Josefins dagbok

Det finns ingen ork för blogg idag. Men jag kan säga att tårarna räckte hela tiden. Det var en perfekt begravning som återspeglade mamma. Det var mängder med fina blommor. Imorgon kanske jag orkar berätta mer. Idag har det varit många fina minnen både med mamma och utan. Dessutom så ordnade vi ett nytt minne idag med mamma.

Vi hörs imorgon. Ta hand om dig.

Det finns flera möjligheter idag vid gravsättning. Fler om man kremeras. Du kan begravas på en plats i en grav. Om du är kremerad eller inte så kan du bli begravd med en gravsten. Du kan också bli spridd i en minneslund som kremerad. Då får du ingen gravsten. Du får ingen särskild plats heller. Numera finns det ytterligare ett alternativ för kremerade. Det är askgravlund. Då blir du gravsatt på ett särkilt ställe.

Man kan också ansöka om att få sprida askan lite var man vill på Länsstyrelsen. De säger nej mycket. Det kan inte vara var som helst alltså. Det är inget som vi funderar på nu med mamma. Det viktiga för mamma är att få vara hemma i byn. Där hennes mamma och pappa ligger på kyrkogården. De ligger i en familjegrav. Nu finns det en askgravlund på ”hennes” kyrkogård. Och det har vi nu valt att hon ska ligga i.

I en askgravlund så kan man vara med vi gravsättningen. Det får man inte i en minneslund. I en askgravlund så finns det en plakett vid platsen. Det gör det inte i en minneslund för det finns ingen särskild plats. Mamma skulle vara mycket nöjd med alternativet. Att få vara på den kyrkogården är det viktiga. Tyvärr är inte begravningen i den kyrkan.

Det beror på att kyrkan är för liten. Eller jag tycker inte det men sådana som bestämmer har gjort bedömningen att man inte får vara mer än åtta i den kyrkan. Vi kommer vara flera, inte alla tjugo som är tillåtet men nästan. Då tänkte vi att om det är mindre restriktioner i sommar så skulle vi kunna ha en gravsättning med minnesstund. Dricka kaffe och äta ostkaka. Det var mammas grej. Ostkaka. Det skulle det vara på alla stora firanden. Även om det var annan efterrätt också så skulle ostkaka finnas.

Vi hoppas helt enkelt på att restriktionerna avtar. Då kan vi ha gravsättning i askgravlunden med ostkaka efteråt. Helt i mammas stil. Om du inte har pratat döden med dina nära och kära, gör det. Det är så mycket enklare att veta vad personen vill. Om personen inte vill något, då är det också enkelt. Då gör du som du själv tycker. Pappa till exempel ville absolut inte kremeras. Sedan brydde han inte sig så mycket. Helst hade han velat snickra kistan själv. Men det var han för sjuk för att kunna.

Ta hand om dig. Prata döden, om du inte gjort det. Vi hörs imorgon.

Det är något som jag aldrig gjort innan. En bouppteckning. Jag var inbjuden till min pappas bouteckningen men närvarade aldrig. Nu har jag lärt mig att jag hade kunnat avstå arv från pappa. Nu behövdes inte det för det fanns inget att ärva. Men om det gjort det så hade jag alltså kunnat avstå.

Jag har lärt mig en massa andra saker också. Som vad en bouppgivare är. Eller en förrättningsman. Dödsbodelägare kunde jag innan. Något annat jag lärt mig är hur krångligt det är att göra en bouppteckning om man inte har ett dödsintyg med släktutredning som man står med på. Jag lovade att hjälpa min vän. Vilket jag gör. Krångligt är det.

Det mesta jag får göra mest hela tiden är att fråga generella saker för att kunna få reda på hur de vill att man gör om det skulle ha varit ett dödsfall. Sedan får jag invänta posten där siffrorna står. För alla gör olika. Nu är det månadsskifte så man måste också flytta fram alla betaldatumen på räkningar som finns. För jag får inte betala något förrän bouppteckningen är gjord. Eller vet att det finns pengar till allt.

Om det finns pengar så kan man skicka in räkningarna till banken så betalar banken. Då måste du vara säker på att det inte dyker upp fler räkningar. Jag vet till exempel om att min vän hade skjutande räkningar på hyran. Alltså hon betalar i efterskott och dessutom med två månader. Vilket innebär att hon har mars och april att betala för. Men hon får ingen mer pension. Nu råkar jag ju veta att det är så. Men om jag inte vetat det hade det kunnat bli jobbigt.

Utöver det så går begravningskostnader och bouppteckningens kostnader före alla andra kostnader. Det är lagen. Säg att jag hade betalat räkningarna nu och det hade räckt till räkningarna men inte funnits till begravning och bouppteckning. Vad hade hänt då? Hade jag fått betala det då? Eller hade det blivit banken? Banken borde veta att lagen, eller? För om det inte finns pengar i dödsboet så kommer alla räkningar som är kvar att avskrivas.

Om det inte finns till begravning och bouppteckning så kan man ansöka hos kommunen. Då går de in med pengar och tar hand om bouppteckningen. Fast då heter det dödsboanmälan. Som ni förstår eftersom jag gör en bouppteckning så finns det pengar. Frågan är bara hur mycket just nu. Just nu så tror jag att jag har koll och att det kommer bli pengar över.

Allmänna arvsfonden är inbjudan till bouppteckningen. Jag visste att det var dit pengarna gick om det var dödsfall och inga arvingar finns. Jag visste inte att de skulle vara med på bouppteckningen. Nu kommer de inte att närvara. Jag ska få ett brev som visar på att jag har kallat men att de inte är med.

Jag är glad att jag valde att göra bouppteckningen. För jag lär mig en massa. Men framförallt för jag hade fått göra allt i alla fall. För jag är bouppgivare. Det innebär den som har koll på boet. Det kan man vara utan att vara släkt eller dödsbodelägare. Nu skriver jag ner allt som jag vet. Annars hade jag fått berätta för någon allt jag vet. Typ skillnaden. Nu får jag också jobba lite på banker och andra för att få exakta uppgifter. Men det hade jag säkert fått se till att ordna det med.

En annan sak jag har lärt mig är att inget sker automatiskt. Eller väldigt lite. Så allt som måste sägas upp måste sägas upp. Det kommer inget på automatik så att det blir uppsagt. Utan det måste någon göra. I detta fallet jag. Boxer och Allers har varit de absolut enklaste så här långt. Det har räckt med att jag har hört av mig och meddelat bortgången. De har de sagt upp det och kommer själva bekräfta att det har skett ett dödsfall. Telia är de som har varit krångligast. Jag har ringt många samtal med olika svar varje gång. Där det känns som att jag kan mer än Telias personal just nu.

Som när jag ringer in för andra gången och försöker få reda på hur jag ger dem dödsfallsintyget. Trygg-Hansa kunde få det elektroniskt. Telia måste ha det med snigelpost. Tror ni att det har blivit registrerat än? Svar nej. Tror ni att man kan låta bli att betala räkningen tills den kommer in? Svar nej. Nu har jag tillslut fått dem att skjuta på betaldatum. Till Telia betalar man i förskott. Vilket innebär att jag får inte ta med den i bouppteckningen. Vilket innebär att de inte kommer att få betalt oavsett.

Det bästa av allt här är att Telia kommer att avsluta abonnemanget från dödsdagen. De är alltså redan skyldiga pengar till dödsboet. Ändå har de försökt få mig till att betala räkningen för maj nu. För att de sedan ska betala tillbaka pengarna. Jag blir så trött. Tänk om de hade kunnat öppna ett mejl. Då hade de sett att jag inte ljuger. De hade kunnat avsluta abonnemanget och allt hade varit klart.

Nej, de ska ha ett fysiskt papper. Ett dokument som kan skrivas ut hur många gånger som helst. Ett dokument som jag har skrivit ut på min skrivare. Ett dokument som jag sedan har vikit och stoppat i ett kuvert men porto för att skicka till Luleå. Där ska någon öppna det och hantera det. Ingen kommer höra av sig till mig. Vilket innebär att jag måste ringa ännu en gång för att se att pappret har kommit fram och att räkningen är krediterad. Ett dokument som de alltså själva hade kunnat skriva ut på ett papper från deras e-post.

Trygg-Hansa som sagt kunde få det på e-post. Däremot kunde de inte säga upp något eftersom jag då inte var med på släktutredningen. Så det kan sägas upp först när bouppteckningen är klar. En bouppteckning kan ta tid. Den behöver göras. Det tar tid för att få alla dokument som behövs. Men det som tar längst tid är Skatteverket. Idag tar det sex till åtta veckor för dem att godkänna en bouppteckning. Detta på grund av pandemin. De har annat att göra också.

Då kan allt sägas upp. Och om jag har den så kommer ingen neka mig att göra någonting. Då kommer jag få göra allt. Innan dess blir det spännande. Jag är mest förundrad över alla som inte är medgörliga. För det blir ju bara extra arbete för dem. Det kan till och med vara så att de skickar till inkasso. Men vad spelar det för roll. Inkasso kommer ju heller inte få betalt. Ja, ja, jag lär mig mycket. Det är det bästa. Det tråkiga är att jag behöver lära mig.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Kungen fyller sjuttiofem år. Det är värt att fira. Tyvärr kommer många ungdomar att fira med att dricka alkohol för första gången. Idag är den vanligaste dagen för debut. Även om det är en annan tid vi lever i så tror jag inte att det har ändrats. Vi är i behov av att träffas. Vi är i behov av att få bekräftelse. Att ta sin första fylla ger både socialt umgänge och bekräftelse.

När de vuxna runt omkring säger att det är inte så farligt om vi träffas. Bara det är ute. Det är inte så farligt bara… Vi har haft några som velat ha en loppis som är ute. Då man går mellan olika stationer. Det har blivit annonserat om det på sociala medier. Någon har reagerat på detta och anmält det till Länsstyrelsen. Länsstyrelsen har naturligtvis reagerat och kontaktat den som skulle arrangera det.

Det blir ingen loppis. Oavsett hur den genomförs så blir det en allmän sammankomst. Det får inte vara mer än åtta personer vid hela tillfället oavsett om man går utomhus i mindre grupper. Jag trodde det var något alla förstått men så är det inte. Det är lika med tipspromenader. Det är max 8 som gäller.

Loppisen blir inställd. Nu är det som det händer. Det som jag tycker är konstigt. För mig är det inte konstigt att någon reagerat och uppmärksammat på det. För att ta reda på är detta inom restriktionerna. Det konstiga är hur upprörda vuxna blir på att någon har gjort det. Att man har anmält det. Inte att någon skulle göra fel utan att någon gjort rätt.

Det är utlägg om hur viktigt det är att vi måste få träffas. Särskilt nu. Det är utlägg om hur vi kan gå tillbaka till andra världskriget och angiveriet som var då. Det är så osmakligt att jag inte kan beskriva det ens. Att jämföra med angivarna från andra världskriget. Det är detta som då visar hur tydligt det är att vuxna tycker att ungdomarna ska prova alkohol. För vi behöver det.

Vuxna som själva gjorde det och tycker att de har inte tagit skada. Vuxna som själva törstar efter att få umgås och tycker att ungdomarna ska få göra det. Jag blir bara trött. Jag hoppas att jag har fel. Jag hoppas vi alla kan fira kungens födelsedag utan att öka spridningen av Covid-19. Jag hoppas vi alla kan tänka ett steg längre utan att anklaga varandra för en massa.

Jag är tacksam för att jag och min familj försöker så gott vi kan. Jag är tacksam att man får vara tjugo på begravningar och inte åtta. Jag är tacksam för att minstingen ska fira att han har fyllt år tillsammans med sin familj och inte ha en stor fest. Vi kan om vi bara tänker ett steg till.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.