Vilken helg

Om det inte vore för att mamma blev inlagd så hade denna helgen fått toppenbetyg. Mamma är stabil. Hon har fortfarande inte Covid-19. Idag har hon suttit upp och ätit. Vi pratade lite med henne men det var svårt på telefon. Hon fick höra oss och vi fick höra henne. Det var skönt.

Minstingen har haft sin sista fest tillsammans med klassen. Nästa fest kommer bli en återträff. Om de väljer att anordna en sådan. Vilket kan vara mycket möjligt. De har haft väldigt fin sammanhållning i klassen.

Han är mycket nöjd över firandet. Mest nöjd är han kanske över att skolan är slut. Men det är en viss sorg med naturligtvis. För nu kommer de inte att ses som innan. Nu är det arbetslivet eller högskola som gäller. Vilket kommer att gå bra för alla i den klassen.

Idag har det varit en återhämtningsdag. Jag satt och pratade med maken. Maken satt och pratade med mig. Då somnade jag. Helt borta. Jag svimmade mer än jag somnade. Det blev 45 minuters sömn. Ska bli spännande att se hur det blir inatt med sömnen nu.

Efter flera dagars firande så börjar nu resterna att ta slut. Vi har har fortfarande tårta och potatissallad kvar. Tårtan blir det en bit till snart. Sedan är den slut. Potatissalladen tar slut imorgon. Alltid skönt att äta upp det som man har hemma. Även om magen inte blir så glad över så mycket tårta. Men som minstingen sa, efter tre dagar och det är fortfarande gott.

Vi hörs imorgon. Piggare men gladare blir nog svårt.

Ångvälten har varit här

Idag är jag mör. Överallt. Huvudet känns som att det ska trilla av. Nu har ni dagens status.

Igår var en väldigt lyckad dag. Minstingen har tagit studenten. Det var ett jättefint utspring. Välordnat och genomtänkt. Jag hoppas och tror att vissa av årets delar kommer att göras även i framtiden.

Två anhöriga per elev. Ser trängre ut än vad det var. Vi går ihop en stund för bilderna. Sedan backar alla. Ingen rör vid någon.

Han fick åka bil efter. Han visste inget och det blev en kul överraskning för honom. En av klasskompisarna och han åkte med den. Sedan blev han körd till mottagningen i den och alla tog emot.

Upphämtningen

Han verkar väldigt nöjd också. Han var med på mottagningen och åkte sedan vidare till några med klassen. Och var hemma strax efter ett. Då hade andra spårat ut och det var inte så kul längre. Han var inte redo för att ta kväll. Det blev lite kusinhäng innan han gick och la sig.

Tyvärr så är det inte bara jag som är överkörd av en ångvält idag. Mamma har åkt in för lunginflammation (igen). Jag ska ringa lite senare och se hur läget är. Lilla mamma. (Som inte är så liten. Det är ju henne jag brås på.) Ta hand om er! Tänk på hur bra vi har det ändå. Och det viktigaste vi har, värdesätt det medans ni kan. Hälsan!

Studentdagen

Äntligen. Nu är den här. Minstingen är väckt. Allt är förberett för honom. Han hjälpte till massor igår.

Efter potatissalladen var gjord så gick vi igenom hans outfit. Han strök skjortan. Men det viktigaste av allt han övade på att kunna knyta flugan. Maken kan knyta fluga. Fast det hjälper inte när den ska sitta på minstingen. Och han fixade det galant med lite vägledning. Allt är klart och förberett. Idag är det dagen D.

Jag har också allt förberett. Idag ska tårtorna monteras. Borde gå ganska bra. Jag hoppas att nötmarängen inte har gett med sig. De vanliga tårtbottnarna är det ingen fara med. I värsta fall blir det tre lager istället för fyra. Minstingen och jag har smakat på smörkrämen och den blev kanon.

Jag behöver också åka iväg och fixa blommor till halsen på studenten. Minstingens pappa vill att jag ordnar en. Sedan har jag en annan som jag ska ordna till. Själv tänker jag hänga ett chipsrör runt halsen på honom. Då har han något gott att äta. Och fina saker att se på.

Mammas sambo var här igår och vi fick in Livesändningen på hans iPad. Så det ska vara klart. Mamma och han ska titta tillsammans. Hoppas att det inte är för ljust ute så de ser något. Annars har vi bestämt att de får vara rebeller och gå in hos mamma och se utspringet. Kul att mamma får vara med på ett hörn med sin sambo. Han är ju också riskgrupp och ska inte träffa en massa folk.

Äldsta sonen har också hjälpt till. Då blev det diskussion kring att jag påpekat för deras pappa att det är langning att hänga en flaska alkohol kring halsen. Eftersom minstingen inte är 20 år. Äldsta sonen tycker att det är sådant hyckleri med att det inte är tillåtet. Vi fick enas i att det är så och då ska man följa det.

Pricken över i. Käkkirurgen gick ganska bra. Det hade spruckit upp lite men ingen ny infektion, vilket är lika med ingen ny operation. Nytt besök nästa vecka för att kontrollera. Då hoppas vi på samma utveckling. Att det blir bättre.

Många saker hanns med och mycket hände igår. Tur man kan be om hjälp. När vi hjälptes åt så hann vi med det som var planerat. Idag är det dagen D. Han ska ta studenten.

Med det önskar jag er alla en underbar dag!

Bakat, bakat

Nu är det bråda dagar hos familjen med snyggaste huset på gatan. Det hade en av minstingens kompisar sagt. Minstingen gav vägbeskrivning inför att de skulle åka iväg på klassmiddagen. Då sa en av de andra att du missar det inte. Det är det snyggaste huset på gatan.

Jag får vara benägen att hålla med. Snyggt är det. Golvet håller på att läggas i förrådet. Så nu sker saker som inte syns så mycket för andra. Men maken jobbar på där ute. Nu har han sällskap av en stor fet igelkott också. Han får ta det lite försiktigt så han inte stiger på honom. Han kan få bo här. Jag tror inte att han kommer störa så mycket. Han skräms lite ibland när man kommer hem. Jag menar igelkotten inte maken.

Igår blev det bakat en massa. Först fick jag invänta att minstingen skulle vakna. Han kom hem sent från middagen. Som dem föredömligt att fortsatt utomhus på en av klasskompisarnas uteplatser. De hade bara klätt på sig mer ju längre tiden gick. Minstingen skulle följa med och handla. Och utan handling så kunde jag inte baka.

Men nu är bottnar förberedda för att göras tårtor. Idag ska jag göra lite som ska vara i tårtorna. Det ska också göras potatissallad. Minstingen ska hjälpa till med det också. Mest för att jag idag ska åka på ett återbesök igen. Inte jag utan jag ska vara skjuts för återbesöket till käkkirurgen (igen).

Idag finns det inte tid för en operation. Idag måste det vara bra. Med dubbel dos antibiotika så får vi hoppas och hålla tummarna. Jag ber också, för risken är stor att det inte är bra.

Vi har ingen flaggstång. Det är alltid något. Minstingen hade inte ens sett att den var borta. Vilket inte är så konstigt, han har också fullt upp. Men det tyder på att den inte saknas. Det är som om vi aldrig haft en flaggstång helt enkelt.

Med det önskar jag er alla en fin dag!

Flaggstång

Jag anser om man har flaggstång så bör man använda den. Ändå så har vi inte flaggat på tio år av dem tolv som vi bott här. Det började bra. Vi hade vimpel i när vi inte flaggade. Vi flaggade på flaggdagarna. Sedan började problemen. Linan slog mot stolpen.

Vi försökte en massa olika saker. Till slut blev det att linan blev lindad runt stolpen utan något på linan. Ingen vimpel och ingen flagga. Så har det varit i tio år.

För tio år sedan sa vi då att vi tar bort flaggstången. För om man inte använder den så ska man inte ha flaggstång. Och sedan har ingenting hänt. Den var rätt ner i marken. Hade det varit en fällbar flaggstång så tror jag vi hade tagit ner den på en gång.

Jag vill heller inte slänga helt funktionsdugliga saker. Då har tiden gått. För att ta upp en flaggstång som är gjuten rätt i marken innebär kran och antagligen trasig stång. Trots att den är i vägen för oss så har den blivit kvar, tills igår.

För när altanen för att flaggas. På gräset så man inte kan nyttja den mattan som man vill.

Igår skulle det komma någon för att kolla på den. En och en halv timma senare så var den borta. De började att gräva lite för att se om det inte var ett rör som den var nerstucken i. Han som tittade hade sålt sådana. När han kände på den så var han dock tveksam till att den var i något rör.

Efter lite grävande så kom det fram. Den var i stucken i ett rör. Den gick att skruva isär och dra upp den. Vi hjälptes åt fyra personer att få ner den. Det gick alldeles strålande och allt är intakt. Bilar, hus, häck och flaggstång.

Att få med röret som var gjutet det var dock inte möjligt. De hade en som var grävare men han var inte tillgänglig så den fick stanna kvar. Jag är väldigt nöjd. Flaggstången får nu leva vidare på Folkets park. Och jag har en gräsmatta som går att använda. Vi behöver inte heller tänka på att vi aldrig flaggar när vi borde.

Syns knappt i gräset att det varit grävt en massa för att få bort den.

Hur får man vänner?

Hur funkar det egentligen att skaffa vänner? Hur händer det? Jag har svårt att ge ett svar på det. Man träffar en människa och man känner att det här känns bra. Sedan utvecklas det.

Äldsta sonen har ju inga vänner. Han vill ha, men har valt bort det. Jag har ordnat så att han träffar en person. Mest digitalt men också fysiskt. Han är noga med att tala om att de är inte vänner. De har träffats lite över ett år. Och han litar fortfarande inte på att det kan bli vänskap av det.

Hur blir man vän? Det är många saker som ska stämma. Man ska vara bekväm med den andra personen. Man ska bli glad av att umgås med den andra personen. Man ska kunna lita på den andra personen. Man ska kunna vara arg, glad, ledsen med mera med den andra personen. Vad är det som gör att det fungerar med vissa och inte andra?

Äldsta sonen sa i helgen till mig, efter att han spelat online med flera parter, jag vet inte varför jag försöker? De hade spelat ett spel som sonen påpekade att det fanns bättre sätt att spela på. Det fanns antagligen det då. Kommentaren hade blivit: nu kommer han igen som vet bäst. Inte med dem orden men med den känslan för sonen.

Sonen förstår att de kan känna så. För att det är antagligen så. Han vet ofta bäst. De andra behöver kolla reglerna och det visar sig att sonen hade rätt. Det gör det inte till en bättre situation. Det är tufft att ofta ha fel. Men om man är vän ställer man inte upp för sin kompis då? Och backar upp.

Det är här det kommer. Han gjorde inte det. Och därför sonen undrar varför han bryr sig och försöker. Han försöker göra så att alla tycker spelet är kul. Han anstränger sig verkligen för att göra saker i spelet så att andra ser det roliga. Medan andra bara vill komma fram så snabbt som möjligt. En del med att det ska vara roligt är att alla regler följs och då rätt.

Jag vet inte hur jag ska göra? Ska jag peppa för att fortsätta? Ska jag säga att det är bäst att avsluta nu innan sorgen blir för stor? Jag kan inte säga att han ska gör annorlunda. För han anstränger sig så mycket att det är knappt värt det av den anledningen. När man har vänner måste man kunna vara sig själv.

Just nu kan han inte det. Just nu är han helt ensam utan någon som backar honom. Just nu har han ingen som förstår honom. Just nu är han ensam.

Mycket som behöver fixas

På fredag är det studenten. Vi längtar alla nu inte bara minstingen. Denna veckan som varit har inte haft någonting i skolan förutom att lämna in böckerna. De hade ett samtal med någon. Annars inget.

De har sysselsatt sig med studentuppdrag. Sista inlämningen var igår 23.59. Vad ska de göra denna veckan? I skolan? Varför var inte studenten i fredags? En hel vecka med ingenting att göra. Allt är nu fixat. Nästa gång han går till skolan är på fredag för fotografering. Sedan är klassen en stund tillsammans sedan utspring.

Jag ska nog sysselsätta honom så det är inte något problem. Tycker bara det är konstigt. För vi har inte kunnat göra så mycket förrän nu. Jag skulle också vilja hinna med lite annat än bara studentfix. Gräsmattan, kantklippning, fönsterputs (mest för att det är kul med den nya putsaren) och bli av med pollen. Städa gör vi efter studenten. Sedan tänkte jag vi kunde börja gräva lite plinthål.

Ni hör, han ska nog har arbete att göra denna veckan också. Jag ska baka lite tårtor. På torsdag ska jag åka till Käkkirurgen igen. Inte den bästa dagen denna veckan. Men det finns inget att göra åt det. Jag ska också hinna göra potatissallad på torsdag. Jag hoppas på att det inte blir ett sex timmars besök denna gången.

Nu lovar de dåligt väder också. Så snart är allt precis som det ska vara. Jag önskar er alla en underbar dag!

Roligare att baka

När det regnar är det inte lika kul att plantera blommor som att baka. Igår regnade det hela dagen precis som i fredags. Kom både skurar och lättsamt regn. Igår så planterade jag nästan alla mina växter jag fick. Vilket inte var så kul i regnet.

Jorden räckte inte till. Inte heller krukorna. Jag har två (eller sex) palettblad som ska i större krukor. Men det gör inget om de får vänta lite. Sedan fick jag också en murgröna som jag inte planterat. Jag har inte bestämt vart den ska än. Men den kommer antagligen att få hamna hos minstingens rabatt (när den finns). Taklökarna har ”krukor” men inget hönsnät. Det ska minstingen ordna på måndag. Återbruk av slängt hönsnät. Sedan kommer de på plats också.

Test av vart de ska.

Jag fick hålla mig utanför taket för maken var och arbetade under taket. Han kunde inte arbeta utanför eftersom han håller på och lägger golv i förrådsdelen. Jag har inget planteringsbord. Så skottkärran är mitt planteringsbord. Det blev som en lite bassäng. Jag är glad att jag har bra regnkläder. Dessutom snygga. Då blir allt lite roligare.

Även om jag inte blev blöt så blev jag väldigt lerig. Och även om inte jag behövde vattenslangen till att vattna allt så behövdes den för att spola av mig själv. Vilket gick smidigt eftersom jag hade regnkläder och stövlar.

Örtträdgården: Basilika, persilja, koriander, citronmeliss, tomat (får låtsas vara en ört) och salvia.
Dessa tre är nya. Citronmeliss, minitomat och salvia.
Doftpelargon.
Tre olika tomatplantor fick hamna i lä. Men soligt när den visar sig.
Ännu mera citronmeliss.

Det var skönt när planetringen var klar. Det var också skönt att inte vara kall in till märgen. Vilket jag varit om jag inte haft rätt kläder. Men det är roligt att se hur det växer och mest kanske att de överlever. Min hortensia är jättefin nu. Alla knoppar har nästan slagit ut. Jag håller tummarna för att den håller sig fin länge.

Min hortensia.

Detta ska bli taklökarnas krukor. Jag har mängder mer i fall jag vill använda flera. Ska bli spännande att se om jag lyckas med det projektet. Borde inte vara något problem. Mamma säger ju att det ska gå. Och då går det.

Navkapslarna.

Sedan gick jag in och bakade. Det var mycket roligare. Det blev budapestbakelse för att fira vår Nationaldag. När jag bakade så gav sig minstingen iväg och fiskade. Han tyckte det var ungefär lika roligt som mig att plantera i regnet. Och han var lika glad som jag att han hade regnkläder. Det var ett uppdrag. Fiska en gädda på minst två kilo. Och de klarade det. Han och två andra från klassen. Några mindre gäddor och några abborrar blev det också.

Ingen choklad på än. Jag älskar budapestbakelse.

Idag ska solen skina. Idag ska jag inte göra något annat än att bara vara. Njut av dagen!

Mamma blev nöjd

Jag var hos mamma igår. Efter flera månader utan klippta naglar på fötterna så fick jag tillstånd av enhetschefen att klippa dem. Personalen får tydligen inte klippa på fötterna. Alla dessa beslut som tas utan att man tänker igenom konsekvenserna.

Jag kom dit. Regnet öste ner. Vi satt på uteplatsen och klippte. Det var ett krav att det gjordes utomhus. Det var ganska mysigt med regnet som slog mot taket. Men kallt.

Så klart ville inte mamma sitta där ute i kylan. Kort efter vi var klara så sa hon: Nu vill jag gå in! Jag fick inte tillkalla på personal. Utan jag skulle göra det. Jag fick också följa med in. När jag påtalade att det var besöksförbud blev hon sur. Jag stod i dörröppning i altandörren och hon satt inne och drack resten av sitt kaffe.

Det gick bra. Då blev hon nöjd. Och vi kom fram till att det ingen vet har ingen ont av. Och så stod jag kvar i dörr öppningen. Regnet mot ryggen i från glipan på dörren. Men mamma var nöjd och det är huvudsaken.

Hon skrattade när jag sa att jag var mycket nöjd över att hennes fötter var fixade men att hon var nöjdare. För så är det. Det var ett problem nu. Det hade kunnat orsaka värre saker inom kort. Konsekvenser. Vore bra om fler kanske sysslade med den analysen.

Det var många skratt igår. Jag träffade hennes centervän som gav mig blommor. Jag berättade att de varit iväg och det kom hon ihåg. Igår var en bra dag. Mamma var mycket nöjd. Hon tycker också det är roligt att jag fått blommor. För som hon sa som gav dem till mig: Fådda blommor är det man kan öva på. Och det håller mamma med om.

Jag har fått citronmeliss, salvia, murgröna, två minitomater, en lång tomat, en tomat som blir avlång gul, två sorter palettblad och en doftperalgon. Och inte att för glömma en massa små taklökar. Idag ska det planteras alltså.

Jag har lovat att jag ska göra vad jag kan för att få allt att leva. Mamma har intygat att jag fixar det. Spännande att försöka om inte annat. Med det önskar jag er en skön dag!

Bli inte sjuk

Inte för att vi har en dålig vård i Sverige. Bli inte sjuk för det är väldigt jobbigt. Igår gick det nästan sex och en halv timma till Käkkirurgen. Jag vilade hela tiden innan vi åkte. Och när vi kom tillbaka åkte jag och hämtade lite hos äldsta sonen. Sedan lyfte jag inte ett finger.

Det är tur jag har en sådan fin man. Som hjälper mig så mycket. Och när jag lägger min energi på någon annan så hjälper han mig ändå.

Igår skulle besöket vara för att kolla att det läkte bra från operationen förra veckan. Men det gjorde det inte. Det hade gått upp och det blev en ny operation. Nu återbesök nästa vecka. Det finns snart inte mer att ta bort.

Personalen har varit jättebra. Tagit hand om och visat förståelse. Istället för att behöva åka hem två timmar tur och retur och komma tillbaka nästa dag, har de gjort det som behövts på en gång. Mycket tacksamt men slitigt.

Det var likadant förra veckan. Då var det återbesök fast inte med en veckas mellanrum. Då hade hon varit några gånger hos tandläkaren här hemma. Men han vågade inte längre göra bedömningen om läkningen. Som då blev en operation. Nu är det tre operationer totalt. Jag hoppas att hon slipper en fjärde.

Det är tufft att sitta bredvid och inte kunna göra någonting. När det också är en person som inte bara har ett problem utan så många olika sjukdomsbilder. Det blev många skratt hur som helst. Och vi åkte glad hem båda två. Om än slitna.

Idag ska minstingen göra ett studentuppdrag. Det är många roliga saker de gör. Idag är det att hela klassen ska vara fastbundna tillsammans i åtta timmar. Självklart ska det göras med tanke på en pandemi. Så de ska ha minst två meters mellanrum till varandra. Allt är förberett. Stövlar och regnkläder också. Det ska regna hela dagen i stort sett.

Fast det kan ändras. Det har ju hänt tidigare om man säger så. Nu ser jag fram emot en helg och lite bakning. Men först lite hjälp och annat smått och gott. Jag önskar er alla en underbar dag!