Igår skrev jag ett sent inlägg om min glömska. Den har jag levt med några år men nu har den blivit lite värre. Vilket beror på att jag just för tillfället genomgår en sömnbehandling. Under många år har jag nu legat på tre till fyra timmar per natt. Ibland så händer det att jag sover så mycket som sex timmar. För mig är även det för lite. Mitt utgångsläge var att jag mådde bra av tio timmar per natt.
Jag kunde överleva på mindre men behövde så sova lite mer någon annan gång. Nu har jag fått lära mig att klara mig på mycket mindre sömn. Om sömnen inte är tillräcklig så är det annat som får lida. Kroppen fungerar inte som den ska och minnet är inte det bästa. Jag behöver skriva upp nästan allt för att inte glömma saker. Jag har också maken som påminner mig om saker. Som att komma ihåg att borsta tänderna.
Den här behandlingen som jag genomgår innebär att jag inte får använda mina tekniker som jag lärt mig själv. Jag får egentligen inte ligga i sängen på natten när jag inte sover. Men eftersom jag sover mindre än fem timmar så ska jag ligga de där fem timmarna i sängen men inte mer.
Jag får inte ligga i mitt mörka rum och vila hjärnan och kroppen. Jag ska vara vaken som på dagen fram till 02.00 och sedan får jag gå till mitt mörka rum och sova det jag sover. Sedan ska jag stiga upp kl 07.00 och ha dag igen. Det är inte jättestor föändring på hjärnan mot innan även om jag glömmer lite mer. Den största förändringen är att kroppen inte orkar lika mycket.
Jag slår in mer saker med olika delar av min långa kropp. Jag misstar när jag kan svänga runt bordet till exempel. Då slår jag i ett ben på hörnet. Jag har lätt för att få blåmärken så jag blir också påmind hela tiden över min klumpighet och då även hur inkapabel jag är på att sova. Jag har också konstant huvudvärk nu. Jag trodde de här sovrestriktionerna skulle vara en vecka men det stämde inte. Behandlingen är totalt på åtta veckor och jag har gjort två.
Om det hjälper i slutändan så är det värt det. Om inte så vet jag inte vad jag kommer känna. Det enda jag vill är att kunna jobba heltid, träna ett antal gånger i veckan. ha lite fritid tillsammans med maken. Maken kan vara med på jobbet, han kan vara med och träna och han kan vara med i trädgården. Prioriterat är alltså jobbet och träningen, det är vad jag vill. Vara en vanlig fungerande person som orkar mer än en sak om dagen.
Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.