Pizzasugen

Jag har ganska länge varit sugen på pizza. Då menar jag inte pizza som du kan åka och köpa. Jag har varit sugen på att göra egen pizza. Vi har gjort det några gånger och det blir väldigt gott. Det har inte alltid sett så fint ut men det har varit gott.

För att göra god pizza så måste man ha bra deg. Enligt mig det viktigaste. Tomatsåsen är ganska viktig men den går att fuska till utan att koka en från grunden med färska tomater. Vilket är gott men det går att ta genvägar. Med degen är det svårt att ta genvägar. Jag har provat det och det blir inte bra.

En deg ska helst kalljäsa och då behövs det några timmar. Jag har köpt hem jäst. Jag har allt som behövs för att göra degen. Jag har allt till resten av pizzan med. Det enda som saknats är orken till att göra degen. Vilket låter helt urlöjligt eftersom det inte tar någon tid alls nästan. Tiden som behövs är för jäsningen. Vilket kan göras under natten. Ändå, jag har inte orkat göra degen.

Igår kom jag på den smarta idén att man kanske kan fuska med degen i alla fall. Det kanske kan vara så att det går att köpa färdig deg. Då menar jag inte från butiken. Det kan hända att det dök upp deg hos oss mirakulöst igår. Det låter jag vara osagt. Det jag kan säga är att det finns jäst kvar i kylskåpet och igår åt vi pizza. En som blev väldigt lyckad och en som blev mindre bildduglig.

Vi gjorde Margerita. Tomatsås och ost. Det som jag egentligen tycker är den godaste pizzan som finns. Men mozzarella, annars vill jag ha annan sort. Det svåra är att få upp pizzan på spaden och in i ugnen. I ugnen ligger en gjutjärnsplatta som ska vara förvärrad innan man lägger på pizzan. Ett tips från coachen är att inte göra färdigt pizzan och sedan vänta lite innan den åker in i ugnen. Ett tips som redan är provat flera gånger och kanske att denna gången, så kommer coachen ihåg det med. Pizzan blir saggig och går inte få upp.

Den andra blev desto bättre. Lätt att tjoffa upp på pizzaspaden och nästan lätt att få den att glida av ner i ugnen. Det gick utan att något gick fel. Att var snabb är tricket helt enkelt. Maken ville ha mer mjöl och jag ville ha mindre mjöl. Nu är vi överens om att mängden mjöl är inte det avgörande utan snabbheten att få in den i ugnen.

Stenbänk underlättar att hålla på med pizzadeg.
Mycket ost ska det vara. Därför är det gott att göra hemma.

Att göra egen pizza ersätter inte att köpa pizza ute. Det går inte jämföra. Pizzan hemma blir något helt annat. Även om botten denna gången var väldigt lik att köpa ute. Grejen är att hemma kan du lägga på så mycket eller lite som du vill ha på. Hemma kan du ha saker och kombinationer som du kanske inte vill be om ute. Vi kommer köpa precis lika många pizzor ute som vi gjorde innan. Det är det vi äter hemma som kommer förändras.

Nu är mitt pizzasug stillat för denna gången.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Alla helgons dag

Idag är dagen vi firar alla helgon. Inte bara kända helgon som Heliga Birgitta eller Lucia, alla okända helgon firar vi också idag. Alla helgons dag är en festdag. En dag som vi började fira på medeltiden. Vi firar denna dagen för alla helgon som inte har en egen dag som helgdag. Det infördes av tyskromerske kejsaren Ludvig den fromme för cirka tusen år sedan. Han införde det för att det hade blivit för många att fira och fler tillkom hela tiden. Nu finns en dag för alla. Det förenklade massor men också väldigt bra. Det finns alltid en dag oavsett vem som tillkommer som helgon.

Efter det har det varit många vändor med denna dagen. Den har varit helgdag, den har inte varit helgdag. Det var många år som den inte var det. Det var först på femtio-talet som det blev en allmän helgdag igen. Idag är det alltså flaggdag och flaggan är hissade för alla helgon, kända som okända.

Imorgon är det alla själars dag. Imorgon är det mammas dag. Imorgon är det en dag att minnas och visa tacksamhet. Sorgen kommer vara med mig men framför allt minnena. Minnena om allt gott som mamma gjorde och hann med. Tacksamheten för allt hon lärde mig. Tacksamheten för livet. Imorgon är det mammas dag. Imorgon ringer klockorna för mamma. Imorgon lever hoppet om ett evigt liv. Mammas liv fortsätter genom oss. Livet är skört och samtidigt starkt.

Vi börjar med att fira, idag är det alla helgons dag. Hur ska du fira? Jag ska fira med att baka något. Igår smygstartade jag friandet. Ett annat firande. Julen. Det blev griljerad julskinka till kvällsmat. Ljummen direkt från ugnen på macka med julmust till. Precis i mammas smak. Hon var med och firade. Imorgon ska vi minnas. Idag firar vi.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Gammal mat

November är en av årets tråkigaste månader. Det är grått, regnigt och kallt. Det är svårt att hitta lusten till någonting då. Med det sagt så har vi haft två jättefina dagar på rad just i November. Igår började dagen jättedisigt men framåt eftermiddagen så sken solen och det blev riktigt bra.

En stor fördel med November är att det är ett steg närmare December. Jag har sagt det innan att längtan är stor. Så stor att den nästan gör ont. Jag kan inte sluta leta julklappar eller titta på julsaker. Jag gör vad jag kan för att låta bli att köpa. Klimatångesten hjälper till bra där kan jag säga.

Men vissa saker behöver man. För att underlätta och minska spill. Som en tratt. Speciellt en sylttratt. Eftersom jag har klimatångest så köper jag gärna begagnat. Då är det ju redan i systemet och det är då bättre att använda det än att slänga. Jag hittade en begagnad sylttratt! Eller synd att säga att den är begagnad. Den ser inte använd ut. Nu ska den användas vill jag lova.

Min nya sylttratt.

Den kommer inte bara användas till sylt. Allt som har lite större bitar eller är trögflytande kommer den användas till. Jag är särskilt glad att jag hittade en begagnad. Den är så välkommen hem till oss. Tyvärr så lurar jag mig själv med att jag är duktig som handlar begagnat. Samt lämnar in till second hand samt återbruk. Problemet är att jag handlar. Det bästa vore om konsumtionen hölls nere. Eller har jag fel?

Eftersom jag lurar mig själv så är jag glad för min tratt. Jag är glad att den kommer göra livet lättare för mig. Jag är glad att den inte är ny. Jag är glad helt enkelt. Jag är glad för många saker just nu. Trots min trötthet och yrsel så är jag glad. Trots min klimatångest så är jag glad. Jag är glad att jag lever. Jag är glad att jag är cancerfri. Jag är glad för att jag fick två timmars sömn igår på eftermiddagen. Det är inte alltid jag kan ta igen sömn på eftermiddagen som jag missade på morgonen. Igår kunde jag det och jag är glad.

Nu ska jag hitta på något att göra för att få användning för min sylttratt. Något spännande kommer snart att göras i mitt kök. Något klimatsmart eftersom jag kommer ta tillvara på mat som håller sig längre. Eller som ska förvaras för att ätas senare i alla fall. Vilket också är klimatsmart. Vi slänger alldeles för mycket mat i vårt samhälle. Mat som går bra att äta.

Både rester som vi har hemma men också mat i butiken som ingen vill köpa. Eller ens får chansen att köpa för det plockas bort innan det kommer ut. Jag kollar alltid i kort-datum-lådan. Särskilt på färskvarorna. Jag köper gärna där för att det inte ska slängas. Vi är också bra på att äta våra rester hemma. Det är inte mycket som vi slänger egentligen. Särskilt inte nu när maken har blivit mer insatt och vågar mer. Han vågade aldrig äta något där datumet passerat i sitt tidigare liv. Kanske han blivit härdad av mamma och mig.

Mamma mest dock. För mamma hade mycket som var så långt passerat över datum att vem som helst skulle kunna tro att man blev sjuk. Inte färskvaror, de använde hon innan.. Senap är ett bra exempel. Mamma samlade på senap. Hon hade hur många sorter som helst. Vilket innebär att en del blev gamla. Ändå inte dåliga. Man luktar och smakar innan man slänger. Vilket vi gör hos oss. Mamma gjorde det med, därför hade hon många gamla burkar och flaskor hos sig.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Pinsamheter

Maken och jag har varit gifta i femton år. Vi har varit tillsammans i sexton år. Vi har lärt oss att vara pinsamma inför varandra. Eller vi har lärt oss att prutta inför varandra. Vi har lärt oss att vi inte behöver vakna med att dra in magen och fixa till frisyren innan vi ser på varandra med våra kärleksfulla ögon.

Eller vi har nog aldrig fixat till frisyren. En av oss är duktigare nu på att dra in magen. Kanske beror på ålder. Det låter jag vara osagt. Även vem av oss. Pruttar däremot tg det ett tag att göra inför varandra. Då var vi ändå ganska snabba med att flytta ihop, förlova oss och gifta oss. Ett år efter vi (äntligen) bestämt oss för att bli tillsammans så gifte vi oss. Vi förlovade oss strax efter sju månader tillsammans.

Jag har berättat om alla våra stadier innan. Jag har väl inte sagt allt som till exempel första gången jag pruttade så maken hörde det. Det gjorde jag när vi förlovade oss. Läs om det inlägget här: https://josefinsdagbok.se/forlovningen/ Vi hade en fantastisk förlovning och förlovningsresa. En massa roliga saker hände. En mindre rolig var prutten.

Jag har även berättat om pruttar tidigare. Pruttar som jag eller vem som helst har kunnat släppa. Denna prutten som jag berättar om nu var det jag som släppte. Helt säkert. Det är nästan lika pinsamt idag som för drygt femton år sedan. Vi var på väg ner. Vi stannade och pausade på vägen ner. Vi njöt av utsikten, att vi klarat vårt mål och förlovningen. På sista bilden i inlägget står jag alldeles slut och lutar mig mot en sten. Strax efter det så ska vi fortsätta neråt.

Vi gör oss redo. Jag lyfter benet och svingar över samtidigt som en liten, liten prutt pyser ut. Den hördes knappt. Och jag höll på att dö, det var så pinsamt. Maken fnissar åt mig. Han FNISSAR. Tror ni att det gjorde saken bättre?

Det har gått femton år. Jag har pruttat många gånger inför maken efter det. Ingen har varit pinsam. Inte tillsammans med maken i alla fall. Däremot så tar maken upp min först fis med jämna mellanrum. Där han talar om hur gulligt han tyckte det var. Jag FES när jag lyfte benet! Hur gulligt är det? Inte alls. Jag tycker fortfarande det är jobbigt när han säger det med sina stora kärleksfulla ögon och FNISSAR.

Vi bråkar inte så mycket men när han tar upp det så skäller jag på honom varje gång. Jag skulle vilja göra mer än så men kan inte för han kramar mig ofta i samband med att fnisset startar. Då kan jag inte göra mer. Då bara faller jag in i kramen och så bestämmer jag att han inte ska ta upp det igen. (Ändå tills nästa gång.)

Har ni några pinsamheter med er partner? Eller har du gjort något pinsamt med sällskap eller personer som du inte skulle velat göra det med?

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Igår fick jag önska

Igår önskade jag att maken och jag skulle åka till Erikshjälpen. Det fick jag. Maken följde med. De öppnar kl 12 på tisdagar. Att få med maken ut vid lunchtid är inte speciellt svårt. Han hör bara mat och säger ja. Anledningen till att jag vill åka var ett inlägg jag sett. Ett inlägg där de sa att nu finns julsakerna framme.

Den andra anledningen var att jag hade lite grejer som skulle lämnas in. Grejer som jag haft en tid som jag inte velat göra mig av med. Bland annat lite kläder från mamma. Kläder som jag vet att jag aldrig kommer att använda. Jag har så mycket kvar från mamma som jag kommer använda och då är det bättre för alla om kläderna används av någon annan. Men lite svårt har det visat sig vara. Igår fick jag incitament att åka och då fick kassarna följa med.

Jag ville var där när de öppnade. Så vi var lite tidiga. Vi hann lämna in kläderna och några skor som jag köpt för många år sedan innan de öppnade. Skor som jag trott att mina fötter ska krympa till. Igår så lämnades skorna till fötter som förhoppningsvis skorna kommer att passa på. Vad glad jag var att vi var där när de öppnade. Det var kö. Ganska lång kö. Som blev längre ju närmare 12.00 vi kom.

Jag hade ju sett en specifik sak som jag var ute efter. En sak som inte kunde ha sålts för inlägget las ut på måndagen. Då är det stängt. Igår var alltså första möjligheten att få tag på den. Jag var inte först i kön så när man hör personer i kön (före oss) om hur hon hade vunnit tomten så blir man lite nervös. Hon hade gjort precis som han lärt henne och hon tackade för tipset. Hon hade bjudit i sista stund och vunnit den för ett väääääääääldigt bra pris.

När dörrarna öppnas så svänger ingen av dessa personer mot glasskåpet. Glasskåpet som är låst för där finns de lite ”dyrare” sakerna. Jag är först till skåpet. Och den finns kvar. Bara nu den är i fint skick också. Jag är ute efter en gran. En gran till mina Luvnissar från Nittsjö. En gran som är från samma märke. Den var i fint skick! Jag köpte den och den var för ett rimligt pris. Jag har sett den så många gånger på auktion och den har inte ofta gått under fyra hundra kronor. Jag vet inte vad den kostade ny. Den finns inte vad jag vet, att köpa ny längre. Jag är mycket nöjd med mitt fynd, som inte var på fyra hundra kronor. Eller på närmare tusen kronor som jag också sett den gå för.

En styck Nittsjö gran.

Den kommer göra sig perfekt tillsammans med alla mina Luvnissar. För att få med mamma hem igen så köpte jag också en snögubbe. En som kommer vara framme, istället för kläder som jag inte kommer använda. Jag kommer tänka på mamma varje gång jag ser den. Det är stor risk att jag kommer börja samla snögubbar i mammas ära. Jag får hitta en plats för snögubbarna att var samlade på. Mamma hade alltid ett litet sidobord i matsalen som täcktes av snögubbar till jul. Jag får göra lika, men inte i matsalen. Eftersom vi inte har någon matsal. Jag har en massa andra rum så det löser sig.

Idag blir det lite takklättring. Mer om det imorgon. På tal om mer imorgon. Jag sa i förrgår att maken antagligen skulle vara Olle Häger igår. Det var piptyst från Olle hela dagen.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

När man går och lägger sig

Och man hör maken prata för sig själv. Han är på toaletten och gör sin kvällstoalett. Jag är på undervåningen och kollar läget. Bara det är konstigt. Jag brukar alltid vara uppe först för att lägga mig och maken kollar allt som ska kollas innan vi lägger oss. Hans rutiner innebär att dörren låses upp för att kolla att bilen är låst. Sedan låser han dörren och kollar att den är låst. Sedan kan han gå några trappsteg och tveka på om dörren är låst.

Igår var jag kvar nere och han uppe när jag hör honom. Han imiterar Olle Häger och Hans Villius från Svart på Vitt. Det handlar om att två berättar en historia kring ett fotografi. Ett svartvitt sådant från förr. Olle Häger är speakerrösten och det är honom maken imiterar mest.

Vart detta kom ifrån är det konstiga i det hela. Jag vet inte, jag tror inte han vet. Han bara gör. Det händer ganska ofta, att han rätt som det är härmar någon. Ofta bra men ibland händer det att det inte är så bra. Olle Häger, honom gör han väldigt bra. Lyssna på honom någongång på svart på vitt så förstår ni varför jag är på våning under och undrar vad som händer på vår toalett. Det är bättre akustik i ett kaklat utrymme än trä- eller gipsväggar.

Olle Häger och Hans Villius har blivit kallad de bästa historieberättaren på SVT någonsin. Kanske det är därför som det kommer lite berättelser genom min make. Det var länge sedan sist, men igår var det tydligen dags. Han kanske firade att verktygslådorna har flyttat ut. De allra flesta hur som helst. Hyllorna är klara i förrådet och hallen är verktygsfri! Även toaletten är verktygsfri. Det finns en del kvar i källaren men jag är så glad för att ha tillbaka hallen och toaletten så det i källaren finns inte ens längre.

Vår hall nu.

Jag har ingen förebild. Men där den röda hyllan står till vänster stod det innan nästan lika högt med Makita verktygslådor. Alla fint märkta och staplade på varandra. Nu har de flyttat ut i förrådet då det finna både hyllor att ställa i samt en dörr att låsa. Maken är nöjd men jag är nog nöjdast.

Hyllan har stått i gästrummet ett tag. Sedan minstingen möblerade om och den inte fick plats längre. Ljuslådan hade han också på sitt rum innan. Eftersom vi haft ett ofärdigt förråd och allt förvara inne så har gästrummet blivit ett förråd. Nu ska saker flytta ut även därifrån. Hyllan blev först ut. Några mattor kvar samt ett antal dynor. Mattorna är bara 4×3 meter och dynorna räcker till en hel soffgrupp och tio stolar. Inget problem att hitta plats för det i källaren alltså. Det var ju de där verktygen som inte ens fanns längre och lite annat.

Ta hand om dig. Jag tror att Olle kommer vara med mig lite idag också. Allt kom inte ut igår. Vi hörs imorgon och då får du veta.

Om jag fick önska

Vilket jag får men det hjälper inte att jag får, den slår inte in ändå. Men OM jag fick önska så skulle dessa tidsjusteringarna upphöra. Jag trodde länge att det var på grund av lantbruket som vi bytte tid. För att ha mer dagsljus på åkrarna när de behövdes. Fel, fel, fel hade jag.

Första gången som sommartid infördes var 1916. Anledningen var att det var brist på olja efter första världskriget. Alla började inte samtidigt. Det började i Tyskland och Österrike men det dröjde inte länge innan många följde efter. VI införde det på prov i Sverige. Och lyssna på detta, bönderna protesterade så mycket så att det blev ingen sommartid 1917. Vi hade det enbart ett år. I Sverige, övriga har jag inte koll på. Varför klagade då bönderna? För att tydligen är det jobbigt för djuren att anpassa sig efter nya tider. Kossorna vill till exempel mjölkas på samma tid oavsett årstid.

Sedan dröjde det hela vägen till 1980 innan vi hade sommartid igen i Sverige. Anledningen är att det sparar energi. Eller det tvistas det om. Men man gjorde det i Europa igen efter andra världskriget och fortsatte för att de tyckte de sparade ström. 1980 så kände sig Sverige lite utanför och hakade på. När vi gick med i EU så ändrade vi till att göra det på samma datum som EU. Innan ändrade vi tillbaka till normaltid redan sista helgen i september. Nu är det sista helgen i oktober.

Eftersom det tvistas om man faktiskt sparar energi på denna omställning så finns det en chans till att vi kan slippa eländet. 2018 så ställde EU frågan till sina länders medborgare och det visade sig att nästan ingen vill ha sommartid. Eller i alla fall omställningen. Då bestämde man att det var sista gången som vi bytte till sommartid. Sedan fick all byta tillbaka till normaltid om de ville. Senare samma år så insåg man väl problemet med om alla i Europa skulle ha olika tid, vilket innebär att beslutet är ännu inte godkänt. För tro att alla länder i EU kan komma överens om vilken tid vi vill ha, not.

Om vi bara bestämmer att sluta ändra tiden så kan jag ta normaltid eller sommartid. Det spelar ingen roll. Det finns tydliga studier på att det inte bara är djuren som far illa av att ändra tiden, även människor far illa. Vid tidsomställningarna så ökar strokeanfallen och hjärtinfarkter bland annat ganska mycket. Vi mår inte bra av att ändra tiden. Sluta nu, säger jag.

Även om jag kan tycka det är skönt att få tillbaka timman på hösten och ha 25 timmar istället för 24 så önskar jag att det inte ska fortsätta. Igår nyttjade jag timman till att göra en äppelkaka med toscatäcke på. Den blev väldigt lyckad. Vad gjorde du med din timma igår? Om du fick välja, skulle du välja sommartid eller normaltid?

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

På tal om önskelista

Igår skrev jag en del saker som jag önskar mig i julklapp. Den listan kan göras längre. Om jag ska var girig så önskar jag mig den största Le Creuset-grytan. Den som är så stor att man kan koka eller steka stora saker. Man skulle kunna göra vad som helst nästan. Jag skulle kunna lägga på fler saker på önskelistan. Allt till mig. Som en sylttratt för att hälla upp kokad sylt eller marmelad lättare. Ni som gjort det vet att det slabbar en hel del. Med en sylttratt så gör det inte det.

Allt är egoistiskt på min önskelista. Och det är väl så det fungerar när man önskar något? Eller? Om du fick en önskan, en enda, vad skulle du önska då? Skulle du önska fred på jorden? Skulle du önska lycka till alla barnen? Skulle du önska något som inte är för egen vinning? Alla som har någon sjukdom skulle jag tro önskar att de vill bli friska.

Frågan är vad önskningen kostar? Jag gissar att alla skulle önska något som är till egen vinning. Även om det är för någon i familjen som är sjuk och du önskar den frisk, så skulle det vara något som du själv vinner på. Eller? Det är många som önskar om fred på jorden. Men det är ju när man vet att det inte är en riktig önskning. Eller jo, det är det. Men den kommer inte slå in för att man önskar det. Vad skulle ske om man visste att den skulle slå in?

Om alla skulle önska saker för sig själv så kommer alltid någon i kläm. För om jag önskar mer land, så tas den från någon annan. Om jag önskar mig mer att säga till om, så tar jag det från någon annan. Om vi alltid skulle önska att vi hade det lite bättre så blir det alltid någon som blir lidande. Om den då önskar sig något av samma kaliber så blir det bråk. Det skulle bli kaos.

Jag har alltid önskat mig saker. Jag har också alltid jobbat för dessa önskningar. För ju mer jag jobbar desto större blir glädjen när den slår in. För allt som du skulle önska när det verkligen är en riktig önskan som skulle uppfyllas, allt det kan du ordna utan en önskan. För vi är alla egoistiska. Alla våra önskningar skulle vi kunna uppfylla.

Om önskningen är att vi skulle bli friska, ja det går också att lösa utan önskan. Eller inte. Men vad är kostnaden om du hade önskningen? Skulle du ha rätt att gå före i någon kö till sjukvården? Så att någon annan inte får sin plats. Skulle du vilja betala det priset? Jag är glad att det inte finns någon magisk Aladdins lampa. Där priset var att anden var kedjad.

Ta hand om dig. Tänk på vad du önskar dig, det kan slå in. Vi hörs imorgon,

Blogg = önskelista

Igår skrev jag om den bästa julklappen till maken. Det är fortfarande den bästa julklappen till maken men jag hade inga stora planer på att ordna just den. Mest för att det är svårt att hitta men också för att jag inte är jättesugen på att sova bredvid en Halloween-utklädd varje natt.

Maken läser min blogg. Inte varje dag men ofta. Jag räknade med att han kunde läsa gårdagens inlägg och därmed är ju överraskningen förstörd och det blir ingen smittskyddsdräkt i julklapp. Problemet här är att maken läser min blogg. Han håller med om att det är den bästa julklappen ever. Han har nu den på sin önskelista.

Helt plötsligt måste jag leta efter en smittksyddsdräkt med inbyggda handskar och tillhörande glasögon och ansiktsmask. För nu skulle det ändå vara en överraskning om han får en. Eftersom han tror att han inte kommer få en, då jag avslöjat mig. Han tyckte särskilt mycket om idén med brandmännens rutiner när de går och lägger sig. Att han ska göra lika och ha den liggande vid fotändan. Risken med det är att han kommer hellre sova i den för att vara riktigt snabbt ute. I alla fall på helgerna. När trafiken av onyktra är större än andra dagar.

Av den anledningen så har jag nu kommit på en annan väldigt smart idé. Jag skriver min egna önskelista här på bloggen så kan maken lätt hitta vad jag önskar mig av tomten. Nytt på listan önskar jag samma som mamma alltid gjorde: Snälla barn. Men med förändringen snälla vuxna istället. Mamma svarade alltid när jag frågade vad hon önskade sig, snälla barn. Jag svarade att det hade hon redan så det fick hon ändå. Nu när jag blivit äldre så vet jag att alla vuxna är inte snälla vuxna. Det står därför överst på min lista.

Tyvärr är det många barn som lider hela sin uppväxt för att en eller båda föräldrarna dricker för mycket alkohol. Och på den absolut bästa tiden på året för mig så har många barn den absolut sämsta tiden på året. Rädslan för att det ska bli så illa som vanligt. Rädslan att inte få den där julen som alla andra får. Det är svårt för maken att ordna till mig. Den punkten jobbar jag själv på att den ska bli sann för alla barn.

Makens önskelista innehåller mer materiella ting. Som en ring från Lily and Rose. Lakrits från Haupt Lakrits i en fin plåtburk. En Nittsjötomte som äter knäckebröd. Ett julbord (gärna innan jul på Villa Gransholm). Ett nytt underlakan, kuvert, 210×210. Gärna någon färg. Fler möbler från HemX så vi kan ha en hel sittgrupp på lilla altanen. (Fast en stol var räcker ganska långt. Den punkten skulle kunna stå på nästa års önskelista.)

Något som inte är materiellt är att jag öskar mig en jul hemma. En jul fylld av god mat, skratt och närhet. Inte bara till alla barn utan också till mig och min familj. Jag drömmer om en jul hemma….

Vad står på din önskelista? Brukar du lägga ner tid på att hitta de perfekta julklapparna eller är du ute i sista minuten. Kan bli minsta lika bra julklappar i sista minuten, bara lite stressigare. Brukar du få det du önskar dig? Det brukar jag få. Vilket påminner mig om att jag måste få fram vinterkläderna. Där ligger en av mina många uppskattade julklappar, de flesta från maken. Ett par handledsvärmare i päls. Oerhört varma och goda till mig som är en frusen själ.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Bästa idén ever

Igår kom jag på den bästa julklappen till maken. Jag gjorde inte så mycket annat igår heller. Jag hade en dag med noll energi. Det blev inget arbete. Det blev ingenting om jag ska vara ärlig. Maken och jag pratade lite. Det var nog det mest produktiva jag gjorde förutom idén då.

Det maken och jag pratade om var hur vi ska hantera mig och mitt arbete. Som igår när jag absolut inte kunde göra ett enda handtag. Jag har varit yr några dagar och igår så var det stopp. Jag till och med fick sova mitt på dagen. I fåtöljen. Ingen ringde och störde sömnen heller.

Det vi kom fram till var att maken (as usual) får hoppa in när det behövs. Som igår om det blivit något som hade behövts göras så hade han fått göra det. Det som är närmast på tur är att kontrollera tvättstugorna och sätta upp nya listor. Inget avancerat och jag skulle kunna säga vart allt är. Nu kommer jag göra det men planen är att han får hoppa in när jag inte kan. Igår behövde han inte hoppa in. Det som är kan vänta en dag. Vilket också var anledningen till att jag kunde säga ja till uppdraget, att ingenting är oftast akut.

Igår var en dag som var nödvändig. Kroppen bara sa ifrån och jag lyssnade. När man då inte kan göra något fysiskt och heller inte kan tänka helt klart så kan man tänka på julklappar. Eftersom det bara ger glädje och om jag skulle glömma något så är det ingen fara. Ingen vet ju vad jag planerat från början ändå.

I förrgår så jagade maken och jag tillsammans. (Maken jagade och jag spanade. långt bort.) Han lovade att han skulle tömma påsen och ha så långa handskar så att han var täckt. Det var då, när jag tänkte på hur han kommer se ut när han tömmer dammsugarpåsen, vad jag kan ge honom i julklapp.

Förutom vad jag skulle kunna ge honom så tänkte jag också på hur han skulle låta om han skulle råka se ett spindelben. Från en död eller levande spindel skulle inte spela någon roll. Han skulle säkert dansa lite också. Precis som han skulle dansa med dammsugarmunstycket och försöka döda spindeln som kröp ut genom röret.

Jag satt och fnissade för mig själv i fåtöljen. Jag ser honom dansa runt med lite gälla skrik i takt till dansen. Iklädd en helkroppsutstyrsel med ansiktsmask och skyddsglasögon. Allt för att skydda sig från spindeln. Så enkelt det kan vara ibland. Det är ju julklappen! En smittskyddsdräkt med tillhörande handskar och huva på. Undrar vart jag kan hitta det?

Jag vet att Biltema har skyddsdräkter men jag hade tänkt lite mer robust. En där inget kan tränga in. Bakterier eller spindlar. Ja, inte annat heller för den delen. Det bästa vore om den också var som en overall med handskar och allt i ett. Så om det skulle vara liv ute på en helg så skulle den kunna ligga vid sängkanten och han bara hoppar i och drar upp dragkedjan och kan sedan ge sig ut i natten snabbt.

Brandmän har ju så. Byxorna står med skorna under så det bara kan hoppa i, dra upp och iväg. Det vore den bästa julklappen ever. Han skulle aldrig kunna få något bättre. Det finns inget att toppa med efter det. Kanske därför han inte ska få den. För att jag inte kan toppa den. Kanske det finns några avdankade smittskyddsdräkter där ute nu. Jag kan inte berätta det för honom bara. Att den är använd. Kanske finns det på rea någonstans då efterfrågan har avtagit i världen. Nu kanske det är guldläge att köpa på sig smittskyddsdräkter. Om du har några insiderinformation så hör av dig. Jag är spekulant.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.