Inlägg

Publicerat

Hoppet, vi måste leva på hoppet

Utan hoppet så kommer vi aldrig att klara det. För att orka hålla ut och hålla i så måste vi leva på hoppet. Hoppet att det kommer att bli bra igen. Det kommer aldrig kunna bli som det var innan. Men det kan bli bra. Det kan bli bättre. Vi kan förbättra oss.

Jag lever på hoppet. Hoppet att mänskligheten ska tänka på andra än sig själva. Jag lever på hoppet att det kommer något bättre ur det här. Jag lever på hoppet att vi reser oss igen.

Mamma har rest sig igen. Hon kom hem från sjukhuset igår. Hon är nöjd, jag är nöjd, vi alla är nöjda att mamma är hemma igen. Ännu en gång har hon rest sig. Mamma är stark och tillsammans orkar vi. Jag fick berätta om allt som hänt sedan hon blev inlagd. Vilket var en hel del. Jag berättade bland annat om hur jag smälte choklad när jag kokade ägg för att spara tid. Det tyckte hon var roligt.

Chokladsmältning

Om man kokar ägg och behöver smälta choklad så är det väldigt behändigt. Använd en värmetålig form med handtag. Då ställer du formen på äggen med handtaget utanför kastrullen. Då behöver du inte hålla formen. Det smälter bra och inga ånga åker in då formen är rakt i grytan. Det var en härlig eftermiddag vi hade tillsammans. Och det viktigaste, hon drack kaffe och njöt igen.

Muffinens lämnades kvar på fatet. Men inte kaffet, det slank ner.

Mamma är hemma igen. Så skönt. Hon kunde prata mycket och orkade länge. Jag får åka tillbaka snart igen. För att verkligen bara kunna vara tillsammans med mamma igen. En helg är inte så lång tid men en helg där mamma ligger på sjukhus är en evighet. Idag blir det återhämtning för mig och så åker jag på besök imorgon igen.

För hoppet det finns kvar. Idag blir en bra dag. En dag med distansering och hoppet om att allt ska bli bättre snart. Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Publicerat

Hur länge orkar vi?

Det är nog den största frågan av alla just nu. Hur länge orkar vi? Människan är flockdjur. Vi behöver ha andra runt omkring oss för att må bra. En del behöver väldigt många och en del behöver färre. Nästan ingen mår bra av att vara helt ensam. Frågan är då hur länge vi orkar?

Att bara vara ensam är inte nyttigt. Även om man trivs med det. Man lär sig från andra och det är bra att bli utmanad i vad andra anser lämpligt och inte. Nu ska vi hålla oss för oss själva. Vi ska inte ha stora fester (eller små). Vi ska jobba hemifrån. Vi ska undvika att handla flera på en gång. Etcetera, etcetera…

Nu när vi har varit mer ensamma än tidigare så tänker jag mer på min äldsta son. Vi har inte många vänner. Vi har inte många tillställningar, stora eller små. Men vi har vänner och vi har familj. Äldsta sonen har egentligen bara haft sin familj. Det gör så ont när jag tänker på det. Och nu har det också blivit extra tydligt hur svårt det måste vara för honom.

Att inte ha vänner som man kan anförtro sig åt. Eller bara kunna vara löjlig tillsammans med. Att skratta eller gråta med någon som man vet förstår. Tänk att inte ha det! Du kanske också kan förstå sorgen i det nu? Nu när man inte ska umgås mer än nödvändigt med andra.

Jag är tacksam för min familj. Jag är tacksam för telefon och lösningarna digitalt. Men det kan aldrig ersätta den fysiska träffen. Att prata med mamma på telefon är lika med noll. Att sitta bredvid mamma i fåtöljen utan att säga något är hela världen. Tänk då att inte få det.

Det är så många aspekter i denna pandemin som ger ohälsa. För mig på många olika nivåer. Att inte kunna vara med familj eller vänner men också känna på hur det kan vara för äldsta sonen. Sorgen i allt. Sorgen i att jag dessutom inte är ensam. Denna gången hade jag gärna tagit smärtan ensam. Men det gör jag inte. Alla får uppleva pandemins framfart på ett eller annat sätt. Ohälsan kring den framfarten, den är obegripligt stor.

Det största problemet är nog, att ingen vet när det är över. Frågan är hur länge orkar vi?

Ta hand om dig. Håll ut! Håll i! Vi är starka tillsammans fast var för sig.

Publicerat

För mycket av det goda

Det blev lite mycket igår. Lite för mycket av det goda. Vi skulle ju haft besök. Och vi hade behövt besöket. För om vi haft besök så hade det nog inte blivit lite för mycket av det goda.

Vårt afternoon tea.

Det blev massor mer trots att vi kämpade själva. Scones är ju godast när man äter dem varma. De var supergoda tillsammans med clotted cream, marmelad och lemon curd. Jag trodde att clotted cream var lite för mycket vispad grädde. Vad fel jag haft. Igår blev det riktig och vispad vanlig grädde. Milsvid skillnad. Om ni ska göra scones. Ta er tiden och gör clotted cream några dagar innan. Så värt det.

Scones

Så klart var det fingersmörgåsar också. Det var med inlagda senapsfrön och äggsallad. Smaskigt värre. Det blev några äggsallad smörgåsar över. Maken ville gärna ha några extra till honom. För det skulle han lätt äta. NOT. Kan säga att vi lyckades inte någon av oss. Jag var den som åt mest. Min julbordsmage är påbörjad men inte fullt ut.

Fingersmörgåsarna.

Och som på alla afternoon teas så var det godsaker. Det var sverigekaka, chokladmuffins med hemgjord hasselnötskräm samt nöttoppar. Minstingen klarade inte av alla kakorna. Han kommer nog ta idag. För chokladmuffins är hans favorit av de som var på fatet. Och det orkade han ingen.

Kakorna

Det var en lyckad afternoon tea förutom att våra gäster inte var med och förhöjde stämningen. Att vi inte kunde gå igenom allt mellan himmel och jord. Det hade varit pricken över i. (Och vi hade inte haft så mycket i våra magar samt rester.)

Idag blir en lugn dag. Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Publicerat

Besök

Idag skulle vi fått besök. Vi har inte varit hos någon sedan i somras. Vi har inte haft besök sedan i somras. Varje gång med god kontroll och med tanke på restriktionerna. Idag skulle vi haft besök men så blir det inte.

Vi ställde in igår. De skulle komma från en region med de nya restriktionerna. Att inte träffa andra än dem de bor ihop med. Eventuellt träffa människor på jobbet. Inga andra. De ska inte besöka köpcentrum. De ska inte gå på gymmet. De ska inte gå på biblioteket. De ska inte göra någonting.

Vår region har stor smittspridning. Så jag gissar att det kommer hit snart också. Jag vill inte mer. Det är så tråkigt att inte kunna få leva och träffa andra. Jag är tacksam för att vi inte är isolerade helt som många andra länder. Fast detta börjar också bli jobbigt nu. Men nu är det så här. Vi avbokar och håller i och håller ut. För alla andras skull.

Vi ställer in för att skydda vården. För att skydda personer från smittan. Vi ställer in för att vi måste inte för att vi vill. Det handlar inte om oss. Det handlar om pandemin och att skydda andra.

Det är extra jobbigt att mamma ligger inlagd, igen. Som jag misstänkt i flera veckor så har hon urinvägsinfektion. Jag hoppas att de kommer kolla lungorna också. För antagligen är det lunginflammation också. Hon fick åka in i torsdags. I onsdags när jag var där så sov hon sig igenom hela mitt besök. Hon drack inget kaffe och åt ingen middag. Jag fick i henne lite yoghurt och dricka.

Nu är hon på sjukhus och har blivit lite piggare. Jag hoppas att hon är ännu piggare idag. Ingen har ringt under natten och som mamma alltid sagt, om man inte hör något så är allt bra. Det räknar jag med nu också. Inga nyheter är goda nyheter. Hur jag ska gå vidare med att ingen har lyssnat på oss under dessa veckor då vi misstänkt detta vet jag inte.

Eller personalen som jobbar med mamma har lyssnat. Men inte de som kan göra något, sjuksköterskorna. De har inte gjort något. De har hävdat (genom personalen kring mamma) att hon har inga symptom, så vi får avvakta. Hur svårt är det att ta ett blodprov?

I torsdags visade det sig att det var inte så svårt. Från att hon skulle bli testad och vi skulle avvakta till söndag och besöksförbud under tiden. Så blev det en halvtimma senare ett samtal om att värdena är så höga att vi måste ringa efter en ambulans. Minstingen sa hemma, hur är det möjligt att du vet mer än dem som är utbildade?

Flera veckor med samma sak. Mamma har inte samma symptom som andra. Mamma har antagligen urinvägsinfektion, lunginflammation eller båda. Fast nej då, det kan hon inte. Då skulle hon ha feber. ARGHHHHHHHHHH………….

Hur som helst nu är hon inlagd. Och tummar och tår hålls för att hon ska komma hem pigg snart igen.

Ta hand om dig. Idag inte imorgon. Då kan det vara försent.

Publicerat

Normen som inte är okej

Jag är trött. Mycket för att jag inte sover. Men inte bara det. Jag är trött på pandemin. Den får gärna ta slut och öka friheten i livet igen. Jag är också trött på hur normen kring alkohol styr våra liv. Och hur vi tycker att det är rimligt och okej. Jag fattar faktiskt inte hur vi kan låta det pågå.

Vi anser att det är okej att dricka alkohol. Vi anser alla att vi kan hantera det. Vi orkar inga skador. Det är bara andra som inte kan. Det är bara andra som orsakar skador. Det är bara de som sitter på parkbänken som har ett så stort problem att de får alkoholskador. Det är okej att dricka alkohol för att det är aldrig du som är problemet.

Men alla skador som uppstår är inte från personerna som sitter på parkbänken. Det är från alla möjliga saker, som till exempel krogbesöket som går över styr och slagsmål slutar på sjukhuset. Det betalar vi för. Eller ännu värre hemmadrickandet som slutar i våld och senare på sjukhuset. Det betalar vi för. Och om vi ska vara helt ärliga, alla som dricker har någon gång orsakat skador och kostnader i samband med en blöt kväll.

Och det betalar vi alla för. Att flytta alla avspärrningar kring fibergrävningen i stan på helgen kan ses som harmlöst. Men det kostar pengar och kan orsaka skador. Även om ingen ramlar i hålet under natten så vet entreprenören om att den måste åka och kolla på helgen så att inget har hänt. Någon måste alltså kolla till arbetsplatsen under helgen för att någon är ute och dricker alkohol. Är det rimligt? Är det okej? Vill vi lägga våra pengar på det?

Alkoholnormen späds på hela tiden. Det står om tjugo pinsamma (med utropstecken) saker barnen avslöjar om dig på förskolan i expressen. Det är både det ena och andra, snippor och snoppar OCH alkohol. Nummer tolv är värst. Där skrattar vi åt att barnen kommer till förskolan och leker 30-årsfest. Det gör mig tokarg. Medan alla andra sitter och fnissar och tycker åh, vad pinsamt.

Är det ingen som förstår att dessa barn har upplevt en 30-års fest med rejäl fylla? Att dessa barnen fick vara utan omsorg när föräldrarna söp. Och antagligen en hel hög med vuxna till. Har någon gjort något åt det? Antagligen inte. För så ser alkoholnormen ut. Vi tycker att det är rimligt och lite roligt att barnen får lära sig att vara vuxen. När de går på förskolan!

Tänk alla barn som nu i pandemin får uppleva denna fylla utan fest. Det behöver inte vara fylla. Det räcker med berusning. Det räcker med ett glas vin och avtrubbning som kommer. Och kom inte och säg till mig att barnen inte märker det. För det gör de. Och om du hävdar att du bara tar ett glas vin. Ja, om det är det enda, då har du avtrubbats. Annars hade du kunnat låta bli när barn är med. För alkohol dricker vi inte för att det är gott (enbart), vi vill också ha en effekt. Annars hade vi druckit svart vinbärssaft eller alkoholfri dryck.

Ta ditt ansvar som vuxen. Säg ifrån om alkoholen och särskilt när det inkluderar barn. Det är inte okej att barn leker fyllefest på förskolan. Det finns inget rimligt med det.

Ta hand om dig! Så hörs vi imorgon. Kanske lite mindre trött då. Men jag lovar inget.

Publicerat

Tro

Jag har en tro. En tro på något som är större än mig. En tro på något gudomligt. En tro på att mirakel finns. Det är inte alla som har en tro. Det finns också olika saker att tro på.

Du kan tro på vetenskapen. Du kan tro på reinkarnation. Du kan tro på Jesus. Du kan tro på profeten Muhammed. Du kan tro på Buddha. Du kan tro på vad som helst. Det viktiga är att du har en tro. Utan en tro så är det ganska hopplöst. Utan en tro finns ingen mening.

Jag menar att du behöver en tro för att det ska finnas hopp och mening. Du kan ha en tro på dig själv. Bara du har en tro. Tyvärr så låter vi inte varandra ha en tro. Vi ska försöka få varandra att tro på det jag tror på. Vilket leder till krig. Religion och tro är en av des största orsakerna till krig.

Jag har en tro på den allsmäktige. Jag tror på att mirakel sker. Det räcker med att öppna ögonen. Det sker mirakel varje dag. Varje dag så föds ett liv. Det är ett mirakel. Att träden kan växa ur jorden är ett mirakel. Det är större än oss. Vi är en del av miraklet och jag tror att den allmäktige finns och hjälper oss med dessa mirakel varje dag.

Om jag tror på Jesus eller om jag tror på profeten Muhammed det är inte så viktigt. Tron är så mycket viktigare än det vi har lyckats få ner i skrift. För skrifter det finns det, många skrifter om den allsmäktiga. Kanske är den allsmäktiga densamme oavsett vilken tro du har. Kanske skrifterna skiljer sig för att det inte är samma som skrivit. Jag hoppas att alla kan låta oss tro vad vi tror.

Språket är den största orsaken till missförstånd. Så kanske även denna gången. För mig är tron det viktiga. Inte skriften. Vi behöver dock skriften för att orka tro. Ibland tappar vi tron och det får vi inte göra. Enligt mig. Vi behöver en tro. En tro på att vi inte är ensamma. En tro på att vi har beskydd. En tro på att vi kommer att klara av livet.

Har du en tro?

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon. Det tror jag inte. Det vet jag.

Publicerat

Boken om Mormor, 6

Det finns mycket att säga om mormor. Kanske aldrig kommer att kunna få fram allt. Igår satt vi och pratade om familjen. Om oss alla. Minstingen tog upp mormor och så klart drog vi igång på högsta växeln.

Vi berättade bland annat om den gången mormor skulle koka ägg. Maken är fantastiskt duktig på att koka ägg. Han får dem alltid krämiga i gulan. Mormor talade en dag om hur goda ägg han gjorde. Vi åt frukost tillsammans hemma hos oss. Som ni vet så har ju mormor ingen stressknapp i kroppen så det kan bli lite längre än vad som var tänkt på spisen. Som ärterna hon brände vid.

Av den anledningen så blev ofta mormors ägg hårdkokta. Inga studsbollar. Hon satte ju timer på äggen. Men det blev oftare hårda än krämiga. Mormor vill inte ha rinnig vita. Och så är det väl lite med oss alla. Vi tar lite extra för att verkligen inte få rinnig vita om vi inte vill ha det. Och det går då fort från krämig gula till hård gula.

Maken berättade hur han gör sina perfekta ägg. Han tar äggen. Lägger dem i kastrullen. Han använder alltid samma kastrull. Ofta samma mängd ägg. Han häller på vatten och sätter dem på spisen. När han sätter på plattan så sätter han på timern på äggen. Nio minuter.

Mormor är mycket nöjd över att fått veta hemligheten med perfekta ägg. Det går en tid och vi ska äta middag hos mamma. Vi ska äta nässelsoppa med ägghalvor. Som vanligt är mamma ute i sista sekunden. Äggen kommer fram på bordet oskalade. När vi har ätit nässelsoppa tidigare så har det alltid varit med hackade ägg blandade med smör, crème fraîche och gräslök. Men inte denna gången. Denna gången blir det ägghalvor med perfekt krämig gula.

Maken är först med att börja skala ett ägg. Det visar sig vara ganska svårt. För äggen är knappt uppvärmda. Det finns en vit fast hinna på insidan av skalet. Resten är ett rått ägg. Mormor blir alldeles förfärad. Hur är det möjligt? Hon hade ju gjort precis som hon hade fått lära sig av maken.

Maken frågar hur gjorde du då? Hon går igenom stegen. I med äggen i kastrullen. Maken frågar hur många ägg och vilken storlek på kastrullen? Mormor svarar att det var ju ganska många ägg, åtta, så en större kastrull. Hon fortsätter att hon fyllde med vatten och när hon satt på plattan så satte hon timern på nio minuter. Precis som hon fått lära sig.

Maken försöker med snäll och pedagogiskt röst förklara att det är många saker man behöver ta reda på när man kokar på hans sätt. Det första är spisen. Hur lång tid tar det innan det kokar upp? Och sedan spelar det roll hur mycket vatten och hur många ägg man använder. Så storleken på kastrullen spelar också roll.

Mormors ägg blev inte perfekt till soppan. Mormor kokade aldrig perfekta ägg efter makens recept. Kanske om maken varit där och tajmat allt att hon gjort det. Efter en tid så fick de också induktionshäll. Då hade det ännu en gång behövt att tajmas med tiden. Mormor kokade ägg på sitt egna vis. Det var lättast. På med äggen. Sätt timern när vattnet kokar. Om man missade när det började då gissade man hur länge och satte tiden efter det.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Publicerat

Inget golv igen

Jag trodde jag hade hittat golv. Men det har jag inte. För det var linoleum. Det kommer bli fläckar. Man måste polera det, gärna med medel. Det är inte vattentätt. Framför allt så blir det fläckar om du inte torkar bort vattnet. Det går att ha i kök. Frågan är om jag är så sugen på det med tanke på alla negativa aspekterna. En väldigt positiv, det är miljövänligt. En till, det går att slipa och laga.

Kolla vilka snygga färger.

Det finns jättesnygga färger. Det skulle gå att göra mönster i olika färger också. Som ni ser tycker jag om mycket färg. Och att gå från helt rött till svart eller vitt eller en blandning kommer inte jag stå ut med. För om vi ska hitta en plastmatta så är det typ det som finns att välja. Om jag inte vill ha sjukhuskänslan varje gång jag går in i köket. För mattor för offentliga utrymmen finns i färg.

Jag är inte så sugen på det. Att gå in i ett sjukhuskök. Eller skolmatsal. Eller ett kontor. Nej, jag hade hemma prover och det kommer bli fel. Så nu är jag tillbaka på ruta ett. Hur ska jag göra med golvet? Väggarna verkar lösa sig. Att jag kan göra som jag vill och det finns sådant jag vill ha. Men inte golvet. Jag vill inte ha ett hårt golv i köket. Jag vill inte ha klinker i köket. Men om jag skulle det så kan jag få det precis som jag vill.

Det är bara för att jag vill ha en plastmatta som också är vattentät. Hur skulle du göra? Tips mottages tacksamt. Jag har fortfarande tiden på min sida. Men den går fort. Snart är det dags att få in ett golv.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Publicerat

Skönaste dagen

Igår var en av de skönaste dagarna på väldigt länge. Andra dagar har varit kul, givande eller utmattande. Det har varit en salig blandning. Inget fel på någon av dagarna. Igår var det en skön dag. En väldigt skön dag.

Det fanns inget som behövde göras. Vi hade en timma extra av tid. Jag kunde vila i massor. Jag blev varm i kroppen igen. Efter att ha varit ute och tvättat stenen så blev jag ganska kall. Igår blev jag varm igen. Maken pysslade om mig som vanligt. Även om han var ute och byggde så tog han hand om mig. Jag fick frukost på sängen. Fast söndagar är hans dag att få åta vid köksbordet. Jag fick även hans dag.

Jag har kanske löst det hur vi ska ha det i köket. Det är så många olika saker som gjorde dagen väldigt skön. Angående köket så är stommar beställt. Vitvaror likaså. Det återstår, golv, väggar, tak och bänkskiva. Självklart så finns inte sådant golv som jag vill ha. Jag vill ha färg och plast. De två komponenterna går inte ihop. Jag har inte vetat om vi ska kakla eller ha stänkpanel. Tapet som skyddas mot stänk.

Många val och inga som jag vill ha. Så är det ofta. Jag vet vad jag vill ha men det finns inte att få tag på. Men jag tror jag har kommit på en lösning. Nu ska jag ringa runt lite idag och se om det går att få till det på det sättet som jag vill. Och jag tror att det går. Därför det var en så skön dag igår.

Jag fick sova mer än vanligt också. Jag sov på dagen. Det är absolut förbjudet att sova på dagen. För att jag ska kunna sova på natten. Men till slut så är kroppen så utmattad att den struntar i det. Igår fick jag sova en timma på dagen. Oerhört skönt. Och det förändrade inget i natt. Allt har varit precis lika sömnlöst som vanligt.

Idag hoppas jag på en produktiv dag. Att jag hittar alla delar som jag vill hitta. Oavsett så kommer dagen bli bra. Det vet jag för det har jag bestämt. Då blir det så.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Publicerat

Tiden

Idag får vi en timma extra på dygnet. Väldigt skönt. Jag har hoppats dock att det skulle vara slutändrat på tiden. Varför ska vi hålla på att flytta tiden en timma fram eller tillbaka två gånger varje år? Det är ju helt vansinnigt. Ingen kan må bra av det.

Kossorna mår inte bra av det. Tänk att du måste bli miljard på en viss tid. Och helt plötsligt är det inte den tiden längre. Utan du måste vänta en timma till. Nu är det inte så farligt skifte, eftersom det blir en timma tidigare. Men varför? Helt onödigt. Jag hoppas att EU kommer överens och tar bort tidsändringen. Om det blir normaltid som nu eller sommartid spelar mig ingen roll, bara det får ett slut.

Om jag skulle få välja skulle jag nog välja sommartid. Vad skulle du välja? Vad är viktigt för dig? Mycket ljus på kvällen eller mycket ljus på morgonen? Som sagt, det viktigaste är att det upphör med ändringarna för min del.

Igår blev det fixat med stenen. Jag är så himla nöjd. Nu kanske det till och med kan få bli någon form av bänk eller gunga på den sidan. Så man bara kan sitta där och vila lite när man pysslar på den sidan.

Nu boende snart på plats.
Väldigt smutsig. Behöver ett bad.
Äntligen ren och fin.
Nu pyntad med taklök, gräs och höstanemon.
Från andra hållet.
Med lite avstånd.

Jag är så himla nöjd. En stor sten som prydnad i trädgården. Jag tog dock ut meig helt och gick och halvsvimmade resten av dagen. Som tur är har jag väldens bästa make. Så han tg hand om mig med mat, godis och julmusik. Det blev dock inga popcorn. För det hade jag tänkt göra men orken var inte med mig. Fast skulle jag välja igen så hade jag valt stenen före popcorn.

Ta hand om dig. Njut av din extratimma. Vi hörs imorgon.