Josefins dagbok

Att vara sjuk är tröttsamt. Att inte kunna sova är tröttsamt. Att inte kunna sova gör en sjuk. Nu är jag trött på det helt enkelt. Att också få urinvägsinfektion hela tiden är tröttsamt. Denna gången känns det tveksamt att jag kommer kunna bli av med den själv.

I natt har det inte blivit någon sömn. I natt har det varit feberfrossa och toalettbesök. Fast jag vet att det inte hjälper att springa på toaletten så gör jag det ändå. Det blir liksom en mental sak. Det blir en frihet att sätta sig och tro på att nu kommer jag slippa att känna mig kissnödig. För nu är jag på toaletten. Men så blir det inte.

Idag blir det vetekudden och värme hela dagen. Jag behöver försöka vila. För det blev ingen vila i natt. När jag inte sover annars så blir det ändå vila för kroppen. När jag bara ligger och inte tänker på någonting. I natt blev det ingen vila. För i natt har jag tänkt hela natten.

Jag är tacksam för den stunden som blev med sömn nu på morgonen. Den kommer göra att jag orkar tills ikväll och då kanske kan sova. Det får bli mycket citron idag. Jag håller tummarna för att jag kommer lyckas att behandla det själv. Och få lite mer en en stund till sömn.

Det är tröttsamt att hela tiden få ge avkall på en massa saker som man vill göra. Avkallet idag blir omplantering av blommor. Palettblad som jag fick i början på sommaren. De vill planteras om och komma in. Just nu står de ute och hoppas på bättre tider. De har till och med slagit i blom. Så trivts har de gjort. Och då jag inte kan något har jag så klart läst på. Och även knipsat av blomställningen.

För er som inte vet så tappar bladen färg om man inte tar bort blommorna. Eller snarare de kan tappa färg. Jag vill inte chansa. Jag har en som är mörkt röd. Och en som är mörkt rosa. Vill gärna behålla dem så. Om jag bara lyckas plantera om dem vill säga. Så de kan flytta in.

Nu ska jag återgå till att vara tröttsam. Ta en alvedon mot febern och smärtan. Bädda ner mig igen och ha värmen med mig.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Vad händer i framtiden? Vi vet inte hur det ser ut imorgon. Vi vet inte vad som händer med oss. Vad händer med din ekonomi om du blir oförmögen att ta hand om dig själv? Eller ännu värre du går bort? Jag har tänkt att som gift så är det löst av sig själv. Men det är det inte. Min make får inte tillgång till något från banken bara för att vi är gifta.

Kanske är det för att jag blev sjuk som jag tänker på det. Det kan vara många saker som är anledningen. Maken har tänkt på att det ska finnas pengar om han går bort. Men det är inte det viktigaste för mig. Det är att man kommer åt pengarna. Även om det inte är så mycket det handlar om.

Säg att något skulle hända mig. Hur blir det med mina räkningar som är inlagda på mitt konto? För min man har inte rätt att utföra något åt mig. Även om han skulle ha min kod så har han inte rätt att göra något. Om någon anmälde honom så skulle han aldrig få rätt. Om jag var helt oförmögen att uttrycka mig.

Därför har jag nu upprättat två framtidsfullmakter. En för mig och en för maken. Det är en fullmakt till banken som ger mig rätten att gå in på maken konto och vice versa om något skulle hända oss. Det är alltså en fullmakt som börjar gälla först när det behövs. En fullmakt som vi ger nu när inget har hänt. Nu när vi kan uttrycka oss och det är tydligt att det är detta vi vill. Så att ingen kan bestrida det i framtiden.

Varför finns inte den frågan när man skaffar ett konto? Vill du ha en framtidsfullmakt? Det är ingen som går och tänker på hur blir det med banken om något händer med mig? För inget ska ju hända med oss, eller hur. Vi är oövervinneliga. Vi kan förbruka allt, tugga det och spotta ut det. Inget spelar någon roll, vi kan inte dö, vårt jordklot kan inte dö. Det viktigaste är här och nu.

Jag tycker att det är något som borde ingå. Och det kan vara så att det inte finns någon som du kan ge en framtidsfullmakt. Men då har du i alla fall fått tanken. En dag kanske personen finns där som du vill ge fullmakten. Och om du ger den till någon och ni sedan bryter, då är det bara att säga till på banken att den inte är giltig längre.

Jag har ordnat för oss nu. Nu kvarstår dilemmat om något händer med oss båda. Fast vi kan inte täcka upp för allt. Vi får hoppas att inget händer med någon av oss. Något annat vi har täckt upp det är adressändring av vår adress.

Vi har spärrat den på Skatteverket. Inte i fall något händer med oss. Utanför att ingen ska kunna ändra vår adress utan att vi är medvetna. Det börjar bli vanligare idag att man blir kapad på sin identitet och då ändrar adress för att få paket skickat till sig själv fast i mitt namn. Nu har vi spärrat den möjligheten.

Som sagt om det är för att jag blev sjuk eller inte det vet jag inte. Antagligen en kombination av flera saker. En sak är säker i alla fall. Jag har börjat bli lite nojig. Ännu ett tecken på ålder. Kanske ett bra tecken.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Brukar du fälla ner toalettlocket när du besökt toaletten? Brukar du dessutom göra det innan du spolar? Om svaret är ja på båda, så tycker jag du ska fortsätta med det. Till er andra: Vet du varför det finns toalettlock? Jag vet varför det finns. Det är för att man ska fälla ner det INNAN man spolar efter sig. Om man inte fäller ner så har du alla bakterier i badrummet istället för nedspolade.

I ett gram avföring, vi bajsar ofta mer än så, finns det hundratusen bakterier. Om du inte fäller ner locket så spyr dessa ut i hela badrummet. De hamnar på handduken, mattan, golvet men kanske värst ändå, tandborsten. Dessa bakterier kan överleva i veckor på toaletten. I veckor. Inte konstigt vi blir sjuka.

Vi snackar alltså miljontals bakterier som kan spruta ut upp till sex meter från toaletten om du inte stänger locket efter dig. Som lever i flera veckor efter en spolning. Och om inte det är nog att et lägger sig på allt. E-coli-bakterien är i luften i upp till sex timmar efter en spolning med locket öppet.

Mysigt. Du kan alltså gå in på toaletten och andas in lite mysiga bakterier som gör dig sjuk. Du kan vara hur paranoid som helst. Inte röra något någonstans. Eller använda handskar. Tvätta händerna. Det spelar ingen roll, för där svävar de omkring så fint i luften. Sedan när du tvättar händerna så torkar du av dig på bajsbakterierna på handduken.

Fäll ner toalettlocket. Det är inte för att vi kvinnor inte ska sätta oss direkt på ringen. Det är för att bakterier inte ska vara i hela badrummet. Enda anledningen. Den enda viktiga anledningen. Att vi inte ska bli sjuka av miljontals bakterier som flyger ut och omkring i vårt badrum.

När mina barn var små hade vi lite bekymmer med detta toalettlock. Jag hittade en film som visade på problemet. En man som går på toaletten och kissar. Han spolar, tvättar händerna och går ut. Sedan går de in och lyser med ultraviolett ljus. Mannen är med. Den sidan som är mot toaletten på mannen är täckt i bakterier. Det är överallt. Om det går så långt som sex meter kan ni själva tänka hur det såg ut. Det finns inte många toaletter som är större en sex meter på bredd, djup, längd och höjd. Det fanns alltså även i taket.

Efter de sett den filmen så har alltid toalettlocket varit stängt vid spolning. För mig har det alltid varit självklart att stänga locket. Kanske det är min mamma som lärt mig. Kanske jag bara gjort det för att jag tycker det sett trevligare ut. Kanske jag gjort det bara för att det finns ett lock. Oavsett så har jag stängt locket, alltid. Jag hoppas du gör det också. Särskilt med tanke på att det säger att de kan mäta Covid-19 i avfallsvattnet.

Ta hand om dig. Sprid inga bakterier. Vi hörs imorgon.

Vi är olika. Vi beter oss olika. Det är inte alla beteenden som man uppskattar. Det är inte alla som uppskattar dina beteenden. Ibland så är vi inte medvetna om vårt beteende. Ibland gör vi saker utan att veta om att det är ett problem. Ska vi då säga något?

Om någon är väldigt skarp i sitt uttryck och jag vet att det egentligen inte ska vara så skarpt, ska jag säga till den med uttrycket? Eller ska jag mildra intrycket för den som tog illa upp? Om det varit min äldsta son som var skarp så hade jag sagt till honom. Självklart. För han hade jag vetat att han inte visste och han hade inte lärt sig om han inte fick veta.

Antagligen är det så med alla andra också. Ändå så säger vi inget. Vi tar för givet att alla vet hur de agerar och beter sig. Varför då? För att vi vill inte vara den som rättar någon? För att vi vill inte göra någon illa? Eller är det bara på grund av oss själva, vi orkar inte konflikten?

Man kan säga till på olika sätt. Jag var i ett beteende för många år sedan som jag inte var medveten om. Jag mådde väldigt dåligt psykiskt. Jag gjorde vad jag kunde för att ta mig upp ur det hålet. Jag började att cykla. Då rensade jag huvudet och tröttade kroppen. Efter tag så började jag cykla tillammans med en annan. En som var van cyklist och hade dessutom rätt utrustning. Jag cyklade på min mammas gamla cykel.

När vi varit ute tillsammans ett antal gånger så började personen att alltid cykla om mig när vi kom till korsningar. Vilket var enkelt då jag inte kunde cykla så fort på min cykel. Men jag började ändå fundera över beteendet. Varför skulle hen alltid om mig innan en korsning?

Jag ställde till slut frågan om omcyklingen? Svaret blev allt annat än vad jag hade förväntat mig: Jag cyklar om dig innan varje korsning, för du ser dig inte för. Du cyklar rakt ut. Och jag vet inte om du skulle cykla ut när en bil kommer.

Det var en chock. När jag fick svaret så visste jag att det var sant. Jag brydde mig inte vad som hände för att jag mådde så dåligt. Jag var inte medveten om att jag gjorde det dock. Jag behövde att någon berättade det för mig. Sedan tänkte jag på det. Jag tänker på det än idag faktiskt. Att se mig för så att jag inte tar skada.

Jag var inte medveten om mitt beteende. Jag behövde att någon berättade för mig. Hur ofta är det så? Att någon måste göra oss medvetna om vårt beteende fast ingen gör det? Alldeles för ofta, skulle jag tro.

Jag vet inte vad som hade hänt om jag inte hade blivit medveten om mitt beteende. Kanske inget. Kanske allt. Kanske hade jag blivit medveten vid en nästan krock och då ändrat mig. Jag är oerhört tacksam för att jag blev medveten innan något hemsk hände.

Vi vet ju aldrig vad för hemskt som kan hända. Och att vi mildrar för den som blir utsatt för ett beteende som inte är helt okej, det är bra. Vi vet inte vad som händer annars. Men vi kanske också ska ta modet till oss och våga säga till den som beter sig illa. Den personen kanske faktiskt inte är medveten om sitt beteende.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon. Jag lovar.