Inlägg

Publicerat

Hur man rengör en ugn

Igår var det minstingens dag för att laga middagen. Han brukar alltid göra allt som ingår i köket när han har sin dag. Även om maken alltid (nästan) har sett till att det är undanplockat och lättarbetat i köket innan minstingen kommer dit.

Igår skulle minstingen göra fläskkotletter i ugn. Vi brukar göra det på hel fläskkotlett utan ben. Det butikerna har döpt till fläskytterfilé. Den blir väldigt mör och fin. Skiva köttet och ner i sås gjord på crème fraîche, grädde, soja och sambal olek. In i ugnen i nästan två timmar så är det klart. Ris och färsk skivad gurka till det. Mycket gott!

Eftersom han skulle använda ugnen så såg han att det var dags för en rengöring av ugnen. (Den säger till själv). Minstingen har aldrig gjort en sådan. (Inte maken heller med de nya ugnarna). Det är inte så svårt. Den säger vad man ska göra. Han tyckte det ingick i köksuppgiften för middagen. Igång med en rengöring alltså.

Ett, rengör ugnsluckan med trasa. Det gjorde han. Två, Ta ut alla lösa delar. Det gjorde han bara nästan. Gallret tog han ut. Det är löst. Delarna som sitter på ugnsväggen tog han inte ut. Vilket man ska. De är lösa om man tar bort skruven. Tre, stäng av spisen ovanför ugnen. Det gjorde han. Eller snarare han startade inte ugnen ovanför. Två och ett halvt rätt av tre. Mycket bra ändå, för att vara första gången.

Vi har pyrolys-rengöring. Det innebär att ugnen blir över 400 grader och helt enkelt bränner bort allt som sitter fast i ugnen. Då den blir så varm så låser den ugnen och hela processen tar ganska lång tid. Då vi har tre ugnar så var detta inget problem, för minstingen använde den understa ugnen för middagen.

När maken kommer ut i köket och ser att pyrolysen är igång och han ser att sidoväggarna inte är borta så kommer det ut två mycket uppjagade herrar från köket. De kommer till vardagsrummet där jag sitter i ett digitalt möte.

Världen rasade samman och i munnen på varandra så fick de fram att väggarna var kvar. Visst brukar du ta ut sidorna, säger maken. Ja, svarar jag. Vad händer nu? Frågar maken. Jag säger att väggarna går antagligen sönder. Sedan fortsätter jag mötet. Då hör jag att de ska stoppa ugnen. Jag ropar i mungipan innan jag är helt tillbaka i mötet att det går inte.

När jag är klar med mitt möte och kommer ut i köket så står maken och kollar stint på ugnen. Han säger att han lyckades få den till kylning. Han vet inte hur, men han lyckades. Eller så hamnade den bara på kylning för att det var tid för det, sa jag. Minstingen håller på att plocka ur den rena disken och maken släpper inte blicken från ugnen.

Minstingen berättar då att han har stått så hela tiden sedan de försökte stoppa den. Han har också sagt till maken att det hjälper inte att stå och titta på ugnen med dödens ögon. Den kyler inte fortare för det. Den går inte sönder mindre för det.

Jag får reda på att det spekulerats i om allt kommer smälta sönder på insidan. Från makens håll såklart. Jag säger att det kommer inte smälta någonting och att detta är sådant som kan hända den bästa. Det värsta som sker är att vi får byta ut dem deformerade sidoväggarna och dem icke fungerande teleskopsarmarna.

Dödens ögon hjälpte inte. När processen var klar så hade vi ätit middagen färdigt. Det som hände vara att teleskopsarmarna blev tröga att rulla. Innan (och ugnen under) kunde man bara putta till lite så skjutsades allt in. Nu måste man föra den hela vägen in. Kanske inte ens är en nackdel. Innan så har formarna nästan skvätt ut innehåll för att den gått så lätt. Den har tjongat in och stoppat för fort när den var inne. Det kommer inte ske nu.

Jag kan INTE rekommendera att rengöra en ugn med dödens ögon. Varken om du har gjort rätt eller inte. Det hjälper föga. Om du gör rätt och tar ut ALLA lösa delar så låter du ugnen sköta sig själv. När den fått jobba HELT i fred så är den sedan ren och fin. Det enda du behöver göra är att torka bort lite sot på botten av ugnen. Allt fungerar bäst utan dödens ögon. Får se om maken kommer ihåg det nästa gång något går snett?

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Publicerat

Jag tror jag är en skata?

En skata brukar man säga, tar allt som glimmar. (Jag tror egentligen inte att det är sant). Man kan också säga att någon är en skata om en kvinna som inte är så trevlig. Det är dock ingen sådan skata jag är. Jag är jättetrevlig. Jag är heller ingen rugguggla. Bara en skata som ser och vill ha allt som glimmar.

Med glimmar så är det sådant som jag tycker är fint. Jag har svårt att släppa sådant jag hittar. Sådant jag tycker om. Gärna på loppis, second hand eller på erbjudanden. Jag kanske var en skata i ett annat liv. Jag vet inte. Men fina saker är gärna kvar här hemma.

Det är en av anledningarna till att jag sagt om något nytt ska in så måste något gammalt flytta. Eftersom jag är en skata som låter mycket flytta in. Jag skulle lätt kunna bli en hoarder. Någon som samlar på sig alldeles för mycket saker. Vi har redan alldeles för mycket saker. Inte riktigt som en hoarder som inte kan ta sig fram i sitt hus på grund av alla saker.

När man är en skata som mig så blir det svårt att bara göra sig av med saker. När minstingen tog en av mina hyllor till sitt rum så fanns inte plats för en av hans. Nu stod jag här med en hylla som jag inte ville slänga. Sälja skulle inte gå. Den är inget av värde. Skänka skulle gå. Jag tror dock att den kan behövas och vill därför inte göra mig av med den.

Precis som hyllan som minstingen tog. Med skillnaden att den finns massor av värde i och går inte få tag i en likandan enkelt. Så den kommer alltid att finns rum för. Frågan är bara var. Just nu, i minstingens rum.

Tillbaka till hyllan utan värde. Som är röd och fin. Jag har inga väggar för den. Det enda stället som den fungerar på är vid min fåtölj. Den fungerar bara lite där. Den skymmer tavlan.

Hyllan när den skymmer.

Tittar man från andra sidan så är det inte lika farligt. Dessutom så ser man igenom hyllan. Tavlan som står på ska inte vara där om hyllan bli kvar. Den hängde på väggen tidigare. Jag kommer inte hänga den någon annanstans förrän jag vet att hyllan blir kvar. Spikarna i väggen bli också kvar tills jag vet att tavlorna inte ska tillbaka. Det finns en tavla till som inte är med på bilden.

Från andra sidan.

Den stora frågan är om skata får ge sig och göra sig av med hyllan? Eller ställa ner den i förrådet och ha som lagerhylla? Den är lite för fin att ha som lagerhylla en längre tid, kan jag tycka. Fast tills den behövs på annan plats kan den få vikariera som det. Vad tycker du?

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Publicerat

Ingen hypokondriker, eller?

Maken är inte hypokondriker, enligt honom. Enligt mig så är han minst på gränsen. När vi tog den tredje sprutan vaccin mot Covid-19 så fick vi sitta och vänta. Som alltid. Denna gången var det på vårdcentralen och vi hade tid samtidigt. Vi fick sitta i samma lilla rum.

Denna gången var det inte i en stor ishockeyhall så det var lite mer intimt. Maken passade då på att fråga personalen som höll kollen under väntetiden, om hon hört om någon som fått biverkningar?

Det hade hon inte. Det var ingen fara utan det kommer gå bra. Maken la då till att han visste om en som fått 40 graders feber efter tredje sprutan. Bara en dag men ändå. Ja, men så hade jag också, säger hon då. Första sprutan likadant. Men inte andra. Då hade hon ingenting. Tog du febernedsättande då? Frågade maken?

Maken blir lång i ansiktet när han frågar om tabletter och planerar naturligtvis för att (dö) bli väldigt sjuk. Jag berättar för henne att han är hypokondriker. Oj, oj, det var inte så jag menade, säger hon då. Du kommer klara dig. Det var bara en dag. Lite febernedsättande och så är det över sedan. Maken säger att det är lugnt och han ville bara ha lite koll OM något händer. Nu hände inget. Men han visste vad han skulle göra OM han skulle bli VÄLDIGT sjuk.

Då kommer vi till middagen igår. Minstingens finger som gick av (itu, eller hur man skriver det utan att det låter som att fingret lossnade.) har en blånagel. Det har gått några veckor sedan olyckan hände nu. Nageln har alla, utom maken, trott ska trilla av.

Maken vill inte tro det, för han tycker det är så obehagligt. Igår säger minstingen och rör på nageln att han tror inte längre att den kommer lossna. (Vilket den kommer). Maken säger nej, nej, rör den inte. Låt den sitta kvar. Han hör inte minstingen. Han ser bara att han rör nageln.

Efter lite upprepning så andas maken ut och förstår att minstingen inte ska rycka loss nageln. Nu kommer hypokondrikern. Maken börjar känna på sina EGNA naglar. För att se om de kanske håller på att släppa. Minstingen och jag bister ut i skratt och maken fortsätter känna på sina naglar.

Alla makens naglar sitter kvar. Alla minstingens naglar sitter kvar också. Även om en är helt svart. Mina naglar har inga blå naglar och har aldrig varit på väg att lossna under dem senaste veckorna. Hoppas dina sitter kvar också.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Publicerat

Hur man fungerar

Vet du hur du fungerar? Jag har ganska stor koll på mig själv. Man lär sig genom åren. Men man ändras också genom åren. Det behöver man då ha med sig när man tror man känner sig själv.

Det finns ju personer som aldrig märker att det är hungriga till exempel. Då menar jag inte att magen gör ont utan snarare att humöret är dumt. Jag kan bli kitslig när jag är hungrig. Det finns dem som är värre och det finns dem som är bättre än mig. Mat är viktigt för alla för att fungera optimalt. Det tror jag de flesta har koll på.

Något som alla också mår bra av är att ha mål. Mål i livet och mål för dagen. Att allt har ett syfte. Det mår vi alla bra av. Jag har problem med att sätta mål. Eller snarare jag har problem med att inte sätta mål.

Det jag gör när jag sätter ett mål är att det ofta är lite för stort. Ett exempel kan vara i träning. Mina mål är att jag ska klara så mycket som möjligt. Fullt ut i min kapacitet. Här kommer svårigheten för mig. Om jag sätter ett för lågt mål. Som att träna en gång i veckan genom att cykla en mil. Då är jag nöjd när jag klarar den där milen i veckan. För mitt mål är uppnått.

Om jag istället sätter ett för högt mål så kommer jag ge upp på vägen eller ta livet av mig genom att försöka. Som att cykla tio mil om dagen. Jag skulle kunna ta mig dit. Jag skulle bryta ner målet och öka eftersom, tills jag uppnått det. Även om kroppen dog på vägen.

Vi kan alla vara överens om att tio mil cykel om dagen är inget bra mål. Kroppen skulle inte må bra av det. Jag behöver alltså hitta ett rimligt mål när jag sätter målet Rimligt, som ändå är lite mer än vad jag tror jag klarar. Om jag inte gör det så kommer jag aldrig utvecklas.

För när jag når målet så är jag nöjd. Jag har svårt att öka på när jag är i mål. Om jag däremot har det som en del av målet för att komma vidare, då är det bara en delvinst mot det riktiga målet.

Visst är det konstigt hur man fungerar? Jag vet om att det finns sådana som är helt tvärt emot mig. Som mår bra av att ha lätta mål som hela tiden uppgraderas utan att från början veta ett högre mål.

När jag vet det så blir det lättare att sätta mål. Det kan vara livsmål eller träningsmål eller vad det nu kan vara som man vill uppnå. Om man då ska dela sina mål med någon så är det bra att man har koll på varandra. Det är inte lätt att ha ett gemensamt mål med någon som är ens motsats.

Som att träna. En som ska träna en gång i veckan medan den andra ska träna sju dagar i veckan. Svårt att kombinera så att båda är nöjda med målet. Om man inte vet om det. För vet man om det så får den som har ett högre mål säga att ditt mål är mitt delmål. Dit tar vi oss tillsammans. Sedan går jag vidare ensam.

När man sedan har klarat det målet så får den som har högre säga vad nästa delmål är och så vidare. Även om jag nu då inte förordar att träna sju dagar i veckan. Detta var enbart ett exempel.

Så när maken och jag är igång med träning igen så fungerar det inte att säga vi testar och se hur mycket vi orkar. Då orkar jag ingenting. Maken skulle orka ganska mycket däremot. Jag skulle kunna sätta ett mål på att klara mer än fem minuter första gången. Och vara nöjd. Om jag klarat sex minuter så är det färdigt. Sju är omöjligt. Om vi skulle sätta en timma så är processen densamma. En timma och en minut max. Sedan är jag nöjd.

Vi får se hur det går med våra mål. Just ni håller vi på att diskutera fem års-mål. Det var länge sedan vi satte sådan livsmål. Alla har vi dessutom klarat. Nu är det dags att göra nya. Då behöver vi vara lite samspelta så vi inte sätter för låga eller för höga mål.

Jag vill gärna sätta för höga mål och maken vill sätta lite mindre höga mål. Det blir i slutändan ofta det perfekta målet/målen.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Publicerat

Rutiner

Jag jobbar med hudvård och makeup. Eller nu gör jag det inte så mycket men det är inte det viktiga. Det viktiga är att jag fick in en massa rutiner när jag började det jobbet. Innan jag hittade Mary Kay så använde jag tvål och vatten. Mest vatten. Tvål kändes inte bra så därför sminkade jag mig heller inte så ofta. För det sved i ögonen att ta bort mascaran.

Jag har lärt mig att det var inte den bästa rutinen. Tvål och vatten alltså. Jag var inte heller nöjd men jag visste inte vad man skulle använda. Därför så blev det så. Jag använda ganska mediokra hårprodukter också kan jag avslöja.

När jag första gången träffade en konsult från Mary Kay så fick jag lära mig hur man gjorde och framför allt, jag fick känna skillnaden. Efter det mötet så har jag använt Mary Kay. Jag började sminka mig mer och mer. Nu sved det inte att ta bort det.

Jag behövde också lära mig för att kunna visa andra. Då övade jag på mig själv. Övning ger färdighet. Med tiden så blev jag både snabb på att sätta på och ta bort makeupen. Jag har alltid varit mest imponerad av hudvården. Jag tycker fortfarande att en fin hy behöver inte så mycket makeup.

Dock så piggar mascara, rouge och lite glans upp väldigt mycket. Det har inte varit så mycket makeup den senaste tiden. Enbart på grund av att orken finns inte riktigt. De två minuter det tar extra på morgonen och kvällen blir ibland två minuter för mycket.

Därför så är jag extra glad att jag tagit hand om min hud så jag är fin utan smink också. Även om jag kan sakna känslan av att se sin spegelbild och se ett piggt ansikte tillbaka. Det har mer med sömnen att göra än sminket. Fast sminket skulle faktiskt dölja det och kanske lura mig själv lite.

Precis som när man är glad och ler. Det är svårt att inte le tillbaka till någon som ler mot dig. Det är svårt att inte tro bilden av någon som är pigg. Vilket är bra när du vill lura dig själv.

Att tvätta ansiktet tvingar jag mig till. Precis som att borsta tänderna. Hur gärna jag vill gå och lägga mig utan att borsta tänderna så gör jag det. Att sminka sig är inget som bidrar till att huden är fin för alltid. Därför kan det prioriteras bort. Att tvätta bidrar till en fin hy för alltid. Precis som tänderna är hålfria av att borstas.

Utan min invanda rutiner så hade nog allt sett mycket annorlunda ut nu. Jag tror jag hade gjort som mamma. Duschat, tvättat håret. Efter duschen, smörja ansiktet. Klart. Jag lägger till några steg och det är en rengöring till ansiktet samt en ögonkräm och inte bara i duschen. Utan vid handfatet också, även på kvällen.

Det är ganska enkelt att ta hand om sig, om man bara har rutiner. Hur ser din rutiner ut? Vad tycker du är viktigt, hudvården eller makeupen? Kanske bägge?

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Publicerat

Gamla dörrar

I ett förråd finns det ett gäng med gamla dörrar. Dessa dörrar är i vägen. Flera tycker att det bara är att slänga dörrarna. Några säger att de går att sälja. En del säger att de kanske kan skänkas. Jag vill verkligen inte slänga en massa bra dörrar.

De är från 1950. De flesta. Vissa kan ha blivit utbytta genom åren. Men jag tror att många av dessa dörrar är massivt trä. Eftersom de väger ap-mycket. Jag vet för jag har flyttat runt på dörrarna nu ett antal gånger.

Jag har sålt vissa av dörrarna. Därav flyttandet. Problemet är att det är väldigt många dörrar kvar. Jag säger det igen, jag vill inte slänga en massa fina dörrar. Vad kan man göra med dörrar?

Det är inga spegeldörrar. Man skulle kunna göra om dem till det. Alla är helt släta dörrar. Gissningsvis i teak. Eftersom de är massiva, kanske man kan göra om de till annat? Har du något bra förslag?

Jag funderar på om man skulle kunna lacka med båtlack eller hammar lack och ha som bord utomhus. Eller det borde fungera att lasera och sedan göra varje år. Precis som med vanliga utomhusmöbler i trä. Tyvärr kommer jag nog inte göra det bara. Inte så bra idé alltså.

Jag skulle behöva höja min mangel i tvättstugan. Jag skulle kunna göra en upphöjd platta för mangeln att stå på. Vilket skulle göra att jag slipper krumbukta så mycket när jag manglar. Jag har en varmmangel som jag fullkomligt älskar. (När jag lägger mig i nybytta lakan. Inte så mycket när jag använder mangeln).

Jag skulle kunna göra hyllplan för att göra platsbyggda hyllor i källaren. Dock så är det väldigt tjocka och väger som sagt ganska mycket. Det är väl inte det bästa alternativet heller.

Jag vet inte vad jag ska göra med alla dessa dörrar. Snälla hjälp mig. Ännu hellre, säg att du vill ha en dörr. Du kan få ganska många.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Publicerat

Frihet

Vad är frihet? I valtider skulle jag vilja lyfta den viktigaste först, att få rösta. Det är en enorm frihet att få ha valet att välja vem som ska styra vårt land. Dessutom kan vem som helst vara den som ställer upp i valet. Det är en enorm frihet och kanske också den största vi har.

Annars då, vad är frihet? För mig är frihet att just kunna välja. Då inte enbart i ett val utan allt i livet. Friheten att välja hur man vill bo, hur man vill klä sig. Vad man vill äta. Vem man vill leva med. Alla valen som många tar som självklara, det är frihet.

Det finns flera som påstår att Sverige är ett fredsskadat land. Att vi är förskonade från krig och misären som följer. Att den skadan är större än att faktiskt ha varit i ett krig. De menar att det är så länge sedan vi var i krig att vi inte har sympati för dem som varit i krig. Eller andra som menar att vi är för dåligt rustade för om kriget kommer. Att vi har glömt att vi faktiskt kan hamna i krig.

Nu är det aktuellt med upptrappningen i Ukraina. Ryssland känner sig hotade av, ja det är större än jag kan greppa det. Eller så är det precis så litet som jag upplever det men det gör inte Ryssland. Hur som helst vi kan bli inblandade. Att då vara fredsskadad är inte till vår fördel. Enligt vissa.

Jag tror ingen av de som menar att Sverige är fredsskadat att vi inte ska vara tacksamma. Alla tycker nog att vi ska vara tacksamma. De menar nog bara att det kommer vissa problem med att vi tar fred som något självklart.

Jag har själv stött på människor som anser att de som flytt krig kan välja att flytta hem igen om de inte trivs här. Tyvärr är det inte ett val som är möjligt. Alla människor på flykt har inte fullständig frihet. Vissa skulle nog till och med utrycka det som att de är fångna i vårt fina land. Fångna för att det inte är deras land.

Jag vet människor som aktivt väljer att inte lära sig svenska språket för de ska inte stanna här. Så fort kriget är slut så ska de hem igen. Problemet är bara att kriget aldrig tar slut. Tänk att ha gjort ett val som räddade ditt liv men du blev i stället fången i fin värld men inte i en där du vill vara?

Att kunna välja är en av de största friheterna vi har. Och vi tar alla valen som en självklarhet. Frihet är ingen självklarhet. Frihet är något vi ska vårda och känna ödmjukhet inför. Frihet kan försvinna och du vet inte vad som hände.

Njut av din frihet. En dag så kan du vara fången i din egen kropp. Frihet är ingen självklarhet. En dag så kan den vara borta även om du vet vad som hände. Friheten att kunna välja om du ska ta sovmorgon eller inte. Njut av den. Imorgon kanske du behöver hjälp med att klä på dig och någon annan bestämmer tiderna.

Ta hand om dig och din frihet. Vi hörs imorgon,

Publicerat

Tacksamheten som ibland glöms bort

Idag för tre år sedan skrev jag på Facebook hur mycket jag har att vara tacksam för. Det har jag fortfarande. Detta skrev jag då:

Jag har så mycket att vara tacksam för. Det kan vara lätt att glömma allt vi har. Jag har en man som älskar mig och framförallt stöttar mig i allt. Jag har två söner som utmanar mig på olika sätt. Att vara en bättre version av mig själv hela tiden. Så tacksam!

Jag har många som bryr sig om mig. Både nära och långt bort. Att veta att jag inte står ensam är en styrka som kan förflytta berg. Vilket jag planerar att göra 🎯 Blickar framåt bortom allt som gör att vi glömmer hur bra vi har det.

Från Facebook 21 januari 2019

Nu tre år senare så gäller det fortfarande. Också delen med att vi glömmer hur bra vi har det. Jag är tacksam för påminnelsen. Varje dag behöver man påminna sig om allt det som är bra. Förra året gick mamma bort. Jag är inte tacksam för att mamma lämnade jorden. Men jag är tacksam för att mamma slipper lida.

Jag uppskattar inte sorgen eller smärtan men jag är tacksam för den. Smärtan som sorgen ger mig är ett stort bevis på allt vad mamma betydde för mig. Sorgen över att inte kunna dela mitt liv med mamma visar på att jag delade mitt liv med mamma. Allt det onda visar på hur mycket jag älskar min mamma. Fortfarande och kommer alltid att göra.

Jag är mycket tacksam för att jag hade just mamma som min mamma. Allt det tokiga som hon gjorde i hennes liv gav mig kunskap om att allt ska inte göras enligt regelboken. All kunskap hon hade gav mig lärdomen om att veta saker är vägen till framgång. Vilken framgång är upp till mig att välja.

Just nu väljer jag framgången av att bli frisk. Ett steg i taget. Och det är jag mycket tacksam för. Att det blir bättre. Jag ber och jag är tacksam. Jag ber om hjälp och jag tar emot den.

Jag är tacksam för att jag kan känna smak av allt det goda. Även om det inte är samma saker som innan. Jag är tacksam för att jag förstår att jag ska vara tacksam. Tacksam för att jag har lyckan. Lyckan över att jag är jag. Tacksam för varje dag som jag finns.

Ta hand om dig. Och glöm inte bort att vara tacksam. Framför allt för att just du är du. Vi hörs imorgon.

Publicerat

Avskyn

Jag längtade till julen konstigt nog. Den stora högtiden som var utan mamma i år. Det kom aldrig någon avsky för att den kom närmre. Det blev bara bättre och bättre. Julafton var väldigt fin och mamma var med, bara inte fysiskt. Det var jobbigt men väldigt fint.

Saknaden var väldigt stor under hela denna tiden. Saknaden är precis lika stor nu. Det konstiga är att jag längtar redan till jul. Det har nog aldrig hänt innan. För det vanliga är att jag är glad att plocka bort julen och senare advent. För att se fram emot vår och sommar. Det gör jag inte. Jag ser fram emot julen. Det är nästan ett helt år kvar!

Jag tror saknaden har tagit över. Julen var en sådan stor del i allt det där som bara är så bra som gör att den längtan bara växer. Kanske mer för varje stund som går utan mamma här.

För allt annat börjar jag utveckla en avsky emot. Som att ta hand om mina fötter. Jag verkligen avskyr att göra det. För varje gång så blir jag så smärtsamt medveten om att jag inte kommer träffa mamma igen. Jag kommer aldrig sätta mammas fötter i ett fotbad och göra dem mjuka och fina.

Samma med händerna. Smärtan är avgrundsdjup vid alla dessa småsaker som måste tas om hand. För de måste inte tas om hand längre. Bara på mig. Smärtan av insikten. Avskyn mot smärtan. Försöka hitta orken att fortsätta fast man inte vill, det är svårt.

I dessa lägen var mamma en klippa. Hon hade alltid något bra att säga. Fast hennes bästa egenskap i mina jobbiga stunder som jag delade med henne var, att lyssna. När hon sedan lyssnat så sa hon något med sin lugna röst som alltid gjorde att det kändes lite bättre.

Ofta när det är jobbigt för en kvinna så vill man inte ha en lösning. Man vill ha någon som lyssnar. Inget ont om maken, men han kommer ofta med en lösning när han lyssnat klart. (Efter sexton år så börjar han bli duktig på att lyssna och hålla med).

Jag behöver nästan aldrig lösningar. Jag har lösningarna själv. Det är bara att lösningarna kan var jobbiga. Något som måste ut och luftas. Det var mamma bra på. Hon kunde ge ett svar som innehöll alla de lugnande orden men också en bekräftelse på de där lösningarna som man redan hade själv. Svårt att förklara men så det är det bästa jag kan beskriva det med.

Det var inte ofta jag hade sådan saker men det hände. Något som vi skulle prata om nu som är jobbigt och inte finns någon lösning på är valet som kommer senare i år. Mamma var politiskt insatt och mycket aktiv i landsbygdsfrågor. Jag har ingen aning om vad jag ska rösta på. Det hade jag kunnat prata med mamma om och jag vet att vi hade kommit fram till någon smart lösning.

Det är ett tufft problem. Jag har alltid varit helt säker på vad jag ska rösta på. Jag har aldrig röstat på samma som mamma. Vilket gör att mammas ord hade betytt så mycket mer nu. För mamma har aldrig försökt påverka mig till hur jag ska rösta. Hon har aldrig försökt få mig att rösta rätt även när hon vetat att jag röstat annorlunda. Nu hade jag behövt mamma.

Lösningen för mig just nu är att låtsas om att det inte är något val i år. På det sättet så är saknaden av mamma inte lika smärtsam och jag slipper försöka lösa något som är olösbart. Samma med pedikyren och manikyren. Jag låtsas om att de inte behövs så hade jag inte behövt på mamma heller.

Avskyn för allt det triviala i livet och allt viktiga i livet är nu större än vad som är rimligt. Snart hoppas jag på att avskyn är borta och saknaden mjukare. Den kommer aldrig försvinna, men kanske den blir mjukare. Mamma hade sagt: Klipp naglarna! Saknaden blir inte mindre för att du låter bli.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Publicerat

Leatherman Wave+

Maken tar mitt jobb på allvar. Han tar sina verktyg på ännu större allvar. Jag har ”lånat” lite verktyg av maken. Jag skriver ”lånat” eftersom verktygen är våra. Precis som mixern i köket är våran så är verktygen våra.

Jag har använt de på jobbet. Grejen är att jag borde inte använda våra verktyg på jobbet. Jag borde inte slita på det som är privat på jobbet. Problemet är att jag inte har tillräckligt med bra verktyg på jobbet.

Jag kan inte springa omkring med en hel verktygslåda runt hela området. Jag vet inte alltid vad det kan tänkas vara som jag behöver. Om det är ett bokat uppdrag som att kolla element så vet jag vad jag ska ha med mig. Då är det inget konstigt att ha med vertygsväskan.

Problemet dyker upp när de vill att man ska kolla på fönstret när man ändå springer på varandra ute på gården. Eller när garagedörrarna krånglar. Eller en lampa som sitter fast. Eller…

Därför har jag lånat ”makens” multiverktyg några gånger. En liten smidig som får lätt plats i jackfickan. Med några gånger menar jag en gång. Gissa vem som har ordnat ett multiverktyg till mig? Japp, du gissade rätt, maken.

Maken har köpt ett Leatherman multiverktyg åt mig. Han har ett i läderfodral. Han beställde ett i nylon till mig. Han frågade om det spelade någon roll för mig och jag sa att det inte gjorde det. Man kan tycka att läderfodral är lite finare än nylon.

”Makens” till vänster, jobbets till höger.

Grejen är att när verktyget kom hem. Som nu ska bo i min arbetsjacka för alltid. Vilket är jättebra, missförstå mig rätt. Men grejen är att nu skulle maken kunna tänka sig att byta. Då skulle jag få det fina fodralet och han kan nöja sig med det i nylon. Jag skulle ju kunna ha det i läder i bältet på arbetsbyxorna. Enkelt att komma åt och hållbart för att ha i bältet hela tiden.

Maken är snäll. Alltid. Fast denna gången hade maken insett att verktyget som var tanken till jobbet var lite bättre än ”hans”. Jobbets går det att byta ut tången på till exempel.

Skruv till höger på bild. Det har inte ”makens”.

Det finns tydligen någon elkabelskalare på den nya också. En som inte ens finns med i beskrivningen. En hidden feature, du förstår, mycket värdefull med gömda spännande användningsområden. Det är inte många saker den har som inte ”makens” har.

Det jag ville ha var en liten skruvmejsel och en fällkniv. Då klara jag mig långt. Men när maken tog fram multiverktyget så är det mycket bättre. Då finns även en bra spetstång. Det har man mycket användning för. Skala elkablar, inte så mycket.

Maken gav upp försökt att byta verktyg ganska fort. Han är snäll. Och han är väldigt engagerad i verktyg. Innan han kom innanför dörren hade han påbörjat genomgång av allt man kan göra med verktyget. Jag lät honom öppna pakten och han blir väldigt exalterad av att denna har lite med saker än vad ”hans” har.

När han då försöker byta med mig så vet jag varför. Inte så smart om jag får tillägga det. Eller så är han supersmart och säger så för att jag ska känna att jag här den bästa av oss. Som han är avundsjuk på. När han egentligen bara vill ha ”sin” i fred.

Enn sak vet jag, och det är att maken har inte slutat att förevisa mig lite olika bra knep än på några dagar. Han är också väldigt snäll och sitter och mjukar upp den åt mig. Genom att öppna och stänga allt flera (tusen) gånger. Visst är han snäll.

Ta hand om dig. Om du har dåligt med verktyg så kan jag starkt rekommendera Learherman Wave+. (+ är viktigt, det är varför min är bättre än makens.) Vi hörs imorgon.