällena som inte är så pirriga eftersom de alltid är förutbestämda.

Med det sagt så kan jag ju inte låta bli att blanda in tunga när maken inte är beredd. Varje gång spottar och fräser han. Jag överdriver inte ens. Han vrider bort huvudet och frustar och fräser och kan inte stå still. Han trycker också (försiktigt) bort mig. Sedan kommer han tillbaka och vill ha en riktig PUSS. Vilket han alltid får.

Nu har jag lovat att aldrig överraska honom med tunga när han inte är beredd. Med undantaget att jag kan ha stuckit ut tungan redan innan han kommer fram för pussen OCH att då måste det vara okej. Han pustar och frustar lika mycket men han får inte skälla på mig. Det roliga är att han ser aldrig min tunga. Varje gång så hoppar han undan och pustar och fräser. Han skyller alltid på något, som ljuset i ögonen eller något annat som gör att han inte såg. Jag skrattar lika gott varje gång. Undrar om det kan vara så att han uppskattar det men kan inte erkänna det nu efter så många år?

Jag får vara glad över att maken är en kramare när det gäller mig. Jag kan inte gå hemifrån utan att han måste få en kram. Oftast också en puss. När jag är arg så kommer han och kramas. Även om jag då spottar och fräser av ilska så kramas han ändå. Kramar är viktigare för närheten än en kyss. Jag tror inte jag hade överlevt utan alla kramar på samma sätt som jag överlever utan kyssarna. Är du en kramare eller inte?

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Publicerat

Ännu en dag som otillräcklig

Det har kommit snö hos oss. Tung blötsnö och en hel del dessutom. Det har behövts att snöröjs i två dagar nu. Eller egentligen en eftermiddag/kväll och en dag. Onödigt att skotta precis när det börjar snöa. Oavsett när snön skottades bort så har jag känt mig otillräcklig. Trots att jag älskar snön. Nu är det så fint ute. Det har dessutom frusit på och gnistrar litegrann. Vilket gör det bättre att titta på.

Jag kunde dock inte snöröja, det fick maken göra i förrgår och igår. Jag kunde inte hjälpa alls. Vilket känns helt värdelöst. Inte nog med att jag inte kan skotta för det är väldigt mysigt att komma in när man skottat. Glasögonen immar igen och kinderna är alldeles rosiga. Mest troligt ganska varm med jackan öppen. I alla fall med sådan blöt snö som det har varit denna omgången. Även om man inte gillar snön, som jag gör, så tror jag de allra flesta skulle känna sig otillräckliga när någon annan gör deras jobb. Inte nog med att någon annan gör jobbet, någon annan har ett eget jobb som också ska skötas.

Jag har istället väntat på uppdatering om hur det gått för maken. Jag har pillat ludd i naveln. Igår när han var borta hela dagen (och lite till) så tömde jag inte ens diskmaskinen. Som var ren och torr. Jag tog hand om mig själv istället. Jag gjorde mig ren. Tog bort luddet i naveln. Den första duschen utan BH på fem veckor. Det var mycket skönt.

Maken fick bort den mesta snön på jobbet innan minusgraderna blev för illa. Hemma har vi en halvt skottad uppfart. För maken tog slut och min otillräcklighet blev lite större. Men att ens försöka gå ut och skotta blötsnö var inte att tänka på. Jag är fortsatt sjukskriven för att det är inte riktigt bra. Jag är fortsatt svullen och ömmar. Antagligen för att jag har för lite hud och de har fått dra ganska hårt. Skotta ska jag hur som helst inte. Tur att det finns hjälpmedel på jobbet. Tyvärr går det inte ploga överallt. Ganska mycket på ett område av två hektar som måste handskottas.

Snart ska jag vara tillbaka är planen. Får se hur mycket snö det kommer då? För nu ska regn och plusgrader komma igen.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Publicerat

Vi vet aldrig vad som händer

Vi kan önska och vi kan ge löften. Vi kan hoppas och vi kan tro. Vi kan försöka allt vi kan men vi kan aldrig veta vad som ska ske. Vi kan försöka styra hur det går. Vi kan välja vägar åt olika håll. Vi kan styra om och vända. Vi kan göra en massa saker. Ändå vet vi aldrig hur det blir förrän efteråt.

Jag är tacksam för alla mina val jag behövt göra. Det har gjort mig till den jag är. Jag är tacksam för mina barn som fortfarande hjälper mig att utvecklas. Jag är tacksam för att jag hittat mannen i mitt liv. Som hjälper mig att bli bättre. Jag är tacksam för att jag fick den mamma som jag hade.

Min syster har varit hemma över nyår. Helt oväntat och som blev en glad överraskning. Man kan planera och försöka men ibland ändras planerna. Ibland till det bättre och ibland till det sämre. Jag är glad att jag fick några dagar med min syster. Även om hennes planer inte blev som de var tänkta så är jag tacksam för att det blev som det blev.

Mamma var med oss hela tiden. Vi pratade om hur glad och tacksamma vi var för vår mamma. Hur rolig hon var. Hur dråplig hon kunde vara. Hur hon alltid fanns där men aldrig med uppfordringar om att vi minsann var tvungna att finnas för henne. Jag har sagt det innan men det är värt att upprepas. För jag visste vilken bra mamma jag hade. Jag talade också om det för henne. Dock hade jag kunnat göra det mera. Det kan man alltid.

Det är så kort tid vi har på jorden. Det är så viktigt att vi tar hand om den tiden på bästa sätt. För vi vet inte vad som komma skall. Många gånger vet jag vad mamma skulle svarat om jag kunnat fråga henne. Ibland så hade jag önskat att hon kunnat svara mig för jag inte vet svaret. Ibland är man helt rådlös och då finns bara en mammas råd som den bästa hjälpen.

En mamma vet allt och lite till. Min mamma var det så med. Hon visade det också efter hon blivit sjuk. Trots sin hjärnskada och allt närminne var försvunnet så kom hon ihåg att jag var sjuk. Hon frågade alltid hur det var med mig när jag kom på besök. Fast det var hon som var dålig och behövde hjälp. Att vara mamma är en gåva som jag hade önskat att alla tog tillvara på. Tyvärr har inte alla förmågan att kunna det. Min mamma hade det även när hon var sjuk.

Jag är tacksam för att jag är frisk och att jag snart är färdig med operationerna efter cancern. Det skulle inte bli så många. Det skulle bli en enklare resa. Det skulle varit helt annorlunda. Men det blev så här och då är det det jag behöver utgå ifrån. Så nu ärjag här tacksam för att jag bor i Sverige och kan var sjukskriven ett tag till. Tills allt är läkt och jag är tillbaka. Mamma är med mig även om jag inte kan få svar på alla mina frågor.

Ta hand om dig. VI hörs imorgon.

Publicerat

Hemma från besök

Haft ett jättefint besök hos bror, svägerska, brorsbarn och svägerskebarn. Vi åkte hela familjen och det var första gången som äldsta sonen var med till bror. Det har blivit mycket att de har kommit till oss för att mamma inte kunde förflytta sig efter hennes stroke.

Vilket har varit väldigt mysigt men så klart ett pusslande att alla datum ska passa. Barn ska vara på rätt ställe och ledigt från jobbet. I år förslog jag att vi skulle åka istället. Mamma är med oss vart vi än är så det är oviktigt nu. Minstingen hade tagit ledigt och jag kan vara vart som helst just nu.

Det har varit supermysigt. Inte många bilder som bevis. För jag har njutit av stunden mer än att föreviga tillfället. Vi hade med oss läsk från Popbox. Kolla gärna in vad det är på deras hemsida: https://www.popbox.nu. Den hade vi avsmakning av. Vi hade 19 olika sorter totalt. Under två tillfällen så smakade vi alla sorter.

Poängen var 0-10. 0 var så hemskt att du kastar glaset i väggen. 1 spottar du ut och dricker inte mer. 2 lämnar du allt. 3 Försökte du lite att dricka upp. 4 så drack du upp av artighet. 5 drack du upp men skulle inte ta påfyllning. 6 drack du upp och tog påfyllning om någon erbjöd. 7 drack du upp och tog gärna mera. 8 Skulle du köpa om du råkade hittade den i butik. 9 skulle du gärna hitta och bjuda gäster på. 10 skulle du se till att hitta ett ställe och köpa mer. Till dig och eller gäster.

På 19 stycken så lyckades vi hitta 0,5-8,5 i betyg när vi gjorde ett genomsnitt. Om vi hade bara enskilda betyg så var det allt från 0 till 10 i skalan. Det roliga var att vi hade väldigt olika tycke. Vissa var vi alla helt överens om. Vissa var det någon som älskade och många som verkligen inte tyckte om. Även hälften-hälften förekom. Det var mycket uppskattat av både vuxna och ungdomar.

Sedan har vi hunnit med julklappsspel, brädspel, shoppingrunda, utelunch, fantastiskt goda middagar och underbart häng tillsammans. Samtal som var högt och lågt, skratt och underbart umgänge. Precis som det ska vara.

Att få besöka Newport med alla nötknäppare var fint. En riktigt julaffär är det ändå något speciellt med. Vilket Newport har så klart. Allt började med att någon behövde en blazer och det blev det en också. Guanciale hittades i kötthallen som fick följa med hem till Småland. Inte till mig men minstingen ska göra carbonara, på riktigt.

Det var för mycket människor för att kunna ta en bra bild på julaffären. Detta är den ena av två nötknäppare vid entrén.

Nu är vi hemma igen och haft en alldeles underbar tid med nära och kära. Nu ska vi ta det lugnt hemma, vilket vi också ser fram emot. Det ska också bli spännande att se hur den rätta carbonaran blir. Om den skär sig av äggulan eller om fettet gör den krämig och god som om det vore grädde i. Det märker vi snart.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Publicerat

Vara med familjen

Vår julhelg fortsätter i lagom tempo med för mycket mat som är väldigt god. Massor av godis och sötsaker. Precis som det ska vara på julen. Igår fick vi även besök av minstingen som hör julen till. Inte just minstingen utan att man är med familjen. Sedan att han kom för att låna tvättmaskinen är en helt annan sak.

Han är ganska impulsiv och tvättstugan var upptagen hela dagen på juldagen hemma hos honom. Hans plan var att stoppa i en maskin och sedan åka hem för att komma tillbaka en gång till. Så blev det inte. Han kom vid lunch och stannade till kvällen. (Han tvättade själv, han ville verkligen bara låna maskinen.)

När han var här så fick han berätta om hur hans julafton varit. Det ledde till det ena som fortsatte med det andra och hela eftermiddagen och kvällen gick. Han hjälpte bland annat maken med att bära in hans julklapp. (Eftersom jag inte får lyfta tungt.) Den väger ju 80 kilo så inget maken tar in själv. Nu står den i vårt extra rum. Den bytte plats med minstingens underrede som han fick i julklapp. Han fick ett elektriskt höj- och sänkbart skrivbordsunderrede.

Men vår bordsskiva är ju under tillverkning så förhoppningsvis kommer det inte dröja för länge innan vi har ett matbord och kan ställa in lilla soffbordet som nu står i förrådet. Vi hann också med att äta julmat tillsammans innan minstingen åkte hem. (Långt efter att tvätten var klar och upphängd.) Han gav bland annat mig mycket väl godkänt på min rotlåda. Han tycker tydligen inte om det annars men kom fram till att min tyckte han om. Då åt han ju senast rotlåda på julafton.

Jag utgår från hans farmors recept men har ändrat lite i det. Vi kom fram till att ändringarna är nog skillnaden som gör att han tycker om min rotlåda. Vi hade massor av skratt, mängder av tända ljus. Vi fick byta ut ljus för vi satt och mös så länge. Sedan fick minstingen skjuts hem med sin julklapp och jag fick se alla andra han fått. En underbar juldag med delar av familjen.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Publicerat

Vitt både inne och ute

Julen började bra med frost och kallt med strålande solsken. Efter en sen frukost med julskinka och annat gått på knäckebröd så gav vi oss ut på en promenad i solskenet. Det var mycket uppfriskande och härligt. Kylan som biter i kinderna och värmen man får från att röra sig.

När vi kom hem så blev det självklart varm choklad med vispad grädde. Att vara lite kall och dricka varmt gör det extra lyxigt.

Det blev rotlåda på julbordet som sig bör. Vi hade en härlig julafton där vi inte hade några tider att passa utan bara gjorde vad vi önskade när vi önskade det. Vi åt när vi var hungriga. Vi öppnade paket när vi ätit klart. Maken hade ju redan fått en. Bordsunderredet. Som går att höja upptill barbordshöjd om man vill. Plankorna är inlämnade för att hyvlas och göras skiva av. Snart har vi nytt matbord.

Bild lånad från MY HOME. My Way. Där det är köpt.

Jag fick jättefina julklappar jag också. Maken fick några till han med. Vi fick också gemensamma från vänner och minstingen. Julkulor med choklad i var himla fina. Chokladen är inte smakad ännu men gissar att den är väldigt god. Sedan fick vi en svamp att ha i trädgården av minstingen. En han gjort själv. Älskar den. Tror redan jag bestämt att den ska få bo bredvid blåbären.

Makens och mina fina julklappar. Längtar till jag kan använda halsband och armband. Örhängen satte jag på mig redan igår.
Älskar denna svamp.

Vi hade en alldeles underbar julafton och julen ska fortsätta var fantastiskt är planen.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Publicerat

Igår ville maken ha mindre ljus

VI har skaffat jackor som har reflex på hela överkroppen till jobbet. Vi rör oss på stora ytor och ofta i mörkret på denna årstiden. Att hålla på att röja och skotta snö och inte synas är inte så smart. Det håller maken med om. Han tar alltid den till jobbet då det är mörkt. Ofta även när det är ljust eftersom det blir mörkt innan han åker hem.

Igår åkte han dit med jackan på och skulle byta filter i värmeanläggningen. Det är första gången han byter så det var med instruktioner från mig hur man gör. Det var inomhus så han hade inte egentligen behövt reflexer men ändå bra att han har det som vana.

När man byter filter så måste man stänga av två kranar så inget vatten forsar ut. Sedan öppnar man en ventil och släpper på trycket så att vattnet i filterbehållaren åker ut. Med en hink under. Sedan skruvar man bort behållaren och tar ut filtret och stoppar i ett nytt. Nästan färdigt, nu blir det den motsatta beskrivningen. Skruva fast behållaren. Stäng ventilen. Sätt på vattnet med kranarna.

Maken är väldigt nervös av sig. Han måste dubbelkolla allt några gånger. Han måste kolla med mig några gånger att han gjort allt rätt. Det var ju hans första gång eftersom jag är sjukskriven. När han kom hem så tog han det en omgång till. Jag intygade att allt var rätt utfört.

Det som är det mest roliga i det hela nu är att han hade sin reflexjacka på sig när han kom hem. Då hade det hunnit bli mörkt. Han skulle bara tvätta sig och sedan åka vidare till affären. Då tänkte han byta jacka och ta sin vanlig utan reflexer. Det smartaste är väl ändå att fortsätta ha reflex när det är mörkt ute påpekar jag.

Som tur är så höll han med mig och tog ljuset av reflexerna med sig med arbetsjackan till affären. För han skulle dessutom införskaffa saker till jobbet. Lamporna är slut och behöver fyllas på. Då borde han ha arbetsjackan på även då. Med tanke på hur mycket maken är rädd för är det konstigt att han inte alltid haft reflexjacka.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Publicerat

Vår årliga tradition

Igår var det dags för vår årliga tradition. Då menar jag inte julbadet. Vi tvättar oss lite mer än en gång varje år. Även om det känns nu att jag inte badar mer än en gång per år. Det är inte samma sak att tvätta av sig med tvättlapp. Framför allt inte att tvätta håret lutad fram över handfatet eller in i duschen. Vi har inget badkar annars hade det varit det bästa. Stå på knä och luta över badkaret. Men, det var ju inte traditionen. Det är julbordet. Det som minstingen infört och som vi fortfarande gör.

Slottsvillan

Igår var dagen som det blev genomfört. Vi var på Slottsvillan i Huskvarna. Ett mycket fint stället som varit en disponentvilla från början. Vi blev placerade i tornrummet. Perfekt för oss fyra. Det var nog fullbokat men att då få sitta lite avsides och i ett litet tornrum som bara hade plats för ett runt bord med plats för fem gjorde att ljudet blev mjukare in till oss. Mycket behagligt. Om det ska vara någon nackdel skulle det vara att den som satt innerst var tvungen att be någon flytta sig eller vara i synk med när den innan gick eller kom.

Har alltid gullat rund former. Tornrummet passade därför extra bra.

Inget problem alltså. Dessutom så var det väldigt bra för maken hamnade med ryggen mot hela restaurangen i övrigt så han kunde njuta av maten mer än vanligt. För han blev inte stressad av vad alla andra gjorde. Om det var kö och man var tvungen att skynda sig eller inte. Plussidan var mycket stor på placeringen av oss. Maten var också bra placerad och man hittade lätt. Inte trångt och svårt att komma åt. Dessutom god mat. Några minus men desto större plus på andra håll.

Vi har alltid betygssättning efter vår julbord. Att då ha en dryg timma eller så hem är väldigt bra. Även om vi betygsatte redan när vi åt så blev det slutgiltiga i bilen hem. Slottsvillan är nu nummer 2 på vår topplista av julbord. Inte för att jag kommer ihåg alla vi varit på så hjälper bilder till och toppen är det som avgör att man är på toppen. Man kommer ihåg hur det var. Likaså med botten, de kommer man också ihåg men önskar man skulle sluppit vara med om dem.

Maten var vällagad och god. Bra utbud. Bra service, hade koll på att fylla på dryck. Allt var mycket bra. Det som gjorde att det inte är bättre än förra året är några saker. Först Jansson frestelsen, den var god smak och potatisen hade fin konsistens. Dock så var den inte krämig. Den hade för lite grädde eller gräddmjölk, vad man föredrar. Saknade krämigheten som grädden ger.

Jag saknade också en omelett med stuvning. Hade det funnits hade kanske Janssonen inte varit en så stor besvikelse. Sedan var ostbordet inte så bra. Varken blåmögel eller vitmögel var god. (Cheddaren var desto godare). Ris a la maltan var under all kritik. Den var helt oätlig. Sedan fanns det saffranspannacotta och tycker man inte om saffran så fanns inte så mycket annat. Ingen fruktsallad eller frukt. Det fanns godis. Vilket inte är min grej. Ostkaka fanns det. DEN var god, MYCKET god. Hemlagad med mycket mandel.

Nummer två på vår lista är ett väldigt bra betyg. Villa Gransholm utanför Gemla är vår nummer ett. Minst ett år till. Då får jag se vad vi hittar för nytt ställe. Alla ställen som jag hittar har alla haft fin miljö. Även om det inte ingår i betygssättningen så ger det till upplevelsen att det ger julstämning. Igår fick vi alla en fin upplevelse med massor av mat som vi kan leva på ett tag. Maten kan vi inte leva på ett år men upplevelsen kan vi klara oss med till nästa år.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Publicerat

Svårt att vara ensam

Jag har skrivit flera inlägg om vänner. Hur man skaffar vänner. Vilket det oftast inte finns några enkla vägar till att göra. För en del så är det superenkelt. För de allra flesta är det svårt. Det blir svårare ju äldre du blir. Kanske för att man har blivit sin egna personlighet mer? Kanske för att man är mer egoistisk på hur det ska vara? De båda har nog del av varandra.

Mina vänner-inlägg kan du läsa här om du vill läsa igen eller för första gången. Det första är hur man skaffar vänner. Det andra om hur äldsta sonen är ensam. https://josefinsdagbok.se/manga-vanner/ samt https://josefinsdagbok.se/hur-far-man-vanner/

Att vara ensam är svårt om det inte är vad man själv vill. Snart är det jul och många är ensamma som inte skulle vilja vara det. Några vill vara ensamma en del av tiden. Äldsta sonen är en av dessa. Han trivs att vara ensam men han tycker också om att vara social. En av anledningen till att han tycker om att vara ensam är att det tar så mycket på hans krafter att vara social.

Han fyllde år nyligen och hans present till sig själv var att inte fira med någon annan. (Vi kommer att fira men inte på hans dag.) Den blev hans helt egna utan någon som bestämde något i hans schema. Han satte alla dagens aktiviteter själv. Utan inblandning. Utan risk för några fel. Utan att någon misstolkade något han sagt och hela dagen slutar i katastrof.

Det svider i ett mammahjärta att han helst vill vara ensam. Speciellt när man vet allt han gått igenom. Alla försök han gjort för att få vänner. Alla försök han gjort för att behålla de få han faktiskt lyckades träffa mer än en gång. Han har gett upp. Han tycker inte det är värt det. Han blir fortfarande bevisad att det inte är värt det.

Hur mycket han än gör för att förstå omvärlden så tolkar han den ofta på ett annat sätt än andra. Där han ser fakta ser andra kritik och kränkthet. Han vill väl och gör vad han kan för att det ska bli väl. Ofta blir det inte väl. Därav självvalda ensamheten. Den är enklare.

Vänskap är värt att kämpa för. Det är något man måste kämpa för. Vänskap är inget som man kan ta för givet. Ändå gör vi ofta det. Tar vänskapen för given. Hur skönt det än är att vara ensam så mår vi alla bäst av att ha någon vid vår sida. Det är värt det. För de allra flesta. För vi måste få något tillbaka och äldsta sonen känner nog att han aldrig får det.

Ta hand om dig och dina vänner. De du har kanske inte kommer ersättas om du tappar vägen. Vi hörs imorgon.

Publicerat

En av makens julklappar

Igår kom en av makens julklappar. Problemet var att maken var tvungen att ta emot den. Den har varit beställd ett tag och i förrgår fick jag fick leveransval på igår eller idag. Idag är ju helt uteslutet. Igår jobbade jag de tiderna som de kunde komma. Då fanns maken kvar att kunna ta emot det igår.

Jag valde igår, i samförstånd med maken, att få paketen igår. Jag misstänkte att det inte skulle vara så svårt för honom att se vad det var när det kom. Jag hade kunnat vänta och tagit det efter operationen. Då kom svårigheten med att jag inte kan lyfta in paketen för det är så stort. Jag hade kunnat dölja det med ett lakan och bett mina barn att bära in. Men maken och jag valde alltså att få paket igår.

Mycket riktigt som jag gissade, så kan man se vad det är. Eller så är det bara jag som ser för maken har inte listat ut vad paketet innehåller. Planen var nämligen att han skulle få det i förtid istället för på julafton. Nu kanske det dock får vänta till julafton i alla fall.

En av makens klappar

Ser du vad det är? Det gör inget om du gissar rätt och maken ser det.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon. (Då meddelar jag att operationen idag gick bra.)