Jag höll på att sätta upp en markduk runt altanen. För att växter inte ska ta sig in under. Jag håller på i godan ro när det låter som något skrapar. Jag stannar upp och lyssnar. Men det hörs inget. Det var nog bara inbillning. Jag fortsätter, då skrapar det igen och duken rör sig från andra sidan. Jag hoppade högt (inombords) och tänker dem mest konstiga sakerna. Som att det är en grävling på andra sidan.
Jag springer runt för att kunna se in under altanen. Jag ser inget så klart. Det är mörkt där under och jag inbillade mig ju bara. Jag fortsätter att sätta upp duken. Då börjar det ingen. Och fortsätter. Det är något på andra sidan som slår på duken. Då förstår jag utan att titta så vet jag att det är en av alla katter som vi har här. Han ser mig igenom och försöker ta eller slå mig.
Maken kommer presis när katten har en paus. Då börjat han igen, katten alltså. Maken hoppar inte högt inombord. Han skuttar till på riktigt. Jag säger att det är en katt. Gissa vem som ska jaga katten. Maken. Han försöker att jaga bort katten med diverse hjälpmedel för att nå katten. Det går så där, kan jag säga. Maken får ge upp. Katten är kvar.
Till slut är jag färdig med duken. Då är det inte roligt för katten längre och han går. Katten lämnar andra sidan. Jag kommer in på andra sidan. För jag är klar. Ibland känns det som att jag är på andra sidan fast jag inte är det. Denna gången kändes det så och jag var det. Klar alltså. Ibland känns det som jag är på ANDRA sidan, fast jag inte är det. Död alltså. Då är jag bara helt mörbultad och hjärnan fungerar inte. Denna gången var jag på rätt andra sidan.
Jag är lite trög men så kan det vara ibland. Inatt har det varit en h*** natt. Men jag får skylla mig själv. Det är för att jag grävde igår. Jag tyckte ändå att jag var duktig och bara grävde lite. Jag tog bort grästuvorna och tre skottkärror jord. Jag tänker inte avslöja hur många kärror grästuvor det var.
Maken var med och slängde allt på trädgårdsavfall på tippen. Det som var problemet kanske var att jag hittade en rot. För det var ett träd där innan. Vilket jag visste eftersom det är vi som kapat det. Det gjorde vi när den andra uteplatsen försvann i samband med dräneringen av huset. Det gick åt ett spett mig och hjälp från maken. Till slut så kom den loss.
Idag hade jag tänkt att fortsätta gräva. Eftersom jag var så duktig igår och inte gjorde allt. Jag får se vad kroppen orkar. Kanske i eftermiddag. Jag fortsätter med mottot att träning är bra. Även enligt min läkare.
Före grävningEfter grävning av tuvor. Roten är kvar och spettet med.
Snart finns både thujor, bärbuskar, blommor och framförallt plintar på plats. Vi hade tänkt göra med markspjut. Men nu har jag en tanke kring att det ska bli pergola över för skugga. Så då blev det plintar och grövre stolpar. Vi får se hur det blir med pergolan. Det kan bli det nästa år. Nu är det möjligt utan att behöva göra om allt.
Jag önskar dig en fin dag. Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.
Vi har drygt 832000 personer döda från covid-19 i hela världen. Det är oerhört tragiskt. Och säkerligen så är det fler ändå. Finns säkert ett mörkertal. Och det spelar ingen roll, det är alldeles för många som behövt sätta livet till i covid-19. Vi är i den åttonde månaden på året. Och covid kommer finnas kvar. Kanske för alltid.
Det är bra att vi söker efter vaccin. Det är bra att vi har restriktioner. Frågan jag ställer mig är: Varför är vi inte lika snabba och handlingskraftiga när det gäller klimatet? Vi har vetat i decennier att klimatet lider. Ändå gör vi inget eller ytterst lite.
Jag gissar att människor har ställt om sina liv på grund av covid ganska mycket. I vissa fall kanske drastiskt. Vilket skedde snabbt och utan diskussion. Vi bara gjorde det. Det var självklart (för dem flesta) att göra ändringarna. Det gäller ju våra liv. Men för klimatet så är det inte självklart (för dem flesta) att göra ändringar för klimatet.
Varför är det så?
Jag kör för mycket bil. Men jag flyger mindre. (Vilket alla gör just nu.) Om jag behöver flyga så försöker jag att kompensera det med tåg andra tillfällen. Och ni som känner mig vet att tåg och jag är inte kompisar. Men jag försöker tänka på det för klimatet. Jag äter annat kött. Jag äter mer vegetariskt. Jag planterar en massa här hemma. Jag försöker låta bli att köpa nytt. Om jag måste så försöker jag kompensera.
Ett exempel är vårt kök. Det är från tidigt sjuttiotal. När vi flyttade in så bestämde vi med en gång att det får vara tills det inte går mer. Och nu börjar vi hamna där. Tolv år senare. Maken och jag är överens om nu att kylen håller på att ge sig. Men den får gå tills den dör. Stommar och annat håller på att vittra lite varstans. Men det sitter ihop.
När det väl blir nytt kök så kommer det vara med hållbarhet i tanken. Det ska hålla länge. Det kanske går att återvinna vissa delar av de gamla skåpstommarna. Jag vet att andra tänker så här också. Dock alldeles för få. Och kök är fortsatt ett bra exempel. För vad är det som oftast renoveras i hus? Vad är det som ryker ut först när ett hus byter ägare?
Vad är det som gör att vi kan tänka oss att göra alla dessa snabba och handlingskraftiga ändringar för covid men inte klimatet? Ingen flyger, eller nästan ingen. Trots att det är konkurs som hotar för flygindustrin. Ingen kan dock tänka sig att göra det för klimatet skull. Då lyfts aspekten med att konkurs hotar. Jag tycker det är märkligt. Märkligt att vi inte bryr oss om att klimatet far illa. I slutändan så betyder det att vi alla dör. Då är det miljarder vi pratar. Inte miljoner.
Vad behöver det till för att vi ska förstå? Om inte covid kan visa oss tillräckligt, så vad behövs? Under denna pandemin så har det blivit väldigt tydligt vad som krävs för att klimatet mår bättre. Ändå väntar alla bara på att få ge sig iväg på flygsemester igen.
Fast detta är bara mina tankar. Kanske är de helt oviktiga. Vad vet jag. Jag är bara en människa som lever i vår värld tillsammans med en massa andra människor.
Jag önskar dig en bra dag. Ta hand om dig och klimatet. Vi hörs imorgon.
Snart, eller inte, men det blir klart steg för steg. Igår så hämtade jag växterna. Jag fick ner växterna i badkaret. Övriga växter får dröja lite. Jag måste orka gräva innan. Svårt att plantera något utan att ha en rabatt. Men växterna finns hemma nu. Ett steg närmre.
En del blev det.
Thujorna och kameleontbuskarna var det som jag beställde. Sedan hade vi pratat om vildvin och lite annat i. Men när jag varit hemma och grunnat så blev det inget vildvin. Det blev björnbär. Om jag ändå ska försöka få till kiwi på kameleontbusken så kan jag försöka med björnbär också. De ska alltså växa tillsammans på insynskyddet på nya altanen. De växer lite fortare än vad thujorna gör. Därför blir det olika. Samtidigt är det kul med bär och variationen.
Nedanför bärbuskarna ska det vara alunrot och rudbeckia. Samma som jag har i den andra rabatten. Allt för att få en helhet i trädgården. Då kommer det också bli lite blomning och fint nertill. Annars hade det blivit sten eller bara kalt. Jag valde blommor. Rudbeckia är också väldigt tacksamma för humlorna. Vilket är bra. Jag försöker tänka på den biologiska mångfalden när jag håller på i trädgården.
Jag tror det kommer bli bra när det är klart. Som sagt, jag ska bara orka gräva också. Men badkaret planterade jag i. Och det blev bra. Det är numera vintergröna, stjärnflocka, flocknäva, japanska sockblomma, brunnera och allium i. Det ska också i en vintergrön murgröna. Som kan klättra upp på spaljén (trappräcket). Det syns inifrån altanen också. Då spaljén är på altanstaketet.
Murgrönan ska vara bakom alliumen.
Jag vet inte vart jag ska ha skoporna på räcket. Mitt skrotupplag ligger ju vid sidan om. Där jag ska ha mitt planteringsbord. Det blir nog ett nästa år. Eller senare i år. Jag måste gräva först.
Mina växter som inte är planterade ännu.
Jag vet inte riktigt hur jag ska göra med björnbären. Om man läser på så säger experterna att man ska klippa ner de vid plantering. Till 50 centimeter ovanför jord. Men samtidigt så säger de att man ska klippa bort efter skörd. Och nu är det ju skörd. Är 50 centimeter när man planterar på våren? Ska jag vänta eller ska jag klippa?
Jag köpte också höstsilverax till mina stora krukor. Som ska stå under carporten. Nu vet jag dock inte om jag vill plantera längre. För de måste ju flyttas när vi ska lägga stenarna. Vad ska jag då göra med mina höstsilverax? Köpa en annan mindre kruka och plantera i under tiden? Och sedan nästa år göra det på rätt ställe när jag kan placera ut krukorna? Alla dessa beslut.
Ta hand om dig. Idag är en fin dag. Vi hörs imorgon.
Maken och jag, vi är inte överens. Vår tvättmaskin gick sönder i somras. I mitten på juli. I höstas gick vår diskmaskin sönder. När diskmaskinen gick sönder var allt frid och fröjd. Maken och jag var överens. Även när tvättmaskinen gick sönder var vi överens.
När diskmaskinen gick sönder sa maken att han diskade för hand ett tag. Då kunde vi fundera på hur vi skulle göra. Vi var överens. Han diskade för hand, i tre veckor. Sedan gav han upp. Vilket jag förstår och vi var överens om att vi behöver en ny diskmaskin.
När tvättmaskinen gick sönder så sa maken att han tvättar det som låg i maskinen och jag fixar en ny tvättmaskin. Vi var överens. Jag fixade en ny och han tvättade i lika många timmar som jag letade efter en ny tvättmaskin.
Innan någon av dessa maskiner gick sönder så började vi att märka det innan. Maken mest på diskmaskinen och jag mest på tvättmaskinen. (Eller bara jag på tvättmaskinen. Maken tvättar inte, han diskar.) Nu är det så att det har börjat att märkas på kylskåpet. Och det är nu vi inte är överens. Maken menar att det brukar vara så på sommaren. Jag menar att det har aldrig varit så i denna omfattning.
Vårt kylskåp fryser vår mat. Och maken har rätt. Det har hänt även tidigare. Då har det varit väldigt varma sommardagar och många har öppnat och stängt kylen. Då har det kunnat hända att något som varit nära bakre delen, har frusit. Nu är det inte varma sommardagar längre. Det har inte varit varma sommardagar hela sommaren. Vår kyl håller på att dö.
Jag vill dock inte ha rätt. Jag vill att maken har rätt. Vi har inte tid, pengar eller ork att fixa med ett kylskåp nu. Tyvärr har maken börjat inse att vår kyl inte mår bra. Han har hela förra veckan försökt att ställa in den så att den inte är för varm. Eller för kall. Och när han hittar en bra inställning så hoppar den iväg. Antingen till varmt eller kallt. Nu pendlar den mellan fem och åtta grader. Med risk för frysning om det står långt in.
Risken är överhängande att vi står utan kylskåp snart. Det blir inte bättre av att jag trycker in ett kärl i ugnen och fastnar i värmerslingorna. Vi var två personer som löste det. Att få ut den alltså. Utan att slita med hela ugnsinredningen. Så nu är risken stor att vi snart behöver en ny spis. Jag hoppas att det är det enda. Att inte huset brinner ner för att spisen kortsluter.
Om kylskåpet går sönder så får vi använda vår extra kyl i källaren. Vårt kylskåp som vi hade på kontoret. Nu har vi inget kontor av flera olika anledningar. Men kylskåpet är kvar. Det kan vi använda. Det är dock inget stort kylskåp. Vilket innebär att det är inte hållbart i längden. Som makens handdiskning när diskmaskinen gick sönder. Det går ett tag.
Vi har också en frysbox i källaren. Den införskaffades när vi skulle ha fest. Så att vi kunde laga mat till en hel drös människor och förvara maten innan festen. Den frysen går att göra om till kyl. Då tänker ni snabbt att vad bra. Då flyttar vi upp blåbären (som är det enda i frysen) till frysen där uppe, och gör en kyl av den. Då är det längre hållbart.
Eller inte, för om kylen håller på att lägga av. Tror ni inte att frysen från samma tidsepok, kommer lägga av samtidigt som kylskåpet? Det tror jag. Trots att det är avfrostat och omskött så tror jag det. Då behöver vi också frysen i källaren. Det är ju egentligen inte synd om oss. Vi har backup. Det är inte många som har det. Men vi vill inte behöva använda backupen. Vi vill göra klart vårt förråd så att vi har någonstans att göra av allt.
Vi får se hur det blir. Och om kylskåpet inte lägger av inom rimlig tid så kommer maken att bli neurotiskt av att behöva kolla kylen hela tiden. Då föredrar jag att leva med backupen. Att leva med vetskapen att något kommer att hända kan vara värre än att det händer.
Igår blev det blåbärsbullar. För att jag var sugen på det. Jag är ju inte sugen på godis längre. Då blev det bullar när suget slog till. Och goda var dem. De blev klara sent. Men det gjorde inget eftersom det var fredag. Hela familjen provade när de var klara.
Blåbärsbulle med vaniljkräm och mandelmassa. Smarrigt.
Igår kom också mina växter. Jag skulle behöva åka och hämta dem. Tyvärr är det inte en enda centimeter grävt för dem där växterna. Och min kropp håller på att stänga av. Det ska regna hela dagen. Och det kanske är bra. För då hämtar jag växterna men låter bli att gräva. Min psoriasis håller på att sprida sig ut i ansiktet från öronen. Det är ett tecken på att jag ska ta det lugnt. Eller vad säger ni?
Spännande att se vilka växter som följer med mig hem idag. Jag återkopplar imorgon om det. Tills dess så önskar jag dig en underbar dag. Njut av livet. Du lever varje dag och dör bara en gång. Vi hörs imorgon.
Men en med lite på agendan. Jag har överarbetat mig (igen). Jag behöver en helg med vila och åter vila. Det är svårt när det är så mycket som måste göras. Och även om inget måste göras i renoveringen så måste man finnas.
Man måste leva. För att leva måste man äta. För att äta måste man handla. För att handla måste (bör) man ha kläder på sig. För att ha kläder på sig måste man tvätta. Och så fortsätter det. Det finns ingen hejd på vad som tar på krafterna när man inte får sova och mår bra. Ibland så är det jobbigt att bara finnas.
Men det ska bli en bra dag idag. Och det kommer det bli. Av den enkla anledningen att jag bestämmer det. För jag har det bra. Igår fick jag äta kräftor igen. Mammas sambo var kocken och bjöd oss på kräftorna. jag älskar kräftor. Väldigt bra är också att maken inte gör det. Han får äta mer av det som är innan. Sedan kan han hälla upp dryck och bara vara sällskap. Och fler kräftor till mig.
Minstingen tycker om kräftor också. Vi hade lyx igår.
Idag ska jag ta hand om skalen. Det får bli skaldjurs- eller fiskgryta idag. Allt för att nyttja kräftorna till fullo. Det blir lyx idag med. Vi har det bra. Vi har det lite för bra. Det är lätt att se allt det dåliga när man har det så bra. Jag försöker att se allt det fina vi har. Allt det fina vi presterat och presterar. Jag försöker att alltid ha en bra dag. För det är jag värd. Jag är värd att få njuta av allt det fina vi har och gör.
Du är också värd att få må bra. Även om kroppen inte mår bra så kan du må bra i huvudet. Jag hoppas att du kan se det och njuta av dagen. Vi hörs imorgon.
Det blev en bra dag igår. Precis som jag sa. Det brukar bli som man bestämmer sig för att det ska bli. Det brukar bli som man tänker. Så att tänka att det blir en bra dag är att föredra mot att tänka att det blir en dålig dag.
Igår var en bra dag. Grävningen blev klar. Lätt. Det tog fyra timmar för dem. Om jag skulle grävt det för hand skulle det tagit fyra år. Jag överdriver kanske lite. Men det skulle tagit lång tid. Dessutom att frakta bort all jord. Det blev flera stora släp på grävaren. På vår släpkärra hade det nog gått åt tio vänder om inte mer. Kanske det dubbla ändå. Nu är det klart och nu kan vi lägga plattor. När tiden finns.
Garageplats till slåpkärran.Klart på framsidan.Före grävningen på baksidan.Efter på baksidan.
Nu har vi lite till att jobba med. Det var bra att det regnade också. För när man paddar så blir det bättre packat i bärlaget. När vi kom till mamma så regnade det inte längre. Det underlättade när vi fraktade all maten mellan bil och altan. Men annars hade det heller inte spelat någon roll.
Kräftkalas på gång.
Mamma var mycket nöjd med att vi kom. Hela bunten. Det var en bra dag. Av kantarellomeletten så gick det ner två portioner. Hon brukar aldrig ta om nu för tiden. Inte för att hon inte tycker om det utan för att hon inte är så stor i men längre. Men kantarellomelett slank det ner mycket av. Det slank även ner en del kräftor. Trots att hon meddelat att det behövdes inte. Men kantareller behövdes.
Maten höll sig också varm. Jag gjorde i gjutjärn för att de håller sig varma länge. Jag fraktade dem på frigolit med handdukar runt. De stod också på bordet på frigoliten. Det fungerade över förväntan bra. Det var en bra dag igår. Mamma var nöjd och vi var nöjda. Äldsta sonen och minstingen började frysa lite på slutet men det överlevde dem. Mamma hade mycket kläder på sig så det gick bra för henne. Äldsta sonen ordnade att hon fick filt också efter maten.
Även om gårdagen inte var så pratsam för mamma så såg man att hon var nöjd. Och när vi skulle gå så säger jag som vanligt: Jag älskar dig mamma. Då blev det en hel mening till svar: Jag gillar dig också. Igår var en bra dag. Så skönt.
Idag ska också bli en bra dag. Vi har saker att göra så att fylla dagen blir inget problem. Ta hand om dig. Du är lika viktig idag som igår. Vi hörs imorgon.
Idag känns det som att hösten är här. Det regnar och är ruggigt. Igår var det fint väder och svalare men fortfarande varmt. Solen värmde gott när man var ute. Idag håller de på att gräva upp vår tomt. Vi ska ha ett tak till släpkärran. Och jag orkar inte gräva mer.
Eller jag kommer ju få gräva mer när altanens golv är klart. Då ska det göras en nio meter lång rabatt. Så lite till gräva blir det. Men detta grävandet är på tjugo kvadratmeter. Det ska grävas bort djupt för att lägga bärlager så att det blir stabilt med plattorna sedan. Släpkärregaraget är tänkt att det ska göras i höst. Men när de ändå är här gräver så får de gräva lite till.
På baksidan ska det också läggas plattor. Det kommer läggas plattor någon gång när tid och pengar finns. Det är ca trettiofem-fyrtio kvadratmeter. Jag orkar inte gräva mer! Det räcker med att jag grävt bort hela hörnet och lagt sjösten. Det räcker med att jag grävt utmed hela kortsidan och lagt sjösten. Det räcker att jag grävt plinthål till altanen. Det räcker med att jag grävt utmed hela grannens sida och lagt sjösten. Det räcker att jag grävt för badkaret samt planteringsbordet. Det räcker nu.
Eller inte. Jag skulle ju visst gräva nio meter till. Men sedan räcker det. Jag orkar inte mer. Eller, hur mycket orkar man egentligen? Vart går gränsen? Grävandet har ju varit bra för kroppens fysik. Jag har varit tvungen att röra på mig. Jag har använt muskler som jag inte använder i vardagen. Träning är en av de viktigaste beståndsdelarna för min hälsa just nu. Inte bara enligt mig utan även enligt min läkare.
Att röra på sig är bra för alla. Vi rör på oss för lite. Så att då vara tvungen att gräva kan ju vara bra. Men sextiofem kvadratmeter och djupt. Där går gränsen för mig. Maken gör så mycket annat, så att han skulle hjälpa till med det är inte rimligt. Någonstans måste vi bli färdiga och då behöver vi hjälpas åt, på alla ledder.
Idag blir en bra dag. Trots att det är regn och höst. Idag blir det grävt. Idag ska vi åka till mamma. Det blir kantarellomelett. Mamma har önskat. Så det blir middag ute idag. Under tak som tur är. Vi valde dag efter hur vädret skulle vara. Förra veckan så var idag en fin dag. När tiden gått så är idag den enda dagen med regn denna veckan. Men kantareller och regn går bra ihop. Vi får bara klä på oss tillräckligt. Det svåra blir att hålla maten varm.
För vi måste ju ha med maten färdig. Vi kan ju inte låna och värma hos mamma. Det är besöksförbud (ja, fortfarande, trots att jag meddelade tidigare att det vore bättre för alla att häva det.), därför måste vi vara utomhus. Utan att röra vid varandra. Men kantareller blir det. Omelett blir det. Lite annat blir det också. För idag är en bra dag.
Ta hand om dig. Det är det enda du behöver tänka på, att ta hand om dig. Då blir allt väl. Vi hörs imorgon.
Tänk om du behövde fly. Fly för att överleva. Tänk om ditt hemland är i krig eller din dotter riskerar att bli bortgift. Tänk om dina åsikter inte är godkända och du riskerar att bli dödad för dem. Tänk om du behövde fly. Fly från ditt hem och dina nära och kära. Din plats på jorden där du tidigare var trygg. Tänk om du behövde fly.
Tänk om Sverige var platsen där du inte är trygg. Tänk om det var så i här att du inte fick ha dina åsikter. Tänk om du inte fick vara dig själv med vilken sexualitet som helst. Tänk om du inte fick jobba för att du är kvinna. Tänk om du inte fick gå ut och handla ensam för att du är kvinna. Tänk om bomber föll på gatorna och kanske i ditt hus. Tänk om…
Vi kan inte tänka om. Vi kan inte förstå vad det innebär. Vi kan höra orden men inte förstå innebörden. Vi kan inte förstå vad det innebär att lämna sitt hem och inte få med sig allt. Vi kan inte förstå vad det innebär att lämna nära och kära och fly ensam. Vi kan inte förstå hur det är om bomber faller runt omkring oss. Vi kan inte förstå om vi inte varit med om det.
Tänk om du då hamnar i ett land som Sverige, när du flytt. Tänk att du har kommit till ett land som bryr sig om dig. Tänk att du har kommit till ett land som har lagar och regler som fungerar. Tänk att du har kommit till ett land där alla förväntas att följa lagarna utan att muta eller fuska. Tänk att ha kommit till ett land där du får vara dig själv. Det kan vi inte heller tänka oss om vi inte varit med om det.
Jag kan inte förstå hur det är. Jag kan inte tänka mig hur misstroende man är mot myndigheter. Vill de mig verkligen väl? Jag kan inte förstå det. För jag är uppvuxen i ett av världens bästa länder, enligt mig. Jag är uppvuxen med vetskapen att jag kan bli vad jag vill om jag bara jobbar för det. Jag är uppvuxen med kunskapen att vi är ett välfärdssamhälle som tar hand om varandra. Så jag kan inte förstå eller tänka hur det är att komma till ett nytt land efter en flykt.
Jag kan inte förstå hur otrygg man måste vara när man kommer hit. Jag kan inte förstå hur lång tid det måste ta innan otryggheten försvinner. Det jag vet är att en människa som har kommit hit till Sverige efter en flykt är osäker. Jag vet att en vattenläcka som leder till att du måste lämna ditt hem, med grejer kvar, utan att veta när du får återkomma. Det leder till minnen som gör att du känner dig otrygg. Att lämna ditt hem en gång till och inte veta vad som händer. Att lita på myndigheter.
Jag vet att det är en svårighet för en människa som kommit till Sverige på flykt. En vattenläcka. För mig så är en vattenläcka jobbig för att den behöver lösas. För en annan så är den jobbig för att man behöver lämna sitt hem, igen.
Tänk om… Tänk om, tänk rätt. Tänk på din nästa och tänk på konsekvenserna. Jag hoppas du gör det. För vi vet aldrig hela historien bakom en annan person.
Ta hand om dig. Idag är en fin dag och du har rätten att njuta av den. Vi hörs imorgon.
I helgen har det varit mycket fokus på trädgården. Det börjar gå så långt att snart är det dags att gräva igen. Gräva upp en lång rabatt. Den ska gå runt minstingens altan. Nio meter blir den totalt. Fyra av dem blir det thuja och resten blir kameleontbuske. Både hona och hane, då kan det bli frukt på.
Jag har varit många turer till växtbutiken denna helgen. Jag har beställt thuja och kameleontbuskar. Nästa helg bör de finnas hemma. Nästa helg ska jag också bestämma slutgiltigt vad det blir för något i mitt badkar. Förgätmigej, allium, murgröna, alunrot, japansk sockblomma (röd) stjärnflocka, japanska gräs samt vintergröna står på listan över tänkbara blommor i. Murgrönan är tänkt att växa upp på trappräcket som är spaljé.
Den har jag kämpat med. Spaljén eller trappräcket. Det är ganska tungt. Om jag skulle ha det lodrätt hade det varit enkelt. För då skulle det bara kunna stå i badkaret och haft en krok för att hålla ut det från staketet (väggen) bakom.
Trappräcket.
Men nu har jag bestämt att jag ska ha det vertikalt. Vilket blir svårare. För då sjunker det ner i jorden och tappar halva räcket. På längden så skulle det ta emot badkarskanterna och inte kunna sjunka. Nu tror jag att jag hittat en lösning. Jag har införskaffat gjutjärnskonsoller som jag fäst på regeln under altanen. Som då räcket kan stå på. Då blir hela höjden på räcket användbart för att ha klättrande växter på sig. Finns ingen bild för det saknas hur jag ska fästa det upptill. Men det kommer snart en lösning på det med.
Jag har ju också en hel del skrot som jag ska göra något med. Jag har lagt täckbark vid nya thujahäcken vid uppfarten samt placerat ut mina plåtfälgar. Det blev tre där. De var lika rostiga och samma storlek. Nu ska jag bara bestämma vad jag ska ha i fälgarna. De är för små att isolera dem. Så antingen får jag ha sommarblommor och sedan ljung i. Eller helt enkelt chansa på att det kan gå.
Två till gömmer sig längre fram.
Jag har en del gamla hjul som inte är hjul längre. Det är bara plåten kvar som varit runt hjulet. Jag har en vattenskål i gjutjärn. Jag har flera olika kugghjul och hjul som jag inte vet än vad jag ska hitta på med.
Det stora kugghjulet väger nog 70 kilo. Inget att fästa på väggen alltså.Innan fälgarna placerades ut.Sätta på väggen med mossa i. Kanske ljushållare?Ingen aning vad som sker med dessa. Vattenskål för insekter kanske.
Mycket skrot är det. Jag har ett grenrör också samt en bränsledunk. När det är klart på riktigt så får fler bilder komma helt enkelt. Det har varit sol blandat med regn i helgen. På minstingen snart färdiga altan så finns det regnskydd. Där har jag hängt mycket medans maken har jobbat på. Jag har också flyttat lite jord. Men det tog inte så lång tid. Så jag hann med att se ut som jag jobbade. Fast jag egentligen gjorde som på bilden.
Jag ”jobbar” bra.
Vi har haft den första skörden av tomater också. Fast den stora vanlig plantan har dött ( den har i alla fall inga blad kvar) så har de små tomaterna som kommit mognat. Busktomaterna lever och frodas. Det blev en hel skål med tomater. Blev både tomatsås till pastan samt skivade på hamburgarna igår. Söta (små) och goda.
Ta hand om dig! Idag ska jag njuta ikväll. För då är städdagen över. Vi hörs imorgon.
