Outgrundlig är herrens vägar

Det är det bästa sättet att förklara det som inte går att förklara. Att herrens vägar är outgrundliga. Det är inte meningen att vi ska veta allt. Om vi bara litar på att det blir väl så tar oss vägen dit. Mamma är piggare.

Mamma är alltså piggare. Hon är inte pigg. Vi ska fortfarande finnas hos mamma och vara vid hennes sida. Nytt beslut tas om några dagar. Men för nu så är mamma piggare. Mamma kan fortfarande inte prata så mycket och det är väl det som är skillnaden. Så mycket. Mamma kan prata. Även om det inte är så mycket så kommer några ord. Om man jämför med för några dagar sedan när det var svårt att avgöra om hon förstod.

Nu har vi alla hunnit med att ha några roliga stunder tillsammans. Vi är mest som vanligt. Även om det är en jobbig situation så försöker vi. Även mamma. Kanske också därför hon mår bättre. För att vi har funnits där hela tiden. Det är kanske inte dags än, är vad vi signalerar. Vi vet inte. Och vi ska inte veta. Det är så det är i livet. Ingen ska veta.

Igår kom också hennes älskade hund (äckel) på besök. Han var även på besök i förrgår. Igår var han dock mycket lugnare än gången innan. Då flög han upp i sängen och skulle slicka henne i ansiktet. Vilket hon inte tycker om, så hela ansiktet ändrade form. Han åkte bort fort. När han lugnat ner sig lite och kollat igenom rummet så gjorde vi ett nytt försök med honom i sängen.

Då är han som en lång mask bredvid henne. Det är en tax. Så han kan bli lång om han vill. När han tror att jag inte ser så ålar han sig uppåt, en tass i taget. Smyger liksom liggandes framåt. Sneglar på mig samtidigt. Jag säger nej. Håller upp fingret och han stannar. Med tassen kvar i luften. Sedan lite mer fram. Och lite till. Varje gång säger jag nej. Sedan inser han att närmre än så här blir det inte. Då sträcker han ut tungan så långt han kan. För att slicka mamma i ansiktet.

Allt i slowmotion. Mycket, mycket långsamt. För då syns han inte, eller han tror det. Fast han syntes väldigt tydligt. Han fick tillsägelser hela tiden för jag visste naturligtvis omgående vad han skulle försöka sig på när han sträckte ut sig som en mask vid sidan om mamma. Som förutspått började åltassandet framåt. Han blev stoppad men han gav inte upp. Tungan sträckte sig en lång stund för att det kanske kunde gå om jag bara blinkade. Vilket jag inte gjorde. Till slut gav han upp och hoppade ner.

Monstret kallas han också. Även om det bara är jag som kallar honom det så är det ett smeknamn han har. Rumpan placerad rätt på mamma.

Idag bli det en annorlunda dag. Då jag ska sova över hos mamma till imorgon. Idag kommer jag alltså vara hemma hela dagen. Jag ska försöka att vila i mitt eget huvud. Vi får se hur det går. Det jag vet är att vägarna är outgrundliga.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Livet

Det är vad som behandlats de senaste dagarna. Livet. Livet som vi väljer att leva. Livet som vi måste leva. Livet som ibland överraskar en. Livets alla plan. Orättvisorna, karma och annat som hör livet till. Vad hinner vi med på ett liv? Det livet som är genomsnittet, tänker jag på då.

Mycket förväntas av oss. Vi bör skaffa familj. Vi borde bo i hus. Vi borde en massa saker som ofta följer en standard. Reglerna som vi gemensamt har satt, normerna. Normerna är att du har jobb, hus, barn och familj. Du firar jul på ett visst sätt. Du råkar ut för vissa saker och du har tur med vissa saker. Förväntningarna är det som styr oss. I många fall. Inte alla så klart.

De fall som inte styrs av förväntningar får utstå en massa saker. Som att jag är gift med en ickenykterist. Det kan vissa nykterister tycka är konstigt. Också för att jag är ganska hård i mina omdömen kring giftet som alkohol är. Maken får stå ut med alla de kritiska debatterna kring alkohol. Kanske det fungerar för att han håller med om att det är ett gift, men väljer ändå att ta det. Jag vet inte. Men det finns andra saker som bryter mot normerna, dessutom mycket mer.

Att välja att inte skaffa barn. Det är en sådan sak. Då måste du stå ut med en massa från samhället kring normen att man har barn och familj. Se på Let´s dance och Suzanne Axell. Jag vet inte hur många rubriker jag sett nu för att hon är med där, om hennes val att vara barnfri. Jag visste inte ens att hon inte hade barn. Jag hade inte tänkt tanken på att definiera henne som person för att hon har barn eller inte.

Vi har pratat om livet och alla resor som gjorts. Jag menar fysiska resor. Mammas resor innan vi fanns. När vi fanns och var med och när vi fanns och inte fick vara med. Brorsan tog upp om den gången mamma var jagad av öststatspolis till gränsen vid dåvarande Tjeckoslovakien. Mamma körde för fort och ladorna hann inte med. Spelade ingen roll att det var många som jagade. Det gick inte fortare för dem ändå.

Eller den gången som storasyster lurade med lillebror till hoppet i slalombacken första gången han stod på ett par skidor. Det händer så mycket saker i livet. Den gången kom det en gran i vägen för min bror. Men han lever än. Eller alla gånger vi körde blå blixten uppe i grusgropen. Det är preskriberat. Men om det inte är det så berättar jag inte att vi alla var under 13 år och blå blixten var mammas Fiat Uno. Som fick smeknamnet Blå blixten för att mamma hade blyfot och bilen var blå.

Det händer så mycket i livet som vi faktisk många gånger glömmer bort. Särskilt det som var bra glömmer vi. Det sämre finns med oss genom hela livet. Som då och då idisslas. Våra liv har varit mycket bra. Mest bra. Vi har haft mycket kul tillsammans och ensamma. Som när mamma sprang. Mycket roligt. Det är ett eget kapitel i boken om mormor. Så det får jag skriva om en annan gång.

Det har också varit mycket jobbigt i våra liv. Min bröstcancer är en sådan del av livet som inte varit rolig. Jag är glad för mina erfarenheter och lärdomar. Jag önskar bara att jag kunde lärt mig det på annat sätt. Den delen var nog lika jobbig för mamma som för mig. Kanske jobbigare med maktlösheten. I alla fall väldigt jobbig även om det var olika. Eller som att jag har två storebröder men bara en är i livet.

Den delen kan man nog inte förstå om man inte varit med om det. Min storebror var ett och halvt år när han dog. Dagen före mamma fyllde tjugo år. Det var en massa lärdomar på den vägen. Jag finns idag, vilket inte är säkert om livet inte varit jobbigt för mamma. Man kan inte säga att jag är ett mirakel för mamma har haft sin beskärda del med mig. Hon har fått hjälpa till i skolan med en massa fighter. Hon har alltid varit på min sida oavsett vad jag gjort. Som Petter sjunger i ”Mamma sa till mig”, det har jag skrivit om tidigare. Det kan du läsa om här, josefinsdagbok.se/mamma-sa-till-mig/

Nu är det jag (vi) som är med mamma i alla andetag. Livet lever vi varje dag. Vi dör en gång. Döden är det enda som är självklart med livet. Ingenting annat vet vi om vad som ska hända. Hur många val vi kommer göra eller hur mycket vi kommer behöva utstå eller uppleva. Vi vet bara en sak som med all säkerhet kommer att finnas i livet och det är döden. En gång, vi vet inte när eller hur, bara att det händer en gång. Att kunna avsluta med nära och kära utan smärta är en bra del av livet.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Inte mer idag egentligen

Det har blivit mycket tid hos mamma. Och idag har jag inte mer tid för inlägg än igår. Men jag vill berätta om vår fina tid som det blir på något konstigt sätt. Det händer inte så mycket. I förrgår så blev vi ditringda. Vi kommer alla dit för att vara nära. Alla är, jag och mina syskon och mammas sambo. Igår så mådde faktiskt mamma lite bättre. Säkert för att vi alla varit där och klappat och pratat och bara varit sedan i förrgår.

Igår var mamma uppe i stolen en stund. Inte när jag var där. Det var när mina syskon var där. Jag kom dit efter mitt läkarbesök. Då var väl klockan halvtolv och mamma var tillbaka i sängen igen. Som hon också var resten av dagen. Mamma var mer vaken igår. Det var skönt. Även om vi inte pratade med varandra så såg hon att vi var där.

Vi blir nästan lika ompysslade som mamma av personalen. För att vi ska kunna vara hos mamma hela tiden så får vi äta där. Ja, vi får allt vi behöver. Vilket inte är så mycket mer än mat så länge vi är hos mamma. En säng är inställd för att kunna sova hos mamma. Vi har lånat in en extra fåtölj. Det viktigaste är att vi kan vara nära. Sedan finns inte så mycket vi kan hitta på mer än att prata med varandra och mamma (mest utan svar). Vi kan titta på TV.

Nåt program om Allra och fondskandalen.

Vi hann med en hel del på TV. Även om mamma sov det mesta så försökte vi ha på sådant som mamma kan hänga med på. Tillräckligt långsamt men åndå med en handling. ”Mord och inga visor” är lagom för att hänga med och lite nostalgiskt samtidigt. Brorsan sitter och jobbar lite till höger på bild. Sedan fick han en eftermiddagslur också. Jag väckte honom men även mamma när jag gick ut ur rummet. Vilket inte var meningen. Jag gick ut för att inte väcka någon av dem. Mamma var mycket mer med igår. Vilket var skönt naturligtvis.

Det är inte så mycket mat som hon får i sig. Eller snarare ingen mat. Även om det blev en halv kopp med buljong. Varm dryck går det mer under i detta fallet. Det spelar ingen roll för mamma tyckte buljongen var god. Mamma har inte ont någonstans. Så det är ju bra. Vi bara håller sällskap och ser till att hon har det bra helt enkelt.

Ta hand om dig. Du är lika viktig som alla andra. Imorgon hörs vi igen.

Finns inte tid för detta

Idag finns ingen tid för att blogga. Det är eget läkarbesök och sedan direkt till mamma. Igår blev vi inringda så syster och bror kom igår. Mamma orkar inte längre.

Ta hand om dig. Jag hoppas vi hörs längre imorgon

Ingenting

Igår hände absolut ingenting. Jag vilade mycket. Jag hade saker som skulle göras. Som att gå till tandläkaren. Mottagningen ringde på morgonen vid åttatiden och avbokade. Tandläkaren var sjuk. Om två veckor gör vi ett nytt försök. Min kropp tackar tandläkaren. För vilan var behövlig.

Jag låg i soffan i stort sätt hela dagen. Tung i hela kroppen. Kanske inte så konstigt. Jag har inte kunnat vila som jag behöver. Idag ska jag åka till mamma och vara med på två möten. Så att vila igår var nödvändigt. Mycket skönt att det också blev så. Självklart pratade jag med mamma (hon lyssnade). Det går inte framåt men är väl stabilt. Vi får se hur det är när jag kommer idag.

Att göra ingenting är en konst. Fast när kroppen talar om att den inte orkar lyfta sig själv så blir det liksom lättare att vara still. Problemet är att jag går till tandläkaren (som exempel) fast det inte är bra. Jag hade inte avbokat. Ibland så blir vi omhändertagna. Kanske för att jag var så arg igår. Idag är jag inte lika arg längre. Kroppen har fått återhämta sig. Munsåret verkar ha avtagit. Det är det andra på kort tid. När jag får munsår så borde jag vilat tidigare.

Jag har inget att skylla på heller. Jag är för dålig på att prioritera mig själv när andra behöver hjälp. Så är det och kommer antagligen fortsätta att vara så. Nu ska jag låta bli att gnälla. Igår hände absolut ingenting och det var bra. Soffan på altanen kommer att bli ihopsatt. Jag kommer att baka. Bara inte igår och inte idag.

Idag är den viktigaste punkten mamma. Att se hur hon mår. Kanske mindre sk.t och pannkaka. Kanske bara en av de två.

Ta hand om dig. Jag gör mitt bästa med att ta hand om mig och mamma just nu. Vi hörs imorgon.

Helgen är slut

Helgen är slut. Helgen då Jesus dog för våra synder. Helgen då han återuppstod för hans far välkomnade honom hem. Jesus tog på sig alla våra synder. Och syndat det har jag denna helgen. Är jag då förlåten?

Mamma mår ju inte bra. Mamma är skör. Jag ber. Jag ber och jag svär. Jag svär och jag är arg. Jag har hopp och jag ber. Jag borde bara be. Jag borde bara ha förtröstan. Men så är det inte. Jag är arg på att livet är orättvist. Jag är arg på pandemin. Jag är arg på att livet är jobbigt.

Jag vet att jag inte har den rätten. Jag har inte rätten att vara arg för att livet är jobbigt. Det jag har är rätten att leva mitt liv på det bästa sättet jag kan. Jag har rätten att ta tillvara på livet på det enda sättet. Det rätta sättet. Genom att ha förtröstan och vara god. Inte arg. Jag har liv. Jag har ingen rätt att vara arg. Jag har kärlek. Jag har familj. Jag har mat. Jag har tak. Ändå är jag arg.

Arg över att jag inte kan göra någonting. Arg att jag har livet. Livet som är bra. Livet är orättvist. Jag har ett bra liv. Det har inte alla. Jag har världens bästa mamma. Mamma som aldrig skulle klaga. Inte om det gäller henne. Hon har alltid funnits där för mig och hjälpt mig när det behövts. Därför är jag arg. Arg för att nu kan inte jag hjälpa. Jag kan finnas men inte hjälpa.

Nu är helgen slut. Helgen då Jesus dog för våra synder. Även mina. Helgen har varit fin. Ändå är jag arg. Helgen har varit med mycket besök hos mamma. Helgen har varit lång men samtidigt alldeles för kort. Nu är den slut. Mina synder är förlåtna och jag ska göra vad jag kan för att förtjäna det.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Sol en stund

Igår var det sol på förmiddagen. Det är mer sol än vad som lovades. Det lovades mulet hela dagen. I lördags lovades det sol hela dagen. Vilket det var. Det var en underbar dag på många sätt. Bland annat solen och nästan helt vindstilla. Igår var det sol på förmiddagen men blåst hela tiden. När vi åkte till mamma så var det ingen höjdare. Det var vinterkläder som gällde.

Innan vi åkte till mamma så ordnade jag vatten på mina vinterförvarade blommor. Några fick komma upp i solen också. Idag ska det ju snöa (kanske snöat under natten men jag har inte kollat ut.) Men blommorna jag har plockat upp borde klara snön. Palmen har jag inte plockat upp. Den kan också vara helt död. Det återstår att se.

När vi kom till mamma så var det snålblåst även där. Mamma mådde inte så bra igår. Magen behåller ingen mat. Utan allt åker rakt igenom. Hon var ändå vid gott mod. Syster underhöll med hennes son tillika barnbarnets handbollsmatch och jag rensade rabatter. Två saker som hon alltid haft koll på tidigare. Det var svårt för mamma att se hur min rensning blev från sängen. Hon fick se bilderna här under. Ser du skillnad?

Före
Efter

Jag tror att alla knoppar klarade sig. Det som är borta är de gamla blomställningarna och de torra löven. Jag ser stor skillnad. Nu ser det inte ut som ett kråkbo utan en växt. Jag blev också glad över att se att den ena av klematisarna som jag planterade i höstas faktiskt har skott som kommer. Jag trodde inte den hade klarat sig men det hade den. Nu är det den tredje som är osäker. Kärleksörten kommer fint som syns på andra bilden. Höstfloxen vet jag inte hur det är med. Men den ska beskäras ner till marknivå på våren. Vilket jag nu har gjort. Den är till vänster om klematisen på andra bilden.

Det blev ett lyckat besök. Mamma fick blåbärssoppa och vi fick te och muffins och barnbarnet vann sin match med 33 mot 27. Jag kan säga att det var gott med varm dryck efter rensandet. Fast jag var i lä och hade vinterkläder med mössa och allt. Så var det gott. Vi tittade på tv tills det var läggdags. Vi hade en mysig stund tillsammans. Det gick bra utan solen också. I lördags var det sovstund utomhus i solen. I går var det tv-tittande ifrån sängen inomhus. Båda bra men olika. Vi njuter av det som går att njuta av helt enkelt.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Jag orkade en dag till

Igår var en härlig dag. Det var fint väder även om det inte var så varmt. Så jag orkade lite till. Mamma orkade också lite till. Det blev påskfirande tillsammans med mamma igår. Det kommer bli påskfirande även idag.

Igår så var hennes älskade tax och sambo på påsklunch hos henne. Vi ville inte tränga ihop oss så vi delade upp besöken. Det började med taxen och sambon. Sedan kom jag och syster dit. Vi satt ute tillsammans och mamma i dörröppningen. Med filt och värmedynan på. Hon hade också luvan på så det inte skulle dra i nacken. Med tanke på att alla flygturer till blåkulla var inställt så fick vi ha en påskkärring med oss.

Nästan helt vindstilla och gott i solen.

Sedan åkte taxen och sambon hem och jag och syster var kvar. Vi satt kvar ute och tog även med mamma ut. Hon fick en härlig sovstund utomhus i skyddat läge i solen. Inbäddad och nerlutad i stolen. Det såg mysigt ut. Medan vi satt och njöt i solen och pratade så sov mamma så gott.

Inget är fullkomligt utan fika. Kaffe och gott fika blev det innan vi åkte hem. Det blev dock serverat inomhus. För det var riskfritt att mamma skulle vara utanför filten. Inomhus blev alltså fikat. Idag blir det nytt besök. Jag ska ansa med klematisen. Det ska inte vara så fint väder idag. Så kanske mamma och syster är inne medan jag håller på ute. Mamma får åka ut och inspektera sedan helt enkelt.

Vi njuter av påsken. Det är skönt att det blir mer och mer tid utomhus med växterna. Än så länge verkar jag bara ha tagit kol på mina julrosor. Så jag har gott hopp om vårens skötsel. Att det mesta kommer överleva. Mina luftlökar kommer mer och mer så det finns också hopp om. Jag planterade den på tre olika platser. För att jag inte vet vad den tycker om helt enkelt. På ett ställe har den kommit upp. En av de andra syns den inte alls. På tredje stället är jag inte helt säker vart jag satte den. Men jag tror inte att det kommit något där. Jag satte vanliga blomlökar där också. Därav min osäkerhet.

Men idag är det inte mina blommor utan mammas som ska vårbrukas. Jag vet att klematisen inte ska klippas. Men den har sett anskrämlig ut i några år så nu ska jag åtgärda det. Nu syns också knopparna tydligt så jag ser vad som går att ta och inte. Om de dör så får jag lösa något annat. Det kan inte bli sämre än nu. Jag ska försöka att komma ihåg att ta kort när jag är där innan jag klipper. Håll tummarna för mig.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Medelålders och 90-talister

”Allt yngre intensivvårdas: Medelålders och 90-taliister”. Det var en av rubrikerna i Expressen igår. Nu har den brittiska mutationen tagit över som också drabbar allt yngre. Det började med att viruset gav sig på de som hade en underliggande sjukdom. Det gick vidare till att de som är sköra råkar mer illa ut. De som är äldre och nedsatta på något sätt. Nu är det fullt friska som råkar riktigt illa ut. För om du behandlas på IVA så är du illa ute.

Jag är medelålders. Ett tag till. Medelålders. Men det stannar inte där. De lägger till 90-talister. Då är du mellan 22 till 31 år. Jag förstår att restriktionerna förlängs. Jag förstår att vi måste hålla avstånd. För du vill inte ha sk.ten. Eller är det så att du är villig att chansa? Om jag bjuder dig på en godis och säger att tre stycken tar död på dig. Sju stycken gör dig jättesjuk och du kommer ha besvär många år framöver. Tio stycken kommer göra dig sjuk men inte så farligt, fast du kommer ha men länge, kanske år. Diarré, smak eller lukt bortfall. Kanske båda. Under flera år, kanske för alltid. Skulle du då ta en godis?

Det är åttio stycken som inte gör dig sjuk. Skulle du chansa? Jag chansar inte. Jag håller mig ifrån nödvändiga resor. Jag är glad och tacksam för att minstingen är så restriktiv som han är. Jag är glad och tacksam för att ingen av oss har fått det. Jag är glad och tacksam för att vaccin finns. Även om jag inte fått det så vet jag att det kommer. Det finns ett slut i tunneln. Jag skulle inte ta någon godis ur påsen.

Dessutom kanske det är fler biverkningar som vi inte vet om än. Långtidscovid som ord finns ju inte än egentligen. Då det gått för kort tid för att kunna analysera hur det är. Men det kommer. Det är alldeles för många som uppger problem för att det inte ska bli ett ord. Långtidscovid. Frågan är hur många godisar som faktiskt går att äta, sextio? Fyrtio gör dig sjuk, ger dig biverkningar eller du dör.

Orkar vi ett tag till? Jag hoppas det.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Blev du lurad?

Igår var det första april. Maken frågade mig varför jag inte lurade honom. Jag brukar alltid göra det. Inte i år. Så det var väl det som var mitt trick detta året. Att hålla honom på tårna för vad som skulle komma och inget kom. Nästa år tar jag igen det. Blev du lurad igår? Det brukar vara roliga saker i tidningar och annat. Jag frågade maken om han läst om att Hemglass skulle börja med en Sensor-glass.

Det hade han missat. Jag säger att han får kolla på Hemglass för att läsa mer. Det är först när jag måste visa honom som han förstår att det är ett skämt. Han har inte Facebook. Så han kollar deras hemsida och där fanns den inte med. Så jag måste visa genom min profil. Innan jag får fram den så förstår han, eftersom den då inte fanns som nyhet på deras hemsida. Lite kul var det. En glass som känner av vad du är sugen på.

Hemglass sensor-glass. Kul!

Det fanns andra roliga saker. Jag såg att Folkuniversitetet skulle ha kurs på att ta cykelkörkort. För det ska bli lag på att du har körkort för att få cykla. Roligt för att det skulle inte vara som dumt om så var fallet. Som tur är kan man bli bötfälld på riktigt om man inte följer trafikreglerna som cyklist, men ändå.

Ja, tänk om…

Scouterna hade försäljning på en kokbok. 100 galet goda kottar. Det blir bättre och bättre. Pannekotte med kanel. Så många fel i den rätten. Kanel och kottar, det är ingen kombo som jag tror på. Jag tror inte kanel förhöjer en pannakotte. Då tror jag mer på äppelpaj med frasigt kott-täcke eller kotte med bröd. Maken hade älskat kotte med bröd. Allt med bröd är gott (enligt maken i alla fall).

Fina bilder också. Verkligen genomtänkt aprilskämt.

Movendi International satte agendan åt alkoholindustrin. Väldigt kul! De berättade att äntligen så hade de stora alkoholproducenterna förstått vilken skada deras produkt är så de skulle börja sälja alkoholfritt från och med nu. Mycket roligt. Och det hade heller inte varit så dumt om det varit sant. Precis som med körkortet.

De kan hända. En dag, plötsligt…

Sedan var det den där från Sydsvenskan. Felet som upptäckts i fredsavtalet. Att Ven tillhör Danmark och Bornholm är en svensk ö. Det är en sådan som verkligen kan gå igenom som riktig. Den är liksom sannolik fast ändå inte. Tänk om något sådan skulle upptäckas. Hur skulle det hanteras? Kul, men det gör ju inget att det bara var ett skämt.

Blev du lurad igår? Eller lurade du någon? Äldsta sonen går i skolan på torsdagar och fredagar just nu. Och igår så var det skoldag. Men inte idag. När jag berättade det så var jag ju tvungen att säkerställa att han inte trodde jag skämtade. Jag talade tydligt om att ingen jobbar på långfredagen om man inte har ett yrke som alltid kräver bemanning. Han trodde på mig att han inte går i skolan idag. En glad överraskning för han hade räknat med att gå idag.

Igår städade vi altanen. Inte så mycket skämt med det. Inte så kul heller. Men gamla köket är ett minne blott och golvet är rengjort. Det är kul när det är klart. Idag ska vi städa huset och sedan få upp altanmöblerna. Det är också bara kul när det är klart. Att det är vår, det är bara kul. Vi får bara hoppas att det inte blir ett skämt till väder nu.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.