Josefins dagbok

Kriget bara utökar och fortsätter. Risken är stor att detta kommer bli som med pandemin. Det bara fortsätter och fortsätter tills det helt plötsligt är vardag för alla. Vad behöver man då om det blir kris? Jag menar kris inte krig. Ett krig kräver helt andra saker än för kris. Samt att det är svårt att förbereda sig för ett krig. Kris däremot kan vi förbereda oss för.

Kriget som Ryssland har startat kanske inte kommer föra ett krig hela vägen till Sverige men kris kommer vi hamna i med allra största säkerhet. Kommer vi bli utan el? Utan gas? Utan mat? Utan kontanter? Vad blir konsekvensen när vi är i ett stort ekonomisk krig i världen? Nu har Kina gått ut med att de är villiga att leverera till Ryssland. Vilket gör att det kan pågå mycket längre.

Om man ska tro alla som uttalar sig så har Europa gas som räcker för ungefär ett år framåt. Vilket Ryssland är helt medvetna om och har byggt upp resurser för att kunna vara i krig mer än ett år. Sedan har de större påtryckningar mot oss än vi mot dem. Vad kan vi då göra för att vara förberedda?

Vi kan se till att ha dunkar hemma. Som vi kan fylla med vatten. Om man förvarar vattnet mörkt och svalt så håller sig vattnet i ett halvår. När man fyllt dunken så är datum smart att sätta på. Sedan är det bra att ha något som du kan höra nyheterna på. En radio som drivs på batteri. Då behöver man också batterier. Mat är bra att ha. Men det behöver inte vara större mängder om man tänker på att man kan odla själv. Även jag som har liten trädgård kan sätta en del potatis.

En ficklampa och ett stormkök. Sedan klara man sig ett tag. Det viktigaste är nog ändå att man är förberedd i tanken. Att man pratar med sin grannar och vänner. Man skulle kunna samspela om vad man odlar till exempel. Att visa omsorg om varandra och vara solidariska krävs när man kommer i kris. Att bunkra upp allt toalettpapper så att ingen annan får är alltså inte solidariskt. Gör inte det! Var förberedd och visa solidaritet. Det är det jag hoppas alla kan göra.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Många företag börjar ta ställning för demokratin. Många företag börjar att bojkotta Ryssland. Både genom att låta bli att köpa ryska varor och att stänga sin verksamhet i landet. Det första är ganska enkelt och påverkar inte så mycket den egna verksamheten. Den andra är betydligt svårare.

Den andra kan innebära hot och hårda konsekvenser från Ryssland. Eftersom Ryssland inte är en demokrati så finns en lag som säger att man aldrig får säga emot staten. Man får inte påverka så att staten inte förlorar rent ekonomiskt. Att stänga en affär innebär just det. Men om man fortsätter och håller öppet när ändå ingen kan handla så måste man snart att stänga för att inga pengar kommer in. Det kanske är det man då ska välja, att tvingas stänga när övriga sanktioner gör att inget är något värt?

Jag är ändå glad för alla som faktiskt tar ställning. Som gör något för att visa stödet för Ukraina och för allas vår frihet och demokratin. Ibland är det kanske bäst att inte göra något för att det ska bli minst skada för alla. Och vi då som inte går under Rysslands lagar gör desto mer för att påverka till det bättre.

Jag är glad för att det inte har blivit en massa diskussioner om att vi måste stänga gränserna för att inga ska kunna fly hit för att utnyttja vår välvilja. Det känns bra i hjärtat att all främlingsfientlighet är som bortblåst. Jag har inte hört något från Sverigedemokraterna alls. Och Moderaterna tycker vi ska öppna gränserna. Jag är mycket glad.

Dessutom för att visa vår välvilja så kör alla med Ukrainska plåtar på bilen över Öresundsbron gratis. Alla bussar och lastbilar som åker över för att hjälpa flyktingar åker också gratis. Det visar att vi har hjärtan och vi alla hjälps åt för att stå emot den stora mörka makten Ryssland. Det visar att vi har en gräns, en gräns för vad vi tillåter hur andra behandlar människor. Jag är så glad. Glad att det finns hopp om mänskligheten. Kriget fortsätter och fler och fler hjälper till för att motverka kriget och krigets effekter.

Nu hoppas jag på ett snabbt slut och att fler konsekvenser inte behövs.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Jag har i många år utbildat andra. Jag trivs bra med det. Jag är duktig på det också. Jag tycker om att ha platsen på den som bestämmer agendan. Det har jag inte alltid gillat men jag har lärt mig att gilla det. Nu när jag är där så är det svårt att gå tillbaka. Att vara föreläsaren eller utbildaren är det jag uppskattar och gör bra.

Jag tycker det. Jag tror att de som sitter och lyssnar/lär sig tycker det också, för det mesta åtminstone. Jag är bra på att ställa frågor och ha kontakt med de som är där för att lära sig. Jag är bra på att lyssna på frågorna och ge svar. Det är inga problem att ge samma svar flera gånger. Jag har tålamod och försöker att ge olika svar om samma fråga kommer upp. För vi lär oss olika. En del tycker det är lätt med exempel i bilder. En del måste se bilder. En del lyssnar bättre och andra läser bättre in kunskap.

Som när man gick till matteläraren på gymnasiet och fick samma lösning som första gången under genomgången. Oftast är det själva lösningen som är problemet. Inte att man inte kan lära sig uppgiften utan Hur den lärs ut. Om man då går till en annan lärare så kanske den säger det på ett helt annat sätt och man förstår direkt. Det problemet hade jag i skolan. Något som jag tagit med mig och försöker att anamma när det behövs.

Något som jag kan bli bättre på är när jag är den på andra sidan. När jag är den som ska lära mig något. Då behöver jag lära mig att visa tålamod. Då behöver jag bli bättre på att inte ta över. Då när jag förstår att en fråga måste besvaras på ett annat sätt. Då behöver jag bli bättre på att hålla tyst och låta personen som faktiskt är den som lär ut att komma dit själv. Vilket inte alltid är fallet. Att hålla tyst då, oj, oj, så svårt. Jag övar på det. Att inte ta över.

Jag behöver också bli bättre på att inte vara den enda som tar utrymmet på frågorna. Att låta övriga få en chans att hinna med att fråga eller svara för den delen. Det är inte alltid lätt. Inte när man har fått lära sig att vara snabb på att ha svar. Svar till den äldsta sonen. För han mår bäst när han vet vad som komma skall. Som varför står det i procent på vägskyltarna för backar? När vi pluggade till teoriprovet så måste det svaret lösas innan man kan gå vidare till nästa del. Då behövs svar omgående.

Jag är glad för alla mina bra egenskaper. Jag är glad för mina mindre bra också. Man kan alltid bli bättre vilket jag uppskattar. Att lära sig nya saker är också kul. Vilket mina mindre bra egenskaper innebär att jag kommer behöva. Man lär sig så länge man lever är ett uttryck som jag hoppas att det är rätt. Vad det än är så är kunskap alltid bra. Vad tråkigt livet vore om man var fullärd nu. Om man visste allt. Nej, jag är glad för att jag har kvar saker att lära mig.

Just nu lär jag mig vad som gäller för företagsbil, tjänstebil och privatbil. För en transportbil skulle vi behöva till jobbet. Frågan är vad som är bäst val? Du kanske har något förslag? Det är jag ganska bra på, att fråga när jag inte vet. Jag har inga problem att säga att jag inte kan. Och då be om hjälp av den som kan.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Jag gissar att alla blundar just nu och hoppas på att det inte är sant. Jag förstår inte hur någon kan tro att krig med vapen och bomber leder till något annat än död och förödelse? Vad är syftet? För det kan inte leda till något bra.

Risken är att vi snart är i ett tredje världskrig som är ett kärnvapenkrig. Då vill vi fortsätta blunda. Hur gör vi för att gå vidare utan att behöva blunda? Hur gör vi för att slippa vara rädda för att kriget kommer. Kommer även hit? Det är lätt att blunda och gömma sig för en stund. Det är lätt att leva vidare som om något inte händer där ute i världen.

Kanske måste vi också blunda för att orka. För att orka hitta till rätt väg. Vägen för fred. När jag inte blundar så är livet mycket jobbigt. Jobbigt när man tänker på allt lidande som människor utsetts för. Allt på grund av en person. En person som vill, ja, jag vet inte vad han vill. Krig vill han ha. Men vad han vill kriget ska leda till förstår jag inte.

För att orka så blundar jag. För att orka finnas för andra människor så blundade jag och njöt av vädret igår. Strålande sol och fin promenad med maken. För att orka så har jag njutit av att jag inte är i krig och har kunnat tänka på triviala saker som att städa och tvätta. För att orka måste vi alla. Detta är inget någon kan lämna utan att göra något. Blunda en stund så orkar vi ett tag till.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Vi åt semlor igår. Vilket är fusk. Fettisdagen är först på tisdag. Jag äter en semla om året. Ibland två men väldigt sällan flera. Jag tycker om semlor men det räcker med en om året. Den semlan som det blev i år är väldigt mastig. Lyxsemla heter den också.

Den är en variant-semla. Egentligen tycker jag mer om vanliga semlor än varianterna. Fast jag tycker också det är väldigt roligt att prova nya saker. Denna provade jag förra året första gången. Den är så god att den kommer det bli fler gånger. Kanske inte nästa år igen. Den är gjord på wienerdeg med mandelmassa som vanligt. Sedan är det mandelmassa på locket med flagad mandel på. Samt vaniljkräm och grädde i.

Det låter mycket. Vilket det är men vaniljkrämen gör att den bli mindre mastig och jämnar ut smakerna. Jag vet inte om det är rätt men den bästa beskrivningen jag kan ge.

Semlor äter man inför 40 dagars fastan innan påsk. Under fastan så är det inget frossande eller kött utan återhållsamhet som gäller. För att äta upp sig lite (eller bara få festa på gott) så åt man då semlor innan fastan. Vi har ätit det sedan medeltiden. Frossa som man aldrig göra men enligt sägnen så dog Adolf Fredrik 1771 på grund av det. Att han glufsade i sig 14 hetväggar på fettisdagen.

Jag vet inte om det är sant men jag avslöjar att jag skulle nog gå det ödet till mötes om jag försökte trycka i mig 14 lyxsemlor efter varandra. De är så stora att man skulle kunna dela på en och ändå vara nöjd.

Nu får det bli fasta för oss. För en räckte som frossa för oss på vår fuskdag.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Alla har hemligheter. När maken och jag gifte oss så var en av sakerna som prästen sa att vi inte skulle ha hemligheter för varandra. Ändå har vi det. Alla hemligheter är inte avsiktliga. Det är bara saker som händer som man glömmer att berätta.

Andra hemligheter är mycket väl bevarade. Som makens toalettbesök. Det är ingen risk att jag får reda på vad som sker där inne. Han har ritualer kring mycket även vid toalettbesöken. Antagligen är det inga konstiga saker som sker men jag får inte veta. Makens toalettbesök är bara för honom.

Han skulle nog uppskatta om jag också var lite mer hemlighetsfull med mina. Jag kan gå på toaletten och snyta näsan utan att låsa dörren bakom mig. Jag kan gå in och tvätta händerna också. Jag kan alltid ha öppen dörr om jag vet att det bara är maken och jag hemma. Men det går inte med maken. Inte ens om han ska tvätta händerna.

Hemligheter behöver inte bara vara av ondo. Dock har vi inte så många andra hemligheter. Den enda som får veta mer än maken är bloggen. Alltså ni. Många gånger så får maken reda på saker här som jag inte berättat för honom innan. (Inte saker där han är med. Allt det är godkänt av honom.) Men det kan vara saker som jag gjort på jobbet eller något annat som jag glömt bort att berätta om.

Dessutom är det ju ingen hemlighet, rent tekniskt, om jag berättar det i bloggen. Den kan ju alla läsa. Hemligheter kan vara bra. Som toalettbesöken. Det gör mig absolut inget att jag inte vet vad som pågår bakom dörren när maken är där inne. Vissa hemligheter är bra. Och alla viktiga saker har vi inte hemligheter om. Vårt ja till varandra är fortfarande giltigt där vi lovade varandra att ta hand om varandra i nöd och lust.

Har du hemligheter för någon?

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.