Jag har alltid varit som mamma. Mer för matlagning än bakning. När jag var liten så var det alltid tre-rätters middagar när det kom gäster. Det skulle ta tid att umgås och njuta av maten. Maten var ofta speciell. Sådant som andra familjer inte åt.
Ett av mina tydliga minnen är när mammas vän från Göteborg var och hälsade på hemma i Hylletofta. Vi fick inte tala om vad vi skulle äta. Vi fick inte svara om hon frågade. Hon frågade många gånger. Slurpade och åt och tyckte det var jättegott. När vi ätit färdigt så berättar mamma att det var sniglar vi ätit. Hon tyckte inte det var lika gott längre men uppskattade att vi inte sagt något förrän efteråt. Sniglar i vitlökssmör är så gott. Baguette till för att suga upp smöret med. För er som inte vågar prova, testa att ta champinjoner och ugnsbaka i vitlökssmör så har du falska sniglar. Smakar väldigt lika, även konsistensen.
När det gäller bakning så är det en sak som mamma gjort (och som blivit fantastisk), Tuppakaka. Andra saker inom bakning har inte varit mammas grej. Bullar tror jag aldrig mamma har gjort. Eller så har hon gjort det men det är preskriberat. Desserter däremot det är en annan femma. De har alltid blivit fantastiska.
Övning ger färdighet. Så jag har på äldre dagar nu tagit tag i bakningen och börjar bli en hejare på det. Min yngste son sa: Varför ska du bli en farmor nu? Du har inga barnbarn än och vi är ju stora nu. Så antingen är du farmor för tidigt eller så är du bullmamma försent! Tar det som beröm att han tycker jag bakar gott. Kanske lite för bra.