Jag hittade en chokladblomma. De luktar choklad och är mörkbruna i färgen. Jag har funderat på om inte jag vill ha en chokladblomma hemma hos mig. Redan förra året faktiskt. I år så har den hittat hit. Inte bara den utan flera har hittat hit. Minstingen har fåt några på ”sin” altan och en på den stora. Tydligen så ska chokladblomman gå att övervintra. Den ska tas om hand som en pelargon. Med tanke på förra årets pelargon så får vi se hur det går.
Chokladblomman. Den doftar mer på kvällen.
Jag hann inte med så mycket igår som jag velat. Vilket är det nya normala. Jag kan inte göra det som ska göras för orken finns inte. Strunt i det. Jag hann att städa halva huset med att damma. Maken tog andra halvan och hela med att dammsuga. Jag har det bra jag, som har världens bästa make. Gårdagens städning var förra veckans fredagsstädning. Ibland blir det så.
Jag hann fixa undan alla mammas kläder. Det var skönt. De har legat i en stor hög uppe i garderoben på soffan. Eller i flera stora högar är mer korrekt. Jag fick också in mammas servis i skåpen i köket. Får se hur den kommer användas. Just nu står den i ett av vitrinskåpen och jag ser mamma varje dag. Det gör jag i blommorna också. Mammas två klematisar verkar vilja bo här. Gräset och vissa alunrötter också. Några verkar inte trivas så bra just nu.
Mammas klematis på hörnet som fått något att växa i på stenen.
Jag har också köpt trollsländor i glas av en av mina vänner. Hon är glaskonstnär. Väldigt duktig. Hon har butik i Borås som heter Hantverkskällaren. Väl värt ett besök. Jag är mycket nöjd med mina trollsländor. De finns på bilden ovanför.
Två stycken i stora krukan och…Två stycken bredvid anemonen.
Idag blir det till att vila. Kroppen säger det med versaler. Tur att jag kan det då.
En dag i veckan så lagar minstingen mat. Mest för att det ska vara ett steg mot egen lägenhet och allt som då tillkommer. Han inser vad det innebär att bo själv och vi får lyx hemma när han hjälper till. Igår var det hans dag för matlagning. Han tycker om Ramen. Jag med men inte på samma nivå.
Igår gjorde han egna nudlar till Ramen. Han har köpt en pastamaskin och igår blev den invigd. Han är mycket duktig och jag var hans assistent. Kan vara skönt att få lite hjälp när det är första gången man gör något. Ramen har både han och jag gjort innan. Dock aldrig med egna nudlar. Det gjorde han igår. När han gör Ramen så är det alltid snäppet bättre än när jag gör det. Jag har aldrig gjort egen buljong till exempel. Det har han. Igår blev det snabbvarianten på buljong till förmån för nudlarna.
Nudlar på gång.
Vi tog fram den stora tjocka och tunga skärbrädan för att fästa pastamaskinen i något. Jag är så himla glad för våra stenskivor. Även om det inte är tillräckligt med kant att fästa på. Skärbrädan fungerade alldeles utmärkt och stenskivan fungerade alldeles utmärkt att knåda degen på. Kan inte bli bättre alltså.
Middagen blev utsökt. Böngroddar, vårlök, sidfläsk, soyaägg, portobellosvamp samt nudlar och buljong. Mycket gott. Nudlarna var mycket välgjorda, även om minstingen såg förbättringspotential. Det gjorde inte jag och maken. Inte nog med att han gör maten. Det ingår efterarbetet också. Han dukar av och tar hand om disken. Väldigt lyxigt.
Minstingens Ramen.
Sedan att det är en väldigt varm rätt att äta på en väldigt varm dag. Det är en helt annan sak. Idag får det bli en milkshake för att kompensera värmen från igår. Idag ska det bli 30 grader varmt och imorgon 32 grader varmt. Får se om det ändrar sig. Det kanske blir varmare eller svalare. Det får vi se. Jag ska njuta av dagen. Det är det viktiga.
Att titta på växthus är inte lätt. Jag skulle vilja ha ett tillräckligt stort så att jag skulle kunna sitta i det på vår och höst. Inte för några middagar. Ensam eller två som kan ta en kopp thé och kura ihop sig lite i ruskväder. Det ska finnas plats för att vinterförvarar känsliga växter. Men jag har svårt att hitta ett som passar för mig, platsen och plånboken.
Plånboken är väldigt tunn just nu. Av många olika anledningar. Projektet kanske blir flera år framåt om det inte finns någon bra lösning. Jag har hittat ett som skulle passa väldigt bra med storlek. Både för mig och växter. Det skulle och passa bra på platsen. Det som inte passar bra är plånbokens storlek.
Det som skulle passa bäst.
Jag har bara hittat eventuella växthus på Willab garden. Kolla gärna in deras utbud på www.willabgarden.se. Du kanske hittar något som hjälper mig. Jag har alltså inget för att jag länkar. Jag behöver bara hjälp. FInns det någon annan som gör bra växthus som skulle kunna fungera för mig? Det får max vara 4,6 meter brett. Djupet kan max vara 3,1 meter. Höjden behöver vara så att jag kan gå in utan att ducka. Alltså 2 meter.
Det jag tycker är konstigt är att det är billigare att skaffa ett växthus i svart som har väggar i glas runt om. För på samma sida finns ett fristående växthus som är ungefär lika stort. Det är väldigt mycket billigare. Varför? Även när det inte är kampanj så är det billigare. Det borde ju kosta mer eftersom det är fler väggar.
Varför?
Sedan finns en variant som inte är riktigt lika stort och där taket inte går att få med samma lutning. Det känns inte som ett alternativ mot de andra två. Har du växthus? Hur skulle du gjort. Enda platsen det kan vara på är bakom förrådet. Om det ska vara ett fristående så blir det vägg i vägg med förrådet. Det kommer inte se bra ut, eller?
Tur jag har tid på mig att komma på hur jag vill göra. Kanske plånboken också har blivit tjockare då. Hur skulle du göra? Finns det någon som har bra tips på vilka växthus som är bra? Jag håller tummarna.
Jag tror ingen av er har missat att jag är i sorg. Att mamma inte är med mig (oss) längre. Det kommer ibland över mig. Ibland mer och ibland mindre. Ibland kan jag glädjas med många och mycket runt omkring. Sorgen är ändå där bara mindre märkbar.
Sedan kommer den där bilden upp i telefonen från förra året. Där mamma är alldeles rödgråten och inte förstår varför vi inte kommer in när det regnar. En sådan dag när all frustration kom ut i tårar hos mamma. Då bränner det på ögonlocken och tårar kommer fram hos mig. Inte så konstigt eller oväntat att sorgen kommer fram mer då. Samtidigt som sorgen är mer för tillfället där och då, när mamma mådde så dåligt över sin situation.
Den sorgen är inte konstigt. Den är inte oväntad. Det är bilden som överraskar och sorgen blir påmind. Det är en process. Lika med musik, när Frank Sinatra är på så kan det bli för jobbigt att lyssna på. Trots att jag har lyssnat på Frank i så många år för att jag vill det. Jag lyssnade gärna på honom när jag bodde hemma som liten. Jag lyssnade gärna på honom när jag flyttade hemifrån. Jag lyssnar gärna på honom idag. Ibland blir det för jobbigt.
Sedan kan den där oväntade sorgen komma. Den som inte har något alls med mamma att göra. Och man känner att man inte orkar med den mer. Som när maken kommer och berättar att vi har en liten fågel liggande på altanen. Att den hade en kompis som satt bredvid länge och inte ville flyga iväg. Han var död. De hade antagligen bägge flugit in i vårt fönster. En av dem klarade inte smällen. Det var överväldigande jobbigt att få reda på att kompisen hade länge suttit bredvid och tittat och till lsut fått ge upp och flyga iväg.
Stackars döda kompisen.
Den oanade sorgen som tar över för att ett fågelbarn har mist sin kompis. Det var så oväntat att jag skulle bli så sorgen över det. Det är klart man kan bli ledsen över att en fågel har dött, det är inte det jag menar. Det jag menar är att sorgen tog över och blev för mycket. Det är konstigt. Konstigt att inte kunna styra sina känslor på ett rimligt sätt. Allt har med mamma att göra.
Det jag ska glädjas över är alla fantastiska år som mamma fick som frisk. Alla år som vi hade tillsammans. Jag och mamma hann med mycket kul tillsammans. Mamma hann med mycket kul med mina syskon, med alla i hennes närhet. Mamma valde livet. Mamma levde här och nu i med och motgångar. Jag försöker leva efter mammas devis. Det går inte vänta på bättre tider. Du måste se till att ordna bättre tider nu. För sedan kan det vara försent.
Mammas liv innehöll skratt och tårar. Mamma gjorde alltid det bästa av det som fanns att jobba med. Idag så har jag mamma med mig inom mig. Idag blir det en bra dag. Sorgen kommer att finnas med mig för alltid. Det positiva med det är att jag alltid kommer bära med mig minnena som varit, nära hjärtat.
Äldsta sonen har aldrig ätit fisk. Han har alltid velat ha maten uppdelad. Alla delar seprarerade från varandra. Han vill nästan aldrig ha sås. Och om han vill ha sås så är den ofta tjockare och han kan dippa i den. På sina villkor.
När han började skolan så talade jag om att han äter inte fisk. Det var knorr och knirr från skolan. Alla barn lär sig att äta det vi äter. Ge det tid och han kommer börja äta fisk. Grejen är att vi åt fisk även om sonen inte gjorde det. Helst ville han inte att vi åt det heller för han klarar inte lukten. Lukten och konsistens. Det är de stora problemen med fisk. Vi löste det ofta så att vi åt fisk när han inte var med. För att bespara honom obehaget. Om vi åt det när han var i skolan så fick vi veta det när han kom hem. För han kände lukten.
Vi kämpade på med skolan. I alla år.
När han gick i trean så kom sonen hem och var jättehungrig. Det var fisk i skolan den dagen. Jag frågade honom vad han fått istället. För det var avtalat att han skulle inte äta fisk utan ha specialkost de dagarna.
Han svar gör mig lika arg idag som när det hände. Hans lärare hade tvingat honom att äta fisk. Inte mycket men lite. För om han inte åt så kunde han ju inte veta att han inte tyckte om det. Hans lärare sa att han inte fick lämna matsalen förrän han ätit upp. Sonen satt länge i matsalen. Flera lektioner. Till slut så åt sonen upp fisken som var som en femkrona. Frågade om han fick gå och det fick han. Då gick han raka vägen in på toaletten och kräktes.
Vansinnig hör jag av mig till läraren. Som skruvar på sig och säger att det var ju en jätteliten bit. Jag tänkte att det är bra om han fick lära sig att äta fisk. Han kommer ju inte kunna gå genom hela livet och inte äta fisk. Fisk är ju så nyttigt. Alla barn har ju ett motstånd mot fisk, men om de bara smakar så brukar det gå bra.
Det var sista gången på den skolan som han åt fisk.
Tyvärr kan jag inte säga att det var sista gången han åt fisk under alla sina år i skolan.
När han började på mellanstadiet och en ny skola, så tog vi det ett varv till. I början var allt frid och fröjd. Sonen skulle bli så väl omhändertagen. De var så vana med barn som hade någon form av svårighet. De kunde allt i hela världen. De kunde minsann barn av alla sorter. De hade minsann jobbat med barn i merän tjugofem år.
Ändå sitter jag där en dag på ett av alla dem där möten och får tillsagt till mig att sonen måste äta fisk. Att de kan inte ge honom specialbehandling bara för att vi säger det. Och när hon (specialagent = specialpedagogen) gick i skolan så behövde hon minsann läkarintyg för att få vegetariskt kost. Mitt svar var blixtsnabbt: Är det ett läkarintyg du vill ha? För om så är fallet så ordnar jag ett läkarintyg som säger att sonen är allergisk mot fisk. För det är han. Bara inte på det traditionella sättet.
Efter det så blev det ingen mer fisk för sonen på skolan.
När jag började med att anlägga trädgård så fanns ingen plan. Eller planen var att göra en rabatt. En rabatt så att jag kunde plantera min fina hortensia som jag fått. Den som var som lila i färgen. Den lever men inga knoppar på den ännu. Men då ”min” expert inte trodde den skulle överleva vintern så är jag glad bara av att den lever. Nöjd så långt.
Sedan har ju allt gått väldigt fort. Min terapi fanns i trädgården. Jag har gjort både det ena och andra där. Flera platser för blommor. Både i krukor, badkar och fler traditionella rabatter. Lite japanska variant med flera olika områden i trädgården. Att man går från det ena stället till det andra.
Från att det skulle vara en (asfaltera hela tomten) rabatt för min hortensia så har det blivit stora stenar och annat som har plats hos oss. Maken har byggt en altan åt minstingen som också har växter och grönt både runt och på sig. Det blir mer och mer. Samt jag flyttar och ändrar bland de platser jag redan har gjort.
Det är roligt att se hur allt växer ihop men ändå harmoniserar. En sak som inte växte ihop var min japanska lönn. Jag ville ha som ett hav av stenar. Både för att använda alla stenar som grävts upp när rabatterna gjorts. Men också för att insekter ska ha någonstans att bo. Spindlar tycker om det, minst sagt. Jag tycker inte om (hatar är ett starkt ord men så är det) spindlar. Det är verkligen en jobbig process att flytta en stenhög. Det är nu gjort. En gång till.
Så här såg mitt stenfall ut först.
Det blev mest en rakt stenmur. Som inte var en mur utan bara en stenfåra. Inget bra. Nu har jag flyttat ut lite och fyllt på med sten. Nu känns det som att jag har kommit någonstans. Nu är det mer som om stenarna forsar fram och stannar upp som i en damm. Jag vet inte men jag tycker om det mer nu än innan.
Så här ser mitt stenfall ut nu.Nu i en annan vinkel.
Jag vet inte vad som kommer hända med trädgården i framtiden. Det jag vet är att jag trivs väldigt bra i den nu. Jag ändrar lite här och var och är nöjd med att jag har en trädgård att vara i. Jag har beställt en magnolia till nästa år. Så förändringar kommer. Fråga är snarare hur många och när. Inte om. Från att vara en lantflicka uppvuxen på landet med asfalt i blodet så har det blivit folk av mig med.
Mamma har alltid skrattat åt att jag inte älskar insekter och andra kryp eller äckliga saker. Då jag är uppvuxen med allt det. Jag blev född i en storstadskropp som nu har blivit lite lantlig. Inte fullfjädrad lantis men en bit på väg, eller i alla fall en trädgårdsmästare som måste ta livet av sniglar. Trots att jag inte älskar dem. Mamma är glad och lycklig över att lantisprocessen är påbörjad.
Igår fick den lite uppmärksamhet. Jag har haft annat att göra så jag har inte hunnit. Jag behöver ju också vila ibland. Nu ska jag vila hela helgen. Igår var det inte så mycket vila. För tvätten kallade och trädgården.
Jag hade kläder att ha på mig. Jag kan låta bli att tvätta flera veckor skulle jag tro nu när alla mammas kläder flyttat hem till mig. Det har varit väldigt praktiskt dessa åren att mamma och jag har samma storlek. Då jag har handlat hennes kläder så har jag bara provat dem. Om de passade mig så var det lugnt till mamma. Om jag skulle låta bli att tvätta behöver jag använda lite finklänningar. Sådan som mamma haft till bröllop och annat. Men kläder skulle jag ha.
Det är värre för maken och minstingen. Minstingen har det värst. Han har inte köpt nya kläder på många år. Han växer inte ur kläderna längre men han sliter på dem. Han skulle aldrig klaga. Han sätter på sig de skjortsen som inte ligger i tvätten. Och när de är tvättade så byter han. Igår blev det tvättat och vi alla har kläder att ha på oss.
Framför allt så blev trädgården glad. Den blev inte tvättad men ansad. Det blev också lite fina blommor i mina nya fyndade plåtbaljor. Jag har också mätt ut hur stort växthus som kan införskaffas. Det blir inget i år för det kostar för mycket. Jag tycker dock att man ska ha något att längta efter och kunna planera efter.
Sten till vänster och stenarna till höger är så stort växthus vi kan ha.
Det frodas verkligen i trädgården nu. Jag klippte ner kantnepetan. Jag hoppas på att den kommer igen innan säsongen är slut. Sedan tog jag bort så mycket gula blad jag kunde på kaprifolen. Om någon kan komma med ett bra tipps på klätterväxt som kan vara där istället så vore jag glad. Kaprifolen hade en blomma förra året. Resten tog bladlössen och något annat som gör den gul. I år har den inte haft en enda blomma och ser anskrämlig ut. Tunnorna samt krukan bredvid ser bättre ut.
Palettbladen stormtrivs. Allt ser bra ut. Jag hoppas att alunroten ska överleva vintern i kruka.
Jag har fått flera pelargoner. Dessa hamnade en i av plåtbaljorna. Jag skaffade nya dahlior och planterade i den stora. Jag top upp ett av mammas gräs och satt i den sista. Den första har jag haft sedan förra året. Den som har stränga i sig. Fyra totalt nu. Jag är mycket nöjd. Jag fullkomligt älskar dahlior.
Mina plåtbaljor. Nya och en gammal.
Allt väller över i min första rabatt. Hortensian har tagit sig bra. Inga knoppar men jag har inte gett upp hoppet om den än. Allt lever och frodas bra. Det är bara en månad sedan jag planterade smällspirean. Då grädde jag ett stort hål och satte ner. När man gräver hål så tog jag bort allt runt och på. Så klart. Nu har revsugan och fetbladiga växt över allt. Syns ingen jord alls från mitt grävande. Snart så slår stockrosorna samt rudbeckian ut. Längtar.
Min första rabatt som nu har fler kompisar i trädgården.
Luftlöken som satt på baksidan och i badkaret fick göra tomaten sällskap. Tomaten fick jag med pelargonerna. Luftlöken får en soligare plats och tomaten får sällskap. Win-win hoppas jag.
Ännu en plåtlåda men inte likadan. Återbruk är bra.
Jag gjorde också ett stort impulsköp. Eftersom jag fått ett olivträd så måste jag hitta en lösning på vinterplats. Då tänkte jag när jag såg citronträdet att jag kan likväl hitta plats till ytterligare en växt. Nu har olivträdet en kompis. Ett citronträd. Med två ganska stora citroner på. Gröna men på gång. Samt en massa kart. Hoppas att det hinner bli moget innan hösten kommer med kylan.
Impulsköpet.Kompisen olivträdet. Med oliver på.
Gillar mina blommor på altanen. Även om de inte är nya så måste jag visa upp dem. Min seriedahlia har massor av knoppar och många blommor. Jag har blommor på andra altanen också. Inte lika många. Dock skulle det blivit lite mer blommor igår. Men det kom ett impulsköp emellan. Nästa vecka kanske det blir lite mer blommande fägring på den altanen.
Mina fina blommor på altanen.
De klematisarna som inte har gett livet till blommar nu. Jag har tre till som inte blommar än. varav två är från mamma. Alla är olika sorter. Jag vet inte vilka det kommer bli från mamma. De har inte slagit ut så det ska bli spännande. Jag hoppas bara att de inte dör innan. De har knoppar så chansen finns. Luftlöken lockar humlor vilket gör mig glad. Många bilder idag. Eftersom jag mest har ansat och planterat några krukor så var det lätt att ta kort igår.
Denna är bland de första klematisarna hos mig.Nyhet för i år.Den har jag haft länge.Ny förra året. Då blev det aldrig några blommor. Så första året jag får se den. Mycket fin.
I veckan så har vi gått igenom mammas saker. Ett steg i taget så fortsätter mamma att leva vidare hos oss. Nu har också en del av mammas saker flyttat hem till oss barn. Det mesta är kvar där hon bodde. Och kommer finnas kvar där, förhoppningsvis, lång tid framöver. I två dagar så har vi tittat på saker och dokumenterat och delat upp.
En tuff process. Men också många roliga minnen som kommer fram. Minnen från olika håll och som är olika för oss alla. Man kommer ihåg olika saker. Man har olika minnen som hänger med och betyder olika saker för oss. Som när vi plockade fram min mormors kaffeservis. En av dem. Mormor hade många och några fanns hos mamma. Men en var i mitt minne som jag fick berätta om. Servisen som nog aldrig har använts men som mormor själv har målat med olika blommotiv. På kopp och på fat.
Mamma hade sparat den för att mormor hade målat den. Mamma drack aldrig kaffe ur kopp. Mamma drack ur mugg. Hennes gäster drack således och kaffe ur mugg. Men serviserna var kvar. För det det finns ett minne i. Nu har servisen flyttat hit. Vi kom fram till att den kommer plockas fram ur ett skåp av en annan generation och då kan det vara så att den är bortglömd. Det roliga med mormors målande är att mormor målade inte. Ändå finns en kaffeservis med mormors målade blommor och varje del är signerade.
Ett annat roligt minne. Vi letade efter två iläggs-skivor. Eller min bror och mammas sambo gick ut på boden och letade efter de två iläggs-skivorna som finns till teak-bordet. Bordet som mamma hade på boendet. Bordet som vi barn hade som pingisbord när vi var små. Bordet som var vårt matsalsbord när vi bodde i Göteborgstrakterna. Det bordet finns det två skivor till. Dessa ska finnas på boden. De kommer tillbaka och berättar att det finns inga skivor till bordet. Det är helt säkert. Tre toaletter finns det däremot.
Innan vi ska åka sista dagen så säger jag att jag borde gå ut och kolla. Det är ju ändå inte jag som varit ute och tittat efter det. Mammas sambo skrattar och säger att det var så många gånger som han var och letade efter saker, vad som helst, och det fanns inget. Mamma går och kollar och där finns grejen som letades efter. Ja, så blir det kanske nu också säger jag. Min bror önskar mig lycka till. Det finns en miljard saker på boden, typ.
Vi går tillsammans ut för att åka. Jag går in på boden med syster och mammas sambo. Vi kollar runt lite och ser inga skivor. När de andra går ut så vänder jag mig om och säger där är ju skivorna. Min syster som då står på trappan ropar till brorsan att skivorna är där inne. Mammas sambo tror det är ett skämt. Brorsan förstår och bara ler. Sedan kommer mammas sambo in och bara skrattar när han ser skivorna. Fint instoppade bakom längdskidorna och snowracer står två stycken iläggs-skivor.
Vi har skapat ett minne tillsammans. Ett minne som hade blivit likadant om mamma varit med. Hon hade hittat dem. Hennes andetag och minne lever vidare. Det finns så många minnen. En sak som nu har flyttat är tomten. Tomten som är från mormor och morfar från början. Gammal som gatan och med en del skador på lyktan. Den tomten har nu flyttat till bror. Den tomten har antagligen gett honom tomtar på loftet när jag med viktig röst (hundra gånger) talade om att denna tomten måste han vara rädd om. Denna tomten måste han ta hand om. Denna tomten måste förvaras säkert och inte gå sönder. Villkor för att tomten ska få flytta.
Tomten kom hem säkert.
När de var hemma som kom denna bilden. Med texten att tomten kommit hem säkert och hade varit säker på hela resan. Tomten kommer nu bo vidare hos bror med familj. Det verkar som att han kommer vara trygg och jag kan andas ut.
Det har varit några tuffa dagar Men nu är det gjort. Mamma har flyttat hem i vissa delar till oss. Det mesta av mamma bor kvar. Mamma lever i oss, med oss i våra andetag. Vår sekund pågår och den kommer ta slut för oss också. Då fortsätter den genom våra barn. Det är så livet är. Sekunden fortsätter hos nästa generation.
Igår var det fotboll mellan Italien och Spanien. Maken ville gärna se denna matchen och det fick han gärna. Vi satt ute på altanen och hade det trevligt med min syster. Jag och minstingen. Eller vi satt alla på altanen från början. Maken hade grillat och vi åt god mat tillsammans. Det var varmt och skönt.
Sedan går maken in en kvart innan. Då är disken avklarad och allt är klart. Syster jag och minstingen sitter kvar lite på altanen. Alla dynor är framme men det brukar vara jag som plockar bort dessa. Jag är inte så intresserad av att se på fotboll. Jag vet inte ens vilken match det var i EM. Jag tror det var semifinal. Men jag vet inte.
Maken går in och maken kommer ut igen. Nu ska dynorna in. Jag säger att jag kan ta in dynorna. Maken:Fast det ska börja regna så jag kan hjälpa till. Jag: Det regnar inte än, jag hinner det. Maken: Fast det är bättre om vi hjälps åt. Nu förstår jag att maken gärna har sällskap när han ser på matchen. Min syster har sagt att hon gärna kommer och kollar.
Dynorna åker in. Maken är nöjd. Jag, syster och minstingen avslutar vårt samtal på altanen (utan dynor) och går sedan in. Då är det några minuter över från att matchen har börjat. Maken sitter inte framför TV. Han ord så fort vi stuckit näsan innanför dörren, det blir ingen fotboll. Vi har ingen vanlig TV. Vi streamar SVT-play, TV4-play och Disney+. Det enda vi har köpt är Disney+. Eller ja, vi betalar skatt som alla andra och betalar för SVT.
Denna matchen visas på TV4. Men inte TV4-play. Den visas på Cmore som har TV4:s kanaler via steamingen utan reklam. Och då fotbollsmatcher och annat som TV4 tycker att man måste betala för att ha. Maken skulle inte få se någon fotboll. Trodde han. Min syster meddelade glatt att hon hade Cmore och använde gärna det när hon var här. Maken var snabbt ner till TV med min syster.
Jag kom inte ner lika fort. Jag fick med lite tvätt och dricka på vägen. Jag sitter i soffanmed maken och myser. Även om jag inte fick röra honom för han var för varm. Jag satt och frös ute och ville gärna värma mig. Han var för varm. Vilket jag visste, så filen fick värma mig istället. Vi hade bara 26 grader igår på dagen. Det är lagom varmt. På kvällen är det inte 26 grader. Då fryser jag. Inte maken.
Maken fick sällskap framför TV:n
Jag höll mest på med telefonen under matchen. Maken och syster följde med noga. I Pausen så diskuterades det ivrigt. Jag höll på med telefonen. Det var några offside efter pausen. Jag försökte mig på att fråga (för miljonte gången i livet) hur en offside blir. Vad är reglerna. Jag kommer få fråga en miljonte första gång på nästa match för jag fattar ändå inte. Jag kom fram till att jag ska aldrig bli fotbollsdomare. Maken undrar pm jag hade haft planer på det?
Italien vann. På straffar. Spanien tog första straffen. Spaniens straffläggare missar första straffen. 0-0 i straffar. Det är först i fjärde straffen som Italiens målvakt tar straffen och Spaniens målvakt missar att ta den. På femte straffen avgjordes det. Italien sätter och Spanien är ute innan deras sista spark.
Maken är nöjd. Han tycker Italien har spelat bättre under EM. Jag är nöjd för matchen är slut. Om jag ska välja mellan dessa två så var Italien den jag tyckte kunde vinna. Men det spelar mig ingen roll. När vi gick och la oss, då hade det regnat. I alla fall så mycket så det var synbart på altanen. Tur vi hann få in dynorna.
Matsvinnet är bland det största problemet vad gäller vår konsumtion av mat. På restauranger som serverar buffé så står det ofta igår fick vi slänga x antal liter mat. Det hade räckt till x antal portioner till. Ofta, väldigt ofta så är det väldigt många portioner som det skulle räcka till om vi inte hade slängt maten. Ofta tresiffrigt tal. Varför tar vi så mycket mat?
Jag fick lära mig när jag var lite att det du lägger upp på tallriken, det åter du också upp. Det sitter väldigt djupt hos mig. Även om mitt svar till mamma när hon sa att jag skulle tänka på de fattiga barnen i andra länder som inte kunde äta sig mätta: Skicka min mat dit då! De gånger jag inte åt upp allt. Det är svårt att skicka redan tillagad mat. Kylprocesser som måste följas. Annat också. Vilket innebär att om jag i Sverige inte äter upp min mat så påverkar det över hela världen.
Är det buffé och du är osäker på någon rätt så tar man så lite att man bara provsmakar. Om man då tycker om det, då går man och hämta mer. Om inte, så tog man så lite att provsmakningen tog slut på tallriken och inget matsvinn påverkades negativt. Tyvärr är det många som tar för mycket och tycker att det inte spelar någon roll, eftersom de har fast pris på maten. Men matsvinnet bryr sig.
Därför blir jag väldigt glad när jag läser nyheterna att flera Coop-butiker som varit tvungna att stänga, har skänkt bort maten som riskerar att bli dålig. De har skänkt och tänkt på avstånd och säkerhet hela tiden. Jag läste också om en Ica-butik som åkte bort och köpte maten av Coop. Det blir stora pengar när en kommer och tar allt. Samtidigt som de kan betala med faktura. För med kort eller swish har de inte kunnat ta emot några pengar.
Tänk att vara drabbad butiksinnehavare nu. Med en massa varor som du inte kan ta betalt för med tanke på att det finns någon eller några som bestämt sig för att hacka systemet Jag hoppas fler hjälper till i denna krisen. Vem vet vi kanske till och med hittar nya och bättre lösningar.
Ta hand om dig. Köp något på Coop för klimatet skull. Vi hörs imorgon.
