Kategori: Familj

Maken är alltid orolig för mig. Blev nog så med cancerbeskedet. Inte så konstigt att han blev det heller. Ett cancerbesked gör att man tänker på döden. Vilket också åldern gör. Ju äldre man blir desto närmare kommer man döden. Nu vill jag inte påstå att maken är gammal. (Det gör han så bra själv.) Jag vet att han älskar mig och det gör inte saken enklare för honom att inte oroa sig.

Nu har jag börjat köra taxi och vi spenderar inte varje minut tillsammans, vilket vi nästan gjorde innan. Det gör att han har tid att oroa sig för mig. Särskilt när jag kör. För han oroar sig för det mesta. Vad kan hända när man kör bil? Frågar du maken så kan allt hända. Precis som det kan göra med tåget.

Maken brukar säga att jag inte kommer komma fram med tåget av olika anledningar. På hösten för att det ligger blöta löv på rälsen. På sommaren på grund av solkurvor. På vintern på grund av snön. På våren på grund av signalfel. Det kan alltid vara djur på spåren. Det finns massor av olika anledningar för att man inte kommer fram i tid. Jag har råkat ut för de flesta och maken har haft rätt nästan varje gång. Undantaget var väl i helgen. När jag faktiskt kom fram.

Nu är det så att maken har börjat säga vad han oroar sig för när jag ska ut och köra. Som idag när jag har körning för första gången i snö. Inte nog med att det är snö, det har börjat töa och är ishalka. Maken oroar sig för att jag ska köra fast. Jag har kört bil i många år och nu börjar han oroa sig. Undrar om han tror att jag blivit lokförare? För när jag åkt tåg så har jag fastnat på de mest konstiga ställen och konstiga anledningar.

Han har påpekat för mig tidigare att jag ska ta det försiktigt eftersom det är blöta löv på vägen. Då var han nog dock mest orolig när jag cyklade till jobbet. Men ändå. Han oroar sig för mig. Det hade han säkert gjort även om jag faktiskt kört tåg. Idag går jag till jobbet så slipper han oroa sig för att jag ramlar med cykeln på väg till jobbet. Lite omtänksam försöker jag ändå vara.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Ibland så sköljer det över en. Svårt att beskriva på ett annat sätt. Det är som om en stor havsvåg kommer och slår emot en och sedan drar iväg allt. Tårarna kommer och saknaden efter mamma är ofattbar.

Igår var en sådan dag. Efter att ha jobbat på min maxgräns ett tag så orkade jag inte hålla igen. Självklart så hjälpte mamma mig när det kom. För jag hade inga körningar och sista kunden innan det kom var lämnad på Eksjö sjukhus.

Snabba steg in till det andliga rummet. Ett fantastiskt rum som kyrkan har gjort. Det är helt utan religösa inslag förutom ljuset. Ett rum för stilla tystnad och för att kunna hämta andan. Vilket jag behövde igår.

Som tur var mamma med mig och gav mig den stunden i det andliga rummet. Jag tände ett ljus för mamma och sedan satt vi bara där en stund tillsammans. Med tårarna rinnande och med de fina minnen som mamma och jag skapat tillsammans.

Jag gick stärkt därifrån. Mamma och jag hade en stund för oss själva.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Igår skulle vi åka och tanka till jobbet. Jag hade redan tagit hem dunkarna. Vilket var för ett tag sedan så dessa stod i förrådet. Igår skulle jag köra hjullastern och klippa ner löven. Därför var dunkarna hemma för att nästa gång den skulle köras så behövdes bränsle finnas på plats. Som ni förstår så är det inte en massa dunkar eftersom det ska förvaras i dunk. Det var dock fler än två så jag behövde gå två gånger till förrådet.

Jag brukar vara färdig före maken. Han ska ju kolla att huset inte brinner ner för att spisen är på. Eller att ljus är tända, eller, eller… Tills sist ett antal ryck i dörrhandtaget så att det är låst. Följaktligen gick jag ut före honom. Jag öppnar förardörren och lägger in papper som ska med. Låter den stå öppen. När jag kommer ut första gången från förrådet så är den stängd. Jag hörde när den stängdes. Jag vet att maken kommit ut. Jag gissar att han stängt för att jag lagt nyckeln på sätet. Han har tagit nyckeln och stängt dörren. (Det fattar alla att bilen skulle bli stulen om bilen var på det sättet.)

Jag tänker inte så mycket på det utan går tillbaka in i förrådet. Bilen är säker och maken gör något av alla hans bestyr för jag ser honom inte. Jag ställer också dunkarna bara bakom bilen. För fler ska hämtas. När jag är inne i förrådet så hör jag eventuellt något. Men fortsätter med vad jag gör. Vilket går fort tills jag är ute igen.

Då hörs ett panikskrik: ÖPPNA DÖRREN INNAN JAG SPARKAR UPP DEN! Jag hör var ljudet kommer ifrån men får inte ihop det. Maken är i skåpet på bilen! Maken har blivit inlåst. Dörren jag hörde stängas var skåpdörren där bak. Inte förardörren. Jag öppnar och innanför är en kallsvettig make som hoppar ut innan dörren är öppen.

Jag tittar på honom frågande och undrar varför han inte bara öppnade? Varför han var i skåpet frågade jag inte för det finns alltid något som kommer åka omkring och slå sönder allt i hela världen. Men en relevant fråga är varför han inte öppnat sidodörren och gått ut själv? Det kunde han inte svara på för han hade panik och var instängd. Bakdörrarna går bara öppna utifrån. Vilket är rimligt eftersom sidodörren går att öppna från insidan.

När vi stannat för att tanka så fick han hoppa in och jag visade honom hur han öppnade. Jag hann inte stänga dörren förrän han var ute igen. Inte lätt att vara klaustrofobiskt och vara maken. Att dörren stängdes, ja, våra vinterdäck låg framme för det är snart dags att byta. Dörren gick inte att ställa upp riktigt. Pang sa det bakom maken. Gissa vem som aldrig kommer öppna bakdörrarna utan att se till att de är i spärrläget! Eller aldrig vara ensam och gå in i skåpet. Sidodörren kommer aldrig öppnas inifrån av maken, det är säkert.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Vi började dagen med sovmorgon. Frukost på sängen och mitt nya goda te. Det är snart jul och då får man dricka julte. Det är är från Bönor och blad med smak av saffran. De har en annan variant med kanel och andra julkryddor. Det skulle jag nog försöka få tag på också. Eftersom jag inte tycker om alla tesmaker längre så får jag passa på när jag hittar något. Bönans egen är också väldigt god. Som Earl Grey fast mycket godare, om du frågar mig.

Sedan åkte vi till mammas sambo för lunch. En magiskt god lunch hade han gjort. Det var älggryta med ugnsrostade betor och potatis till. Rönnbärsgelé, inlagd gurka och sallad. Det blev en långlunch med kaka till kaffet också. Det var så mysigt att vara hemma hos mamma och hennes sambo. Även om mamma är med mig hela tiden så blev det lite mer hemma i huset.

Sedan gick vi tillsammans, och hennes lilla bortskämda gris Alfie var med så klart, till kyrkogården och tände ljus. Det är så fint man ser hem till mamma från hennes eviga plats. Det var en dag med mamma.

Jag är tacksam för så mycket. Gårdagen är jag mycket tacksam för.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Idag blir det en dag med mamma. Alla helgons dag har firats i över tusen år för alla kyrkans olika helgon. Mamma skulle kunna vara ett av dessa helgon. Hon mamma ska firas som ett helgon. Även om hon inte var ett utnämnt helgon i kyrkan så var hon en fantastisk mamma som ibland hade ett helgons tålamod med mig.

Idag ska vi tända ljus och besöka mamma. Vi ska äta lunch tillsammans hemma hos mamma. Sedan ska vi gå till kyrkogården och umgås lite mer. Mamma du är saknad men du finns med mig hela tiden. Idag ska jag komma till dig och hälsa på.

Idag är dagen vi ska minnas och fira livet som varit. Idag firar jag att just du var min mamma. Idag tar vi vara på var sekund innan den är slut.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Att jag överlever är ibland lite underligt. Maken är så underbar att jag bland undrar hur det är möjligt. Igår när jag kom hem så berättade jag om min dag. Maken och jag hördes på telefon under dagen men jag hade några frågetecken som vi inte då hann klara av.

Jag tänker i min lilla tanke att vi också reder ut det där som vi inte gjorde under dagen. Det tänkte inte maken. Maken tänkte på mat. Så jag säger en mening om vad som skett. Maken svarar med en mening om vad han tänkt att vi ska äta till middag. Jag säger nästa samma meningen igen fast jag börjar med vad gott och maken svara kort på min fråga och fyller i med något mer som vi ska ha till middag.

Så där höll vi på ett tag. Vi hade nämligen bestämt att vi skulle ha plockmat till middag. Vi skulle ha hårdost, marmelad och någon salami. Inget avancerat, bara enkelt och mycket gott.

Nu råkade det vara så att maken sprungit på en massa erbjudande. Så det vara flera sorters hårdost, cheddar för 99 kr kilot. Mycket billigt då det även var för de små ostarna. Det var salami med fänkål. Mycket billigt så han köpte två. Det blev också skagenröra. Viktigast av allt, JULSKINKA. Eller helgskinka som det kallas nu.

Maken var i extas och hade inte tid att prata om något annat än vad vi skulle äta. Jag skulle kunna lura maken till vad som helst så länge jag lockar med mat. Vilka tunga möbler jag än vill flytta, eller hur långt jag vill åka, så säger jag att vi ska äta något så hänger han på. Full fart ut i bilen för att lösa mina saker jag vill göra för att han ska få äta god mat.

Säsongens första julmacka på rågrut med grov senap, rödbetssallad och julskinka är avklarad. Det saknades äppelmos. Det gör inget för då har jag något mer gott att se fram emot. Livet är allt bra med god mat.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Snart har maken och jag bröllopsdag. Vårt kristallår är snart till ända och vi går över till fjäderbröllop. Kanske det krisar lätt vid kristall och kan lätt gå i kras. Jag vet inte varför namnen är som de är. Nu ska vi snart fira fjäderbröllop och vi håller inte på att gå i kras.

För maken får mig till att skratta varje dag. Både medvetet och omedvetet. Han sa till mig när vi träffades att han var en drömmande odåga och ingen som någon orkade med i längden. Så fel han hade på sista punkten. För en drömmande man det är han och även en odåga ibland.

När han satt vid frukosten häromdagen och brände sig på drycken så utbrister han: Jag bränner sönder TÄNDERNA. Vilket inte är det vanligaste man bränner, snarare gomen, tungan eller läpparna. Inte tänderna. Maken gör det. Bränner tänderna.

Eller som igår när han kom in badrummet och jag borstade tänderna. Och han lyckligt talar om hur snygg jag är. Vilket jag uppskattar. Han tycker alltid att jag är snygg men denna gången var det lite extra i uttalandet. Att jag då hade en jättestor mascaraplump inne vid ögat på kanten till näsan det såg han inte. Jag kontrar med att jag startat en trend med en skönhetsfläck vid näsan istället för på kinden.

Som sagt, han tycker alltid att jag är snygg. Även osminkad, nyvaken, trassligt hår eller smutsig. Det spelar ingen roll han tycker alltid jag är snygg. Enda problemet är att jag inte kan lita på honom om jag är presentabel. Till hans försvar kanske han var lite distraherad av att jag var naken när han kom in i badrummet. Oavsett så tyckte han att jag var snygg, naken och med mascaraplump.

Vi har mycket kul tillsammans. Vi tycker om att vara tillsammans. Vårt framgångsrecept är, vi tycker om att umgås och så klart vi tycker om varandra.

Idag får vi se vad han ska dö av. Igår skulle han dö om han försökte ta sig över ett staket. Det var i och för sig spetsigt i metall men bara för det behöver man inte bli spetsad och dö när man tar sig över. Mer troligt med trasiga byxor. Han gick runt så både liv och byxor i behåll.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.