Inlägg

Publicerat

Bli inte sjuk

Inte för att vi har en dålig vård i Sverige. Bli inte sjuk för det är väldigt jobbigt. Igår gick det nästan sex och en halv timma till Käkkirurgen. Jag vilade hela tiden innan vi åkte. Och när vi kom tillbaka åkte jag och hämtade lite hos äldsta sonen. Sedan lyfte jag inte ett finger.

Det är tur jag har en sådan fin man. Som hjälper mig så mycket. Och när jag lägger min energi på någon annan så hjälper han mig ändå.

Igår skulle besöket vara för att kolla att det läkte bra från operationen förra veckan. Men det gjorde det inte. Det hade gått upp och det blev en ny operation. Nu återbesök nästa vecka. Det finns snart inte mer att ta bort.

Personalen har varit jättebra. Tagit hand om och visat förståelse. Istället för att behöva åka hem två timmar tur och retur och komma tillbaka nästa dag, har de gjort det som behövts på en gång. Mycket tacksamt men slitigt.

Det var likadant förra veckan. Då var det återbesök fast inte med en veckas mellanrum. Då hade hon varit några gånger hos tandläkaren här hemma. Men han vågade inte längre göra bedömningen om läkningen. Som då blev en operation. Nu är det tre operationer totalt. Jag hoppas att hon slipper en fjärde.

Det är tufft att sitta bredvid och inte kunna göra någonting. När det också är en person som inte bara har ett problem utan så många olika sjukdomsbilder. Det blev många skratt hur som helst. Och vi åkte glad hem båda två. Om än slitna.

Idag ska minstingen göra ett studentuppdrag. Det är många roliga saker de gör. Idag är det att hela klassen ska vara fastbundna tillsammans i åtta timmar. Självklart ska det göras med tanke på en pandemi. Så de ska ha minst två meters mellanrum till varandra. Allt är förberett. Stövlar och regnkläder också. Det ska regna hela dagen i stort sett.

Fast det kan ändras. Det har ju hänt tidigare om man säger så. Nu ser jag fram emot en helg och lite bakning. Men först lite hjälp och annat smått och gott. Jag önskar er alla en underbar dag!

Publicerat

Käkkirurgen

Idag blir det inte så mycket tid för bloggen. Jag ska åka till Käkkirurgen. Jag hoppas det blir sista besöket. Fast antagligen är det inte det. Har ett besök till som redan är inbokat.

Det är min vän i riskgruppen som ska dit och jag hjälper. Det är tufft att bara kunna vara vid sidan om. Att inte kunna hjälpa och ta bort det onda.

Vi har det fantastiskt bra. Även om vi har det tufft. Vi har massor av hjälp från vårt fina land. Ibland behöver vi bara komma ihåg det.

Jag återkommer när jag har lite mer tid. Så länge önskar jag er en fin dag!

Publicerat

Värmen, solen och brännan

Jag har soleksem. Har alltid haft. Om jag är ute i solen så får jag rodnad, röda prickar och huden kliar. Det är ingen höjdare vilket innebär att jag har behövt hålla mig undan solen. Jag älskar värmen men man har ofta hittat mig i skuggan någonstans.

Jag kommer ihåg när jag var på mitt konfirmationsläger. Vi låg alla på stranden med en skillnad. Jag hade badlakanet på mig, medan övriga hade det under sig. solskyddsfaktor har man alltid pratat om men har väl aldrig ansetts som viktigt. När jag använt det så har det varit den billigaste av sorter.

När jag började med Mary Kay så började jag också använda solskyddet från Mary Kay. Efter det så har jag nästan inga besvär med solen. Jag kan vara ute i solen utan att det kliar. Ibland så glömmer man eller vårvärmen är varmare än man räknade med. Och då tar av sig lager av kläder ute. Då kan det klia ibland.

Nu när vi varit ute i trädgården har det varit så. Jag har blivit varm och tagit av mig. Vilket gjort att det börjat klia. Maken blir så förvånad över att jag har besvär. Han visste inte om att jag hade det. Jag vill poängtera hur viktigt det är med solskydd.

Jag märker att solen är skadlig. För att jag har soleksem. Men den är lika skadlig för alla. Fast övriga känner inte skadan förrän man bränna sig av solen. Och då är det försent. När du bränner dig i solen så kommer huden att lagra skadan i sitt minne. Nästa gång så är det dubbelt så dåligt. Då har du första brännan och andra brännan tillsammans. Tills slut har du cancer.

Till alla er som inte använder solskydd för att ni vill bli bruna säger jag så här: Sedan jag började med kvalitativa solskyddsprodukter så har jag aldrig varit så brun som jag är nu. Jag har varit blekfisen mot alla andra. Nu är jag ofta en av dem bruna och andra är blekfisar.

Det är inte värt det. Jag lovar. Även om jag haft en annan form av cancer så vet jag att det är inte värt det. Det är däremot värt det att skydda dig själv och må bra. Ta hand om dig i sommarvärmen. Njut av solen men utan riskerna. Och framför allt slipp brännan.

Publicerat

Får inte bort det från huvudet

Igår tittade vi på Kommisarie Lewis. Mordgåtor som blir lösta på löpande band. Det är ganska avkopplande att se på. Mest för att man inte behöver vara så engagerad utan bara kan följa med utan massa tankar på annat.

Igår handlade det om en ung tjej och kille. De bodde tillsammans med fyra andra ungdomar och studerade på Oxford University. Anledningen till att jag inte kan få det ur huvudet är för att den unga killen var autistisk och den unga tjejen förstod honom.

Han var ett geni på att rita och hade ett exceptionellt minne. Tjejen var väldigt påhittig och älskades av alla. Killen tyckte dock alla (utom tjejen) var underlig. De hade svårt med honom. Fast han bara var rak med vad han sa. Han var inte elak. Han gjorde egentligen inga fel. Men han var inte omtyckt.

Precis så här är det för äldsta sonen. Nu när jag letat efter kort till minstingens studentplakat så har jag kollat massor av kort. Bland annat på äldsta sonens första födelsedagskalas med de från förskolan. Han var 3 år och bjöd alla. Två kom. Jag har sådan sorg över att alla inte är godkända i vårt samhälle. Vissa blir bortsorterade bara för att de inte passar in i mallen.

Jag har själv blivit bortsorterad. Många gånger. Jag har aldrig vetat varför. Då är jag ändå ganska duktig i sociala sammanhang. Tänk då att inte vara det. Att inte förstå när något är fel enligt alla normer. Även om man frågar vad som blev fel så blir svaret alltid, ingenting. Fast vänskapen är slut.

När äldsta sonen gick i sexan så hade han två vänner. De blev vänner i samband med att han började fyran i samma klass. Jag försökte som mamma att vara med och styra vänskapen. Jag var i kontakt med föräldrarna för att de skulle veta vad som kunde ske. Och det gick ganska bra. Det hända att reglerna inte följdes och sonen fick frispel. Varje gång så redde vi ut det tillsammans. Det var heller inte överdrivet många gånger.

Igår i serien så var det (så klart) den unga tjejen som blev mördad. Hon blev det för att hon skulle avslöja brottslingar. Det tragiska i berättelsen är att nu var den unga killen utan någon som förstod honom och kunde umgås med honom. Han insåg också att nu var han ensam. Det värker i hela mig.

Precis så här är det för äldsta sonen. När han gick i sexan så försvann vännerna. Och många år senare fick jag reda på varför. En av dem hade sagt: Om jag vetat hurdan du var, så hade jag aldrig blivit din vän!

Även om han inte förstår hur han påverkar andra med sina ord eller handlingar. Så betyder inte det att han inte har några känslor. När han gick i sexan och var elva år så bestämde han sig för att han ska inte skaffa några nya vänner. För att han är inte värd det. För ingen tycker om honom när de väl förstår hur han är. Och den värken ville han aldrig känna igen.

Vad svarar man på det? Han har än idag inga nya vänner. Han har heller inget förtroende till samhället eller oss människor som lever i den parallella världen till honom.

Detta snurrar i mitt huvud. Allt för att jag såg på Kommisarie Lewis. Ett program som handlar om mord, men som satte spiken på huvudet vad gäller hur olika vi uppfattas och accepteras av varandra.

Publicerat

Studentplanerna

Det är mycket som behöver tänkas på inför studenten. Minstingen är med och bestämmer hur det ska vara. Han hade nog helst velat slippa det. Fast det får han inte. Vi vet vart, när och med vilken mat. Vi har inte hur riktigt klart.

Vi har ordnat en överraskning åt honom också. Får se om jag kommer ihåg att berätta om den efter studenten. Han verkar på det hela taget ganska nöjd över hur hans student kommer att bli. Nu hoppas vi på fint väder som alltid på studentdagen. Jag hade jättefint väder när jag tog studenten. Det är alltså inte omöjligt att det blir fint.

Minstingen är klar med allt i skolan. Alla betyg är satta. Nu håller de på med studentuppdrag. Verkar vara harmlösa sådana. Igår löste de bland annat rubikskub på under två minuter. De frågade runt massor av lokalbor för att hitta knappen på orten. Företagsamt. De gjorde det med att hålla avstånd. Han var tydlig med att berätta det. Undrar om jag tjatar här hemma.

De ska fortsätta uppdragen idag. Han har ett uppdrag av sin pappa och ett uppdrag av mig också. Tyvärr ger inget av våra uppdrag honom några poäng till kampen om att bästa klassen ska få vinsten på studentuppdragen. Mitt uppdrag är att han ska städa rummet. Pappas uppdrag är att han ska hämta ut ett par arbetsbyxor till sommarjobbat som kommer. Tur han får lite uppdrag som ger poäng under dagen.

Publicerat

Mina växter kommer överleva

Enligt mamma så kommer mina växter att överleva. Hon skrattade lite när jag sa att medelhavspalmen låg risigt till. Hon sa också att tomater är tåliga växter och skulle överleva mig. Jag kanske efterforskar och ser om det är något för mig.

Igår trodde jag att hortensian skulle ge upp. Allt såg fint ut när vi åkte. Jag vattnar blommorna på kvällen. Det har jag förstått är bättre. För annars kan rötterna brännas om det är gassande sol. När vi kom tillbaka från mamma så var hortensian inte lika pigg. Den hängde utmed sidorna på krukan.

Jag ställde den i skuggan och vattnade den. Och så blev den pigg och glad igen. Det ska nog gå bra det här för trädgårdsmästare Josefin.

Mamma fick sin favoritblomma av oss barn. En orkidé. Inte hennes favoritfärg (det är vit), men de vita var inte lika fina i blommorna. Denna var så stor och fin.

Lila orkidé.

Mest glad blev hon nog att det var med läppbalsam. Det var helt slut från hennes lager. Hon använder självklart Mary Kay, vilket inte bara är att gå ut och köpa. Nu har hon ett nytt lager.

Hon var inte nöjd över färgen på mitt hår. Det var tydligen inte snyggt. Och när minstingen kom hem så sa han att det var fint men jag såg ut som en tonåring. Kanske det mamma tyckte också. För det var inte många ord som kom från mamma. Det blir mindre och mindre ord för varje gång vi pratar nu.

Kanske för att hon får så lite stimulans eftersom det inte är tillåtet med besök. Jag vet inte. Men att prata på telefon är en envägskommunikation. Igår så var vi många som höll igång samtalet. Syskonen var med på video. Men när jag frågade mamma om vi skulle dumpa de de jä***arna på telefonen (och hon skrattade) så började de att spela spel.

Basket har bror lyckats få igång.

Jag visste inte ens att man kunde spela. Men bror lyckades få igång basket på telefonen. Vi hade svårt att få till en bild där vi alla var med och såg lite glada ut. När vi bråkade om det så log mamma lite också. Det var svårt att få henne att le igår. Vi vet att hon var glad att vi var där men som sagt det var svårt.

Bilden som fick duga på oss.
Denna var den bästa men där tog någon annan ett gruppfoto samtidigt.

Minstingen har kommit hem och vi har provat tårtan. Han är mycket nöjd. Den är till och med bättre än att bjuda på chokladbollar. Med det önskar jag er alla en fin dag!

Publicerat

Mycket gjort

All sten utmed staketet blev öst på plats igår. Det är svårt att säga vilken skillnad det gör. Det är liksom pricken över i som man inte kan placera att det var det som gjorde det. Kanske också därför många stannar och säger hur fint det blir nu.

Sjöstenen med corténkant på plats.

Jag tackar alla för att de tar sig tid att säga det till oss. Att vi uppskattar det jättemycket. Jag säger också att det känns ovant för vi svenskar är inte så duktiga på det. Att berätta för andra vad vi tycker är bra eller fint. Om det är en svensk så blir svaret nej, vi är väldigt dåliga på det. Och det är synd. Om det är en från ett annat land så blir svaret ja, det är sant och det är konstigt.

Förra veckan var det en äldre kvinna här som var jättehärlig. Hon var 81 år. Hon tyckte det var tråkigt att vara tvungen att vara distanserad. Så hon tog tillfället att prata med mig utomhus på distans. Vi pratade ganska länge. Både om vårt hus men också om hennes uteplats. Efter ett tag så kom vi in på lite allt möjligt. Hon är från Ungern och kom till Sverige på 60-talet. Jag fick veta hennes resa hit och livet hon haft här. Det jag kommer ha med mig länge är denna mening: Jag älskar detta usla land för vi släpper in vem som helst.

Hon syftade på sig själv naturligtvis. Och jag måste säga att jag är väldigt glad för att vi släppte in henne. Hon har gjort mycket gott för Sverige. Även om hon inte jobbat med det hon kunde när hon kom hit. Hon har utbildat sig här och jobbat med det sedan 70-talet tills pension. Det som sjuksköterska.

Det är student snart. Jag håller på att testbakar lite. Minstingen vill helst ha chokladbollar att bjuda på. Jag tänker att en tårta vore väl gott. Han kommer idag. Vi får testsmaka i eftermiddag. Maken och jag smakade igår. Och, nej, det blir nog inte denna. God men inte full pott. Det är hallongrädde, vaniljkräm och chokladsmörkräm. Alla smaker var väldigt bra ihop men saknas något.

Bakade en liten tårta. Bra att ha liten gjutjärnsgryta för små tårtbottnar.

I onsdags skulle jag gått till bästa frissan. Tyvärr fick jag ett sms på tisdag kväll att tiden var avbokad på grund av sjukdom. Jag hoppas inte det är Covid-19. Det kan det ju vara med tanke på alla hon träffar på en dag. Hur som helst så fick jag ta mitt hår i mina egna händer. Eftersom jag inte vill klippa mig själv så blev det lite färg istället.

Nya färgen.

Nu ska maken och jag åka och fira mamma på morsdag. Hon längtar (i alla fall efter mig, men när hon får sin makitabuff så blir hon nog mer glad för makens besök.) Önskar er alla en härlig söndag!

Publicerat

Stenen kom

Igår var en härlig dag. Stenen kom. Solen sken och jag pratade med mamma en sväng. Jag var trädgårdsmästare också. Ett steg i taget. Det är det enda vi kan ta. Ett steg i taget. Tar vi två samtidigt så ramlar vi.

Det är fint att se hur blommorna tar sig som man har planterat sedan innan. Nu har jag planterat mer blommor och hoppas på samma framgång. Igår blev det två nya. Jaghar haft hortensia innan. Den dog. Nu hoppas jag på att jag blivit duktigare så att denna överlever.

Min nya hortensia. Och dipladenian.

Maken tyckte vi skulle ha en medelhavspalm också. Detta blir mycket spännande. Det har vi aldrig haft innan. Det känns som en sådan sak som jag skulle ta död på direkt. Jag är ju duktig på dödandet. Jag frågar mamma på söndag. Om hon säger att jag klarar den så gör jag det.

Meddelhavspalmen och en till dipladenia.

Nu är gången på baksidan klar också, Vi har fått upp en ny corténkant som är stabilare. Nu håller jag tummarna för att den inte väter (som den andra gjorde) innan vi har fått dit plattor.

Kommer bli bra när det är klart. Grind och plattor kvar.

Något som antagligen inte överlever min tuffa behandling är mina buskrosor. De ser lite ledsna ut. Jag hoppas på att jag har fel. De är ju i en större kruka nu. Utan smultron men tillsammans. Den ena hade också ihopsnurrade rötter. (Eftersom jag inte är trädgårdsmästare, än). Vilket inte är så bra för överlevnaden. Den har dock överlevt fem år i den andra krukan, det kan gå.

Lite ledsen buskros.

Idag blir det till att skotta i sten i kanten under nya staketet. Grannen gjorde sin del igår. Det blir så fint. Nu har vi haft några som kommit och frågat var vi köpt vår kantplåt någonstans men även rabattkanten har fått frågor innan. Vi har satt sådan kantplåt vid nya staketet. Den är mer stabil när det ska vara sjösten emot. Rabattkanten har visat sig vara för klen att hålla emot stenen.

Våra hussiffror har också fått många frågor nu. Vart vi köpt dem och vad det är för material. Som sagt det är kul att folk tycker om det. Och bra att det är många olika. Så det inte blir ett exakt likadant hus någonstans.

Publicerat

Att hinna

När man inte mår som man brukar göra så hinner man inte det man brukar hinna. Det blir svårt med planeringen då. Trots att det gått så lång tid nu så planerar jag som om jag var helt i toppform. Vilket jag inte är.

Jag tror att jag ska hinna fler saker på en dag en vad jag gör. Det bygger upp en stress. Eftersom då måste det göras senare. Igår var det inte min planering som gjorde att jag inte hann det jag tänkt. Det var släpkärran.

Planen var att vi skulle ha fyllt i med sjösten emellan grannen och vårt staket. Vi skottade all jord och slängde på tippen. Jord väger ganska mycket. Så när vi skottat ett tag så börjar det bli tungt på släpet. Vi åker och slänger för att inte få överlass.

Då börjar vi kolla hur mycket kan släpet ta egentligen? Det visar sig att det inte klarar av att köra på en 800 kg stensäck placerad mitt på axeln. Därför så kommer den idag med leverans. Det är service, när man kommer på eftermiddagen och frågar om det går att lösa.

Det blev nya blommor planterade istället. Det blev en tur till Eksjö eftersom jag hittat dem perfekta krukorna. Tyvärr så fanns dem inte i butiken i Vetlanda. De kunde heller inte få hem dem. Så då köpte jag tre krukor i Vetlanda och två i Eksjö.

Maken var mycket nöjd. Han fick ju lunchutflykt. Jag har bytt ut mina lite ledsna buskrosor och smultron till stamrosor. De som står vid vår nya ingång. Jag har planterat buskrosorna i en annan större kruka tillsammans. Vart jag ska ha smultronen vet jag inte riktigt än.

Jag har planterat två blommor till altanen samt en persilja. Persiljan har överlevt från förra året. Vilket jag själv är imponerad över. Jag tänkte ha lite nya örter i de nya krukan från Eksjö. Jag ska hitta lite örter nu bara.

Det blev ingen sten skottad igår. Alla krukorna blev inte planterade. Men vad gör väl det. Det kommer snart i en annan tid. Jag arbetar på att låta stressen somna om.

Idag ska vi ha möte med förbundsstyrelsen i Junis. Vi skulle egentligen haft en hel helg tillsammans fysiskt. Nu får vi träffas digitalt istället. Och inte hela helgen. Igår kom ett paket med fredagsmyset till mötet. Tack Mona och Junis. Vi ses ikväll.

Godis check.
Publicerat

Djuren med

Det är inte bara människorna som maken engagerar sig i när han bygger på vårt hus. Även djuren pratar han med. Vi har börjat få en del katter som går omkring här. Dessa katter har maken börjat drömma om.

Det började i vintras. Vi har ingen dörr in till förrådet ännu. Och taket var ju inte helt tätt så han kunde inte börjar klä insidan på förrådet. Taket är nu helt tätt och han ska börja med insidan. Men i vintras så tyckte katterna om att ta ner isoleringen och lägga sig i den. Vi har iCell, den är gjord på papper och helt harmlös för katterna.

Maken var ju då tvungen att göra en hinderbana för katterna. Till slut så lyckades han att hålla dem ute från förrådet. Nu har det dykt upp två nya katter. Tvillingarna kallar han dem. De är tydligen identiska. Maken tycker om katter. Han tycker dem är roliga.

Men inte när de inte lyssnar på honom. Igår så försökte han pedagogiskt berätta för en av tvillingarna att hans bror är i trädet. Men katten brydde sig inte. Trots att maken hade len röst och fina tydliga gestikulationer. Han lutade sig ner och pekade tydligt var kompisen var.

Katten brydde sig inte. Maken tyckte det var märkligt att han inte lyssnade. Maken kunde inte fortsätta jobba när han hade en katt vid fötterna. Han fick helt enkelt hålla honom sällskap tills kompisen valde att komma ner från trädet.

Han rörde aldrig katten. Bara pratade tydligt och försökte ivrigt att få honom till att lyssna. Gränsen går vid att klappa katten. Så mycket tycker han inte om dem. Till slut så kom kompisen/brorsan ner från trädet. Då försvann dem båda iväg väldigt fort.

Maken kunde återgår till att jobba. Sedan när jag kom ut tog det honom tjugo minuter att med inlevelse berätta om hur han försökte lära katten, vilka regler som gäller på vår tomt.

På vår gata i stan så har vi det aldrig tråkigt i alla fall.