Inlägg

Publicerat

När jag är arg

Jag skulle behöva skriva något om det som händer just nu. För jag är arg. Jag är arg på att ingen tänker längre än näsan räcker. Jag är arg på att ens egna instressen går före alla andras hälsa. Jag är arg för att ingen, ingen bryr sig om barnen. Jag pratar om den pågående pandemin som tydligt visar på alkoholens skadeverkningar.

Och då menar jag inte skadeverkningarna som kommer om ett antal år i form av skrumplever. För den skadeverkningen har nog alla koll på. Men alla tror också att det bara är stora mängder som kan ge skrumplever. Med andra ord personerna som sitter på parkbänken. Och det gör ju inte du så du kan inte få skrumplever. Så fel du har.

Det är ett problem. Ett större problem med alkohol är att det ger cancer. Det har varit känt sedan 60-talet. Det har varit väldigt känt och bekräftat från 80-talet. Men ändå så vet få om i Sverige att alkohol är den andra största orsaken till cancer. Tobak är nummer ett på att ge dig cancer. Färre röker idag. Alla vet om att risken finns. Men alkohol vet ingen om och mängden vi dricker består. Och mängden är egentligen oviktig. För även en liten mängd alkohol ger skadorna. Det finns ingen säker gräns. Vi är ett av länderna i världen med en röd konsumtion. Alltså en så hög konsumtion så industrin har inte fler vuxna som kan dricka alkohol. Då är nästa steg barnen.

Det är ett problem! Nu blir jag arg. Jag är arg för det andra med. Men då tänker jag att är man idiot som dricker så är det ett vuxet val. Jag lever med en idiot. Han väljer att dricka alkohol. Och det är dumt på många sätt av mig att tänka så. För alla misshandelsfall som inte behöver utredas nu när krogarna är stängda sparar samhället 250 000 kr. Varje fall. Även personen som råkade bli lite för full just den gången. Som aldrig slagit någon innan. Men denna gången slog armen ut och polisen kom till platsen. 250 000 kr! Klart jag blir arg över dessa vuxna val som alla känner att de har rätt till. Alla de valen som jag får betala. Alla valen som barnen får betala.

Det är barnen jag blir mest arg över att ingen bryr sig om. För om personen som slängde ut armen har barn. Då kommer det bli en utredning kring det. Då kommer den andra parten att så klart så på sin partners sida och säga att det har aldrig hänt innan. Det här är inget ni behöver göra något med. Och då stannar det där. Barnen får aldrig reda på något. Om fallet är att det är enda gången så håller jag med om att det borde stanna där. Men hur ofta är det så?

Då kommer vi till skadeverkningarna som nu sker inom hemmets fyra väggar. Krogfyllan har upphört i princip. Krogfyllan som alla hävdar inte påverkar smittspridningen utan det är på andra ställen. (Jag blir så trött.) Polisen har alltså inget att göra vid krogarna på helgerna längre. Det är bra. Men vad händer hemma. Om du läser Bris rapporter så förstår du att det händer hemma istället. Bris hade fyrtio procent mer samtal från barn som var i hem där väld och fylla pågick under julhelgerna. 40 procent! MER!

Vanliga Svenssons som inte fick gå ut på krogen stannade hemma och drack istället. Där frustrationen gick ut över barnen. Frustrationen att vara isolerad eller vad det nu kan vara i pandemins tecken. Dessa barnen ringer inte polisen. Så polisen får inget att göra. Ett annat tecken på att våldet sker i hemmet mer nu är att samtalen till kvinnofridslinjerna på vissa orter har gått ner. Jag har inga bevis på varför men man kan ju tänkas sig att det är, för nu finns aldrig ett obevakat tillfälle. Alla är hela tiden tillsammans.

Någon gång så behöver jag skriva om detta. På riktigt. För det gör mig så arg. Att ingen bryr sig. Allt fler vuxna tycker att det inte är något problem att dricka och barnen är med. Som på midsommar eller julafton. Det är oftast i skolan som barnmisshandel upptäcks. Och det är alldeles för få som upptäcks där. Vi behöver bli bättre på det med. Men om barnen inte går i skolan. Då upptäcks ju ingen! Och alldeles för många barn får hjälp för i tonåren. Så jo, det är ett stort problem att barnen inte får gå i skolan. Om vi inte börjar öppna ögonen och ser barnen med bekymmer hemma tidigare.

Jag är arg för jag vet att fler bryr sig men förstår inte. Eller orkar inte. Eller kan inte. Nu har bara luften gått ur mig. Så jag är ARG. Arg på så mycket. Idioter som tycker att vi slösar pengar på att EU har lagt fram ett förslag på att ha varningstexter på alkohol. OCH innehållsförteckning. Men det har inte idioterna läst som står i samma artikel. De har läst att det ska på varningstext. Och säger: Varför ska vi ödla pengar på varningstexter. Det gör ju ingen nytta. Alla dricker ändå. Se på hur det gick för tobaken. Folk röker ändå. Men innehållsförteckning det behövs inte. Bara varningen.

Idioter! Förslaget är att det ska finnas innehållsförteckning på alkoholen. Anledningen till att industrin inte vill ha dit det är för att de vill inte visa skiten som finns i. Vin är inte bara rent pressade druvor som fått jäsa. Det är en massa tillsatser i vin. Och inte bara trevliga sådana. Till nästa punkt varför de är idioter. Varningstexten har hjälpt för att minska tobakens skadeverkningar. Det är färre som röker.

Jag orkar inte. Hur många är det som bara bryr sig om sig själv? Hur många är det som bara bryr sig om sin egen plånbok. Och då tänker ja ginte på alla de miljarder som ett fåtal stora alkoholindustriägare. För alla alkoholmärken i världen ägs av fem eller sex ägare. Det är inte bara dem jag tänker på. Jag tänker också på alla dem som inte vill vara med och betala notan som det faktiskt kostar att alkohol förtärs. Dig. Du som inte vill ha höga skatter på alkohol. För din plånbok blir tunnare då.

Jag är bara arg. Och en dag kanske jag kan få till ett vettig inlägg om hur skadeverkningarna påverkar oss alla. Och vad som är det rimliga att göra. En dag kanske jag inte är så arg att jag kan få till det. Nu är jag bara arg och frustrerad.

(Min idiot som jag lever med har aldrig misshandlat någon. Men han utsätter ju sig ändå för skadeverkningen. Skadorna på sin egen kropp. Det vill jag föra till protokollet. Han dricker heller aldrig när barn är med. Min idiot hävdar också att han inte borde få hjälp från sjukvården om han har skador på kroppen som uppkommit av alkohol. Dock så tror jag att det senare inte skulle bli så. När man väl står där med skadorna. Man kan ju hoppas och tro att han då i alla fall väljer att avstå fortsatt skada genom att sluta dricka giftet. Jag själv hade valt att sluta dricka giftet. Men fick ändå bröstcancer. Som är en av de vanligaste cancerformerna från alkohol. Jag har tagit emot hjälpen från sjukvården. Och det bästa sättet att ge åter nu är att aldrig dricka igen.)

Ta hand om dig. Och se alla andra och hjälp till att ta hand om där du kan. Vi hörs imorgon.

Publicerat

Samtal med mamma

Mamma och jag har haft ganska länge nu att vi pratas vid varje dag. Jag har ringt till boendet som fått gå med telefonen till mamma och vi har pratat. Ofta ganska länge. Eftersom mamma inte kan ringa själv så har vi gjort så på automatik. Ringt personalen som överräckt telefonen. Problemet är att de telefonerna är också deras larmtelefoner. Alltså den det ringer i om någon boende larmar efter dem.

Så kunde vi ju inte ha det. Därför har mamma nu en egen telefon. Och när någon ringer så går personalen in till mamma och ringer upp den som ringt. Och hon kan prata hur länge hon vill. Våra samtal är ofta en halvtimma. Det är mest jag som pratar men mamma kan flika in någon gång eller svara ja och nej. Ibland inte det heller. De bästa stunderna är när jag får henne till att skratta.

Telefonen som hon har en en sådan som är för seniorer. Den har stora knappar och är enkel att hantera. Det går att sms:a och mms:a på den. Vi har inte provat det ännu men vi skulle kunna skicka bilder till henne som då personalen får öppna och visa henne. Det blir liksom lite lättare att ha kontakt med denna nya telefonen. En annan sak på den här telefonen är att det finns ett trygghetslarm.

Det är en knapp på baksidan av telefonen. Den kan man ställa in att den ringer upp någon. Man kan lägga in fem personer. Då skickar den ett sms till alla när larmet trycks på. Sedan ringer den upp första personen på listan. Om den inte svara så tar den nästa och så vidare. Vi trodde från början att det var ett nummer det gällde och vi bestämde att det blev bra med mitt nummer. I bruksanvisning står det att man ska vara försiktig med att uppge nummer i larmet.

Mamma har lärt sig den där knappen. Vilket är roligt för då ringer mamma mig. Även om det ibland blir fem gånger på en dag. Det har varit många gånger nu när det varit isolering på alla boende. Sedan att mamma ringer ibland för att hon har larmat personalen och de inte har kommit, det är en annan sak. Eller att hon har ringt mig för att hon har tappat skon. Eller för att hon…

Det gör inget för det händer att hon ringer för att bara få prata lite. Eller lyssna blir det ju. Det verkar som att personalen har märkt att mamma blivit lugnare. För varje gång jag har kommit så har telefonen varit inom räckhåll för mamma. Som i onsdags när hon satt i dagrummet när jag kom. Då hade hon telefonen i knät. (Självklart så hämtade jag inte henne i dagrummet, det gjorde personalen.) Flera gånger så har jag bara haft sällskap med mamma tills maten, eller det hon är otålig på, har kommit.

När sms:et från mamma kommer så vet jag att snart ringer det. Då frågar jag om det är mig eller personalen hon vill ha tag i? Ofta är det personalen. Men hon nöjer sig med att få mig som sällskap. Även om det hänt att vi fått lägga på och jag har ringt personalen. Som under isoleringen har haft fullt upp. Det är klart att det tar längre tid att gå till allas rum med mat än att samla alla personer på samma ställe där maten är. Sedan all skyddsutrustning på det. Som när mamma var misstänkt med Covid. Då var det särskild personal. Men också skyddskläder som var tvungna att bytas mellan varje person. Det tog tid. Och mamma blev frustrerad.

Igår ringde mamma för att hon vill ringa. Igår pratade (jag) vi i tre kvart lite drygt. Det har som sagt blivit en rutin för mig och mamma att pratas vid varje dag. Då det mesta kretsar kring kök här hemma så är det det jag pratar om mycket. Så nu frågar hon till och med hur det går. Vilket är skönt för då kan man påverka minnet att hon kommer ihåg. Bara man upprepar det tillräckligt många gånger. Det har gått så långt att hon kanske till och med kan tänka sig en utflykt till sommaren för att se köket. Vilket är ännu roligare. För det är flera år sedan hon lämnade för utflykter.

Vi har också prata handbolls-VM. Handboll är hennes stora grej då hennes äldsta barnbarn spelar på elitnivå. Hon har följt honom genom hela hans uppväxt. Det slutade först när hon blev sjuk. Nu följer hon handbollen genom oss som berättar om det. VM tyckte hon var kul att höra om. Och jag som inte kan benämningar och annat har blivit rättad ett antal gånger. För det minnet finns. Minnet om handbollen har hon kvar. Vi följer också barnbarnet på klubbens instagram. Matcherna spelas ofta när hon lagt sig. Men instagram verkar hon vara nöjd med.

Idag ska vi prata kök igen. Idag ska bänkskiva komma. Vilket vi båda ser fram emot att se om det blir så eller inte.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Publicerat

Många besök av Kalle

Haddock och hans svordomar har hållit sig borta sedan sist. Men Kalle Anka är här titt som tätt. Häromkvällen var han här ganska länge. Maken byggde i köket och jag gjorde något annat. Antagligen satt jag bara och vilade eller pratade i telefon. Hur som helst maken byggde. Det som skulle göras denna gången var en skyddsskiva för spishällen.

Spishällen kommer ju ligga synlig underifrån. Alltså inne i översta lådan. Den kommer inte gå ner under i själva lådan. Bara vara synlig om du tittar in. Och därför måste den skyddas. Säg att du skulle ha redskap i den lådan. Då finns risken att något fastnar när man öppnar och stänger lådan. Det får alltså inte ske och därför behövs en extra skiva som skydd.

Detta är inget som kommer med. De som tillverkar skåpen vet ju inte om det ska vara häll eller hel spis. De som tillverkar hällen vet inte i vilken typ av skåp som den ska sättas. Alltså får man göra den själv. Vilket maken gjorde häromkvällen. Och Kalle var med nästan hela tiden.

När maken kommer in arg som ett bi och låter som Kalle Anka för att han INTE har sågat av sig benet. Då blir man lite fundersam. Han går alltså och låter som Kalle för att han har benet kvar. Kalle var också med länge så jag ville inte fråga varför han var arg över att ha benet KVAR. Det fortsatte. Och han sprang in och ut. För Kalle fick ju heller inte till det på millimetern. Så han var tvungen att ta till sänksågen igen för att ta bort en halv millimiter. Det brukar Kalle komma på besök för. Att det behöver tas en millimeter till. Så det förstod jag.

När maken var klar och Kalle hade lämnat oss så frågade jag varför han var så arg över att ha alla ben i behåll. Det var för tidigt. Kalle kom tillbaka. Kalle: Hur är det möjligt att jag kan såga vad som helst och varken ben eller armar har försvunnit? Men när jag ska kontrollmäta med måttbandet så åker det in och klämmer fingret så det amputeras! Hur är det möjligt? Ett måttband! Klämmer! Fingret! Men armar och ben är intakta trots allt sågandet!

Ser ni amputationen? En (liten) blodblåsa. (Så liten att den var svår att få på bild.)

Han fick alltså en blodblåsa på fingret av måttbandet. Och Kalle var med oss nästan hela kvällen. Så kan det gå när maken kommer in och är arg för att han INTE har sågat av sig benet.

Räkorna blev väldigt lyckade igår. Mamma mumsade i sig två stora räkmackor och ett gäng bara räkor. Sedan blev det kaffe och choklad efteråt. En nöjd mamma gick till sängs. Glada nyheter dessutom. Isoleringen är hävd på boendet. Nu är alla som blivit sjuka friska och de får se tillsammans i matsalen och dagrummen igen.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Publicerat

När det går dåligt

Det ska man helst inte berätta om. När det går bra får man prata om. Men inte för bra. Det ska vara lagom. Du kan gärna berätta om det går dåligt för någon annan. Men inte om det går bra för någon annan. Men absolut inte till personen det gäller direkt.

Det är så här samhällets normer är i Sverige. Det ska vara lagom. Ingen får vara bättre än någon annan. Om du frågar någon hur den mår så förväntar du dig ett bra. Kanske lite om hur fint eller dåligt vädret är men inte mer. Om du skulle svara att du mår dåligt så blir det en jobbig situation för den som frågat.

Så när det går dåligt så ska du inte säga något. Du ska bita ihop och ta hand om det själv. Fast det är inte bättre när det går bra. Då ska du heller inte prata om det. Då får du fira för dig själv. Och om det gäller pengar så får du absolut inte visa att du har dem. Inte om du har fixat pengarna själv. Och om du har ärvt dem så är inte det bra heller. För då har ju någon annan varit duktig och inte du. Då är det okej för den i familjen tidigare att har varit duktig. Men inte du som jag känner. Du har bara ärvt pengarna.

Det får aldrig vara riktigt bra eller dåligt i Sverige. Du ska hantera mycket själv av det som händer dig. För saker händer oss alla. Saker som är jobbiga och saker som är bra. Du ska bara inte dela det med andra. När äldsta sonen gick första på högstadiet så sa han att han ville flytta till USA. Han som är autistisk och inte tycker om min positivitet. Han ville flytta till USA för att där är alla mer positiva. Där är man tillåten att ha och visa framgång. Dit ville han flytta. För han behövde massor av framgång för att fungera i samhället.

Tyvärr har han rätt fortfarande. Dessa normer är oerhört starka krafter att vi inte får ha eller visa framgång. Eller att vi har eller går ingen något jobbigt. Allt ska vara lagom.

Jag har en jobbig tid i mitt liv just nu. En tid som är frustrerande emellanåt. Men jag har också glada stunder. När framgångar finns. Jag skriver av mig en del här. Men jag försöker alltid att tänka positivt. Det blir så mycket lättare då. Ibland går inte det. Då väntar jag och sedan tar jag nya tag. För frisk ska jag bli.

Idag ska jag njuta av att äta (skala) räkor tillsammans med mamma.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Publicerat

Färska räkor…

Mamma köpte ofta färska räkor när jag var liten. Eller yngre. För liten har jag aldrig varit. Alltså väldigt ofta om man jämför med hur andra hade det. Det var inte bara färska räkor som var lyxigt hemma hos oss. All mat var lyxig och på något sätt sådant som andra aldrig åt. Räkorna var en sådan. Och som sagt ganska ofta. Det var heller aldrig bestämt att vi skulle ha det utan det blev bara.

Kanske för att det råkade vara bra pris just den dagen mamma åkte till fiskbilen. Eftersom mamma bott på västkusten så har fisken alltid köpts i fiskbilen. Eller i Feskekörka. Så när man kom hem från skolan så fick man veta att det blev räkor. Vilket alla uppskattade. Till räkorna (som måste vara färska, annars köpte inte mamma räkor) ska det vara rätt tillbehör. Det behövs citron, dill, majonäs, ägg och bergis. Det kunde vara barkis eller franskbröd. Ibland till och med baguette. Men oftast bergis.

Det fanns alltid så man kunde äta hur mycket man ville. Det blev ofta över till en frukostmacka till mamma. De överblivna rörde ingen. Kanske för att det ofta var skolvecka och man inte satte sig och skalade räkor innan man gick till skolbussen. De var till mamma. Alltid. Vi åt alla på olika sätt. Mamma skalade räkor och la på mackan, när den var full med räkor så åt hon. Mammas sambo åt räkorna eftersom han skalade dem. Det blev väldigt lite räkor på hans macka på det sättet. Och jag skalade alla min räkor som jag ville ha. Så jag hade ett berg som jag la på mackorna. Flera mackor blev det alltid.

Det ska vara smör, majonäs, ägg, räkor och dill. I den ordningen. Sedan avslutar man med pressad citron på. Det ska ätas långsamt utan stress. Ibland satt vi framför TV:n. Det var bara när vi åt räkor som vi åt framför TV.n. Annars var det alltid runt matbordet som vi samlades.

Maten var viktigt i vår familj. Vi skulle alltid vara hemma till middag utöver det så var vi fria att göra vad vi ville. Om vi var följde med kompis hem efter skolan var vi tvungna att ringa hem. Helst skulle vi komma hem och äta för att sedan åka iväg. Dock bodde vi målandet så den delen skippades ofta när man kommit på i skolan att man ville leka. Mamma klagade aldrig på det. Inte heller om det råkade följa med en kompis hem. Då var det en tallrik till på bordet och ingen diskussion. Jag har inget minne av att någon kompis kom just den dagen vi åt räkor. Nu när jag tänker på det så är det lustig att vi aldrig prickade in den middagen med tanke på hur ofta vi hade det.

Imorgon ska mamma få färska räkor och alla tillbehören till middag. Hon vet inte om det ännu. Precis som det var för mig när jag var (liten) yngre. Jag ska ha alla tillbehören och vi ska äta utan stress. Jag kommer få skala mycket och mamma kommer antagligen inte vänta på att mackan blir klar. Men hon ska få så många färska skalade räkor som hon vill. Det ska bli mitt nöje att skala åt henne. Jag hoppas det kan pigga upp henne lite. För nu är det eländigt att inte få träffa någon annan på dagarna än sina egna fyra väggar.

Ta hand om dig så hörs vi imorgon.

Publicerat

Snart…

Snart är det klart. Hoppas jag. Snart har vi ett kök. Nu saknas lister, bänkskiva, en del av elen, som taklamporna. Vitrinskåpet är inte på plats. För vi måste få in bänkskivan först. Vitrinskåpet står på bänkskivan. Vi saknar vitvarorna. Eller en del av vitvarorna. Vi har en ugn. Vilket är helt underbart. Det ska dit två ugnar till. Men det fick vi inte in i bilen. De kommer med kylskåpet.

Omelett till middag.

Igår blev det omelett till middag. Så härligt. Om vi haft ett kök så hade det blivit en stuvning till också. Men nu när allt är så omständigt så blev det bara omelett. Jag hade möjlighet att göra en skinkstuvning. Men att stå på minstingens rum och försöka skära skinka och vispa stuvning på låg bänk är ingen höjdare. Samt att vi jobbade sent med att försöka få allt klart. Igår justerade vi alla luckorna. Nu tror jag att det är linjärt allt.

Vi har några täckskivor som måste upp också. En vid vitrinen så det kan vi inte göra ännu. Men en ska vara till höger om ugnarna. Och den är lättare att få dit innan ugnarna är på plats. Det är fyra centimeter som skiljer mot väggen. Så det behöver vi pilla dit på något sätt. Alla socklar ska dit. Men rörmokaren har ju inte varit ännu. Han kommer när bänkskivan är inne. Och elektrikern kan inte komma och göra det sista förrän vitrinskåpet är på plats. Så nu är det liksom lite väntetider. Känns jättesegt. Vi får jobba med lite lister under tiden helt enkelt.

Maken fick ett anfall igår när jag sa att vi kunde limma fast socklarna som vi gjorde med täckskivorna till köksön. Jag trodde han fick en hjärnblödning. På fullaste allvar trodde han att jag tyckte vi skulle limma alla socklar. Vilket varit ett jättejobb men också dumt. Eftersom man kanske behöver komma in under till rören. Det tog honom nog trettio sekunder innan han förstod att jag skämtade. Jag skrattade gott och han andades djupt.

Men snart är det klart. Det ska bli så skönt. Samtidigt som det känns lite overkligt efter detta kaoset som varit nu i fem veckor. Kommer bli sex veckor innan det är klart. Eller längre om vi stöter på problem.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Publicerat

Härlig utflykt

Maken och jag hade en härlig dag på vår utflykt. Vädret var underbart. Vägarna var fina och jag hann även till mamma för ett besök. Vissa sträckor så var det en del moln. Vissa sträckor var det helt klarblå himmel. Det blev fina molntäcken bitvis. Vi åkte med solen i ryggen så vi kunde njuta extra mycket av snön.

Vi kom fram tidigare än planerat. Då ändrade vi planen med att äta först och sedan hämta hällen. Det blev vi hämtar först och äter sedan. Maken fick också en god kopp kaffe. Jag dricker ju i inte sådant så jag lät bli. Vi fick med oss hällen OCH en av ugnarna. Hällen kommer ju inte på plats förrän nästa vecka. Men ugnen den kommer på plats idag. Först ska vi fixa lite med täckskivor. Men en ugn finns i huset!

Ni har väl brandsläckare i bilen? Enkelt åtkomligt. Utöver den så ser du en ugn och hällen närmast.

Sedan ordnade vi lite skruv och annat. Och så var det ju det där med maten. Efter lite letande så blev det att vi bestämde att vi börjar åka hemåt. Och provar på nästa ort. När vi åkt en bit så inser vi att det kommer bli svårt att få till det med pandemin. Vi bestämmer oss för att köpa mat och ta med hem. Under förra året så har det öppnat ett sushiställe hemma. Maken tycker inte om det. Men jag lyckade övertala honom att vi skulle prova det.

Så blev det. Och nu har jag fått maken till att tycka om sushi. Han beställde något annat som inte var sushi. Men jag tog halstrad sushi. Vilket han aldrig provat och jag visste att han skulle tycka om. Vilket han också gjorde. Nu kan det bli mer sushi tillsammans. Eller inte för nu är snart köket klart och då kommer vi att göra all mat hemma, skulle jag tro.

Jättegott.

Nu är det dags att börja jobba. Nu är det inte bara jag som behöver vila. Maken behöver också få lugna mornar och starta senare. Det tar på krafterna att jobba heltid. Ta hand om sin fru samt bygga kök i fem veckor. Igår fick vi lite krafter efter vår utflykt.

Och jag lite extra efter mitt besök hos mamma. Även om allt fortfarande var sk.. när jag åkte vid läggdags. Jag är glad för timmarna vi hade tillsammans. Jag tror hon är glad också. Fast det kan inte vara kul att sitta på sitt rum hela tiden. Vad skulle du göra om du tvingades sitta i ditt sovrum hela tiden. Du kan inte titta på TV. Du kan inte ringa någon. Du kan inte använda dator eller mobil. Du kan bara sitta där och vänta på att någon kommer med mat. Då är allt sk.. även om det kommer ett besök eller två i veckan. Hon berättade också om första gången jag kom hem med färgat hår. (För jag har gjort det nu.) Jag såg ut som Pippi Långstrump. Knalloranget hår.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Publicerat

Utflykt (med lunch)

Idag blir det en utflykt. Som maken har saknat våra utflykter. Vi gör vad vi kan för att hålla oss hemma och inte träffa andra. Idag måste vi dock. Vi behöver hämta vår spishäll. Den behöver finnas här när de mäter för bänkskivan. Vilket innebär att maken kommer få en efterlängtad utelunch. Som vi inte haft på jag vet inte längre hur länge sedan.

Sedan hur vi löser lunchen det vet jag inte än. För vi kommer inte gå in på någon restaurang. Vi vet inte hur det ser ut när vi kommer dit. Så det kommer bli spännande bara det. Kanske finns det någon som erbjuder utomhusplatser. Allt detta kommer vi märka under dagen. Kanske finns det någon som erbjuder att man kan beställa och de kommer ut med maten till bilen. Det är det någon som börjat med här hemma nyligen.

Vi ska åka ganska långt för att hämta den. Nästan en timma i bilen. Men det är det värt med så bra service. Jag hade hoppats på att allt skulle komma till oss. Men så blev det inte. Jag vet inte om det är snön som ställde till det eller något annat. Mest troligt snön. Men det gör inget. Det innebär att vi får åka i det fina vinterlandskapet samt träffa personen som har hjälpt mig så mycket. Jag har skött allt via telefon innan. Det blir kul.

Sedan har jag en liten hemlig önskan om att vi kanske kan få med en ugn i bilen också. Om vi får det så kan vi laga mat i ugn. Inte bara med micro gasplatta eller korvgrill. Vi lånade smörgåsgrillen av äldsta sonen i förrgår för att få lite mer variation. Men tänk att stoppa in något i ugnen och kanske koka lite grönsaker, pasta eller något annat också. För då skulle vi ha både en platta och en UGN. Lagad mat, på riktigt.

Nu har vi ätit så mycket färdigmat eller halvfabrikat så till och med jag ser fram emot en utelunch. Det brukar vara maken som ser sina chanser att få med mig att äta ute när det vankas utflykt. Idag är jag lika ivrig som honom på att ha en utflykt med utelunch. Denna resan blev bestämd igår eftersom kylskåpet inte fanns att leverera. Vilket innebär att min utflykt till mamma kanske blir fördröjd. Jag hoppas att jag kommer hinna till henne också. För denna veckan har allt varit SK.T, enligt henne.

Inte så konstigt när man glömmer bort ibland varför man inte får gå ut i dagrummet eller matsalen. När du bara måste vara på ditt rum hela tiden. Det kan inte vara kul alls. Särkilt om du då inte alltid vet varför. Igår kom hon ihåg varför och att det gäller alla. Många gånger har det bara gällt henne för att de trott att hon haft viruset. Nu gäller det alla för att det finns andra som faktiskt har viruset. Jag hoppas att jag ska kunna pigga upp henne.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Publicerat

Ibland är allt bara bra

Och ibland så är det precis tvärtom. En del av oss får mer att hantera i livet än andra. Och det får vara så. Jag skulle inte vilja vara utan mina motgångar. För när man tagit sig över på andra sidan så mår man så himla bra. Om vi aldrig skulle ha det tufft hur skulle det vara då? Skulle vi ha empati alls?

Jag tror inte det. Ofta är det de som haft det värst som har störst förståelse och ödmjukhet inför andra. Ett exempel som är extremt: En hemlös får mat och lite pengar. Den personen delar ofta med sig till andra i samma situation. Alltså delar maten och köper mer mat så att andra hemlösa också kan få. Håller ni med mig?

Jag har haft mycket motgångar i livet. Men det är (oftast) inte det jag lägger vikten vid. Att jag var mobbad för min längd har blivit att jag är väldigt stolt över min längd. Också mycket tack vare en fantastisk mamma som kunde ta det jobbiga när det var. Som sedan gav mig styrka och förståelse för att hantera det jobbiga. Att vända på det och ge styrka istället.

Idag är jag mycket tacksam för alla motgångar. Vi har alla motgångar, bara olika saker och olika mycket. Men motgångar drabbar oss alla. Frågan är vad du gör med motgången? Stannar du kvar i den den och ältar eländet. Eller går du vidare och kämpar? Jag är den sistnämnda. Jag kan utrycka frustration men sedan går jag vidare. För tänk så kul det kommer bli längre fram. Vilken styrka det ger när man klarat det.

Ibland är allt verkligen bara bra. Men ibland tvärtom. Det beror också på hur du ser på det. Snön är fantastisk. Vi fick massor igår och jag älskar det. Då är allt bra. Men när snön då ser till att idag leveranser kommer fram och jag är utan kylskåp. Ska jag bli arg på snön då? Den som jag älskar för ljuset den ger. För alla positiva egenskaper den har. Eller ska jag älta att mitt kylskåp inte kom fram? Jag väljer det första.

Jag är glad för att snön har kommit. Jag är glad för att jag har tak över huvudet. Kylskåpet kommer när det kommer. Ibland är allt bara bra. Ibland är allt tvärtom. Ibland beror det på hur din inställning är och vad du väljer. Ofta kan vi välja att allt är bra och se till att det blir det. I det lilla och i det stora.

Idag är en bra dag. Jag har luckor som inte hör till något. Jag har luckor som inte finns. Men en dag blir köket klart. Då spelar det ingen roll vilka luckor som finns eller inte finns nu. Jag fortsätter helt enkelt bara och tänker på dagen när belöningen kommer. Dagen då jag har ugn, kylskåp och vatten i köket. Dagen då allt är klart.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Publicerat

Jag älskar snön

Även när jag behöver skotta tre gånger inom 12 timmar så älskar jag snön. Det har säkert kommit 25 centimeter snö sedan igår eftermiddag. Kommunen har inte varit ute och skottat än. Men vi har skottat tre gånger nu. Första gången vid 22 igår kväll. Och nu sista gången vid 06.30. Det är så mysigt ute.

Det är mindre mysigt att julbelysningen är borta. Den tog jag ur igår innan det började snöa. Det hade varit extra mysigt med belysningen som lyser genom snön. Fast sådant är livet. Nu kommer även kommunen och plogar hör jag. Så snart kan man gå ut och gå på promenad utan höga gummistövlar.

Det snöar fortfarande men gissar på att det avtar snart. Nu håller jag tummarna för att det kommer hålla sig. Med snön kvar alltså. Att vi får njuta av denna vita tiden ett tag. Även om vi inte kan åka och slänga skräpet från vår altan så är det värt det. Samtidigt så syns inte skräpet under snön. Det ser ut som att vi har en snöhög bara. Konstigt ställe att skotta upp den på men det spelar ingen roll.

Vad tycker du om snön? Med eller utan skottning? Jag ser fördelen med skottningen att man får annan träning. Mot vad man brukar göra. Det kanske beror på hur mycket man har att skotta. Vi har ungefär tolv gånger sju meter som uppfart att skotta. Sedan har vi utöver det en väg som vi delar med våra grannar. Där vår del är att skotta sisådär tjugo gånger två meter.

Morgonträningen

Nu ska jag njuta av snön så länge den finns kvar. Och om det kommer ny snö så blir jag ännu gladare.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.