Kategori: Familj

Maken och jag har inga hemligheter för varandra. (Vad jag vet om, eller vad han får i julklapp har han ingen aning om.) Vi har heller inga problem att prata med varandra. Men för den sakens skull så pratar vi inte med varandra om allt. Vissa saker är inte värda att ta upp. Vissa saker glömmer man bort innan man har haft tid att ta det. Vissa saker tror man att man har sagt. Vissa saker har man sagt oavsett vad den andre påstår.

Om man säger att man pratar om allt, vad innebär det? Säger man minsta småsak? Säger man det någon har sagt i förtroende? Eller är att prata om allt att man delar allt som är viktigt? Det som tillhör att vara öppen om. Särskilt om något jobbigt har hänt? Det är det viktigaste för mig. Att ha maken att vända mig till och veta att han lyssnar i alla lägen. (Han har också blivit väldigt duktig på att inte göra mer. Bara lyssna, inte hitta lösningar.)

Vad innebär det för dig? Och har du det så? För att ha det så innebär inte att man måste vara i ett förhållande. Alla behöver någon att prata med så att ha någon man kan prata med allt om är jätteviktigt. Enligt mig. Kanske det finns vissa som tycker att det är skönt att bara ha sig själv. Om det finns, är nog dessa personer inte så många. Med tanke på att människan är ett flockdjur.

Även om jag upplever att maken och jag pratar om allt så säger jag inte allt. Det har blivit tydligt med starten av denna, bloggen. För maken läser allt jag skriver. När jag skrivit om diskmedlet så undrade han vad vi skulle göra med flaskan som står under diskbänken? En sådan sak är något som kunde ha varit bra att ta med maken. Om han inte vet om att det är problem med något så är det svårt att ändra på. Men en sådan sak kan bli helt oviktig för mig att dela. Den saken blir så självklar för mig att det är slut på användandet av Yes hemma hos oss men vi använder upp det som nu finns.

Jag är inte ensam om att handla, så oviktig information som försvann blev viktig information som försvann. Nu läser han allt i min blogg vilket är bra. Nu får han mer än innan. Mer än han vill, vem vet? Jag kan skylla lite på att jag sover för lite. Jag behöver sålla bort för att komma ihåg det som är verkligen viktigt. Vilket också är en av anledningarna till att jag började skriva. Att skriva här hjälper mig massor. Jag vet att det som händer och sker och mina tankar kommer jag att minnas. För det är bara att gå in här och läsa.

Trots att jag glömmer bort en del att prata om så anser jag att maken och jag pratar om allt. Jag anser att vi har ett gott förhållande till varandra där vi stöttar varandra och även låter oss ha utrymme att växa på som prästen sa när han vigde oss.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Jag har många gånger berättat om maken och hans eskapader. Det är kommer alltid något som jag kan dela med mig av. På sätt och vis är det tur att han är som han är för det blir så mycket roligare här i bloggen. Mest är det tur för mig för jag har honom hela tiden.

I helgen så kommer maken och berättar hur kusligt det var när han hade duschat. Maken duschar varje morgon. Jag gör inte det. Verkligen inte om jag ska ut och jobba och bli smutsig eller svettig. Vilket mitt jobb i stort sätt alltid innebär nu för tiden. Min rutin är att tvätta av mig och borsta tänderna. Makens är att tvätta hela honom och borsta tänderna. Vi är alltså på två olika ställen på morgonen.

Jag hör honom där nere och tänker inte så mycket på det. Han pratar ofta för sig själv. Ibland kan han skrika till lite också. Eller sjunga högljutt till en låt som spelas eller som bara är i hans huvud. Det är lite olika. Ibland skriker han till för att han ser en spindel. Man vet aldrig riktigt vad det är. Det blir lugnt och jag tänker inte mer på det.

Senare så kommer han då och ska berätta om vad som hände. Han hade duschat. Jag tror han hade rakat sig också men är inte säker. Maken går alltid ut på golvhandduken för att sedan gå vidare ut och torka sig i gillestugan. (Nu vet ni alla vart ni ska vara peeping Toms). Han går tillbaka in i badrummet för att hänga upp handduken. Han gör alltid samma. När han torkar sig i gillestugan så har vi en liten spegel som han kollar frisyren i. (Det kan hända att han också poserar lite).

Denna gången när han kommer in i badrummet så är det något som droppar på honom. Det droppar så mycket så det rinner ner för ryggen. Han vänder sig om och inget finns som kan droppa. Han kollar upp i taket, inget kan droppa. Ni som har varit med ett tag vet nu att snart nalkas yxmördaren som hoppar fram ur bastun. Han snurrar runt och undrar vem som håller på att droppa vatten på honom. Han börjar tro att det är spindlar som kryper också. Som hämnd för deras döda kompisar i dammsugaren.

När han snurrat runt ett tag så har spegeln blivit klar att se i inne i badrummet. Han ser sig själv och hur det droppar…. från håret på honom. Han känner med handen och inser att han har bara torkat framsidan av huvudet. Ansiktet och luggen typ. Resten av huvudet är dyngblött. Så det är han själv som skrämmer sig med att droppa vatten på axlarna som rinner nerför ryggen.

Det är bara maken som kan skrämma upp sig själv på det sättet och sedan komma och göra narr av sig själv till mig. Vi skrattade gott åt hans skrämselhicka i källaren. Hans spindelfobi börjar snart bli att den behöver behandlas. För dammsugarkompisarna har gjort att han inte vill gå in i matkällaren. Nästan. Och de kryper på ryggen på honom som hämnd i källaren när han duschar. Nästan. Är det kanske därför han vill vi ska duscha ihop…

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Igår var det mammas dag hela dagen. Mamma har många dagar med mig. Men igår var den hennes för många fler. Igår var det också minnesgudtjänst för henne och alla som gått bort under året. Dagen började långsamt. Precis så som mammas dagar började när hon själv kunde bestämma.

Om mamma inte hade något på schemat eller planerat så hade hon gärna långsamma starter av dagen. Att komma upp vid elva var inget konstigt för mamma. Kanske därför som jag också är tillåtande i att låta mig få sova när jag behöver det. Fast nu handlade det om mamma och inte mig. Hennes dag igår. När mamma då kom upp så var det i morgonrocken, med kaffe, rostad macka, mycket smör, ost och Gunillas apelsinmarmelad samt juice. När hon rökte så var det rökning först sedan frukost.

Frukosten intogs i fåtöljen på kontoret. Med en pall som bord bredvid. Pallen som visade sig vara lagom höjd för taxen att också få inta sin frukost på samtidigt med mamma. När hennes lilla kelgris kom in i familjen så gjorde hon frukost till sig och grisen. Inga hundar tidigare i mammas kenneldrivande liv har fått människomat. Men grisen fick det. Även juice. Kaffe tycker han tydligen inte var så gott.

Igår började dagen i samma anda som mammas bästa dagar. De dagar som hon fick bestämma allt över. I övrigt så var dagen fortsatt slapp. Det blev lunch och en kaka bakad för att ta med till mammas sambo. Jag bjöd in oss själva att äta tillsammans innan gudstjänsten. Då kan man inte komma tomhänt. Så kaka, julskinka och lite annat var med oss.

Vi åt julmat och hade jättetrevligt. Pratade om mamma och hur det varit. Hur det kommer bli utan henne. Vilket är konstigt. Igår var det en fin stund och fina minnen som varit. Hur mamma kunde säga ifrån trots hennes hjärnskada. Hur vi lyckades ställa till det på äldreboendet när vi alla ville fira med mamma. Sådant som mamma brann för och njöt av att hon kunde fortsätta med. Att se till att det var rättvist. Vilket det inte var just då. Vi löste det förra förra julen med att trycka in oss alla i mammas lilla lägenhet, alla tolv personer. Sedan kom en pandemi och löste det för boendet. Inga stora sällskap. Detta året blir det hur stort sällskap som helst på julen. Alla kommer ha mamma med sig vart vi än är.

Hela dagen avslutades med en otroligt fin minnesgudstjänst. Efter mammas namn är uppläst och ljus är tänt så följs det av en psalm och sedan en violinist som spelar My Way instrumentalt. Då rann tårarna nedför kinderna. My Way som var så mammas låt är den som avslutar minnesstunden för mamma. Helt utan att någon har vetat något så har det blivit så.

Texten är också hela mammas liv väldigt väl sammanfattat. Mamma levde livet till fullo hela tiden. Hon skrattade och hon ångrade väldigt lite. Framför allt biten med att livet ibland var för mycket. Att det var tungt att bära men likväl så fortsatte hon. Hon gav aldrig upp och hon gjorde det rakryggad och stolt. Hon gick sin väg.

Yes, there were times, I’m sure you knew
When I bit off more than I could chew
But through it all, when there was doubt
I ate it up and spit it out
I faced it all and I stood tall
And did it my way

Mamma gick verkligen sin egna väg. Oavsett vad någon annan sa eller tyckte. Hon har också haft många tuffa motgångar i sitt liv och ändå så stod hon där rakryggad och tog fighten. Mamma var fantastisk på så många sätt. Hon var inte perfekt, det är ingen. Däremot så var hon otrolig på att göra rätt om det blivit fel någon gång. Hon var ödmjuk och envis på samma gång. Mamma hade en styrka som ingen annan jag känner.

Jag är så tacksam för mammas motgångar som gav henne all den styrkan. Jag har haft mina motgångar och jag har lärt mig av dessa med hjälp av mammas stöd att stå rakt i ryggen och inte ta s**t från någon. Jag har gjort fel och när det varit illa så har ändå mamma funnits där. ALLTID. Det spelar ingen roll hur illa det har varit, mamma har funnits där.

Nu finns mamma i mig istället för hos mig. Och My Way blev avslutningen på mammas dag. Det kunde inte bli bättre. Hemma i mammas kyrka där hon varit kyrkvärd. Kyrkvärd tillsammans med kyrkvärdarna som var igår. Det var så fint. Mamma är hemma och hon är med mig.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

I vårt hushåll har vi tre dammsugare. En som är grovdammsugare som vi använt mer än vi trodde när vi införskaffade den. Den behöver just nu ett nytt filter men den är väldigt bra att ta allt damm som blir när man bygger, slipar och gör sådant som en vanlig dammsugare skulle dö av. Vår grovis dör inte av damm, den vill bara ha nytt filter ibland.

Vi har två vanliga. Två stycken av samma fabrikat som är lite olika utformade. Denna ena har vi haft i över tio år. Den är vår gamla trotjänare som alltid fått städa här hemma. Sedan har vi den andra som vi skaffade när vi hade kontor. Den har bara fått dammsuga damm mer eller mindre. Lite sten från vinterskor som kom in i hallen.

Eftersom vi inte har något kontor längre så har vi nu två hemma. Frågan är vad går att dammsuga upp med en vanlig dammsugare? Och borde man inte klara sig med en. Grovis har ingen dammpåse utan allt kommer i ett kärl som man måste tömma. Den är bra för grova saker. Inte så bra för fin dammsugning, hemstädning alltså.

Igår hittade jag en av de fetaste spindlarna som jag sett på länge. Inte den största men fetaste. Den hade jättestor kropp. Självklart bad den ena räddharen den andra räddharen om om hjälp. Den satt i matkällaren upp i hörnet med en kompis i normalstorlek i andra hörnet. Som allt annat i vårt hus är matkällaren fylld till bredden och även utrymmet man egentligen ska stå i. Så att nå hörnen är inte det enklaste. Även om man är nästan två meter lång.

Jag skulle aldrig ta de där spindlarna. Jag skulle på min höjd spreja något på dem. Men det skulle hjälpa föga eftersom avståndet skulle vara för långt bort. Det enda som skulle ske är att spindlarna skulle vilja flytta på sig. Vilket innebär mot mig. Den andra räddharen fick rycka ut som vanligt och föreslog att dammsugaren skulle vara bra.

Jag tyckte inte det var en så bra idé med den fetaste spindeln någonsin. Den skulle ju överleva allt. Även en färd genom dammsugarslangen. Men eftersom jag inte skulle göra något åt fettot och hans kompis så fick maken bestämma. Dammsugaren blev det. Jag öppnade och visade vägen. Problemet av att jag var snabbare än maken så jag hade ju nu öppnat en flyktväg åt spindlarna. Maken blev lite stressad och skyndade på.

Han kommer med dammsugaren i högsta hugg och ber mig att hålla dammsugaren så han kan fokusera på att dammsuga de inte så välkomna gästerna i vårt källare. Jag tar dammsugaren och ställer in den i förrådet bakom maken och backar ut. Maken sträcker sig med röret och slangen räcker inte. Jag har backat ut och dammsugaren sitter fast och slangen räcker fortfarande inte. Maken tror ju att jag håller dammsugaren så att han ska komma åt. Stressen när han inser att han är en ensam räddhare i spindlarnas käftar.

Dammsugaren rycks åt i ett kvick ryck utan att allt rasade runt omkring eller att dammsugarslangen släppte och spindlarna var bortdammsugade. Mycket fortare än vad vi lyckats med att komma dit med all vår utrustning. För det började med en dammsugare. Som hade full påse. Inte läge att byta den när flyktvägen var öppen för spindlarna. Utan den andra hämtades och användes. Att ha två dammsugare för ”vanliga” saker visar sig vara väldigt smart.

När spindlarna var inne i dammsugaren så fick den stå på med fullt sug medan vi inhämtade plastpåse samt maskeringstejp. För frun huset har läst att spindlar kan överleva och ta sig ut igen. Jag är inte intresserad av att ha en fetingspindel komma ut när jag dammsuger huset. No way! Inte maken heller och för att slippa ha dammsugaren igång hela tiden så är nu hålet igentäppta med en plastpåse och tejp.

Sedan har (så klart) maken googlat detta som hustrun hade läst. Att spindlar överlever och kryper ut igen. Tydligen så har detta testats i något spindelrikt land och konsensus var att spindlarna dör i färden ner i slangen. Det hände att någon överlevde men sällsynt. De hade också testat att bara lägga ner spindlar i använda dammsugarpåsar. Och spindlarna dog utan färden i slangen.

Det hade testats med att lägga ner båda könen för att också se om förökning kunde ske. Inget huffens fuffens skedde i dammsugarpåsarna. Inget annat än att de dog, de flesta. För de som överlevde kunde ta sig ut om de faktiskt såg ett ljus genom slangen. Slangen måste alltså ligga rakt för att de ska kunna se slutet på tunneln och ta sig ut.

Vi har tejpat och den är fortsatt tejpad för den fetingen till spindel överlever säkert en resa i slangen och i dammet under en längre tid. Så när vi ska dammsuga nästa gång är påsen bytt. Maken har lovat att göra det med handskar så långa att de täcker hela honom. Det behöver ske i samband med soptömning. Som är på måndag. På fredag så använder vi alltså INTE den dammsugaren som har spindlar i sig.. På fredag städar vi med en ny dammsugarpåse i den andra dammsugaren.

Det går att dammsuga vad som helst om man bara har rätt material efteråt helt enkelt. Om du har plastpåse och tejp så går det alldeles utmärkt att dammsuga spindlar. Utan det, så finns det en risk att spindeln kommer ut igen. När du minst anar det. Om det kröp ut en spindel ur munstycket på dammsugaren precis innan maken ska ta dammsugaren, då vill jag inte vara spindeln. Hysteriskt jagande med ett dammsugarmunstycke skulle ske. Maken skulle försöka döda en spindeln med ett munstycke som har hål och distans till golvet. Svårt att döda något med hålrum. Men vi hade ju plastpåse och tejp så det kommer inte ske.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Det är väl så man säger? Tiden går fort när man gör någonting skulle jag vilja påstå. När man bara väntar på något då går tiden väldigt långsamt. Som att vänta på tomten, det är en jobbig väntan. Idag firar jag och maken bröllopsdag. Kristallbröllop. Jag skulle vilja påstå att tiden går fort när man har roligt, passar väldigt bra idag.

Maken och jag har varit gifta i femton år. Det är dessutom hans födelsedag. Eftersom vi båda har varit gifta innan så valde vi att förlova oss på min födelsedag och gifta oss på hans. Dagen idag är bådas dag men mest hans. För utan honom så skulle vi inte finnas. på femton år så har vi hunnit med väldigt mycket. Både roliga och mindre roliga saker. Allt har vi gjort tillsammans.

Det mesta icke-roliga har varit sådant som vi fått kämpa med tillsammans. Som när vi hamnade i en finanskris och vi inte hade några pengar. Vi löste det tillsammans. Eller som när jag fick bröstcancer, vi kämpade tillsammans. Precis som med allt roligt vi har gjort tillsammans. Alla resor, renoverat hus, ett arbete, allt tillsammans.

Vi har bråkat, även om det inte är ofta, så har det hänt. Vi säger ofta till varandra att det är när jag inte vill ha en kram som jag behöver den mest. När det då väl kommer till den stunden när vi behöver det mest, ja, då kan vi inte neka kramen. Och allt blir väl igen. Om jag ska vara ärlig så är det oftast jag som tjurar och tycker att jag har rätt. Men mamma varnade maken. Bland de första gångerna de sågs så sa mamma: nu har du fått något att bita i. Fast det är jag som bits mest. Maken kramas mest, även när jag inte vill.

Som tur är så händer det inte så ofta. Den mesta av tiden så är vi väldigt överens och kärleksfulla. Ett tydligt exempel på det är när jag skojade om vad mamma sagt om maken: Att så snygg är han inte. Minstingen trodde det var nyligen mormor sagt det. Men det var för över femton år sedan innan vi var gifta. Vi håller på likadant idag som för femton år sedan, jag sa hur snygg han var hela tiden, och gör än. Vi ställer upp för varandra och vi ser till att ta hand om varandra. Maken lyckas lite bättre än mig.

Det är tur att jag alltid är lite bättre på presenterna än maken. Han är fantastisk men han behöver exakta önskelistor på vad jag skulle vilja ha. Så jag får idag en Nittsjö Luvnisse i bröllopsdagspresent. En som jag själv har införskaffat så att jag verkligen får en jag vill ha. Maken däremot har inte en aning om vad han får. Han får både bröllopsdagspresent och födelsedagspresent. Jag hoppas han tycker om båda. Imorgon får ni veta vad. Han har inte fått dem än. Han vet inte ens om att han ska få några alls. Grattis på kristalldagen till oss och Grattis maken till ytterligare ett år.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.