Jag försöker att låta bli. Jag försöker bättra mig. Men det går så där. Jag är duktigare på växterna på utsidan, för på insidan så kämpar jag. Hela tiden så dör de stackars blommorna för mig.
Innan kan jag förstå det. När stackarna varken fick kärlek eller vatten så vill man inte leva. Men nu får de både vatten och näring. Jag försöker dessutom gulla med dem.
Vatten ungefär en gång i veckan. Ibland blir det två, för jag är disträ, men jag försöker verkligen. Det är väl tur att maken får tillräckligt med kärlek, mat och dryck, annars hade jag inte vetat vad jag skulle göra.
Kanske det är det som jag ska försöka lära växterna? Att fixa mat och vatten själv. För det gör maken. Kärlek får han av mig. Jag har en plan, som Sickan sa. Växter som sköter sig helt själva och jag bidrar med kärleken. Om inte annat så vet jag ett ställe som gärna hjälper mig med nya kompisar.
Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.