Josefins dagbok

Jag har inte semester. Men nu är jag på semester. Covid-19 pågår och att resa nu ska man göra med försiktighet. Jag åkte tåg igår. Hela dagen. Jag vet inte om det är rätt. Jag kanske skulle varit hemma egentligen. Men samtidigt så måste man överleva rent psykiskt och Sverige ekonomiskt. Som vanligt när jag åker med SJ AB så vill jag läsa det baklänges.

Det började med en och en halv timmas försening innan jag ens lämnat perrongen. Tre minuter innan tåget ska komma så skickar SJ ett sms och ber om ursäkt. De bjuder på en bulle och kaffe. Det är ju fint men den bjuds på från Pressbyrån. Vem hinner springa till Pressbyrån när det är tre minuter kvar tills att tåget ska komma? Nu blev det framflyttat så jag hade faktiskt åtta minuter på mig. Jag struntade i bullen och kaffet. Maken fick däremot bulle och kaffe från Pressbyrån.

De har haft en och en halv timma på sig att skicka ursäkten. Det är alltid så med SJ. De ger dålig info om vad som hänt. Fem till tio minuter innan preliminära tiden så ändras tiden igen. Eller så ändras den inte och då vet man att man ska gå till perrongen. Det är inte alltid det ropas ut att nu kommer faktiskt tåget. Utan dem förväntar sig att man står på perrongen. Som den gången när jag stod ute i smällkalla vintern i Stockholm och de flyttade fram fem minuter i taget i fyrtiofem minuter. Då höll jag på att frysa ihjäl. Gick in och kände att nu kom tåget. Springer tillbaka och då höll tåget på att fyllas. Inget utrop den gången. Kan säga att det var massor med människor som gått in och värmt sig som inte kom med.

Jag hade tre byten igår. Eftersom det är banarbete, så klart. Alla dessa missade jag. Jag fick ett nytt tåg som jag skulle med istället. Då blev det bara ett byte istället. Det är ju skönt. Men jag blev tre timmar sen dit jag skulle. Det är mindre skönt.

Sedan kommer vi till Folkhälsomyndighetens rekommendationer, vi ska hålla avstånd. Jag bokade biljetten när det var en plats ledig bredvid för att kunna hålla avstånd. Men det tog de bort den 1 juli. De tycker de håller avstånd ändå tydligen. Att man då får åka med ett tåg som man inte har platsbiljett på. I en vagn där alla andra som missat sitt tåg får åka i. Då blir det problem. För så klart var det inte bara för ”oss” som missta anslutningar. Det fanns dem som var bokade där också. Vilket innebar en knökfull vagn.

Resvan som jag är tog jag plats vid handikapplatsen. Där brukar det vara obokat. Så även denna gången. Bakom sätet var toaletten och utrymme för en rullstol. Bakom sätet åt andra hållet var entrén. Så där satt jag och en kille diagonalt och kände oss ganska så distanserade. Jag spred ut mig med mina långa ben så att ingen kunde tro att de var välkomna att sitta framför mig. Jag hade hävdat pandemi, men det behövdes inte. När killen kom så spred han också ut sig på sätet bredvid så det var en tom plats. För att förtydliga det var en bordsplats med tre säten, jag satt ensam på min sida.

Nu är jag framme och det är det viktigaste. Jag ska njuta och ha semester några dagar. Bara vara och inte tänka på något. Njut av dagen, ta hand om varandra och visa förståelse och viktigaste, håll avstånd.

Jag letade efter tvättmaskin och maken tvättade. Eller först så åkte vi på jakt efter en maskin. Men ni ska inte tro att den butik som har maskiner hemma hade öppet. Så klart så har de stängt lördagar på grund av covid-19.

När vi besökt den som hade öppet (en vill vi inte gynna, så de fick inget besök trots att de hade öppet) och tagit reda på att de inte hade något för oss, då blev det datorn. Jag la ner någon timma på vad vi vill ha. Med vi menar jag jag. För maken tvättar inte. Han diskar.

Igår tvättade han dock. Den maskinen som var istoppad tog han hand om. Han fyllde på med vatten och tömde den på vatten. Många gånger. Sedan snurrande han på trumman för hand. Och så höll det på. Allt fungerar alltså förutom att trumman inte rör sig. Det sista fick bli i tvätthon. Centrifugeringen blev makens händer.

Nu har nästan hela dagen gått. Det har nästan regnat och haglat hela dagen. Jag har suttit under en filt med en tekopp och datorn. Maken har tvättat. När det var dags för att hänga tvätten så kom solen fram. Det var tur. För även om maken har bra händer så blir det inte riktigt som en centrifugering.

Nu är en maskin beställd. Från en butik på grannort via telefon. De är jättebra. Jag tycker det är tråkigt att vi inte har dem hos oss. På onsdag kommer den nya självdoserande tvättmaskinen.

Det finns så mycket finesserna nu att jag höll på att få krupp. Vad vill man ha och vad behöver man? Jag ville ha stor trumma. Och när jag insåg att det fanns maskiner som doserar tvättmedlet själv så var det ju tvunget. Jag doserar lätt för mycket.

Den nya maskinen gör typ allt. Den inte bara tvättar sig själv, den har ångtvätt, den har ulltvätt, den har snabbprogram på 15 min och den tvättar vanligt, plus de andra elva programmen. Den stryker inte men nästan. Den ska tydligen kunna ställas in för mindre skrynklor med hjälp av ångan.

Detta ska bli mycket spännande. Vi hade dock verkligen inte behövt utgiften nu. Men den var ändå väntad. Det började med diskmaskinen. Nu är bara resten att vänta. Jag gissar att allt är från 90-talet någon gång. De lever på övertid alltså.

Om du vill ha proffsig hjälp och fantastisk service så ska du handla hos Elon i Tranås. De har ett stort utbud och är kunniga på sina varor. Sedan att de hade 1000 kr i rabatt på just den maskinen jag ringde om, det var ju ett stort plus.

Ta hand om er!

Nyttan kan påverka dig till att göra saker som du egentligen inte orkar. Lite som plikten. Plikten gör att du får dåligt samvete om du inte gör det som är normen eller regeln.

Jag har fått ganska mycket gjort denna veckan. Mest på grund av nyttan. Nyttan av att vi får det färdigt. Jag hade velat påbörja mitt planteringsbord också. Men det fanns det inte ork eller väder för. Det har regnat hela veckan. Igår var det upphåll på dagen sedan kom det på eftermiddagen.

Igår så grävde jag. Jag grävde upp intill grannens garage. Jag (maken hjälpte lite också) satte cortenkant och fyllde på med sjösten. Maken höll på att mäta och göra mallar till altanen. Vi var på samma ställe. Han är så gullig som ska komma och hjälpa mig. Det är mycket lättare att lyfta en tre meters-plåt på två än på en.

Jag tvättade också igår. Lakan. Vilket var synd. För sista maskinen så centrifugerade den inte. Jag misstänkte att något var illa. Så illa att den lagt av helt. Idag när jag ska tvätta kläder så kan jag bekräfta att det var så illa. Maskinen går igång. Den tömmer ut och fyller på. Men när trumman ska börja snurra, då står den bara still.

Vi behöver alltså köpa en ny tvättmaskin. Vi kan inte klaga på denna. Den ingick med huset. Den var inte ny då. Vi trodde att den skulle behöva bytas ganska snart. Men den höll i tolv år. Det får vi vara nöjda med.

Idag blir det till att kolla på vad som finns i tvättmaskins-väg. Har ni några förslag? Vad ska man tänka på när man kollar på ny maskin? Jag vill gärna ha stor trumma. Så man får in en matta eller täcken och sådant stort.

Vi har också i veckan haft smörrebröds-dagar. Jag har inte bilder på alla. De flesta har varit på riktigt mörkt rågbröd. Det har varit tonfisk och räkor bland annat på. De har jag också bilder på. Med dessa önskar jag er en strålande dag. Ta hand om er!

Det mesta av vår hjärna används inte. Vi nyttjar cirka tio procent. Vad är det som gör att vi inte kommer ihåg allt som hänt oss? Skulle vi bli galna av att komma ihåg?

Vi kommer ihåg sådant som vi vill glömma. Sådant som vi kanske önskar att vi aldrig skulle gjort. Eller sådant som är jobbigt att komma ihåg, som att någon har gått bort i familjen. Det kommer vi ihåg, men glömmer sådant som vi vill komma ihåg.

Minnet kan vi träna upp. Vi kan bli bättre på att minnas. Men ändå så är det kvar, att vi minns det vi inte vill och glömmer det vi vill.

Minnena är det som formar oss. Om jag hade glömt allt jobbigt som jag gjort i mina dagar så hade jag inte försökt att vara mitt bästa jag idag. Jag behöver inte komma ihåg alla glada och trevliga minnen för att vara mitt bästa jag.

Om vi kom ihåg alla våra bra och glada minnen men bara vissa av de jobbiga, då hade vi ändå inte varit vårt bästa jag. Då hade det glada tagit över från det som inte varit bra.

Även om det smärtar att komma ihåg vissa saker så hjälper det oss i livet. Det hjälper oss från fel till rätt. Det hjälper oss att bli den person vi är. Ibland får vi jobba på att komma ihåg varför vi kommer ihåg.

Utan vårt minne och våra minnen så är vi bara ett skal. Vårda dina minnen. Både de dåliga och de fina. För du är du och det är du av en anledning. Ta hand om dig!

Genom tiderna så ändras idealen. Inget konstigt med det. Min fråga är vilket ideal har vi nu? Och om vi som är äldre tycker det är fel ideal så har vi bara oss själv att skylla. Det är vi som gjort att det är detta ideal som gäller nu.

Jag har tänkt på det ganska mycket och det är de långa ögonfransarna på alla unga tjejer. Lösögonfransar har funnits länge. Skillnaden nu är att du kan få dem permanent. De limmas fast på dina egna fransar. När du tappar din frans så tappar du också lösfransen.

Hur långt är vi beredda att gå för att uppfylla idealen? Att sätta fransar är inte billigt när det görs på salong. Det är inte säkert om du görs det på dig själv. På 60-talet så strök tjejerna sitt hår med strykjärn för att få platt hår. Det var billigt men inte helt säkert.

Vi är beredda att göra ganska mycket för att uppnå idealen. Ett ideal som någon annan har bestämt är fint. Ett ideal som någon bestämt för att tjäna pengar. För ofta är det genom modet som vi får våra ideal. Någon som vill sälja något gör bilder av det för att vi ska köpa.

Att ha långa ögonfransar är något alla kan ordna. Även om det inte är så säkert. Det är svårare att bli smal. Ett annat ideal som varit länge. Lite för länge. På romartiden var idealet att du skulle vara överviktig. Men då vi lever i en tid när mat är billigt så blir idealet att du ska vara smala. Kanske just för att alla kan bli överviktiga.

Självklart generaliserar jag. Alla kan inte bli överviktiga men jag menar att om maten hade varit svårare att kunna få ta på så hade det antagligen varit finare att väga mer. Jag får ofta kommentarer vad smal och fin du är! Jag svarar oftast tack på det. Men det känns konstigt. Varför är jag fin för att jag är smal?

Jag har använt lösögonfransar. Jag har funderat på att skaffa permanenta också. Frågan är om det har varit jag som velat eller jag bara varit påverkad av idealet? Antagligen det sista. För vi alla påverkas. Även om vi går vår egna väg. Kanske till och med påverkar andra till att ändra sina val. Påverkade blir vi ändå.

När du gör ett val idag. Tänk på vad du väljer. Går det på automatik eller vet du varför du gör valet? Med det önskar jag er all en härlig dag!

Idag har brorsonen konfirmerat sig. Vi har varit med både digitalt och fysiskt. Och i veckan ska jag och mamma kolla in det digitala tillsammans.

Det är skönt att det går att hitta vägar för att kunna umgås trots allt. Mamma fick vara dessutom vara med en stund via video för att gratta den minsta av barnbarnen. Det var stimmigt och stökigt precis som det ska vara. Vi gick iväg lite också och pratade bara med konfirmanden.

Han verkade nöjd men trött när vi lämnade sällskapet. Nu sitter vi bilen på väg hem i ett regnigt Sverige. Vi har passat på att ta minnesvägen hem. Vi har pratat om tider som varit, både som vi haft tillsammans och innan.

Äldsta sonen är mindre glad över att vi kommer hem så sent. Han trodde att han skulle hinna få hjälp innan vi åkte i fredags. Nu får hjälpen bli imorgon. Vilket egentligen var deklarerat tidigare i veckan. Antingen innan fredag eller så blir det måndag. Livet går vidare…

En härlig fortsatt söndag och snart ny vecka, med eller utan regn, det blir som vi bestämmer. En bra vecka.

Borde vi resa i Sverige fast vi får? Nu har semestrarna börjat på riktigt och vi vill få ombyte. Många väljer att resa inom Sverige men även utanför. Vad händer om vi blir sjuka? Ska vi ta oss hem omgående? Om vi är hemma är risken lika stor att bli sjuk eftersom man måste köpa mat. Men man är i sin region.

Det satt vi och pratade om igår. Vi är på besök hos min bror. Mitt brorsbarn ska konfirmera sig och vi är här för att uppvakta. Det är inget i kyrkan för oss. Det är två anhöriga per konfirmand som gäller där. Vilket är bra. Jag tror att risken inte är så stor att någon av oss blir sjuka. Vi är här i två nätter. Mest troligt så visar vi symptom hemma om vi skulle bli det.

När du åker bort på semester åker du ofta längre än två nätter. Om symptom visar sig ska man åka hem omgående då? Tänk om det bara var kylanläggningen i bilen som gjorde det? Vart går gränsen? Och hur många tänker på vart gränsen går?

Jag hoppas och önskar att alla reser förståndigt. Vi behöver resa, både för ekonomin och för vårt förstånd. Jag ska njuta av vårt besök här. Jag lovar att tvätta mig och hålla avstånd. Tan hand om dig och njut av dagen!