Sysselsätta sig

Det börjar bli svårt att hitta på sysselsättningar som är meningsfulla och som jag orkar med. Jag orkar inte tvätta. Det ska jag göra idag ändå. Den är påbörjad. Den enda maskinen som jag orkade igår är vikt och tillbaka i garderoben. Idag behövs mer än en maskin tvättas. Får se hur många jag orkar.

För att orka det som inte är så kul så försöker jag också göra något kul. Men som sagt det börjar bli svårt. Man ska bara vara hemma. Om man då behöver något för sysselsättningen så får man inte åka och handla. Vi har det ganska bra här i stan. För många erbjuder att de kommer ut från butiken och levererar. Då är swish väldigt bra. Man kan lösa allt med gott avstånd och inte behöva gå in någonstans.

Idag ska jag sysselsätta mig med att flytta runt på våra tavlor här hemma. Jag ska nog också göra färdigt en tavla. Jag har tänkt ut att det mesta kan finnas hemma. Jag behöver hönsnät, sprayfärg, armering, svart tyg samt ett hjärta. Hjärtat fick jag äv en vän när jag hjälpte henne. Hon skulle slänga det och frågade mig om jag ville ha det. Det ville jag. Det ska heller inte regna idag så jag kommer kanske kunna spraya. Om det blir av så kommer bild imorgon.

För det är inte bara tvätt idag. Det är fredag och det innebär städdag. Det är inte bara mindre roligt. Det är verkligen något som jag inte tycker om. Att städa är så tråkigt. Och ganska meningslöst eftersom det blir smutsigt igen. Jag vet att det inte är det. Jag vet att allt skulle gro igen om man inte städade. Men det är så tråkigt. Jag har alltid varit den som väntar in i det längsta med att städa. Jag har hellre haft dammhundar som sprungit runt än råttor. Då har jag vetat att det gått tillräckligt med tid för att det är dags.

Dock så är det lite jobbigare att städa när man gör det så sällan att hundarna kommer fram. Det ligger liksom som ett lager på saker och ting. Inte det man använder ofta men ni förstår vad jag menar. Nu när vi städar en gång i veckan så blir det damm men inte ett lager som ligger still när man kommer. På två veckor så är det kört. Vi har haft den här en veckas varianten ett tag nu. Och det kommer nog att få fortsätta. Fast jag tycker det är så tråkigt. Idag ska jag glädja mig åt att flytta runt tavlor. Och plus i kanten för att då blir alla tavlorna dammade noga.

Vad sysselsätter du dig med för att hitta glädje? För att orka något tråkigt.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Snart december

Tiden bara rinner iväg. Och ingenting blir gjort. Eller det blir det men det känns inte så. Tvätten har fortsatt växa i källaren. Det enda jag gjort som varit nyttigt är hjälpt min äldsta son. Och snart är det december. Ett helt år har passerat snart. Hur ska det fortsätta? Utan att göra något eller med att något görs?

Det är konstigt för jag gör saker. Det känns bara som ett vakuum. Hur mycket som är görs så är det på noll. För livet är så underligt nu. Alla dessa digitala möten. Jag bokade in flera nya digital möten igår. Ett med mamma och sjuksköterskorna hos henne. De får egentligen inte ha möten alls nu. Då fick det bli ett digitalt med oss och fysiskt med mamma. För mamma kan inte ha digitala möten själv.

Hur gör alla andra? Som inte kan ha digitala möten? De som inte ens har dator? Blir det via teledon då? Jag antar det. Fast jag har haft digitalt möte med min läkare där vi kom fram till att vi behövde boka ett fysiskt möte. Så ibland går det bara inte att lösa digitalt. Och att jag kommer få ett fysiskt möte med min läkare nu, det är bara att glömma. Så då väntar vi lite till helt enkelt.

Men de som inte kan vänta, vad sker då? Väntar man i alla fall? För vissa saker går verkligen inte att lösa digitalt. Att få närhet är en sådan sak. För mamma spelar det ingen roll att få se oss på video. Det kan lika väl bara vara ett telefonsamtal. För henne ger det lika mycket att höra rösten som att se mig på en skärm. Att träffas är överlägset. Snart är det december och helt år har snart passerat. Pyntet är framme hos mamma. Inget pynt är framme hos mig.

Eller vi har satt några slingor på utsidan. Förra året var första gången som vi gjorde något pyntande på utsidan. Då hade vi en slinga. I år har vi utökat med två slingor. En runt tujorna på framsidan och en runt tujorna och spalje´n runt nya altanen. Nu är det slinga på alla sidorna av huset. I år behövs ljuset. Mer än någonsin. Ljuset om att hopp finns. Inte att det kommer bli som innan. Men att det kommer att bli bra. Det ljuset.

Jag ser inte ljuset i tunneln (än), men jag ser ljuset på utsidan. Och förhoppningsvis så kan ljuset komma tillbaka på riktigt. Att jag ser det på insidan, både hos mig själv och andra. Jag tror att många har det tungt nu. Ekonomin som sinar och oroar för många. För vissa har den delen inte märkts av alls. Eller till och med blivit bättre. Men de är få mot dem som har oron för framtiden kring inkomster.

Snart är det december. Ett helt år har snart gått. När jag summerar året så hoppas jag att ljuset har börjat återvända. Ljuset om framtiden.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Stuvade makaroner

Minstingen lagar mat varje tisdag. En deal i steget innan han flyttar hemifrån. Igår var det diskussioner kring hur mycket pasta som skulle kokas till de stuvade makaroner. Jag svarar att det bör vara ca 7 deciliter. Och en dryg liter stuvning. Självklart så görs de i olika steg. Inget annat är ett alternativ. Det är vi väldigt överens om i vår familj.

Maken är inte närvarande när vi diskuterar till en början. När han kommer in i samtalet så börjar han med att säga till minstingen att han inte behöver göra så mycket. Det blir så mycket jobb för honom. Det räcker om han gör till oss nu till middag och en matlåda till honom imorgon. I nästa andetag så säger han det räcker med en liter makaroner.

Minstingen fnissar och säger men mamma säger 7 deciliter. Sedan visar han i en glasburk hur mycket det är med de olika måtten. Maken skrattar rakt ut och säger att 7 dl räcker ingenstans. Mintingen och jag börjar skratta och frågar hur han ska ha det. Ska han laga mycket mat eller ska han laga lite mat. Maken frågar vad vi menar. Du säger att han inte ska laga så mycket mat för att det blir jobbigt. Sedan säger du att 7 deciliter inte räcker.

Vi enas om att makens uttalanden inte går ihop. Laga inte så mycket-det blir för jobbigt mot det där räcker inte. Men maken är ihärdig och till slut så blir det något mitt emellan. Det är lyxigt att få maten lagad av sonen en gång i veckan. Med äldsta sonen så blev den mesta av matlagningen över telefon. Hur ska jag göra med detta-frågorna som alltid är. Nu har inte minstingen så många sådana frågor kvar men han är ju också äldre nu än vad hans bror var när han flyttade hemifrån.

Snart så bor inte minstingen hemma heller längre. Det är mysigt så länge det varar. Och vi får se hur länge det gör det.

Ta hand om dig. Idag ska vi äta stuvade makaroner och falukorv till lunch i vårt hushåll. Vi hörs imorgon.

Elementet, klart

Nu har jag äntligen bestämt mig för ett element. Jag vet inte om det kommer bli helt bra. Men nu orkade jag inte ha det i huvudet mera. Så igår blev det beställt. Ett gjutjärnselement. Jag hade tänkt att vi skulle ha ett sockelelement men det låter tydligen. Så då vill jag inte ha det. Ett element som man har i sockeln på bänkskåpen är en fläktkonvektor. Det är vatten eller el som har en fläkt på sig för att kasta ut värmen underifrån skåpen.

Om det är en fläkt på hade jag ju kunnat räkna ut att det låter. En del blir inte störda alls. Jag skulle antagligen störa ihjäl mig. Därför blir det nu ett element som kan vara på sidan av bänken. Det har inte varit lätt att hitta något. Allt det här är ni ju insatta i vid det här laget. Jag håller nu tummarna för att detta elementet får plats. För det är inte helt säkert. Och det kommer vi inte veta helt säkert förrän skåpstommarna är på plats. Spännande. Om livet inte är spännande så kan man göra det spännande. Så jobbar jag.

Maken är nöjd. För elementet ska inte sitta på sidan av bänken som de allra flesta element är utformade. Utan det står för egen maskin på golvet. Så ingen bänksida kommer att gå sönder. Det är vi glada för. Vi är båda glada för att vi inte behöver bryta upp golvet och sätta in golvvärme. För det hade ju varit ett alternativ. Jag ville inte ha det av miljöskäl. Det är onödigt att bryta upp ett helt och fint golv när det inte behövs. Sedan tycker jag inte att golvvärme ger så skön värme som ett element.

Maken däremot är glad för att golvet inte ska bytas upp. Kanske för miljön men mest tror jag för arbetet. Vi är båda nöjda så det är bra. (Någon som kommer vara mindre nöjd är frun i huset när elementet inte passar.) Det kommer bli toppenbra. Jag har tänkt på så många olika alternativ så att det finns inte. Ett var att inte ha ett element alls. Och det är nog bra att vi har ett element. Rörmokaren har varit väldigt tillmötesgående mot mig. Hans tålamod har prövats kan jag lova. Jag är den lite jobbiga typen som har koll på saker som andra inte har. Men nu är det beställt och jag till och med sa att jag litade på hans (rörmokarns) omdöme. Ett sådant här blev det till slut.

Lånad bild från epecon.se

Idag ska jag försöka att hitta en bänkskiva. Det kommer antagligen gå sådär. Jag ska vila. Och det minst viktiga, tvätta. Det börjar växa i källaren som väl är av kläder och inget annat. Även om inget händer så blir det några steg fram. Ibland något bak. Det kommer nog idag med skivan. Men då är det så för sedan går det framåt. Vi är ju människor som drivs framåt inte bakåt.

Ta hand om dig så hörs vi imorgon.

Inget händer

När inget händer så finns inget att skriva om. Det är inte riktigt sant. Men det börjar bli tradigt att allt är samma. Ingen förändring någonstans. Vi ska hålla på med att fortsätta tänka på hur vi ska hålla oss undan för alla andras skull. Mest för mammas och andra äldres skull.

Som Leif GW sa man kan inte skriva när man går och oroar sig för hostan. Hostan kallar han Covid. Jag skriver ju inte skönlitterära böcker så det är inte samma sak. Men hans oro förstår jag. För det är det som snurrar i huvudet hela tiden. Inte då bara oro för hostan utan också för ekonomi och hur samhället utformar sig.

Att ekonomin är påverkad har väl ingen missat. Permitteringar, varsel, minskad orderingång och mycket mer. Alla är påverkade på ett eller annat sätt. Min oro för klimatet från oss människor börjar öka. Det känns som att solidariteten avtar. Om inte jag har det bra så får ingen annan ha det bra. Inte, om jag inte har det bra så förstår jag hur tufft du har det. Det blev väldigt tydligt med detta alkoholförbud som infördes i fredags.

Så även om inget händer så är det omvälvande förändringar. Vart kommer vi att sluta. Och det behöver inte sluta dåligt. Det kan komma fantastiska saker ur detta. Fast människors inställning nu gör att jag oroar mig. Jag oroar mig för mänsklighetens framtid. Trump uttalar sig på G20-mötet att Paris-avtalet enbart är konstruerat för att förstöra den amerikanska ekonomin. Avtalet har inget med klimatet att göra. Det är bara för att förstöra ekonomin för det amerikanska folket. Då tappar jag hoppet.

Joe Biden har sagt att de ska gå tillbaka till att var med i avtalet och hjälpa till mig att förhindra katastrofen. Det är bara det att det är så många som håller med Trump som gör mig nedslagen. För USA kommer bli drabbat av att dra ner på utsläppen. Det kommer drabba ekonomin. Men vi måste ALLA hjälpas åt. Vi måste alla ändra vårt beteende. Det kan inte vara att nästan alla ändrar sitt beteende för att en ska kunna leva som innan och blomstra ekonomisk.

För om jag blir drabbad är det för att alla andra vill sätta dit mig. Sandlådan på den, check. Och det är det som skrämmer mig. Det är så många som är på den nivån. Om mitt förtag blir drabbat ekonomisk så är det katastrof men inte om andras blir det. Då är det deras egna fel som de måste lösa själva. Och ingeting händer. Detta virus har kommit för att stanna. Detta virus kommer mutera så fort vi har ett vaccin. Och så börjar det om.

I djurvärlden kommer virus in och dödar populationen om de är för många. Därför är det bra att vi hjälper till att hålla nivåerna genom avskjutning. Men vem gör det med oss människor? Det är ingen avskjutning av oss. Virus och sjukdomar är det enda som tar död på oss och håller nere populationen. Vi blir duktigare och duktigare på att bota sjukdomar. Vi lever längre och längre. Vi kanske måste börjar tänka oss för och leva med vår planet istället för emot den. Då kanske vi inte drabbas av virus. Om vi ska vara helt ärliga så är människan det största viruset (hotet) på vår jord.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon, även om inget händer.

Söndag och frukost

Idag är det söndag. Ingen frukost på sängen-dag. Min lyx med att få frukost på sängen varje dag är inte makens lyx. Han ordnar ju allt. Han måste gå upp och göra frukosten och komma upp med den till mig. Sedan äter han tillsammans med mig i sängen. Så han får också frukost på sängen men ordna den själv.

Idag är det hans lyxdag. Då jag stiger upp och äter tillsammans med honom vid bordet. I ett förhållande handlar det om att kompromissa. Jag behöver inte kompromissa så mycket med tanke på en dag i veckan. Jag gör inte ens frukosten åt honom. Jag gör dock åt mig själv när vi stiger upp. Men jag borde egentligen göra åt honom med och servera vid bordet.

Makens dag. Min frukost.

Det kan vara ganska lyxigt med frukost vid bordet också. Med tända ljus. Nu har det kommit ett rött till bordet. Snart är julen är. Julmusiken spelas nästan hela tiden. Jag blev inte klokare på julpyntet igår. Det får begrundas lite till. Söndagar är dagar för vila. Även om det inte är frukost på sängen så är det vilodagen. Vi får ta dagen som den kommer helt enkelt.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Återhämtning

Idag hoppas jag på en ledig dag. Ingen av mina lediga dagar har blivit lediga. Fast om man ska prata om vad som sker på en dag så kan jag knappast säga att jag gör något. Jag har bara tröttnat på att inte få sova. Därför behöver jag lediga dagar.

En ledig dag innebär att jag kan bestämma själv vad som ska göras. Det finns inget bokat. Om jag åker till mamma så är jag inte ledig. Även om jag tycker om att åka till mamma. Det tuffaste med att åka till mamma är resan. Och nu ska vi ju hålla restriktionerna så därför åker jag ensam. Maken får inte följa med. Man kan tycka att en och en halv timma i bilen inte är så jobbigt för en resa tur och retur. Jag håller med. Mitt friska jag håller med. Mitt sömnlösa jag håller inte med.

Nu har det varit något varje dag under ganska lång tid. Vi har ju också infört städdag på fredagar så den dagen är alltid bokad. Jag har min äldsta son som jag hjälper (mycket). På något sett så räcker inte tiden till för återhämtning. Idag hoppas jag på en dag med bara tid. Tid som är min och för återhämtning.

Vad gör du på en ledig dag? Slappar du hela dagen eller ska du hinna med tusen saker som du inte hinner annars? En ledig dag för mig innebär att jag gör saker i min takt. Utan en tid att passa. Så klart får man anpassa vad man gör då. Att titta på en film eller dricka massor av te och bara vara är bra saker just nu för återhämtning. Men det kan också vara att baka. Jag tycker det är skönt att baka och får energi av det.

Idag kommer nog en del tankar läggas på julpynt. För vi har inga fönsterbrädor. Inte så mycket ställen att ha pynt på alltså. Vi ska riva ut ett kök i mellandagarna. Då försvinner också yta men framförallt så kommer det att damma. Då vill man inte gärna ha en massa pynt framme. Frågan är då om jag ska pynta (älskar ju julen) och hoppas på att orken finns för att plocka bort julen första mellandagen för att riva kök sedan.

Skulle du kunna vara utan julen? Utan julpynt blir lite utan julen för mig. Och eftersom julen i övrigt är inställd på grund av pandemin så skulle det bli dubbelt inställt. Skulle du kunna vara utan julen just i år? Är den extra viktig i år eller är det tvärtom. Ställ in allt och hoppas på ett bättre år nästa år?

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Roten till allt ont

Det har blivit stort fokus kring alkohol den senaste tiden. Anledningen till det är förbudet som införs idag. Idag får inte alkohol säljas på lokal efter kl 22.00. Om du har ett alkoholtillstånd så måste då lokalerna vara uttömda kl 22.30. Det finns dock inget som säger att du inte får öppna igen kl 23.00 och då bara sälja alkoholfritt.

Det är dock ingen intresserad av. Vilket jag kan tycka är konstigt. För kl 23.00 är för tidigt för att någon skulle vilja gå ut dansa ändå. Så om det viktiga är att få komma ut och vara med sina kompisar och ha kul så borde det fungera att öppna kl 23.00. Det är ingen som diskuterat det. För då finns inte alkoholen. Och alla restauranger kommer nu att få slå igen och gå i konkurs.

På det sättet skulle man kunna säga att alkoholen är roten till allt ont. För om det inte vore för alkoholen så hade de ju inte behövt stänga. Inga av ställena utan alkoholtillstånd har klagat på förbudet. Alla gatukök, snabbmatställen, caféer som vanligtvis inte har alkoholtillstånd. Dessa kommer överleva och inte gå i konkurs. Eller?

Jag anser inte att alkoholen är roten till allt ont. Jag vet att det finns människor som kan dricka ett glas vin i veckan och inte orsaka några omedelbara skador. Problemet är att den typen av människor är ganska få. Eller snarare det är människorna som dricker mer än ett glas vin i veckan som är för många. Som också orsakar skadorna i vårt samhälle för 103 miljarder per år.

Jag är ensam i min familj med att inte dricka alkohol. Jag har alkohol kring mig. Dessa personerna i min närhet orsaker inte några skador, än, på samhället. Men vissa av dem har. Jag själv har varit en kostnad. Då jag har druckit alkohol. Jag är inte så orolig för min familj. Jag tror inte någon av dem kommer slå sönder ett skyltfönster för att det är kul på fyllan.

Men det kan hända. Minstingen kommer med all säkerhet hamna i en situation där någon orsakar kostnader. Eller snarare han har redan varit i sådan situation. Han var inte orsaken men han var där och bevittnade. Polisen har blivit kallad till puben flertal gånger. Både för att ta om hand om för berusade personer. Men också för att puben säljer till för berusade personer.

Sedan kommer min största oro. Kostnaderna som kommer långt senare. Det behöver inte bli så. Men risken är stor. Alkohol är den enskilt största orsaken till cancer efter tobak. Det är bara tobak som orsakar mer cancer än alkohol. Tobak är de flesta medvetna om men inte alkohol. Jag själv är en av dem. Jag hade med stor sannolikhet inte fått bröstcancer om jag inte druckit alkohol tidigare i mitt liv eller tagit hormoner som preventivmedel.

Det är min oro. Att min familjs kostnader ska dyka upp i kostnader för att bota cancer, eller något annat. Den risken är stor. Inte nu. Den kommer om många år. Och jag säga oavsett när beskedet kommer så är ett cancerbesked inte kul att få. Varken för den som är drabbad eller familjen.

Äldsta sonen dricker inte heller. Så jag är inte helt ensam. Han har inte börjat för att han tror att han kommer att börja självmedicinera. Vilket är en annan aspekt som man ska ha. Många dricker alkohol som medicin. Då dricker man ofta för mycket. Och ju mer du dricker desto mer måste du dricka för att få effekt. Och ju mer du dricker desto större blir problemen.

Jag säger inte att alkoholen är roten till allt ont. Men den orsakar en hel del på vägen. Om alkoholen inte funnits så hade vi haft ett lugnare samhälle. Nu vet jag att alkoholen finns och den kommer alltid finnas. Vi behöver bara hjälpas åt att hålla det på en nivå som faktiskt är acceptabel. Det anser jag att den inte är idag.

Det är alldeles för många barn som lider av att en eller båda föräldrarna dricker för mycket. Det är 320000 barn i Sverige idag 2020 som lever i ett helvete. Är det acceptabelt? Våld i hemmet är en stor problematik vi har. Där alkohol alltid finns med som en del i det. Är det acceptabelt?

Att då som politiker slå sig för bröstet och säga glatt att nu har vi brutit mot laget och godkänt att man ska få köpa med sig vin hem till maten som man beställer på takeaway. Det gör mig ursinnig. För då är alkoholen roten till allt ont. De barnen som hade fått lite frid för en tid har nu ingen tid som det kan finnas ro på.

Att bryta mot lagen är aldrig rätt väg att gå. Och att bryta mot lagen medvetet för att man vill ändra den är inte rätt väg att gå. Jag vet att restaurangerna lider. Jag vet att det är tufft nu. Det är det för många. Men att bryta mot lagen för att de ska få sälja alkohol hem är inte rätt väg att gå. De som kommer köpa är inte den personen som dricker ett glas alkohol per vecka. Det är personer som dricker för mycket och som kommer orsaka skador.

Är det acceptabelt?

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Adventsfint

Igår fick mamma upp sitt julpynt. Lite tidigt. Men man vet aldrig om de stänger ner allt snart. Vilket jag hoppas att de inte gör. Men om så är fallet så har nu mamma det julpyntat. Eftersom mamma samlar på snögubbar så kan man ta fram det nu. Det är mindre juligt än jultomtar.

Vila i rullstolen går också. Särskilt när man sitter och kollar in pyntandet.

Hon har några tomtar. De är från hennes pappa. Han samlade på tomtar. Han hade också alla på samma ställe när julen kom. Uppradade på chiffonjén i finrummet. Stående tätt, tätt för att få plats med alla. Några av dessa har mamma hos sig. Tre av den större storleken. Många fler finns hemma hos henne och sambon. (Eller säger man särbon nu?).

Nästa gång jag kommer måste jag ha med lim. För pappstjärnan till lampan hade släppt i en av fogarna. Jag kan också ta med en annan pappstjärna för jag har likadana här hemma. Igår visste jag inte att den var trasig så då hade jag inget lim. Nästa gång får jag helt enkelt lösa det.

Vi fikade tillsammans och hade det bra. Mamma var inte så talför igår. Men hon fick fram att jag behövde inte sitta där. Då sa jag att jag sitter inte bara där jag är ju hennes sällskap. Då svarade hon att det var ju trevligt. Då stannade jag. Och om hon velat att jag skulle gå då hade hon nog sagt något igen. Det brukar hon vara tydlig med.

Vi (läs jag) gick igenom vad som hänt sedan vi sist sågs. Bland annat så kommer vi inte kunna fira näst yngsta barnbarnet som det var tänkt. Nu får vi hitta en lösning digitalt istället. Då tjurade hon lite men så sa jag att det är ju bättre än inget firande alls. Då log hon. Det blir nog bra när vi är där.

En dag i taget. Vara hemma. besöka mamma (sällan). Vara hemma. Handla. Det är det vi gör nu för tiden. Börjar tära på allt och alla. Kanske också därför restriktionerna inte efterföljs av många. Jag kommer fortsätta att följa så gott jag kan.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Önskelista

Jag älskar julen. Jag tycker om den mer och mer. Det är den bästa högtiden för mig. Jag älskar också hösten kanske för att den leder fram till julen. Nej, det jag gillar med hösten är att det blir kallare. Mer kläder vilket passar mig som är frusen. Det blir mörkare, mer tända ljus. Mer te och en brasa kanske till koppen. Och alla härliga färger som blir i naturen. Och hösten leder fram till julen.

Jag är ofta ute i god tid med att ha ordnat julklapparna. Jag tycker det är lika roligt att ge som att få. Eller till och med roligare att ge bort presenter. Maken tycker inte det är lika roligt. Han behöver en önskelista på vad någon önskar sig. Eftersom han inte har några barn så blir den önskelistan oftast från mig.

Jag är sådan att jag kan komma ihåg om någon sagt något och så kommer det i julklapp ett halvår senare. Med maken fungerar inte det. Jag kan hinta honom om vad jag önskar mig i julklapp hur mycket som helst. Han gör inte den kopplingen. Det spelar ingen roll om jag uttryckligen säger att detta önskar jag mig i julklapp. Han kommer inte ihåg det.

Därför så har jag börjat skicka länkar eller bild till honom på saker som jag önskar mig. Jag tycker också om att inte veta vad jag får. Så jag kan skicka ganska lång önskelista. Han måste ju ha lite att välja på. Då kommer problemet att han väljer ingenting. Han tar ALLT. Lite jobbigt för barnen när det är fullt under granen och deras julklappar ligger inte ens där.

I år finns det ingen önskelista. Vi har beställt ett kök som kommer i januari. Det är vår julklapp till varandra. Kanske den bästa julklappen vi har gett varandra någon gång. Och då har vi gett väldigt bra julklappar till varandra. För åtta år sedan önskade barnen sig en resa med oss. Då de skulle vara hos sin pappa över julen så åkte vi strax innan jul på en julmarknadsresa till Budapest. Varm choklad i varje hörn. Det var en väldigt mysig resa. En toppen julklapp. Särskilt för att den var önskan från barnen.

Som sagt det finns ingen lista i år. Ingen till barnen heller. De är så stora nu att det är pengar som gäller. Minstingen håller på att spara till en bil. Den stora har allt han behöver med egen inkomst så pengar har också försvunnit som alternativ. Så jag har inga julklappar att köpa. Eller ordna behöver ju inte vara en grej. Lite tråkigt är det.

Och jag har saker som jag önskar mig. Men eftersom vi får den bästa julklappen i år så finns ingen lista. Om det fann en önskelista så skulle det stå ett deciliter mått i mässing på listan. Samt en 15 liters kastrull från LeCreuset. Samt en kökshandduk med LillaMy på. Samt ett par stövletter. Jag skulle kunna göra en lista på saker som jag önskar mig. jag skulle också kunna göra en lista till maken som han behöver. Även minstingen.

Men så blir det inte. Och ni som nu är oroliga att maken ser ”denna” listan och köper julklappar till mig, kan vara helt lugna. Det som står här är alldeles för ospecifikt för att han ska våga köpa någonting. Han behöver minst en bild på vad jag önskar. Helst en länk på vart det går att få tag på.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.