Inlägg

Publicerat

Utegångsförbud

Nu har Österrike infört utegångsförbud dygnet runt. Vart ska detta sluta? Jag är tacksam att vi kan gå ut. Jag är mindre tacksam för att människor inte respekterar restriktionerna. Jag är tacksam att vi fortfarande kan röra oss i trädgården. Även om det är mindre tid i trädgården nu. I sommar har det varit mycket tid där. Kanske därför isoleringskilona börjar kännas nu. För jag rör mig mindre, eller på annat sätt.

Jag är tacksam att jag fortfarande kan åka till mamma. Jag hoppas verkligen att det kommer att få fortsätta. Men ju färre besök desto bättre. Det är inte roligt just nu men vi får hålla i tillsammans. Svårt när mamma inte riktigt kommer ihåg att det är en pågående pandemi.

Tänk om vi skulle få utegångsförbud? Det är ju inte omöjligt att det leder till det. Andra länder har det. Ganska många och nu då ett land med dygnet runt. Det måste vara förödande för de boende i dessa länder. Att aldrig få gå ut. Så mycket konsekvenser det blir. Jag kan inte ens föreställa mig den psykiska ohälsan. Sedan alla ekonomiska aspekter på det. Utegångsförbud, DYGNET RUNT.

Jag hoppas att vi alla kan ta oss i kragen nu. Se till att handla lokalt. Beställ via telefon, online och hämta i dörren. Jag såg att det var en butik som uppmanade sina kunder att kolla onlinebutiken och sedan ringa in vad de ville ha. Och komma och hämta vid dörren. De stora kedjorna fungerar ju så att onlinebutiken är en egen. Det gynnar alltså inte den lokala butiken att beställa online och sedan hämta i butik. Men ring in det du vill ha så plockar butiken ihop det du vill. Dressman vet jag har en variant på ersättning för online till butikerna. Butiken får en del av intäkterna om du beställer och hämtar i butik.

Vi behöver alla hjälpas åt nu. Vi har inga av våra gamla rutiner kvar längre. Golvläggaren skulle komma hit och mäta för att kunna beställa matta. Han ringde hit. Bad om bilder och att vi mätta upp det. För att slippa träffa människor. Det kanske kommer att bli felmätt. Men det är bättre att vi gjorde det via instruktioner än att det slutar med utegångsförbud.

Jag hoppas att vi alla kan förstå allvaret nu. Jag hoppas att vi alla ser till att hjälpas åt med att hålla i och hålla ut. Se dem som är ensamma. Om du inte kan uppmärksamma det nu så hoppas jag att du kommer ihåg det sedan när du kan.

Ta hand om dig. Ta en promenad i skogen. Njut av att du får gå utanför dörren. Vi hörs imorgon.

Publicerat

Skräppost

Vet inte om jag ska bli glad eller ledsen. Jag har börjat få en massa skräppostkommentarer på bloggen. Om jag ska bli glad så är det för att det skulle kunna innebära att jag kommit utanför min egna sfär av människor. Om jag ska bli ledsen så är det för att jag får skräppostkommentarer.

Vad är liksom syftet med skräppost? Att skicka en massa dumma meddelande för att. En del är ju för att de ska få någon att betala. Den delen förstår jag. De är dumma men försöker att få in pengar. Men de som bara skickar ut i mängder med inget syfte. Vad är grejen?

Eller ännu värre de som bara skickar ut för att förstöra. Att skicka ut ett virus som förstör men som den sedan varken vet om eller har någon nytta av. Vad är grejen med det? Någon sitter och lägger ner en massa tid på att konstruera ett virus som sedan är helt meningslöst och bara förstör. Eller är det det som ger mening för personen? Att något blir förstört även om de inte vet om det lyckas.

Jag irriterar mig nog mest. Blir varken glad eller ledsen. Den första som kom höll jag faktiskt på att gå på. Det var en kommentar om att jag borde be om tillstånd för att använda bilder. Och då hade jag precis lagt ut inlägget med mina beställda space corners. Så då funderade jag några sekunder innan jag förstod att det inte var riktigt. Sedan kollade jag vilket inlägg det var och då var det ett inlägg med en av mina alldeles egna bilder på vårt förråd. Det kan vara svårt ibland att avgöra. Ibland är det jättelätt. Denna gången var det jättelätt när man väl tittade på vilken bild personen syftade på.

I övrigt så är jag inte så irriterad. Jag mår ganska bra just nu. Jag är trött men så är det ju alltid så det ignorerar jag. Jag vet också varför jag är extra trött just nu. Det är alltid lättare. Idag ska jag fokusera på att inte vara irriterad. Jag ska fokusera på att inte vara obstinat. Jag ska fokusera på att inte säga inte innan. Jag ska fokusera på att vara glad. Jag ska fokusera på att vara lättsam. Att fokusera på positiva meningar gör det lättare att vara positiv än att fokusera på negativa positiva meningar.

Jag är glad, frisk och nöjd med livet. Jag är vacker. Jag är smart. Jag är stark. Börja dagen med det du också. För du är vacker, du är smart och du är stark. Då blir du glad och nöjd och förhoppningsvis är du frisk. Om inte annat så mår du bättre än innan.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Publicerat

Snögubbar

Mamma är en snögubbssamlare. Hon började samla på snögubbar innan det ens gick att få tag på. Förr i tiden så var det mest tomtar och änglar som var till jul. Då vill mamma ha snögubbar. Och samlandet har fortsatt. Nu är det jag som jagar snögubbar. Åt mamma.

Jag såg att de hade ett flertal på Erikshjälpen här i stan. Problemet är ju att vi inte ska ge oss ut i butiker. Här blir det lite svårt för det går inte att köpa över nätet från butiken. De har en webshop men inte på alla produkter i sortimentet. Sedan vill jag ju också bidra i köpandet för allas överlevnad. I detta fall många barns i andra länder.

Jag har ju också en del klimatångest så att köpa begagnat är ju det bästa. Och då på hemmaplan utan en massa transporter. För jag letar en del på Tradera och andra sidor men då tillkommer ju ofta frakten. Då menar jag alltså själva resan i landet inte kostnaden. Svårt det där med hur man ska göra. Det blir inga snögubbar denna gången. Jagandet får fortsätta.

Och då kan jag också visa mamma och se om hon är intresserad. Hon har köpt en julduk begagnad. Jag hittade på Tradera och hon vann budet. Förhoppningsvis kommer den också att kunna läggas på bordet. Det återstår att se hur det blir med besök i framtiden. Jag hoppas att alla bara kan försöka sitt bästa och inte sprida smittan. Då släpper det snart. Ja, om vi får ett vaccin vill säga. Men det verkar ju hoppfullt just nu.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Publicerat

Förändring

Jag är så förbryllad just nu. Människan är ett flockdjur. Vi behöver sällskap. Vi jobbar hela tiden för förändring. Flocken ska få det bättre tillsammans. Vi vill bli starkare. Vi vill bli bättre hela tiden. Både för oss själva men också för att flocken ska godkänna oss.

Förändring är något som vi alltid eftersträvar. Annars hade vi inte varit där vi är idag. Vi har bilar, flygplan, kylskåp och kanske det viktigaste elektricitet. Förr i tiden så fanns det personer som åkte runt i staden och tände och släckte gatubelysningen. Det fanns personer som fick betalt för att utföra det jobbet. Sedan jobbade vi oss framåt till en förändring. Det blev elektricitet överallt. Idag är det ingen som åker runt och tänder och släcker vår gatubelysning manuellt.

Ingen klagar på det idag. Men det var en massa människor som blev utan jobb då. Det är så mycket som har förändrats genom tiderna. Det är mängder av yrken som har försvunnit. Det är mängder av produkter som har försvunnit. Allt i en konstant förändring som vi alla eftersträvar.

Vi har fått större restriktioner i vår vardag. Skönhetssalonger, frisörer samt massörer har blivit specifikt omnämnda i att vi inte ska besöka dessa. Vi som kunder är uppmanade att avstå från dessa besök. I samband med det uttalandet så gjordes också uttalande om att rekommendationerna är inte valfria. Utan vi SKA följa dessa. Allt för att bli av med pandemin.

Den förändringen kunde vi tydligen ta som mänsklighet. Det var ingen som kommenterade det. Det blev ingen vild debatt om det i tidningarna. Men så kom då förändringen som startade debatten. Vi får inte dricka alkohol efter kl 22. Det är dödsstöten för alla hårt arbetande småföretagare som redan kämpar sig fram med näbbar och klor i en tuff situation. Hur tänker ni?

Om alla som kommenterade denna nyheten istället beställde mat från dessa hårt kämpande uteställen så hade det ju löst sig. Om alla dessa människor som är så upprörda över att deras uteställe nu riskerar att gå i konkurs, varför tar dem inte sin familj (under nio personer) och går dit och äter mat. De får gärna beställa in alkohol till också. Bara inte efter 22.00. Om alla som säger att detta är det dummaste beslutet i hela världen tog och tänkte till lite.

Det blev inget sådant här driv när alla andra var tvungna att stänga sina verksamheter. Eller tänka om hur de ska göra för att kunna få sin verksamhet att gå runt. Det är inte jättelätt att massera någon utan att träffa personen. Det är inte jättelätt att klippa någons hår utan att träffa personen. Men vi kan erbjuda take away på maten.

Och det är nog nu som vi kommer till pudelns kärna. Kanske det är så att uteställena tjänar inga pengar på att vi äter ute. Det de tjänar pengar på är att vi dricker alkohol. Mycket alkohol. Om jag går och klipper mig så vill jag att personen är nykter. För om frisören inte är det kan den göra fel. Kanske klipper mig i örat. Kanske pratar lite för nära. Liksom lite så där lagom jobbigt att vara i den situationen. Ingen skulle acceptera det.

Det är ju också det som är problemet i denna smittspridningen av Covid-19. Att när vi dricker så tappar vi omdömet. Vi pratar lite för nära. Vi är lite för nära i allt. Vi tappar lite omdömet. Precis som jag inte vill att någon hanterar mitt hår onykter så vill jag inte att någon hanterar pandemin onykter. Därför ska vi inte dricka alkohol på lokal efter klockan 22.00. Ganska enkelt för mig.

Sedan kommer folk att dricka mer hemma. Ja, så är det. Det är inte bra för barnen eller för den som är utsatt för våld i hemmet. Det är helt riktigt. Men det är bra för pandemin. För att bryta smittspridningen. Ja, ungdomar kommer att ordna fester ute eller hemma. Men då hoppas jag att det finns vuxna som säger till att det är inte okej. Jag har en här hemma som försöker argumentera både om det ena och det andra.

Han kommer ingenstans. Och han har inte varit ute med kompisar sedan i september. Om har har träffat någon så hade varit enstaka åt gången. Och sedan rekommendationerna kom om att vi bara ska umgås med familjen så har han enbart varit hemma eller på jobbet. Så att skylla på att ungdomarna ändå kommer vara ute och sprida smittan genom fester, köper jag inte. Då har du misslyckats som vuxen.

Det enda sättet vi kan stoppa denna smittspridning är tillsammans genom förändring. Och förändringen kanske också leder till något bättre i slutet. Det kommer vara tufft. För oss alla. Men vi måste hålla i och hålla ut.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Publicerat

Cellprov

Idag ska jag ta cellprov. Innan har det alltid bara varit obehagligt. Att gå till någon och behöva klä av sig underdelen av kroppen och sedan ta ett prov på livmodertappen. Det finns ett visst obehag med det. Det gör också lite ont men inte så farligt. Det är mest proceduren som är obehaglig.

Idag är det lite mer obehag. Då jag redan har haft cancer även om det var bröstcancer så känns det lite jobbigt med tanken. Den tanken fanns aldrig innan. Obehaget var bara proceduren. Sedan glömde man bort att man väntade på ett besked om hur läget var. Nu kommer jag inte glömma.

Om cancern letat sig in en gång innan så kan den göra det igen. Konstigt hur vi fungerar. För risken är lika stor nu som då. Skillnaden är att innan så drabbade det inte mig. Jag får inte cancer. Det händer bara andra. Även om inte tänkte de tankarna så var det omöjligt liksom. Nu är det inte omöjligt. Jag är en av alla dem andra som fick det.

Några veckor obehag kommer det bli innan svaret kommer. En skillnad mot förra gången. Då visste jag att det var cancer så fort jag kände knölen. Och då har jag ändå sökt för knölar tidigare. Och gjort biopsi. Då trodde jag inte att det var något. Vilket det inte var. Denna gången visste jag. Därför så ska jag hålla mig positiv med att jag inte har livmoderscancer. Jag ska bara bekräfta att jag inte har det.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Publicerat

Inte bara köket

Det är inte bara köket som kommer närmre. Även Covid-19 kommer närmre. Fler och fler vi känner har det eller har haft det. Vi kan ju heller inte veta med all säkerhet att vi inte haft det. Det är ju inte alla som märker av några symptom men som ändå har det. Det är otäckt.

Och otäckare ska det väl bli innan det vänder. Nu har ännu en kär skådespelare gått bort i sviterna av Covid-19. Sven Wollter. Alla dödsfall på grund av sjukdom är tragiska. Alla som går bort i cancer eller annan icke smittsam sjukdom. Skillnaden är att denna är smittsam. Och vi tror att vi håller oss borta från viruset. Fast vi kan aldrig göra det. Inte helt.

Vi behöver mat. Så även om vi beställer hem så måste vi ta emot leveransen. Även om vi skulle ta emot genom att lämna utanför dörren så måste vi röra påsen med maten. Smittan kan sitta på produkterna i påsen. Eller på påsen. Och så kliar det vid ögat precis som jag tagit in påsen. Och så är det kört.

Hur ska vi göra? Vi kan inte isolera oss helt och hållet. Eller är det enda sättet? Att ingen träffar någon under en längre tid. Att vi som idag bor ihop inte heller ska träffas utan bo isolerade från varandra. Jag vet inte. Det är tufft.

Vi har nu fått bekräftade fall på ett äldre boende i kommunen. Det avråds från besök. Hälften av personalen kan inte gå till jobbet. Då kan man anta att personalen är sjuk. Kanske i Covid-19. Alltså även om ingen besöker så är det inte säkert för de boende. För de måste ha hjälp av personal som lever sina liv när de inte är på jobbet. De går antagligen och handlar.

Jag har skrivit om detta innan. Det känns bara lite hopplöst nu. Att vad vi än gör så hjälper inte det. Människor dör ändå. Jag vet att det inte är så. Det hade med stor säkerhet varit mycket högre dödstal om vi inte hade begränsat oss som vi gjort. Nu gäller det att orka hålla i och hjälpas åt att hålla ut. Vi klarar det! Tillsammans fast var för sig.

Det är otäckt. Vi kan inte hålla handen för trygghet. Vi får hålla handen i tanken. Och så blir det lite mindre otäckt.

Ta hand om dig. Håll i (handen) så håller vi ut (tillsammans). Vi hörs imorgon.

Publicerat

Snart så

Snart så kan jag nog släppa köket. Många delar börjar komma på plats. Stommarna är beställda. Vitvarorna är beställda. Där finns inte så mycket mer att göra. De beställningarna känns helt rätta. Jag har ju inte sett något live men det känns ändå rätt. Antal skåp, diskhoar, placering av skåpen. Rätt sorts skåp.

Det som känns bäst är att båda hörnen kommer att bli space corners. Det är alltså lådor i hörnen. Jag kan utnyttja maximalt av utrymmet i hörnet. Med snurrskåp så försvinner så mycket yta av hörnet. För karusellen måste ju kunna åka runt. Detta känns så bra. Jag har lånat en bild från Novaflex som köket är ifrån.

Bild från Novaflex.se med en space corner.

Och eftersom vi ska ha höga bänkar så kommer vi ha ytterligare en låda. Denna var det stora trixet med höga bänkar. De visste inte om de gick att göra måttanpassat. Men till slut så gick det. Tur för annars hade det blivit kök någon annanstans. Space corner har jag bara hittat två som gör i Sverige. Där det bara är en som faktiskt tillverkas i Sverige. Och det sista var ju det jag eftersökte.

Jag vill ha så miljövänligt som möjligt. Så långt så bra. Sedan är det lite mer saker i ett kök. Nu är det största bekymret element. Jag har haft bekymmer med golv. Men det är beställt. Blev linoleum. Det är miljövänligt. Det är bra. Det är inte helt vattentätt. Mindre bra. Fast det får duga helt enkelt. Jag måste få färg i köket och det blir det nu.

Tapet hade jag tänkt att ha men det går inte. Jag hittar ingen som passar vår (läs min) stil. Är det inte konstigt? Det finns en miljard olika tapeter att välja mellan och ingen som passar till vårt kök. Hur som helst nu har jag bestämt att jag ska måla väggarna och måla egna motiv på. Det kommer bli toppen. Då kan jag måla upp i taket så att det inte blir som alla andra har det. Maken blev väldigt nöjd men den idén. Så det bestämde vi.

När minstingen kom hem så berättade jag att vi bestämt att vi ska måla. Han tyckte det var den bästa idén jag någonsin har haft. Alla tre i hushållet är med på det alltså. Det kommer inte bli som en av tapeterna jag blev kär i. Massor av blommor. Jag har haft hemma massor av olika för att se hur det blir i vårt kök. Den första var den med blommorna. Det är den i färg som jag blev kär i. Men det blir alltså varken den i färg eller den i svartvitt. Det blir målat.

Mn förälskelse. Det är humlor och insekter i den också.. Otroligt vacker tapet.

Jag väntar på pris på mässingsplåten för att se om det kommer vara ett möjligt alternativ. Annars har jag en sak till att leta efter. Så läget är just nu elementet som måste lösas. Vi har ett element i köket som inte kan vara kvar. Vi ska har bänkar där. Det är det enda element som finns i köket. Jag trodde jag hittat lösningen för det genom ett element i sockeln. Tydligen så låter de en del. Inte så sugen på att ha något som låter.

Därför försöker jag nu att hitta ett snyggt element. Det är inte enkelt kan jag säga. Eller jo, det är jätteenkelt om plånboken är väldigt stor. De kostar kan jag säga. Dessutom är det svårt att få veta priserna. Jag måste höra av mig till rörmokaren som i sin tur måste kolla upp priset. Eftersom det inte är någon annan som någonsin har beställt ett sådan element på vår ort.

Det känns som dumt att han ska behöva lägga ner en massa tid på att ta fram priser och så visar det sig att jag inte har råd med det. Jag skulle också vilja ha ett element som rörmokaren beställer så jag vet att allt kommer att fungera när det väl är dags att koppla in det. Har du några tips på snygga element. Jag har femton centimeter att nyttja på sidan av bänkskåpet. Det får vara max 85 centimeter högt och 50 centimeter brett.

Det ska gärna ha tillräckligt hög effekt så det ger värme också. En liten detalj som faktiskt har ställt till det mest. Mer än priset. Det får lösa sig. Bara det sker snart så blir allt väl. För det är ungefär sex veckor leveranstid på sådana element. Även om jag inte är ensam så är det nog inte den största ruljansen på designelement, därav lång leveranstid.

Ta hand om dig. Med eller utan element så kommer det bli en bra dag. Vi hörs imorgon.

Publicerat

Några steg till framåt

Vi har fått in våra utemöbler. Den 8 november kom de in i vårt nya förråd. Vi har fått det så färdigt så att vi kan ta in grejer. Mest för att jag är jobbig och tycker det ska vara målat innan vi packar in möbler. Fast till våren kommer ju möblerna ut igen och då går det bra att måla.

Men nu är det gjort. Dessutom hade det inte behövts målats. Vi hade kunnat ha det som det var. Det är ju ett förråd. Det viktigaste är att det är slitstarkt. Jag vill gärna ha det lite fint också. Dock inte bara det. Jag har det gärna i enhetlig färg så man (jag) ser om det är spindlar på väggen. Jag är nog spindlars störst ovän.

Om jag bara ser dem så går det bra. Men om jag går och tror att dem är där så blir det inget bra. OSB-skivor som är väggarna i vårt förråd, är melerade. Vilket innebär att det är spindlar på hela väggen om man tittar genom ögonvrån. Nu är det målat och spindlarna kan inte gömma sig. Jag vann den ronden.

Målat och tomt. Bild på halva förrådet.

Nu är en fjärdedel av vårt förråd fyllt. Från golv till tak. Vi har 88 kvadratmeter altan. Det innebär mycket utemöbler. Så att de tar upp en fjärdedel känns som en vinst. Jag trodde det skulle ta halva nästan. Så blev alltså inte fallet. Då behöver vi tänka på hur vi kan sätta in hyllor så vi kan förvara annat på den sidan också.

På andra sidan är det tänkt som verktygsförvaring och kanske lite verkstad. Det har inte fått flytta in ännu. För även om det är målat och har golv så finns ingen el och ingen dörr ännu. Elen beror mest på ekonmin att den inte är inne. Men dörren beror mest på att vi inte kan hitta någon lösning på hur vi vill ha det.

Vi har ju fått endel utgifter som vi inte räknat med. Ett kök som håller på att lägga av. Kök som är så billigt att byta. Sedan har vi också en pandemi som gör att inkomsterna minskar. Därför har elen inte blivit gjord. Nu är det mörkt ute på morgonen. Snart är det mörkt ute på eftermiddagen. Det skulle vara skönt att se när man låser och låser upp dörren.

Fast finns inte pengarna så gör de inte. Då får det vänta och vi får klara oss. Jag är tacksam för att vi har tak över huvudet. Jag är tacksam för att vi har mat på bordet. Jag är tacksam för att vi inte har covid-19. Jag är tacksam för allt som vi har i livet. Även utmaningarna. För utmaningarna får oss att växa och bli starkare.

Nu är utemöblerna inne och jag är tacksam. Tacksam för att vi kan använda vårt förråd även utan el. Det är slutbesiktat och kommunen har godkänt bygget. Så det får användas. Det är jag tacksam för. Det är mycket jag är tacksam för i livet. Bästa maken är en av sakerna som jag är tacksam för. Nu när vi inte träffar några andra så har vi varandra. Det är jag tacksam för.

Snart är det några steg till framåt. Ibland är det två steg bak. Som ekonomin är just nu. Men vi går lite framåt ändå. Det går bara lite långsammare just nu.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Publicerat

Steka kyckling

För fem år sedan bodde min äldsta son på annan ort och gick på gymnasiet. Han bodde själv. Han bodde på ett vanligt boende med en vanlig hyresvärd. Han cyklade till skolan. I alla väder, för han kan inte åka kollektivt. Han skötte alla delar i sitt boende. Han tvättade. Han städade och så klart lagade sina egna mat.

Då jag bodde ganska långt bort så var det inte så enkelt att åka till honom när han behövde hjälp. Det hända att jag fick åka dit akut för att det var en situation. Men oftast så löste vi det genom att han ringde mig.

Samtalen var med en viss frekvens och vi löste oftast det som skulle lösas. För fem år sedan ringde han med i oktober. Han ringde för att han hade köpt kyckling. Han visste att man inte kan hantera kyckling hur som helst men var inte säker på alla delar. Då behöver han vägledning.

Jag vet att min son behöver tydlighet. Jag har blivit väldigt tydlig genom åren. I alla situationer för alla människor. Så även denna gången för min son. Jag börjar att berätta ingående hur han ska göra. Jag säger att han kan använda handskar när han rör kycklingen. Och jag gissar att han inte har handskar hemma så då ska han tänka på att tvätta händerna efteråt.

Jag fortsätter med att han inte ska använda samma skärbräda till andra saker. Den måste tvättas emellan. Jag fortsätter med den ena saken efter den andra. Rätt som det är hör jag något konstigt. Jag frågar vad som sker. Får inget svar. Vilket inte är ovanligt om han behöver tänka. Jag väntar en stund.

Frågar igen och då svarar han, -Jag blev så uttråkad av allt du sa och bara skakade på huvudet åt dig. För jag tänkte hur dum du är som inte fattar att jag redan kan det där. När jag hade skakat huvudet lite för länge så svimmade jag.

Det konstiga ljudet var när han rasade ihop på golvet. Han svimmade av att jag berättade för tydligt om vad som gällde. Han ringde inte ens för att fråga om det. Han ringde och frågade hur gör jag med kycklingen? För mamma blev det alla delar. Han frågade hur tillagar jag kycklingen?

Ja, vad ska jag säga. Jag kan inte annat än att skratta åt det och tycka att han är underbar. Jag lär mig hela tiden från min son. Vi har haft en hel del diskussioner kring valet i USA. Då har jag lärt mig massor vill jag lova.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Publicerat

Uppoffringar

Vilka uppoffringar skulle du göra för dina mål? Om du bestämt dig för en sak, vad är det värt? Vad är du beredd att betala för pris? Och priset, beror det på vad målet är? Om någon skulle säga till dig kl 20.00, imorgon kl 04.00 går planet till drömsemestern för två veckor. Skulle du vara redo på flygplatsen kl 02.00? Packad väska, giltigt pass och allt annat du behöver? Svaret är antagligen, ja.

Vi gör uppoffringar hela tiden. Om vi säger ja till något så innebär det automatiskt att vi måste säga nej till något annat. Vi kan inte klona eller duplicera oss själva. Vi kan bara göra en sak i taget. Vi har alla tjugofyra timmar på ett dygn. Och det vi hinner på dem timmarna är det vi säger ja till. Det vi inte hinner säger vi nej till.

Vad är då målet värt? Är det värt att smitta någon annan. Som läget är nu måste vi alla göra uppoffringar. Och jag är beredd att betala priset än så länge. När det gäller mamma så försöker jag hitta lösningar utanför boxen för att verkligen nå målet. Att få besöka mamma. Då blir priset ett annat. Att jag behöver tänka på att inte göra något annat utanför familjen.

Jag är van att jobba med mål. Jag är väl medveten om att allt har ett pris. Frågan är om man alltid är villig att betala. Det känns nu som att många inte är villiga att betala priset. Kan det bero på att man känner att man inte får något för ”pengarna”? Trots att smittan nu har spridet sig så mycket att alla känner några som har eller har haft smittan.

Uppoffringen är att vi ska vara isolerade just nu. För att slippa sitta i karantän. Tänk om vi hamnar i läget att vi inte får gå ut!? Att vi måste ha tillstånd för att få köpa mat. Eller gå ut med soporna. Det har något land haft, en gång per dag med ett intyg har man fått gå till affären. Något annat land har haft att man får gå ut vid en viss tidpunkt. Barnen har inte fått gå ut alls.

Om vi inte är beredda att betala nu. Då kommer priset att bli så mycket högre. Vi kommer att få uppleva döden närmre och vi kommer att berövas vår frihet. Vi kommer bli av med våra jobb och ingenting kommer någonsin bli som förr. I dagsläget kommer vi att känna igen det från förr. Det kommer aldrig bli likadant men i alla fall liknande.

Vilka uppoffringar är du beredd på att göra?

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.