Inlägg

Publicerat

Man behöver vara med

För att vi alla ska kunna fortsätta leva så måste vi vara med. Som ni vet vi detta laget så har jag ångest över hur vi hanterar vår miljö. Ju mer jag lär mig desto mer får jag ångest. Det är så mycket att tänka på.

Det är bättre att äta lokal producerad mat. Men inte alltid. Om maten fraktas över Sverige med lastbil så är det tydligen värre än att du får något med båt från söder. För oss som bor här i söder då. Och det är inte bra att välja något som odlas i Europa. För där råder vattenbrist.

Hur ska man klara av att välja? Mer vegetariskt är alltid bäst. Fast då måste du också tänka säsong och ingen frakt. Även din egna resa till butiken att handla måste du tänka på. Det påverkar antagligen klimatet mer det du kör till butiken än frakten som det du köpt gjort. Det är så mycket att tänka på.

Mindre kött- och mejeriprodukter. Det är bättre för klimatet. Då kommer aspekten med våra öppna landskap. Att kunna odla innebär att vi måste ha något att odla på. Där hjälper djuren oss att öppna landskapen. Vi kan alltså inte sluta äta kött- och mejeriprodukter. Vi ska äta kött men när vi gör det så välj från djur som betar. Gris går bort alltså.

När vi väljer grönt så måste vi också tänka på bekämpningsmedel. Hur mycket sådant används? Hur kan vi påverka klimatet mindre? Välj grönt som är odlat ekologiskt men inte fraktat till Sverige eller i Sverige. Det är så mycket att tänka på.

Du kan också välja bort riset. Det är en miljöbov på många sätt. Om du inte vill välja bort det helt så gör det ibland. Då kan matvete vara ett alternativ. Fisk är bra. MEN, alltid dessa menen. Du måste välja bra fisk. Fisk som inte håller på att bli utfiskad eller som odlas fel. Bra miljömärkt fisk alltså.

Du måste helt enkelt vara med för att kunna göra rätt. Men nu kommer ett viktigt men. Trots allt ovan så är matsvinnet det största problemet. Har du köpt något som är mindre bra så laga och ät. Det är det bästa du kan göra. En fjärdedel av allt vi bär hem är matsvinn. Det slängs helt enkelt. Det du köper med dig hem, se till att ät upp det. Det är det bästa vi alla kan göra.

Ta hand om dig! Du är precis lika viktig idag som igår.

Publicerat

Semestern är över

Och sommaren är här. Precis som det brukar vara. Det är svensk sommar. När allas semester är slut då kommer sommaren. Eller egentligen är det ju så att juli är den månaden som har mest regn av alla årets månader. Och efter regn kommer solsken.

Nu är det ny månad. Rötmånaden har på gått en tid och nu fortsätter den ett tag. Solen är på ingång på riktigt. Nu behöver man alltså tänka sig lite för. Att inte låta mat vara framme i solen och sedan äta. Ta det du ska äta och ställ in resten i kylskåpet. Ät det du tagit på en gång.

Här hemma har vi inte tid för att bl sjuka (mer sjuka). Vi behöver tvätta innertaket på förrådet. Det ska sedan målas. Vi behöver tvätta staketet och sedan behandla det. Det är mer mina uppgifter. Jag har inte gjort ett handtag på dessa. Maken bygger altan och förråd samtidigt. Spännande när det blir klart.

Eftersom jag är sjuk (men inte magsjuk) så har det inte blivit gjort något av tvätten. Men det beror inte bara på det. Det har också varit en massa saker under taket. Det är material som byggs med där. Det har ju regnat en del och det behöver skyddas. Nu kanske det kommer lätta så att jag kan fixa det sista på taket. Jag behöver också tid på mig för återhämtning.

Staketet är inte gjort för att det ska torka i minst sex veckor. Och det har nu gått minst det. Och när regnet nu upphör så kan det torka på riktigt. Därför blir det också tid för staketet snart.

För vår del är inte semestern över. Maken har några veckor till. Fast som egen har du aldrig riktigt semester. Det är mejl som ska kollas och kunder som behöver ringas. Och faktiskt någon leverans här och där.

Idag ska det vara varmt men inte strålande sol som igår. Den kommer tillbaka senare i veckan, den strålande solen. Idag får jag nöja mig med värmen. Livet är till för att levas och det gör jag. Så mycket jag kan efter mina villkor. Ta hand om dig och njut av dagen. Vi hörs imorgon.

Publicerat

Det blev bra

Vädret blev bra. Solen kom fram mer och mer och värmen ökade gradvis under dagen. Det är alltid lite lättare då. Att känna solen och värmen gör att man slappnar av. Kanske för att allt liv behöver sol för att överleva. Även vi människor.

Det var inte bara solen som kom och gjorde dagen bättre. Även samtalet från mammas boende gjorde dagen bättre. De ringde på förmiddagen och undrade om jag kunde klippa håret på mamma. Och svaret var snabbt, det kan jag. Jag kommer vid lunch. Sagt och gjort jag och en av vännerna som är på besök åkte till mamma.

Igår var en bättre dag. En glad mamma som hade fullt fokus på mitt besök. Jag klippte håret och mamma kollade in min vän. Jag (och vännen) pratade och mamma sa ja eller nej eller skrattade lite. Solen var precis lagom med en del moln. Humlorna flög bland blommorna tillsammans med mängder av fjärilar.

Vi kom överens om att vi borde låtit håret vara lite långt så jag kunde komma om någon vecka igen för att klippa det. För att få vara nära och röra vid varandra. Vi var helt överens om att nu kunde besöksförbudet upphöra. I alla fall för oss. Vi sa att snart kommer enhetschefen och säger att ni får inte vara så nära. Du får klippa håret men bara om ni inte är nära och utomhus. Ni är nära.

Hon kom aldrig. Kanske för att det visade sig att hon hade semester. Hur som helst så har nu mamma inte Covid-frisyr längre. Hon är nyklippt och på ganska bra humör. Hon orkade vara artig och satt uppe en hel timma tillsammans med oss ute i solskenet under terasstaket. En härlig timma. Självklart så fixade vi fram Greta Garbo-solglasögonen åt mamma. De kom dock efter vår bild.

Passade på att ta en närbild efter klippningen. Inte en stor tjock kalufs som spänner under kepan.

Efter besöket så var det solhäng hemma hos oss på altanen. Äldsta sonen kom på eftermiddagen och det blev härlig gemenskap fram tills på natten. En alldeles underbar sommar kväll där smått och stort diskuterades. Mysstämningen var på topp med levande ljus och terrassvärmaren på.

Fina ljuslyktan som vi fått utav min bror och hans sambo.

Idag kommer också bli en fantastisk dag. Solen ska skina hela dagen. Mamma ska få besök av sin sambo. Allt är bra idag. Kanske blir det ett bad i en sjö. Eller för vissa kanske det blir ett bad i en sjö. Jag är nöjd med att solen är här och hälsar på. Njut av dagen. Ta hand om dig så hörs vi imorgon.

Publicerat

Grått, grått, grått

Grå himmel. Tjockt, tjockt grått. Idag är vädret bra men grått. Det är alltid lite lättare när vädret är bra. Nu för tiden har jag bra regnkläder. Det är väldigt skönt att inte bli blöt på kroppen. Det är också väldigt skönt att komma in när man varit ute i ruggigt väder. Ändå så är allt lite lättare när vädret är klart och solen skiner.

De har lovat att det ska bli sol senare idag. Jag hoppas att så blir fallet. Att kunna sitta ute och njuta av vädret och livet. Igår satt vi ute, jag och maken. Utanför mammas dörr. Igår var det tufft. Mamma var alldeles rödgråten. Jag sa det till henne att du ser alldeles rödgråten ut. Och då fortsatte det. För igår var det en riktigt sk*tdag och tårarna rann.

Igår var vädret grått med regnet hängande. Vi satt ute och det var småkallt ute och kallt på insidan. När vi varit där ett tag så blev det bättre. Tårarna slutade och mamma sa att det var något bättre. Det är tufft att vara där på besök när allt är sk*t. När jag också vet att allt är sk*t. Det finns ingenting att göra åt det.

Besöksförbudet gör inte saken bättre. Att man inte kan hålla handen och bara finnas. Att bara hålla med om att allt är sk*t men jag är ändå här. Att på avstånd sitta och titta på. Det är SK*T!

Mamma är stark. Mamma är fantastisk. Mamma har lärt mig så mycket. Mamma har gjort massor av fel. Mamma har ett om ursäkt. Mamma har tagit strider. Mamma har gjort allt för oss, hennes barn. Det finns ingenting som gör det rättvist att mamma har det så här. Livet är inte rättvist.

Ta hand om dig! Njut av dagen, hur den än ser ut. För imorgon kan det vara försent.

Publicerat

Förändringen

Det är mycket som händer när man odlar. Problemet är att du inte ser det. Eller du ser när tomaterna håller på att utvecklas. Du ser att det växer men inte hur mycket. Precis som med barnen. Du vet att de växer men det syns inte. Men om du inte träffar barnen på ett tag, då är det väldigt synligt.

1 juli.

Så här såg min plantering ut i den 1 juli. Smultronen är ganska små. Allt är ganska litet. Jag tycker det är jättefint. Jag har inte riktigt tänkt på hur mycket det har växt på en knapp månad. Förrän jag såg bilden. Då inser jag att förändringen är stor.

27 juli.

Man ser inte jorden längre. Smultronen har vällt över. Det är en helt annan pnatering. Fortfarande jättefint. Men annorlunda. Det är så livet är. Vi vi växer och frodas utan att märka det. Vi utvecklas till det bättre. Ibland kan det vara så att vi inte har tillräckligt bra förutsättningar så vi krymper och tappar livslusten. Då behövs vatten, sol och näring. Och mycket kärlek, då kommer livet tillbaka.

Jag har inte lätt att få mina växter att överleva. Det stora problemet är att jag inte vattnar. Jag glömmer liksom bort det. Denna sommaren har det regnat ganska mycket. Så jag har inte behövt vattna så mycket. Kanske att det till nästa år har blivit bättre. Att jag har mer kunskap då. För omtanken den finns redan. Och kunskapen den ökar.

Det är samma med människor, ge omtanke och ta hand om varandra. Då ökar kunskapen om varandra. En del blir vänner för livet. En del passerar för en kort stund. Men alla har gett dig något på vägen. Frågan är hur du hanterar kunskapen.

Förändringen pågår hela tiden. För oss alla. Frågan är om vi ser det? Frågan är om när vi ser det, tar hand om det? Frågan är om vi vågar acceptera det? Ta till vara på livet. Du lever varje dag och du dör bara en gång. Om du gör något fel idag kan du ändra det till imorgon. Om du gör något rätt idag kan du förbättra det till imorgon. För förändras det gör vi hela tiden. Frågan är om du styr det eller inte?

Ta hand om dig! Vi hörs imorgon.

Publicerat

Ingen förändring

Jag trodde i min enfald att med denna pandemin skulle vi förändra vårt beteende. Så verkar fallet inte vara. Man kan läsa i tidningarna att det är ett uppdämt behov. Att resebolagen inte räknat med att så många hade velat resa. Turister som uppmanar folk till att resa för att det är så bra.

Jag tycker också om att resa. Jag tycker också om att uppleva världen. Jag tycker framför allt om att när man reser så stängs allt annat av. Disken syns inte, dammråttorna är kvar hemma och finns inte. Allt det vardagliga som man måste göra får man också ledigt ifrån när man reser.

Jag önskar att jag kunde åka tåg mer. Tyvärr så kommer jag ju inte fram. (Det gäller mer mig än andra, jag vet.) Jag åker tåg men hade nog åkt mer tåg om det inte vore för att det är så svårt att lita på. Sedan kostar det ju så mycket mer också.

Oavsett allt så borde vi alla tänka till lite. Vad kan vi alla göra för att inte göra så stora klimatavtryck? Jag äter kött, men väljer då svenskt. Jag äter mindre kött än innan. Jag köper saker men försöker i möjligaste mån att köpa begagnat. Eller ännu bättre återbruka det jag redan har. Om jag köper nytt återvinner jag det andra. Nu när vi bygger så tänker vi på att bygga hållbart och miljövänligt. Och att använda även spillet.

Jag trodde att fler skulle vakna efter denna pandemi. Jag trodde fler skulle se effekterna av att vi inte reser så mycket. Eller producerar på samma sätt, då hela länder varit nedstängda. Jag trodde fler skulle se vilken positiv effekt det haft på vår värld. Men det verkar inte så. Det finns ett uppdämt behov av att resa…

Publicerat

Vad är viktigt

Vad är det i livet som vi behöver? Vi behöver mat och vatten. Annars har vi inget liv. Vi behöver sällskap. En del mer än andra. Men vi behöver någon form av sällskap för att ha ett bra liv. Vad behöver vi mer?

Jag tror inte vi behöver något mer. Sällskapet kan vara familj, vänner eller djur. Familjen är viktig för mig. Familjen finns där på ett sätt som inte alla skulle orka med. En vän kan man begära mycket av men inte hur mycket som helst. I alla fall inte om man är en bra vän själv. Är du en bra vän så begär du inte för mycket.

Vänner är viktiga. Vänner kan man ha hjälp av med andra perspektiv. Vänner kan ge dig möjligheten att växa som person på ett annat sätt. Det viktiga då är att det är en bra vän. En vän som vill dig väl. Så är det med familj också. Alla människor vill inte alla väl. En del människor är själviska och tänker bara på sig själv.

Det kan vara svårt att avgöra. Kanske det är därför som djur är så viktiga för vissa. Djur är lojala och finns där för dig om du mår dåligt. De sprider inte saker vidare. Du kan säga vilka hemligheter som helst utan att det kommer fram till någon annan.

Vad är viktigt för dig?

Publicerat

Det nya vanliga

Det kommer ta lång tid innan det nya blir det vanliga. I alla fall om det är någon med autism som ska förändras. Denna pandemin kommer förändra mycket. Det är redan förändrat men en del kommer att vara förändrat för alltid. En del kommer att återgå till hur det var förut.

Det kommer ta lång tid innan äldsta sonen kan förstå och lita på att nu är det nya det vanliga. Jag har handlat åt honom ganska länge nu. Inte alltid men nästan alltid. Nu har vi börjat hitta en rutin för hur vi gör när jag handlar. Jag vet nästan också alltid inköpslistan innan den kommer.

Inköpslistan kommer på mejl. Den är skriven med hur varorna kommer i butiken. Jag behöver alltså aldrig gå tillbaka om jag skulle titta på listan vara för vara. Vilket är gulligt att det står så. Men det är inte för min skull. Det är en självklarhet för honom.

Det nya vanliga har börjat få en rutin. Just handlingen kommer att gå tillbaka till att han handlar själv. Det gör det extra svårt att få rutin kring. Han vet att detta är inte det nya vanliga. Det är bara nytt och kommer alltid vara nytt.

När då en av tvättmsakinerna går sönder i hans tvättstuga så förstörs allt. Han planerar efter att han har två maskiner. Han kan tvätta dubbelt så mycket på samma tid som med en maskin. För mig så hade det inte varit något stort problem. Jag har tvättat hälften första gången och nästa hade jag bokat dubbel tid.

Men inte för äldsta sonen. Dubbel tid är uteslutet. Reglerna säger att du bara får boka en tid. Att tvätta hälften är uteslutet för han behöver allt. Han ringer mamma och vi kommer fram till att det bästa är att han tvättar två maskiner på sin tid. Och jag tvättar två maskiner. Så är all tvätt tvättad.

Det skulle kunna vara så enkelt om han bara ringde direkt när problemet uppstod. Fast det gör han inte. Han grubblar först i en evighet om hur han ska lösa det. När han inte kan lösa det med grumling så ringer han. Då kan det vara försent för mig att lösa. När då dessutom min maskin var trasig så gick inget att lita på.

Lägg på listan att jag skulle åka bort också så har du en helt ohållbar situation för äldsta sonen. Ingeting fanns som han kunde lita på. Allt fick vara på paus tills jag kom hem igen. Jag kan i sådan lägen övertala honom till att ta hjälp från andra. Som maken till exempel. Han var hemma när jag var borta. Han kunde få åka och handla en gång då.

Det satt långt inne men till slut så kunde han gå med på att han gjorde det åt honom. För han vill vara som alla andra. Han vill inte vara till besvär. Han vill kunna åka och handla, tvätta och göra det han ska för att fungera i vårt samhälle. Men nu går inte det. Pandemin har förändrat allt och ändå är allt precis som vanligt.

Den ekvationen går inte ihop. 1+1 kan aldrig bli 3. Men just nu blir det tre. Och inget fungerar som det ska. Det nya vanliga kommer. Vi vet bara inte när. Alla väntar på det nya vanliga. Det är bara lättare för andra att kunna förstå och acceptera läget som råder just nu.

Idag ska vädret vara fint. Det hoppas jag blir det nya vanliga resten av sommaren. Om inte så accepterar jag det också. Ta hand om dig och njut. Glöm inte att njuta. Livet är så mycket mer än bara en pandemi. Även om det inte känns så ibland. Vi hörs imorgon.

Publicerat

Snart färdigt

Många timmars arbete, många timmars vila, många dagar senare så är den närstan färdig. Rabatten. Den är nu så klar så att jag kan låte den vara ett tag. Jag har en del att klura ut innan jag är helt klar. Jag hoppas också att allt nu överlever.

Stockrosorna som jag fick överlever nog inte. De var väldigt ledsna idag. Det är väldigt mycket lerjord så allt är lite risk med. Det har även kommit mycket jord ovanpå lysimachian och de fetbladiga växterna. Det kanske är lite för mycket så de kvävs. Tyvärr var det svårt att få bort det. Jag sopade och försökte även med vatten. Blir mest en lervälling av allt då.

Hortensian har blivit mycket gladare av flytten.
Ledsna stockrosor utmed staketet.

Jag är mycket nöjd än så länge. Mest nöjd är jag över att ”min” expert sa att jag hade valt fina blommor att ha tillsammans. Hon kom med lite tips också och detta är resultatet. Som sagt nu ska vi se om det också tar sig.

Allt som är upphöjt är isolerat så tanken är att det ska klara vintern. Jag håller tummarna för att det gör det.

Det blev lite nya krukor till altanen igår också. De är inte färdig-planterade. Projekt växter fortsätter alltså. Det växer fram mer och mer. Det blir fler bilder på det så småningom. Idag blir det till att bara vila. Igår var det fint väder hela dagen. Idag lovas det regn igen. Regn = vila.

God mat och gott sällskap väntas också. Att ta in varje stund och varje minut är mitt motto. Jag önskar dig detsamma, att kunna njuta av varje tillfälle. Ta hand om dig!

Publicerat

Gnabbas

I vår familj så gnabbas vi, gärna och mycket. Vi gnabbas för det mesta kärleksfullt men det händer att vi går över gränsen. Igår var vi och hälsade på mamma. Mamma sov sig igenom hela besöket. Maken menar att hon fick lugn och trygghet av att vi stod där i dörröppningen och gnabbades. Att hon hörde det fast hon inte var medveten om det.

Igår gick vi inte över gränsen (tror jag). Vi försökte verkligen väcka henne men det gick inte. Samtidigt så behöver hon sömnen för att reparera hjärnan. Så då slutade vi. Svårt när man heller inte får röra vid någon utan ska stå flera meter ifrån och skrika. Då gnabbades vi. Något som mamma verkligen tycker om.

Mamma tycker mest om det när vi (mest vi barn) gör det och hon bara är med i periferin. Men hon kan tycka om att vi retas med henne också. Ofta blir det då påtalande om att hennes kräftor med honung var ingen höjdare, eller ärtorna som brände vid. Till svar blir det: Det där måste vara preskriberat nu? Hur länge ska jag få veta detta?

Vårt svar är alltid unisont: Aldrig. Vi kommer alltid att komma ihåg och påminna dig. Och så fortsätter vi. Man kan tycka att vi är envetna som inte släpper det. Kanske är det så enkelt att vi har inte så mycket mer att pika vår mamma för. Kanske är det så att mamma har varit för bra, helt enkelt. Mamma borde se det som en komplimang att vi inte kan komma med något nytt, för det är inte mycket nytt som hon har gjort.

Det kan också bero på att hon är mamma så klart. Att vi inte vill retas med mamma. Utan visa respekt och kärlek mer än att retas. Även om det är kärleksfullt som vi retas. Vi syskon retas mer med varandra istället. Eller för att vi gör mer saker som finns att kommentera. Oftast är det jag och min bror mot vår syster.

Vilket inte är så konstigt, vi är småsyskon och hon är äldst. Det är så ordningen är, småsyskon är en pain in the a**, helt enkelt. Vi tycker om att gnabbas och det är på lika villkor. Det är när vi håller på som mamma mår som bäst. Igår var det jag och maken men det fick duga. Även om hon inte var medveten om det.

Som vanligt avslutade jag besöket med: Jag älskar dig, mamma. Hon brukar inte svara tillbaka så var ingen skillnad igår. Däremot så fick jag inget leende denna gången. Leendet är hennes svar till mig.

Ta hand om dig. Du vet inte hur imorgon ser ut. Men du vet har det är nu. Gör det mesta av dagen och njut. Vi hörs imorgon.