Kategori: Intressen

Det blev inget regn på hela dagen. Altanen blev tvättad. Jag är mycket nöjd med mig själv OCH vädret. Jag var förbi färgbutiken och köpte mer kisel. Då passade jag på att kolla vad de sa om behandlingen. Vi kom fram till, med sunt förnuft, att det bästa vore att tvätta ena dagen och låta det torka till nästa för att då göra slutsteget i behandlingen.

Idag ska alltså sista steget göras. Idag ska det alltså inte heller regna. Jag har bestämt det idag också. Eftersom jag inte gjorde sista steget igår så gullade jag i trädgården istället. Jag rensade lite ogräs. Jag satt på baksidan och bara njöt. Jag vattnade allt som behövde vatten. Eller nästan allt, det på stora altanen är kvar. Jag flyttade också min julklapp. Den har varit gömd bakom monsterdahlian hela sommaren. Nu står den mycket mer synligt.

Nu gör det inte så mycket att gräset är ynkligt. Svampen syns ju väldigt tydligt då. Jag är nöjd med platsen. Sedan om jag inte är det så är den väldigt lätt att flytta. Jag hann också med att bara slappa på altanen. Maken grillade (jag hjälpte till litegrann) och vi båda njöt av att vädret var fint och faktiskt ganska varmt. Fortsätt gärna med värmen lite till, tack.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Det blev två sorters bullar och biskvier. Det blev mer än nog att göra, det blev alltså inga muffins. Bullarna blev utsökta, båda sorterna. Biskvierna har inte smakats klara. Alla karotter blev dock väl rengjorda av mig. Alla olika delar var väldigt goda så jag gissar att de blev mycket goda de med.

Jag älskar kardemumma. Självklart mortlar jag den själv. Hade massor i degen. Sedan blev den ena sorten med kanelgoja, nästan som Johan Sörberg gör, och den andra blev med mandelmassa och toscasmet. Kanelgojan är malen kanel, vatten, ljust muscovadosocker och smör. Mandelmassan blandades också med ljust muscovadosocker och smör. Båda blev mycket goda. Maken tyckte att kanelen fick lite mer poäng än toscan men jag tyckte båda blev lika goda.

Maken är inte förtjust i smörkräm. Men det är jag. Jag älskar smörkräm och biskvier är så himla gott. Minstingen tycker också om biskvier så han kommer att få några. Så jag inte äter alla själv. För det skulle jag lätt göra. Lite för fort dessutom. De går också att stoppa i frysen. Nästan alla bullarna hamnade i frysen. När jag provat minst en biskvi så åker ett gäng ner i frysen av dem med.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Jag har en jättefin fåtölj. Innan mammas fåtölj flyttade hit så var den favoriten. Benämningen är MIN fåtölj även om jag inte sitter i den. Den jag sitter i heter Mammas fåtölj. När vi har gäster så blir det lite förvirrande när jag säger: Jag sitter i mammas fåtölj och du kan sitta i min. Hur som helst, min fåtölj behöver kläs om. Armstöden och sitsen är så slitna att de gått sönder.

Vilket är så tråkigt. För tyget är underbart. Jag skulle så gärna bara vilja låta det vara. Förutom de trasiga delarna så är det också ganska skitigt uppe på kanten av ryggstödet. Nu är frågan hur jag ska klä om den? Ryggen på baksidan är fantastiskt fin i tyget fortfarande. Så ryggen skulle jag kunna behålla. Han som har skrädderiet i stan ska göra om den. Han förslog att jag byter sitsen och armstöden. Överdelen på ryggstödet kanske kan tvättas. Om inte kan man klä om den delen.

Då är frågan hur? Jag har tjugo par jeans som jag skulle kunna använda. De allra flesta är från mamma. Det skulle vara fint att använda mammas byxor. Jeans är också väldigt hållbart. Frågan är om det blir bra med jeans tillsammans med det underbara tyget. Vissa av blommorna är ju blå, så kanske. Jag har också ett par röda jeans och några svarta. Det får nog bli så. Jag har en vision. Nu ska jag bara förmedla den till skräddaren. Som jag vet är fantastiskt duktig. Han har gjort många saker åt mig.

Vad tror du? Jeanstyg eller klä om hela med annat möbeltyg? Lite kuriosa om mammas jeans. Om hon hittade ett par jeans på rea som passade då köpte hon alltid dem. Även om det var en utsvängd modell som inte var i mode eller stuprörs jeans. Alla modeller finns nu hos mig. Alla nästan oanvända eftersom det inte alltid var de snyggaste modellerna hon fick med hem, MEN de passade ju. Jag kan förstå henne. Jag är också lång och vet problemen med att hitta kläder. Allt detta gör att det skulle vara extra kul att använda mammas jeans på fåtöljen.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Jag har samlat på mig en del ris från trädgården. Inte bara från i år utan också längre tillbaka. Stora grenar och kvistar försvinner inte i komposten. De ligger bara och förstör, då man inte kan gräva runt eller använda den nya jorden som blivit runt omkring. Pinnarna gör att man inte kan kan gräva ut något heller. Nu är alla pinnar och grenar körda genom en kvarnkompost.

Igår var dagen då jag skulle bli av med allt ris. Jag har ett utrymme som är mellan våra två altaner som är samlingsplatsen för det mesta som inte används. Min komposthög finns där också, den jag har som skräphög. Igår blev det upprensat och det är bara skräphögen kvar. Det var en befrielse. Naturligtvis så behövde maken vara med när den drogs igång. Det är alltså en kvarn som har en behållare under sig med hål i toppen för att stoppa i pinnarna i. Sedan har man delade pinnar i behållaren. Vilket går att lägga i komposten eller använda som täckbark.

Jag var den som skötte kvarnen. Maken var med och övervakade. Du ser den lilla öppning där uppe där pinnen är. Det är där man kan se kvarnen när den maler. För alla normala människor så lutar man sig inte över den och tittar ner i den öppningen. Maken är inte normal. Maken lutar sig fram gång på gång och ska titt ner hur den snurrar runt. Även när långa grenar sticker upp. En gren är oftast inte rak. Om en gren inte är rak och stoppas i en kvarn så åker den inte rakt ner. Den snurrar runt.

Om du då står över öppning och tittar ner i den samtidigt som en gren mals ner, då kan alla normala människor räkna ut att man kan få en gren i ansiktet. Eller ett öga utstucket. Maken är inte en normal människa. Det hjälpte inte ens att glasögonen höll på att flyga iväg så stack han fram näsan när nästa gren stoppades i kvarnen.

Eftersom han ändå alltid dör eller blir utan en lem så kan väl likväl ett öga ryka när kompostkvarnen är framme på var gata stan. När jag talar om det för honom (igen) så fnittrar han och steppar lite på tårna för han tycker det är så spännande att se grenarna malas sönder.

Alla grenar är borta och kvarnen står i förrådet. Vilket är är bra för min hälsa skull. Min hälsa över att slippa oroa mig för maken när jag vänder ryggen till och tar upp mer ris för att mata kvarnen. Han var som ett barn på julafton med dödslängtan.

Ta hand om dig. Vi hörs i morgon.

Igår hade jag en helt ledig dag. Den var supertråkig och alldeles perfekt. Vädret blev som lovat. Regn hela dagen med sol framåt kvällen. Trots att det lovades regn så hängde jag ut täckena på vädring. Det gick så där. En hagelskur kom strax efter de hängdes ut. Vi har torktumlare så inte hela världen. Det perfekt med regnet (inte haglet) var att jag kunde använda min ledig dag till att tvätta lakan.

Om det var strålande solsken så hade jag antagligen skippat tvätten och bara legat på altanen. Vilket inte är dumt det heller. Fast när det är fullt i tvättkorgen så blev det helt klart det bästa. Eftersom jag manglar lakanen direkt när de kommer ut från maskinen, blir det bäst att hänga lakanen i tvättstugan. Även om det är gott med tvätt som torkat ute så trumfar manglade lakan det.

Jag passade på att ta handdukarna också. De fick torka ute under balkongen. Det är inte hela världen om det regnar in litegrann på handdukar som ska torka. Det gick bra även om de inte torkade helt klart ute. Det blev en helt prefekt tråkig dag. All tvätt blev klar. Dessutom kunde jag vara i trädgården på kvällen när solen var framme.

Att avsluta dagen med att klippa bort dahlior som blommat över eller som är på väg att göra det är en lisa för själen. Det blev lite annat rensat. Jag har bland annat en alldeles överväxt rabatt som jag behöver flytta saker i. Mina stockrosor ska jag flytta till stenen. Vid stenen har jag ett gräs som inte vill sig. Det blir glest och kommer knappt upp, för andra året i rad. I höst får det därför flytta på sig för stockrosorna.

Att ha planer för trädgården är en del av charmen. Jag skulle vilja göra en till rabatt på framsidan. Jag har ingen aning om vad jag vill ha i den. Det funderade jag på igår på min tråkiga dag. Jag blev dock inte klokare. Jag måste också lösa en rabattkant innan det blir gräva ny rabatt. Har alltså mer tid på mig innan jag måste bestämma vilka växter det blir. Hoppas din dag var lika tråkig som min.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

På onsdag är jag ledig. Jag jobbar alltid just nu. Det är inte rätt men känns så eftersom jag inte är hundra ännu. Den tiden jag inte jobbar går till att vila. Men på onsdag så tänkte jag inte vila. På onsdag tänkte jag åka till en gammal skiffergruva för att lyssna på en konsert. Det är fantastiskt vackert i gruvan. Ljudet blir också magiskt.

Om denna prognosen håller i sig lär det inte bli någon konsert. Tänk att gå ner i en skiffergruva och sitta i kraftig regn och lyssna på musik i detta regn. Inte något som ens jag ser fram emot. Maken som dessutom är klaustrofobisk kommer nog inte tycka att det är en bra idé att gå ner i en jättegrop och sitta i medan det regnar kraftig. Gissa om han kommer drunkna innan vi ens har tagit första steget ner.

Än finns det tid för att prognosen ska ändras. Jag är dock tveeggad, för regnet behövs fortfarande i massor. Men kunde det inte vara en kväll när jag inte är ledig och tänkt att gå på konsert i ett hål ute i öleböle skogen?

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Jag jobbar hela sommaren. När man är egen så är det inte riktigt som att vara anställd. Och som anställd inom serviceresor vid behov så är det nu de gärna tar in extra personal, för alla andra anställda ska ha semester. Eftersom jag är egen så bestämmer jag själv hur jag vill och när jag jobbar. Eftersom jag fortfarande inte fixar heltid så gör jag så gott jag kan.

Att då stanna upp och känna lugnet och bara var för en stund blir väldigt viktigt. Jag och maken är ganska bra på det. Min sjukskrivning har gjort mig mycket bättre på det och maken hänger med på ett hörn. Igår innan jag åkte till jobbet var det precis en sådan där stund.

Maken fixade igång grillen. Jag satt och njöt av att bara vara. Känna lyxen av att vi på hemmaplan kan ha det så bra. Solen sken, det blåste väldigt mycket men ljumma vindar så mycket behagligt ändå. Många säger att de springer i ett ekorrhjul. Det gör vi också ibland, men igår då var det helt still. Jag bara andades och njöt av att bara vara där just då.

Att lådorna är tillbaka i garderoben och kaoset av kläder är helt borta, bidrog mycket till att jag kunde njuta av min altantid. Strukturen är tillbaka och andningen fungerar alldeles utmärkt igen.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

När jag väl var hemma fast två timmar senare än tänkt så var det första jag gjorde att kolla igenom alla växter. Maken hämtade mig på stationen så kramar och pussar var avklarade. Hela resan från stationen var också gostid. När jag kom hem till huset var alltså trädgårdens tid. Och vad mycket det hänt.

En del hade blåst sönder. Som den nya björnbären. Den hade tyvärr vuxit till sig så mycket att den blåste av. Hade jag varit hemma hade jag med stor sannolikhet hunnit att fästa den i spaljén. Två finns kvar och det kommer växa upp nytt gissar jag. Turligt nog hade inte dahlian på baksidan blåst sönder. Den är GIGANTISKT! Den var på väg att blåsa sönder. Den fick lite omsorg omgående.

Tre av klematisarna har slagit ut. Det finns kaprifolblommor och en massa annat. Det var en fröjd att gå runt i trädgården. Allt är välvattnat, både av maken och regnet. Det finns massor av frukt som vuxit till sig. Massor tomater med. Snart kan man ut och plocka i trädgården.

Tyvärr är det något som gör persikan krullig på bladen. Det behöver jag kolla med experten vad det kan vara. Jag vill inte spreja med lusmedlet. För då får vi inte äta frukten. Vilket jag väldigt gärna vill. Det jag inte gjorde när jag kom hem var att sätta upp min present. Jag fick ett underbart fint glaskonstverk av min fina vän Chris. Besök gärna hennes butik Hantverkskällaren i Borås. Kolla in hennes sida på Facebook. Hon skickar gärna. Länk till hennes sida: https://www.facebook.com/Hantverkskallarn/

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Maken uppdaterar mig varje dag om hur det går med blommorna. Han är mest orolig för mina födelsedagspresenter, ormhasslarna. Jag är mest orolig över det som är i krukorna. Han har väldigt stor nytta av min vattenmätare. Den som känner av om blomman är torr eller fuktig.

Annars hade risken varit att han vattna ihjäl några av krukorna. Men det regnade i förrgår och dagar innan det. Han har vattnat ganska lite om man jämför mot soldagarna när jag gullat. Men han kollar alla växter varje dag. Han är lite nojjig tror jag. Jag har dock inte fått några bilder.

Jag trodde han skulle skicka bilder till mig om något slagit ut. Det borde vara minst två men jag tror tre, klematisar som slagit ut. Jag hoppas att flera av dahliorna har kommit med knoppar eller slagit ut. Jag tror att chokladblommorna har gett knopp. Krusbären borde ändra lite färg vid detta laget. Men inga bilder. Så jag har ingen aningen om hur det ser. Det jag vet är att maken kollar om de behöver vattnas varje kväll.

Jag klagar inte. för det kommer bli kul att komma hem imorgon och få se hur mycket som hänt i trädgården. Jag vet att allt lever och det är fullt tillräckligt. Jag vill inte heller fråga maken med tanke på hur rädd han är att något ska dö. Tänk att jag då la på honom att han måste se vad som sker och skicka bildbevis? Inte bra. Imorgon blir det en glad överraskning helt enkelt.

Nu har jag anlänt tillsammans med resten av alla Almedalarna. Det kommer säkert fler idag. Jag kom igår. Igår var nämligen första dagen på Almedalsveckan. Almedalsveckan är numera inte en hel vecka. Innan så hade varje parti varsin dag men så är det inte heller längre. Nu är det en på förmiddagen och en på kvällen. Det är dessutom inte på den veckan det brukar vara utan veckan innan.

Oavsett alla ändringar så är jag här i år igen. Jag är här för att jobba för barnens skull. ALLA barnen. Det är Junis jag representerar. Junis är en barnorganisation som har veckoverksamhet och läger för alla barn. Det är jag inte så aktiv i för vi är också en barnrättsorganisation som jobbar för att alla barn ska ha en trygg uppväxt. Därför är jag i Almedalen med Junis för att kunna påverka för en bättre värld för alla barn.

Almedalen är en park i Visby där partitalen hålls. Visby är rosornas stad. Det är så vansinnigt vackert i denna stad och för den delen hela ön. Denna gången är det en ganska kort visit för min del. Just för att det är bytt vecka så krockar det med Junis kongress som är vartannat år. Den ska jag bege mig till i helgen. När det är fullt på schemat så måste man ta sina pauser. Det gjorde jag igår i rosornas stad.

Det är inte bara rosorna som är vackra. Det spelar nästan ingen roll åt vilket håll du vrider huvudet så finns det något väldigt vackert att titta på. All gammal arkitektur som finns från medeltiden, gränder och gångar som ringlar sig runt kors och tvärs och inte minst landskapet. Det som inte liknar något annat. Igår var det extra magiskt på Södra hällarna med ljuset. Det är svårt att fånga på bild men jag försökte.

Gotland är en underbar ö som är lika vacker på sommaren som vintern. För mig som ändå inte gillar att bada i kallt vatten (allt vatten är kallt utomhus) så är vinter nästan bättre än sommaren. Den största skillnaden på vintern är lugnet. För det är inga turister här då. Har du inte varit på Gotland så rekommenderar jag det varmt. Almedalsveckan eller ej.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.