Flaggstång

Jag anser om man har flaggstång så bör man använda den. Ändå så har vi inte flaggat på tio år av dem tolv som vi bott här. Det började bra. Vi hade vimpel i när vi inte flaggade. Vi flaggade på flaggdagarna. Sedan började problemen. Linan slog mot stolpen.

Vi försökte en massa olika saker. Till slut blev det att linan blev lindad runt stolpen utan något på linan. Ingen vimpel och ingen flagga. Så har det varit i tio år.

För tio år sedan sa vi då att vi tar bort flaggstången. För om man inte använder den så ska man inte ha flaggstång. Och sedan har ingenting hänt. Den var rätt ner i marken. Hade det varit en fällbar flaggstång så tror jag vi hade tagit ner den på en gång.

Jag vill heller inte slänga helt funktionsdugliga saker. Då har tiden gått. För att ta upp en flaggstång som är gjuten rätt i marken innebär kran och antagligen trasig stång. Trots att den är i vägen för oss så har den blivit kvar, tills igår.

För när altanen för att flaggas. På gräset så man inte kan nyttja den mattan som man vill.

Igår skulle det komma någon för att kolla på den. En och en halv timma senare så var den borta. De började att gräva lite för att se om det inte var ett rör som den var nerstucken i. Han som tittade hade sålt sådana. När han kände på den så var han dock tveksam till att den var i något rör.

Efter lite grävande så kom det fram. Den var i stucken i ett rör. Den gick att skruva isär och dra upp den. Vi hjälptes åt fyra personer att få ner den. Det gick alldeles strålande och allt är intakt. Bilar, hus, häck och flaggstång.

Att få med röret som var gjutet det var dock inte möjligt. De hade en som var grävare men han var inte tillgänglig så den fick stanna kvar. Jag är väldigt nöjd. Flaggstången får nu leva vidare på Folkets park. Och jag har en gräsmatta som går att använda. Vi behöver inte heller tänka på att vi aldrig flaggar när vi borde.

Syns knappt i gräset att det varit grävt en massa för att få bort den.

Hur får man vänner?

Hur funkar det egentligen att skaffa vänner? Hur händer det? Jag har svårt att ge ett svar på det. Man träffar en människa och man känner att det här känns bra. Sedan utvecklas det.

Äldsta sonen har ju inga vänner. Han vill ha, men har valt bort det. Jag har ordnat så att han träffar en person. Mest digitalt men också fysiskt. Han är noga med att tala om att de är inte vänner. De har träffats lite över ett år. Och han litar fortfarande inte på att det kan bli vänskap av det.

Hur blir man vän? Det är många saker som ska stämma. Man ska vara bekväm med den andra personen. Man ska bli glad av att umgås med den andra personen. Man ska kunna lita på den andra personen. Man ska kunna vara arg, glad, ledsen med mera med den andra personen. Vad är det som gör att det fungerar med vissa och inte andra?

Äldsta sonen sa i helgen till mig, efter att han spelat online med flera parter, jag vet inte varför jag försöker? De hade spelat ett spel som sonen påpekade att det fanns bättre sätt att spela på. Det fanns antagligen det då. Kommentaren hade blivit: nu kommer han igen som vet bäst. Inte med dem orden men med den känslan för sonen.

Sonen förstår att de kan känna så. För att det är antagligen så. Han vet ofta bäst. De andra behöver kolla reglerna och det visar sig att sonen hade rätt. Det gör det inte till en bättre situation. Det är tufft att ofta ha fel. Men om man är vän ställer man inte upp för sin kompis då? Och backar upp.

Det är här det kommer. Han gjorde inte det. Och därför sonen undrar varför han bryr sig och försöker. Han försöker göra så att alla tycker spelet är kul. Han anstränger sig verkligen för att göra saker i spelet så att andra ser det roliga. Medan andra bara vill komma fram så snabbt som möjligt. En del med att det ska vara roligt är att alla regler följs och då rätt.

Jag vet inte hur jag ska göra? Ska jag peppa för att fortsätta? Ska jag säga att det är bäst att avsluta nu innan sorgen blir för stor? Jag kan inte säga att han ska gör annorlunda. För han anstränger sig så mycket att det är knappt värt det av den anledningen. När man har vänner måste man kunna vara sig själv.

Just nu kan han inte det. Just nu är han helt ensam utan någon som backar honom. Just nu har han ingen som förstår honom. Just nu är han ensam.

Mycket som behöver fixas

På fredag är det studenten. Vi längtar alla nu inte bara minstingen. Denna veckan som varit har inte haft någonting i skolan förutom att lämna in böckerna. De hade ett samtal med någon. Annars inget.

De har sysselsatt sig med studentuppdrag. Sista inlämningen var igår 23.59. Vad ska de göra denna veckan? I skolan? Varför var inte studenten i fredags? En hel vecka med ingenting att göra. Allt är nu fixat. Nästa gång han går till skolan är på fredag för fotografering. Sedan är klassen en stund tillsammans sedan utspring.

Jag ska nog sysselsätta honom så det är inte något problem. Tycker bara det är konstigt. För vi har inte kunnat göra så mycket förrän nu. Jag skulle också vilja hinna med lite annat än bara studentfix. Gräsmattan, kantklippning, fönsterputs (mest för att det är kul med den nya putsaren) och bli av med pollen. Städa gör vi efter studenten. Sedan tänkte jag vi kunde börja gräva lite plinthål.

Ni hör, han ska nog har arbete att göra denna veckan också. Jag ska baka lite tårtor. På torsdag ska jag åka till Käkkirurgen igen. Inte den bästa dagen denna veckan. Men det finns inget att göra åt det. Jag ska också hinna göra potatissallad på torsdag. Jag hoppas på att det inte blir ett sex timmars besök denna gången.

Nu lovar de dåligt väder också. Så snart är allt precis som det ska vara. Jag önskar er alla en underbar dag!

Roligare att baka

När det regnar är det inte lika kul att plantera blommor som att baka. Igår regnade det hela dagen precis som i fredags. Kom både skurar och lättsamt regn. Igår så planterade jag nästan alla mina växter jag fick. Vilket inte var så kul i regnet.

Jorden räckte inte till. Inte heller krukorna. Jag har två (eller sex) palettblad som ska i större krukor. Men det gör inget om de får vänta lite. Sedan fick jag också en murgröna som jag inte planterat. Jag har inte bestämt vart den ska än. Men den kommer antagligen att få hamna hos minstingens rabatt (när den finns). Taklökarna har ”krukor” men inget hönsnät. Det ska minstingen ordna på måndag. Återbruk av slängt hönsnät. Sedan kommer de på plats också.

Test av vart de ska.

Jag fick hålla mig utanför taket för maken var och arbetade under taket. Han kunde inte arbeta utanför eftersom han håller på och lägger golv i förrådsdelen. Jag har inget planteringsbord. Så skottkärran är mitt planteringsbord. Det blev som en lite bassäng. Jag är glad att jag har bra regnkläder. Dessutom snygga. Då blir allt lite roligare.

Även om jag inte blev blöt så blev jag väldigt lerig. Och även om inte jag behövde vattenslangen till att vattna allt så behövdes den för att spola av mig själv. Vilket gick smidigt eftersom jag hade regnkläder och stövlar.

Örtträdgården: Basilika, persilja, koriander, citronmeliss, tomat (får låtsas vara en ört) och salvia.
Dessa tre är nya. Citronmeliss, minitomat och salvia.
Doftpelargon.
Tre olika tomatplantor fick hamna i lä. Men soligt när den visar sig.
Ännu mera citronmeliss.

Det var skönt när planetringen var klar. Det var också skönt att inte vara kall in till märgen. Vilket jag varit om jag inte haft rätt kläder. Men det är roligt att se hur det växer och mest kanske att de överlever. Min hortensia är jättefin nu. Alla knoppar har nästan slagit ut. Jag håller tummarna för att den håller sig fin länge.

Min hortensia.

Detta ska bli taklökarnas krukor. Jag har mängder mer i fall jag vill använda flera. Ska bli spännande att se om jag lyckas med det projektet. Borde inte vara något problem. Mamma säger ju att det ska gå. Och då går det.

Navkapslarna.

Sedan gick jag in och bakade. Det var mycket roligare. Det blev budapestbakelse för att fira vår Nationaldag. När jag bakade så gav sig minstingen iväg och fiskade. Han tyckte det var ungefär lika roligt som mig att plantera i regnet. Och han var lika glad som jag att han hade regnkläder. Det var ett uppdrag. Fiska en gädda på minst två kilo. Och de klarade det. Han och två andra från klassen. Några mindre gäddor och några abborrar blev det också.

Ingen choklad på än. Jag älskar budapestbakelse.

Idag ska solen skina. Idag ska jag inte göra något annat än att bara vara. Njut av dagen!

Mamma blev nöjd

Jag var hos mamma igår. Efter flera månader utan klippta naglar på fötterna så fick jag tillstånd av enhetschefen att klippa dem. Personalen får tydligen inte klippa på fötterna. Alla dessa beslut som tas utan att man tänker igenom konsekvenserna.

Jag kom dit. Regnet öste ner. Vi satt på uteplatsen och klippte. Det var ett krav att det gjordes utomhus. Det var ganska mysigt med regnet som slog mot taket. Men kallt.

Så klart ville inte mamma sitta där ute i kylan. Kort efter vi var klara så sa hon: Nu vill jag gå in! Jag fick inte tillkalla på personal. Utan jag skulle göra det. Jag fick också följa med in. När jag påtalade att det var besöksförbud blev hon sur. Jag stod i dörröppning i altandörren och hon satt inne och drack resten av sitt kaffe.

Det gick bra. Då blev hon nöjd. Och vi kom fram till att det ingen vet har ingen ont av. Och så stod jag kvar i dörr öppningen. Regnet mot ryggen i från glipan på dörren. Men mamma var nöjd och det är huvudsaken.

Hon skrattade när jag sa att jag var mycket nöjd över att hennes fötter var fixade men att hon var nöjdare. För så är det. Det var ett problem nu. Det hade kunnat orsaka värre saker inom kort. Konsekvenser. Vore bra om fler kanske sysslade med den analysen.

Det var många skratt igår. Jag träffade hennes centervän som gav mig blommor. Jag berättade att de varit iväg och det kom hon ihåg. Igår var en bra dag. Mamma var mycket nöjd. Hon tycker också det är roligt att jag fått blommor. För som hon sa som gav dem till mig: Fådda blommor är det man kan öva på. Och det håller mamma med om.

Jag har fått citronmeliss, salvia, murgröna, två minitomater, en lång tomat, en tomat som blir avlång gul, två sorter palettblad och en doftperalgon. Och inte att för glömma en massa små taklökar. Idag ska det planteras alltså.

Jag har lovat att jag ska göra vad jag kan för att få allt att leva. Mamma har intygat att jag fixar det. Spännande att försöka om inte annat. Med det önskar jag er en skön dag!

Bli inte sjuk

Inte för att vi har en dålig vård i Sverige. Bli inte sjuk för det är väldigt jobbigt. Igår gick det nästan sex och en halv timma till Käkkirurgen. Jag vilade hela tiden innan vi åkte. Och när vi kom tillbaka åkte jag och hämtade lite hos äldsta sonen. Sedan lyfte jag inte ett finger.

Det är tur jag har en sådan fin man. Som hjälper mig så mycket. Och när jag lägger min energi på någon annan så hjälper han mig ändå.

Igår skulle besöket vara för att kolla att det läkte bra från operationen förra veckan. Men det gjorde det inte. Det hade gått upp och det blev en ny operation. Nu återbesök nästa vecka. Det finns snart inte mer att ta bort.

Personalen har varit jättebra. Tagit hand om och visat förståelse. Istället för att behöva åka hem två timmar tur och retur och komma tillbaka nästa dag, har de gjort det som behövts på en gång. Mycket tacksamt men slitigt.

Det var likadant förra veckan. Då var det återbesök fast inte med en veckas mellanrum. Då hade hon varit några gånger hos tandläkaren här hemma. Men han vågade inte längre göra bedömningen om läkningen. Som då blev en operation. Nu är det tre operationer totalt. Jag hoppas att hon slipper en fjärde.

Det är tufft att sitta bredvid och inte kunna göra någonting. När det också är en person som inte bara har ett problem utan så många olika sjukdomsbilder. Det blev många skratt hur som helst. Och vi åkte glad hem båda två. Om än slitna.

Idag ska minstingen göra ett studentuppdrag. Det är många roliga saker de gör. Idag är det att hela klassen ska vara fastbundna tillsammans i åtta timmar. Självklart ska det göras med tanke på en pandemi. Så de ska ha minst två meters mellanrum till varandra. Allt är förberett. Stövlar och regnkläder också. Det ska regna hela dagen i stort sett.

Fast det kan ändras. Det har ju hänt tidigare om man säger så. Nu ser jag fram emot en helg och lite bakning. Men först lite hjälp och annat smått och gott. Jag önskar er alla en underbar dag!

Käkkirurgen

Idag blir det inte så mycket tid för bloggen. Jag ska åka till Käkkirurgen. Jag hoppas det blir sista besöket. Fast antagligen är det inte det. Har ett besök till som redan är inbokat.

Det är min vän i riskgruppen som ska dit och jag hjälper. Det är tufft att bara kunna vara vid sidan om. Att inte kunna hjälpa och ta bort det onda.

Vi har det fantastiskt bra. Även om vi har det tufft. Vi har massor av hjälp från vårt fina land. Ibland behöver vi bara komma ihåg det.

Jag återkommer när jag har lite mer tid. Så länge önskar jag er en fin dag!

Värmen, solen och brännan

Jag har soleksem. Har alltid haft. Om jag är ute i solen så får jag rodnad, röda prickar och huden kliar. Det är ingen höjdare vilket innebär att jag har behövt hålla mig undan solen. Jag älskar värmen men man har ofta hittat mig i skuggan någonstans.

Jag kommer ihåg när jag var på mitt konfirmationsläger. Vi låg alla på stranden med en skillnad. Jag hade badlakanet på mig, medan övriga hade det under sig. solskyddsfaktor har man alltid pratat om men har väl aldrig ansetts som viktigt. När jag använt det så har det varit den billigaste av sorter.

När jag började med Mary Kay så började jag också använda solskyddet från Mary Kay. Efter det så har jag nästan inga besvär med solen. Jag kan vara ute i solen utan att det kliar. Ibland så glömmer man eller vårvärmen är varmare än man räknade med. Och då tar av sig lager av kläder ute. Då kan det klia ibland.

Nu när vi varit ute i trädgården har det varit så. Jag har blivit varm och tagit av mig. Vilket gjort att det börjat klia. Maken blir så förvånad över att jag har besvär. Han visste inte om att jag hade det. Jag vill poängtera hur viktigt det är med solskydd.

Jag märker att solen är skadlig. För att jag har soleksem. Men den är lika skadlig för alla. Fast övriga känner inte skadan förrän man bränna sig av solen. Och då är det försent. När du bränner dig i solen så kommer huden att lagra skadan i sitt minne. Nästa gång så är det dubbelt så dåligt. Då har du första brännan och andra brännan tillsammans. Tills slut har du cancer.

Till alla er som inte använder solskydd för att ni vill bli bruna säger jag så här: Sedan jag började med kvalitativa solskyddsprodukter så har jag aldrig varit så brun som jag är nu. Jag har varit blekfisen mot alla andra. Nu är jag ofta en av dem bruna och andra är blekfisar.

Det är inte värt det. Jag lovar. Även om jag haft en annan form av cancer så vet jag att det är inte värt det. Det är däremot värt det att skydda dig själv och må bra. Ta hand om dig i sommarvärmen. Njut av solen men utan riskerna. Och framför allt slipp brännan.

Får inte bort det från huvudet

Igår tittade vi på Kommisarie Lewis. Mordgåtor som blir lösta på löpande band. Det är ganska avkopplande att se på. Mest för att man inte behöver vara så engagerad utan bara kan följa med utan massa tankar på annat.

Igår handlade det om en ung tjej och kille. De bodde tillsammans med fyra andra ungdomar och studerade på Oxford University. Anledningen till att jag inte kan få det ur huvudet är för att den unga killen var autistisk och den unga tjejen förstod honom.

Han var ett geni på att rita och hade ett exceptionellt minne. Tjejen var väldigt påhittig och älskades av alla. Killen tyckte dock alla (utom tjejen) var underlig. De hade svårt med honom. Fast han bara var rak med vad han sa. Han var inte elak. Han gjorde egentligen inga fel. Men han var inte omtyckt.

Precis så här är det för äldsta sonen. Nu när jag letat efter kort till minstingens studentplakat så har jag kollat massor av kort. Bland annat på äldsta sonens första födelsedagskalas med de från förskolan. Han var 3 år och bjöd alla. Två kom. Jag har sådan sorg över att alla inte är godkända i vårt samhälle. Vissa blir bortsorterade bara för att de inte passar in i mallen.

Jag har själv blivit bortsorterad. Många gånger. Jag har aldrig vetat varför. Då är jag ändå ganska duktig i sociala sammanhang. Tänk då att inte vara det. Att inte förstå när något är fel enligt alla normer. Även om man frågar vad som blev fel så blir svaret alltid, ingenting. Fast vänskapen är slut.

När äldsta sonen gick i sexan så hade han två vänner. De blev vänner i samband med att han började fyran i samma klass. Jag försökte som mamma att vara med och styra vänskapen. Jag var i kontakt med föräldrarna för att de skulle veta vad som kunde ske. Och det gick ganska bra. Det hända att reglerna inte följdes och sonen fick frispel. Varje gång så redde vi ut det tillsammans. Det var heller inte överdrivet många gånger.

Igår i serien så var det (så klart) den unga tjejen som blev mördad. Hon blev det för att hon skulle avslöja brottslingar. Det tragiska i berättelsen är att nu var den unga killen utan någon som förstod honom och kunde umgås med honom. Han insåg också att nu var han ensam. Det värker i hela mig.

Precis så här är det för äldsta sonen. När han gick i sexan så försvann vännerna. Och många år senare fick jag reda på varför. En av dem hade sagt: Om jag vetat hurdan du var, så hade jag aldrig blivit din vän!

Även om han inte förstår hur han påverkar andra med sina ord eller handlingar. Så betyder inte det att han inte har några känslor. När han gick i sexan och var elva år så bestämde han sig för att han ska inte skaffa några nya vänner. För att han är inte värd det. För ingen tycker om honom när de väl förstår hur han är. Och den värken ville han aldrig känna igen.

Vad svarar man på det? Han har än idag inga nya vänner. Han har heller inget förtroende till samhället eller oss människor som lever i den parallella världen till honom.

Detta snurrar i mitt huvud. Allt för att jag såg på Kommisarie Lewis. Ett program som handlar om mord, men som satte spiken på huvudet vad gäller hur olika vi uppfattas och accepteras av varandra.

Studentplanerna

Det är mycket som behöver tänkas på inför studenten. Minstingen är med och bestämmer hur det ska vara. Han hade nog helst velat slippa det. Fast det får han inte. Vi vet vart, när och med vilken mat. Vi har inte hur riktigt klart.

Vi har ordnat en överraskning åt honom också. Får se om jag kommer ihåg att berätta om den efter studenten. Han verkar på det hela taget ganska nöjd över hur hans student kommer att bli. Nu hoppas vi på fint väder som alltid på studentdagen. Jag hade jättefint väder när jag tog studenten. Det är alltså inte omöjligt att det blir fint.

Minstingen är klar med allt i skolan. Alla betyg är satta. Nu håller de på med studentuppdrag. Verkar vara harmlösa sådana. Igår löste de bland annat rubikskub på under två minuter. De frågade runt massor av lokalbor för att hitta knappen på orten. Företagsamt. De gjorde det med att hålla avstånd. Han var tydlig med att berätta det. Undrar om jag tjatar här hemma.

De ska fortsätta uppdragen idag. Han har ett uppdrag av sin pappa och ett uppdrag av mig också. Tyvärr ger inget av våra uppdrag honom några poäng till kampen om att bästa klassen ska få vinsten på studentuppdragen. Mitt uppdrag är att han ska städa rummet. Pappas uppdrag är att han ska hämta ut ett par arbetsbyxor till sommarjobbat som kommer. Tur han får lite uppdrag som ger poäng under dagen.