Inlägg

Publicerat

Vit period

Jag har druckit alkohol i mitt liv. Jag har egentligen aldrig druckit mycket. Men jag har haft tillfällen när jag druckit för mycket. Jag har nog aldrig tyckt om alkohol. Men alkohol är något som man ska tycka om. Normen i vårt samhälle kring alkohol är att vi ska dricka. Är det fest så finns alkohol där.

Vi hade diskussionen här hemma igår kring fest. Vad är fest? Enligt minstingen innebär fest alkohol. Enligt maken innebär fest att man klär upp sig och har kul. Ungdomarna som dricker alkohol idag säger inte att de ska festa, parta, umgås, träffas eller ha kul med varandra. När de ska umgås och ha kul så säger de att de ska dricka. Dricka är det nya ordet för kul. Vilket retar mig. Jag har nu mött flera ungdomar som säger så.

Det retar mig för det viktiga i sammanhanget är alltså alkoholen. Inte att få umgås med sina vänner och ha kul. Och om det då är drickat som är så viktigt varför träffas dem överhuvudtaget? Varför sitter dem bara inte hemma och dricker? För att det är inte alkoholen som är det primära, det är sällskapet och att ha kul som är det viktiga.

Det är inte konstigt att vi hamnar i detta läget. När jag tidigare hade vita perioder. Kunde vara ett halvår som jag inte drack något alls. Jag fick alltid kommentarer på det om vi var bortbjudna eller bjudit hem någon. Varför ska du inte dricka? För att jag har valt att ha en vit period. Ibland fick jag kommentaren tillbaka att det är bara de som har problem med alkoholen som tar vita perioder. Sådana som dricker för mycket. Hur lätt är det då att låta bli att dricka alkohol? Om när du säger nej tack, får till svar att då är du alkoholist.

Jag har sedan valt att bli nykterist. Vilket också fick sina kommentarer, ska du aldrig dricka igen? Men du som… Det är svårt att vara utanför alkoholnormen. Det är svårt att vara den som alltid är nykter. Det är svårt för du är alltid lite jobbig. Det är sällan jag känner mig bekväm i ett sammanhängd där alkohol ingår. Det är inte så att jag avstår pågrund av det. Jag är bara inte helt bekväm.

Om jag är bortbjuden till vänner så har jag inga problem. Jag har valt sådana vänner som jag vill vara med. Jag har vänner som ser till att det finns precis samma urval av dryck till mig som övriga i sällskapet som dricker alkohol. Det viktiga i det sammanhanget är att det ska inte vara, detta köpte jag till dig för att du inte dricker. Vill du ha det? Utan det ska vara detta finns hemma, vad vill du ha? Gärna då något mer än vatten.

Men jag har varit i sällskap där det funnits alkoholfritt vin som jag har valt bort. Och då fått kommentaren, men varför dricker du inte? Jag har ju köpt det särskilt för att du inte dricker alkohol. Man är inte alltid sugen på vin. Man är inte alltid sugen på att dricka vad som helst. Oavsett om det är alkohol eller inte i. Det vanliga om du dricker alkohol är att man tar lite vin till maten som man smuttar på. För att man ska slippa säga nej tack. Eller? Jag gjorde ibland så. När man inte orkade kommentarerna.

Hur lätt är det då att låta bli? Inte så lätt. Nu ska hemarbetet fortsätta året ut. Enligt rekommendationer från Folkhälsomyndigheten. Jag tror inte att folkhälsan mår så bra av det. För alkoholen finns även när vi inte har fest. Den finns som en tröst när vi mår dåligt. Den finns som en värmare i mörkret. Hur blir det när man kan dricka litegrann hela tiden? För jag ska ju inte åka någonstans. Jag är hemma och ingen vet någonting.

Jag önskar att alla kunde prova på en vit period. En period för att låta kroppen återhämta sig lite. Jag önskar att normen blir till att en vit period innebär att du tänker på kroppen. Inte att du är alkoholist. Att inte dricka alkohol innebär inte att man har tråkigt. Det innebär inte att man inte kan festa, umgås och ha kul. Det innebär att man låter bli att förändra sitt inre och sina tankar. Att man alltid är klar i huvudet och kan ta sunda beslut. Men kul det har man.

Ta hand om dig. Njut av dagen så hörs vi imorgon.

Publicerat

Besöksförbud

Det har förlängts. Det var väntat att besöksförbudet skulle förlängas. Trodde dock att de skulle förlänga det längre på en gång. Nu är det hela september också. Det blev besöksförbud den 1 april. Det har varit besöksförbud i fem månader. Med september så blir det sex månader. Enligt mig så gör besöksförbudet mer skada än nytta nu.

Folkhälsomyndigheten, fortsatt kallat FHM, hävdar att de inte kunde stänga ner hela Sverige för att det skulle inte kunna fortsätta i alla evighet. Att om man var tvungen att stänga Sverige så skulle det vara under en period som man visste var ganska kort. Anledningen var att människorna skulle bli galna av att vara instängda. Att vi inte skulle klara att vara i karantän för länge.

Hur är det skillnad mot ett besöksförbud. Dessa stackars personer på äldreboenden mår precis lika dåligt av att inte få träffa sin familj som om en familj karantän som inte får träffa andra. För en nedstängning av Sverige skulle innebära att du fortfarande får vara med din familj. Du är inte helt ensam. Ändå är risken att du blir galen för stor så vi kan inte sätta hela Sverige i karantän.

Men dem äldre går bra. Det går bra att offra dem som är skörast. Dem som som FHM säger att vi ska skydda. För nu skyddar vi inte. Nu skördar vi istället. Vi skördar de äldre psykiska hälsa och deras fysiska hälsa. Vad jag förstår så var det inte besöken som ledde till att äldre på boende fick covid-19. Utan det kom från personalen. Personalen som inte hade tillgång till rätt utrustning. Eller rätt kunskap för att kunna jobba på ett säkert sätt.

Nu har personalen rätt kunskap och förhoppningsvis rätt utrustning. Varför måste besöksförbudet fortfarande gälla? Varför inser inte FHM att de äldre skulle må bättre av att få träffa sina nära och kära? Man skulle kunna införa andra restriktioner. Man skulle kunna införa en tvättstation innan man får gå in på avdelningen. Det borde vara enklare än att se till att det inte sker några kramar under vistelserna som sker utomhus.

Hur gör man med alla saker som de äldre måste få hjälp med som personalen inte får göra? Som att klippa tånaglarna? Det är inte bra att låta naglarna växa i all evighet. Tänk om det blir året ut. Då är vi uppe i nio månader som de äldre inte fått träffa någon eller känna beröring.

Jag har träffat mamma. Det har varit enklare nu när det gått vara utomhus. Snart går inte det. Snart kommer höstrusk och vintern på det. Hur blir det då? FHM borde ändra sitt beslut till att införa restriktioner istället för ett besöksförbud. Självklart ska vi skydda dem äldre. Självklart ska vi ta hand om varandra. Men ett fortsatt besöksförbud är inte att ta hand om varandra. Det är att skörda.

Jag anser att FHM har gjort rätt som inte stängde Sverige. Vi hade varit mer utsatta ekonomiskt än vad vi är idag. Vi hade varit mer psykiskt sjuka än vad vi är idag. Men nu har vuxenutbildningarna fått sluta med distans. Nu måste vi och FHM inse att ett fortsatt besöksförbud är farligare än att inte ha det. Hur skulle du må om du aldrig fick träffa någon?

Det finns många som har det så utan besöksförbud. Vi har också hög psykisk ohälsa. Men nu är den högre. Högre än av den någonsin varit. Vi behöver tänka på vad FHM sa där i början. Vi kan inte stänga Sverige (än). Vi kan inte stänga Sverige förrän den dagen vi absolut måste. För vi kan inte hålla Sverige stängt hur länge som helst. Så är det med besöksförbudet också. Vi kan inte ha det hur länge som helst. Och snart är vi inne på den sjätte månaden.

Jag skulle kunna skriva hur många exempel som helst. Exempel från världen hur det gått för dem. Hur de stängt och sedan öppnat för det går inte hålla stängt. Men jag gör inte det. Jag nöjer mig med att skriva att jag jobbar på att få träffa min mamma. Att få möjligheten att ordna ett besöksrum som är avskärmat, som mammas sambo sa. Eller någon annan lösning för att kunna ses när det är kallt och regnigt ute.

Ta hand om dig. Du är viktig och gör skillnad. Vi hörs imorgon.

Publicerat

Taket – check

Vi har så mycket att göra på vårt bygge. Ibland så är det övermäktigt. Jag gör ändå inte det mesta utan det gör maken. Nu har vi kommit ett stort steg närmare slutet av bygget. Hela taket i carporten är målat. Halva målades förra året. Halva hann inte bli färdigbyggt förrän det var för kallt att måla.

Nu är det klart! Det är väldigt skönt. Målningen ligger på mig. Maken är lite för noggrann så det tar väldigt lång tid för honom. Jag tror dock att denna gången hade det gått fortare om han gjort det. Hela sommaren har gått utan att jag fått det gjort. Halva taket är tjugofem kvadratmeter. Jag har inte sett fram emot att gå och vrida nacken ur led med att titta uppåt. Nu är det klart!

Tre strykningar ska göras. Man måste vänta sex till åtta timmar innan du kan måla igen. Det blir drygt. Nu är det klart. sjuttiofem kvadratmeter och lite till är klara strykningar. Staketet är klart. Det finns ingen målning som är akut och måste göras i år. Det är klart nu.

Sedan kommer det behöva målas nästa år. Staketet runt vår altan behöver målas om. Som tur är så har vi inte så mycket staket runt om. Vi har thujahäck på större delen. Men det blir som sagt nästa år.

Detta året har vi nu att göra klart förrådet. När det är isolerat och fått väggar och tak så kan vi få el. El, när man inte har den så vet man hur mycket den gör. Jag längtar tills vi har el. Vi har idag ingen el på altanen, i carporten samt i förrådet. I förrådet är det ingen stor grej för där byggs det med bygglampa och förlängningssladd. Men att inte ha el i carporten innebär att vi har femtio kvadratmeter utan ljus. Och vi har ett mörkgrått hus. Det är mörkt på kvällarna när man går in. Dessutom genom en byggarbetsplats.

På altanen så överlever vi också utan el. Men det kommer bli skönt när vi har det. Väldigt skönt. Elen är också ett stort steg framåt. Förhoppningen är att det är klart innan vintern så vi kan nyttja vårt förråd. Vi har ingen dörr till förrådet. Vi vet heller inte hur vi ska lösa dörren dit. Ska vi bygga eller köpa? Jag hade velat ha en skjutdörr. För en skjutdörr är inte i vägen och slår i saker. Problemet är att det finns en takbalk så det går inte att skjuta en dörr förbi den. Då måste den gå under och då blir det en mindre dörr.

Får se hur vi löser det. Ett annan sak vi har varit tvungna att lösa är altangolvet utanför minstingens rum. Vi har letat och letat efter likadant golv som vi har idag. Det gick inte ta. Till att börja med så hade de vi köpt av slutat med den. Det har jag skrivit om innan. De kunde få in den men då blev bara frakten 3125 kr. Bara frakten. Sedan hade de ändrat avståndet mellan reglarna till mindre än vad vi har på stora. Det går inte för reglarna är redan gjorda.

Jag kan fortsätta i evighet med problem. Det är för långa brädor så det kommer bli 16 meter spill på att använda dem. Skulle vi hitta en annan som är liknande och klarar måtten så är de ändå längre och ger ännu mer spill. Eller tvärtom, för korta så det går inte att använda alls. Dessutom så är dem alternativen i den prisklassen så vi skulle kunna köpa dem, vilket är ett problem. För alla dessa kommer från Kina. De dyrare är vanligtvis från Tyskland. Jag har klimatångest som ni vet och då går Kina bort.

Jag har velat fram och tillbaka hur vi ska göra med detta golv. Nu är det klart. Check även på det. Det får helt enkelt bli ett trallgolv som vi kiselbehandlar. Det är 145*28. Så det är grövre plank och bredare än det vanliga trallgolvet man brukar använda. Bredden blir en millimeter mindre än det vi har idag. Och det är nära nog. Varje planka är knappt tio cm för lång. Det blir alltså fortfarande lite spill men inte alls så mycket.

All trall upplagd.

Det kommer bli bra när det är klart. Detta golvet kostar 2800 kr. Golvet, inte frakten. Virket kommer från Tenhult, vilket ligger väldigt nära oss. Träden kommer från Sverige men jag vet inte vart. Så allt är väldigt nära och minimalt med frakt. Inte bara ekonomiskt utan även väldigt bra för miljön. Nu har vi alltså ett golv som kostar mindre än frakten på det andra golvet. Det kostar också miljön mindre.

Vi kommer lägga lite extra på att sätta med dold skruv. Så inga flisor i fötterna. Vi kommer att kiselbehandla det så att det blir lenare att gå på men också grått och snyggare att se på. Det kommer bli bra när det är klart. Hoppas jag.

Det är många check nu. Mitt badkar har det inte hänt någonting med. Jag har hämtat mer skrot som jag kan plantera i. Men det kanske blir en del som får ligga tills nästa år. Kanske att jag åker bort till min expert och frågar hur jag kan göra idag. Nu ser jag mest fram emot en ledig helg och att målningen är klar. Vilken milstolpe det är. Målningen är klar.

Ta hand om dig. Dagen är din och du bestämmer om den ska bli bra eller inte. Du bestämmer över ditt liv, utgå från dig och dina förutsättningar. Vi hörs imorgon.

Publicerat

Jobba hårt

Jag har jobbat mycket. Nu kan jag knappt jobba. Om du jobbar mycket nu så kan du leka senare. Det är ett talesätt som används ofta. Jag har försökt att få in leken ofta. Jag har jobbat efter mål och när jag klarat det så har jag fått leka.

Jag kan inte jobba hårt och njuta senare. Jag har inte krafterna. Hur gör jag då. Får jag njuta alls då? Eller ska jag ha dåligt samvete hela tiden för att jag inte bidrar. Bidrar till samhället, till familjens ekonomi. Vad är godkänt i samhället som sjukskriven? Är det godkänt att må bra ibland?

Jag är på gränsen till vad jag klarar just nu. Det har jag skrivit om innan. Jag behöver stanna upp. Är det då okej att jag också njuter och mår bra? Fast jag inte kan jobba och bidra.

Faktum är att jag kan inte jobba hårt och leva på frukten imorgon. Jag måste leva idag för imorgon vet jag inte om jag lever. Ingen vet om de lever imorgon. Enda skillnaden är att jag har blivit medveten om det. Jag har ingen ny cancer. Men jag har fortfarande inte tillräckligt med sömn så att kroppen orkar.

Jag börjar glömma mer och mer, det har jag också skrivit om. Jag har glömt vänner, jag har glömt kunder, jag har glömt maken. Jag glömmer så fort att jag vet inte alltid vad jag ska hämta. Jag glömmer ibland att spola på toaletten. Då förstår ni hur fort jag glömmer. Jag glömmer alltså från att jag reser mig från toaletten och fått på mig byxorna. Sedan vet jag inte vad jag ska göra. Jag har inte glömt att tvätta händerna, det kanske får vara ett riktmärke.

Vi kanske borde ha ett motto som säger gör vad du kan idag för imorgon är det försent. Inte för att du är död utan för att idag finns inte imorgon. Det är så jag försöker tänka. Jag bidrar till vårt hus. Jag jobbar med det jag kan på huset. Jag har arbetstid tjugofem procent. Även om jag inte klarar tjugofem procent och också ha ett liv till fritid så vill jag inte släppa dem. För om jag kan jobba tio procent så får jag det. Ibland blir det femton procent. Och det känns bra.

Jag gör vad jag kan och jag lever idag. Imorgon är det försent. Ta hand om dig. Gör vad du kan och glöm inte att njuta. Vi hörs imorgon.

Publicerat

Köra fort

Det är många som kör för fort. Det har jag också gjort. Nu för tiden kör jag oftast på farthållaren med laglig inställning. Kan hända att jag har tio för fort på motorväg. Men oftast är det skönast att ligga lagligt för då slipper man köra om.

På vanlig väg så behöver man köra om lastbilar och traktorer. Det är ju inte konstigt. Lastbilarna kör jag gärna om för att man ser så dåligt bakom. Mer för det än att de har lägre hastighet. Och om man ska någonstans som man inte hittar till då måste man köra om. Annars ser man inte och missar riktmärkena.

Motorcyklister kör nästan alltid för fort. Jag har aldrig haft en motorcykel bakom mig som legat kvar där. De kör om. Igår hände det igen. Inget konstigt alltså. Men om man kör motorcykel och kör för fort, varför bromsar man in för fartkameran? Varför köra om alls då? Så gör ju bilar också. Jag kör lagligt, blir omkörd. Jag måste bromsa för att bilen som körde om bromsar på grund av kameran. Och så gasa igen efteråt.

Det är lika onödigt för mig när en bil eller en motocykel får mig till att bromsa. Fast jag ligger lagligt och inte kommer komma på bild. Det som jag inte förstår är varför bromsa om du är motorcyklist? För om du åker förbi en fartkamera på motorcykel så finns ingen registreringsskylt fram på motorcyklar. Vad ska de slå på då? Kameran tar ju bilden innan inte efter och bakom dig.

Om det skulle finnas en skylt fram så spelar det ingen roll ändå. För de har skyldighet att kunna identifiera personen som kör för att kunna bötfälla. Vilket är väldigt svårt med en hjälm på huvudet. Så varför kör man för fort på motorcykel och bromsar för fartkameran? Då borde du inte köra för fort alls. Om det är för att vara laglig. För ingen kan ju göra något även om du blir fotograferad.

Jag kör också för fort ibland. Sä är det. Det är ibland för att jag glömmer bort mig. Det är ibland för att jag känner mig stressad och vill fram fortare. Det finns ingen ursäkt för det. Men om jag kör för fort, då bromsar jag aldrig för en fartkamera och förstör rytmen om jag gjort en omkörning precis.

Om du anser att du har koll så kör fort. Det spelar inte så stor roll för mig. Men om du bromsar med motorcykel för en fartkamera, då har du inte koll. Då borde du inte köra för fort.

Ta hand om dig vart du än är. Vi hörs imorgon.

Publicerat

Nytt besök

Idag ska jag åka till mamma. Det är skönt när det inte går en vecka emellan. Idag ska jag också pyssla om henne. Hennes fötter ska fixas. Förra gången gjorde vi det i ösregn. Denna gången blir det i värme och sol. Vi kom överens om att jag inte ska behöva godkänna det av enhetschefen igen. Så nu lever vi farligt. Mamma är rebell och jag skyller på att jag är lik henne.

Det har hon fortfarande koll på. Hon svarade direkt när jag bad personalen ta av och kolla läget. För det borde behövas. Mamma svarade omgående att det behövs. Det känns bra att hon har koll på det. Hennes skäggstrån hålls också efter ganska bra så förhoppningsvis är det mamma som får fram att det ska skötas.

Igår plockade jag blåbär igen. Fyra gånger har det blivit totalt nu. Jag plockade inte hela tiden igår för jag orkade inte rensa det som blev. Och med mitt sällskap så är det precis lika kul i skogen med eller utan blåbär. Nu är det sista versen för blåbären. De börjar bli mindre, många som har torkat. Och så allt bös som följer med hem. Igår var det så mycket så maken hjälpte till.

Inte så mycket för att jag bad om det, utan för att jag nämnde att man kanske kunde blåsa bort en del och suga med dammsugaren. Då blev det fart på blåbärsrensaren till make. Han hämtade lövblåsen. Vi har fortfarande ingen ström på altanen så hans lövblås fick det bli. Alla hans verktyg (nästan) är med batteri. En del på 36 volt men de flesta på 18 volt. Med hans menar jag så klart våra. Med den detaljen att jag använder dem fem procent av tiden.

Det var tur vi var utomhus. För det yrde löv och tallbarr överallt. Och maken var som ett barn på julafton. Det var synd att det var blåbär med i bilden för annars hade han ju fått blåsa med full kraft. Nu fick han stå och halvtrycka på lägsta effekt. När jag sedan rensade det sista för hand så lekte han med att blåsa rakt i hinken. Han gjorde mig gärna sällskap igår. Två aber: det första att lövblåsen inte hade lägre effekt och det andra att det var blåbär man skulle vara försiktig med.

Grannens plommon börjar bli övermogna. Jag har testat att lägga in plommon. Får se om jag tycker om det. Har aldrig gjort det innan. Som tur är dröjer det två veckor innan jag vet om det är gott eller inte. Så då kan jag inte göra fler förrän nästa år. Vilket är bra för att skala plommon var ingen höjdare. Om dem blir goda så var det helt värt det. Med lättvispad grädde tänker jag att det kan bli gott. Vi får se.

Det kommer inte bli fler blåbärsturer nu men kanske att det blir svamp. Jag får plocka dåligt då. För rensningen var ju sådär. Tror inte att det fungerar med lövbåsen då. Det borde finnas någonstans där man tipsar om hur man gör. Om man kommer på något smart så borde alla få veta det. Nu vet ni att lövblås fungerar på blåbär. Man måste bara vara utomhus. Annars blir städningen av huset värre än att rensa blåbären.

Ta hand om dig. Du är lika viktig idag som igår om inte viktigare. Vi hörs imorgon.

Publicerat

När saker händer

Livet är outgrundligt. Som tur är så vet vi inte vad som ska hända. Vi kan styra vad som ska hända men oftast inte. När det händer saker som man inte kan påverka eller styra över, då börjar man tänka. Tänka på hur livet har varit, hur livet kommer att bli. Inte bara för dig själv utan även för andra.

När jag fick mitt cancerbesked så hade det varit ett naturligt steg. Men det kom inte då. Mitt fokus var bara hur löser vi detta. Jag visste att detta löser jag. Men sedan började jag behandling med Tamoxifen (djävulens påfund). Efter ett år när jag var som sämst. När jag hade alla (nästan i alla fall) listade biverkningar, då kom det. Då kom funderingarna kring hur livet skulle fortsätta. Dem tankarna finns kvar, fast jag har blivit av med mängder av biverkningar.

Nu har tankarna gått över lite på hur var livet. En sak som jag kommer att bära med mig alltid är när jag kommer ner till mormor (vi bodde ovanför mormor och morfar) och hon ska rengöra kristallkronan. Den där stora varianten som tar upp ett halvt rum. I min värld så har man den hängande och putsar varje del för sig. Inte i mormors värld.

I mormors värld tar man hela kristallkronan och trycker in den i diskmaskinen. Med allt på precis som när man lyfte ner den från taket. När man har knölat ett tag och pressat lite här och var för att den ska få plats, då sätter man på ett program. Och vilket program är inte så noga, bara det går i över en timma så att kristallerna verkligen blir rena.

Detta gjorde mormor lite då och då. Inte varje månad snarare två gånger om året. Nu ska det tilläggas att kristallkronan var elektriskt. Eller den är fortfarande. Och den fungerar också. Idag får den inte samma behandling. Men den överlevda alla år med mormor. Och gnistrande ren blev den varje gång. Hemligheten var tillräckligt långt program och spolglans. Enligt mormor.

Jag skulle inte rekommendera att testa men fin blev den. Det är sådana saker som man minns. Ofta det lite tokiga eller sådant som gick fel. Misstagen. Allt bra man gjort eller varit med om försvinner på ett annat vis. Där behöver man hjälp av andra för att minnas. Som tur är kommer vi ihåg olika saker så att vi kan minnas tillsammans.

Jag minns min mormor med glädje. Hon var väldigt rolig. Hon kunde allt om hon bara ville. En fantastiskt kvinna som gick sin egna väg i det traditionella spåret. Spåret där kvinnan gifter sig och skaffar barn och tar hand om hemmet. I det spåret så gick hon verkligen sin egna väg. Morfar hade det lite jobbigt ibland med att hänga med. För mormor följde inte normerna. Hon var en av dem tidiga att bryta dem.

Sådant insåg man inte när man var liten. Men nu ser man det med andra ögon. Ögon som sett annat från världen. Ögon som är mer öppna för vad som sker.

Öppna dina ögon och ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Publicerat

Tydligare och tydligare

Jag gör för mycket, jag vet. Det gör det inte bättre att jag också behöver göra mer för äldsta sonen. Jag lyssnar inte så bra just nu, på kroppen alltså. Jag har svårt att återhämta mig på min villkor. Mest för att jag har extra som inte jag styr över, med sonen.

Sonen kan jag inte prioritera bort. Det blir jag som blir bortprioriterad. Enkel matte. Det är dock pinsamt när jag inser att jag glömt något som jag lovat att jag ska göra. Jag glömmer saker hela tiden. Inte så konstigt när jag sover så dåligt. Jag glömmer ord när jag pratar. Jag glömmer bort saker som jag ska gå och hämta. När jag kommer fram vet jag inte vad det var. Jag glömmer massor.

Jag måste skriva upp allt. Eller be om hjälp att säga det till någon som kommer ihåg. Det är ju inte alltid jag glömmer men väldigt ofta. Känns också konstigt för jag har alltid kommit ihåg allt. Ibland glömmer jag även om jag skrivit upp saker. Som nu, i fredags lovade jag bort mig själv. Igår kväll kom jag på att jag skulle varit någonstans som jag inte var på fredagen.

Det är pinsamt och tydligt att jag gör för mycket nu. Jag vill inte riktigt prioritera bort så mycket som jag behöver. Jag överlever och det gör de som jag lovade också. Men det blir ändå jobbigt. Jobbigt tydligt att jag är inte som mig själv. Jag klarar inte allt. Och nu är det lite mycket. Jag önskar att denna pandemin kan sluta vara en pandemi. Jag önskar att jag kan finnas för min son precis så mycket han behöver utan att behöva åsidosätta mig själv.

Det är tydligt att jag behöver tänka mer på mig själv och mindre på andra. För om jag inte fungerar så fungerar inte annat. Det är som de säger på flygplanen: Sätt på dig själv masken först och hjälp sedan andra. För om du inte har din mask på dig så kan du inte hjälpa andra. För du tuppar av från syrebristen. Från början så sa de på planen hjälp dig själv först och sedan barn. Men nu säger de andra. För det finns andra vuxna som kan behöva hjälp också. Det är svårt att veta hur man reagerar i en paniksituation.

Det behöver jag påminna mig själv om nu. Ta på dig syrgasmasken. För om jag mår bra så mår andra bra. Om jag inte tar på mig masken så mår andra också dåligt. Ta på dig syrgasmasken!

Jag får väl göra det då. Staketet blev klart igår. Idag är det en dag som inte har något i kalendern. Det finns inget som kan bli bortglömt. För det som gäller sonen blir inte bortglömt. Hans hjälp finns fortfarande. Jag måste bara tänka på att ta på mig masken så att den hjälpen inte försvinner.

Ta hand om dig. Använd syrgasmasken om det behövs. Du är viktigt och du behövs. Vi hörs imorgon.

Publicerat

Det går inte att säga

Men det är lite för mycket nu. Denna veckan började äldsta sonen skolan igen. De har haft semester på fem veckor. Han började i torsdags. Nu börjar vardagen igen. Det innebär att vi har behövt jobba på att ändra tillbaka rutinerna för att komma in i skolrutinerna.

Det är jag som behöver se till att det fungerar. Det är helt okej. Jag är hans mamma och kommer vara det hela hans liv. Om det bara vore det. Nu är en pågående pandemi. Han behöver hjälp med mer än det vanliga. Och det är ju inte hans fel. Jag får hjälpa honom med hans handling till exempel.

Han ringer alltid och kollar om det fungerar. Vilket det alltid gör. Jag ändrar på annat eller löser någon som gör det. 99 procent av gångerna så är det jag. Han skickar en handlingslista. Listan innehåller väldigt mycket samma men det kan skilja på något. Han skriver alltid listan utifrån vart sakerna finns i butiken. Lika roligt varje gång.

Vår tvättmaskin gick sönder för ett tag sedan. (Det kan du läsa om här). Strax efter gick EN av äldsta sonens tvättmaskiner sönder. I tvättstugan har de två maskiner. Det finns två tvättstugor. Nu har jag fått hjälpa sonen med att tvätta. För det går inte att följa sitt schema på att använda en tvättmaskin. Det är helt uteslutet att gå till ett annat hus och använda en annan tvättstuga.

Han har ringt varje gång för att kolla om jag kan tvätta. De har varit utan den andra maskinen i några veckor nu. Det gick inte beställa någon maskin för att det var semester. Nu är den beställd och den kom hem i fredags till leverantören. I veckan som kommer så ska den levereras och installeras. Allt detta måste förberedas och vetas om. Naturligtvis ber han inte när han egentligen behöver. Först finns tanken att han ska försöka frångå sina rutiner och tvätta med en maskin.

Det fungerar aldrig. Så nu tvättar jag. Jag gör gärna detta. Missförstå mig rätt. Men det är lite mycket nu. Jag hinner knappt med att finnas själv emellan. Äldsta sonens hjälp i övrigt är som vanligt och på det allt extra. Extra går bra när det är en maskin eller något annat oförutsett som händer. Men en pågående pandemi kan jag vara utan just nu. En som har pågått i flera månader och kommer så att fortsätta minst året ut. Det räcker nu.

Idag ska jag förutom att finnas och hjälpa min son också måla staket. Igår så blev det sexton sektioner klara. Idag har vi åtta kvar. På bilden är det närmsta staketet bara tvättat. Det bakom mot tomten är struket två gånger. Det ska strykas tre gånger på samma dag helst. Detta året, nästa år är sista strykningen. Åtta sektioner blir lätt som en plätt. Tvätten klarar sig själv och upphängningen sker när det är torktider på staketet.

Fullt upp.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Publicerat

Vädret gör det lättare

Igår var vi hos mamma. Denna gången var det jag och maken. Inga barnbarn. Ändå så var hon väldigt pigg. Kanske är det vädret som gör det lättare. Även denna gången så blev det så att jag fick säga till att nu behöver vi åka. Annars hinner du inte vila något innan du måste upp igen. Då ville hon vila.

Vi satt ute och väntade. Mamma kommer rullande med en av favoriterna ur personalen. Hon säger till mig att hon tycker jag är fin i håret. Då skrattar jag, tackar och säger att mamma tycker inte det. Mamma tycker jag är ful i håret. Då skrattar de båda. Precis det hade utspelat sig på vägen bort till oss. Hon hade sagt det och mamma hade svarat, NEJ!

Mamma har ju ingen spärr längre. Hennes diplomatispärr är helt borta. Vilket är ganska befriande. Som tur är så tycker hon inte att jag är ful. Jag är bara ful i håret med den färgen. Vi kom fram till att det är tur att hon är nyklippt och snygg igen.

Jag är lila och lika glada är vi båda för det.

Vi satt till och med en liten stund ute i solen. Det var varmt men behagligt. Vi kollade in blommorna också. Det är massvis med fjärilar i deras trädgård. Det har också dykt upp en ny blomma som varken jag eller mamma tänkt på innan. Men vi kom fram till att vi båda tycker om den. Kan vara en typ av solhatt. Mamma är mycket nöjd över mina kunskaper men framför allt att jag försöker.

Solhatt?

En sådan härlig dag det var igår. Mamma var i sitt esse. Vi fikade tillsammans. Mamma såg till att maken också fick kaffe. Det är tydligen lite snålt med kaffet nu för tiden. Eftersom det inte är några besök så görs det mindre kaffe också. Det är ju bra. Men när det väl är ett besök är det inte säkert det räcker. Då är hon inte nöjd min kära mor. Men igår så fick han kaffe, då är allt bra. Hon fick till och med fram om han ville ha påtår.

Det bästa av allt för mig var nog att när vi skulle gå och jag säger som vanligt: Mamma, jag älskar dig. Då kom hennes vanliga leende och ett svar!: Jag älskar… Det gör ingenting att det inte kom fram dig också. Det kom jag älskar och det räcker. Igår var en bra dag.

Idag kommer också bli en bra dag. Vi tvättade staket igår. Idag ska det behandlas delar av det. Det är tre omgångar som det ska behandlas i år. Dessa tre omgångar behöver göras på samma dag. Så långt är allt bra. Men det måste ju torka emellan. Först två timmar och nästa fyra timmar. Det är sex timmar i bara väntan. Sedan behöver jag tänka på att solen inte ska ligga på. Men det ska nog gå bra.

Ta hand om dig! Vi hörs imorgon.