Tyvärr visar det sig mer och mer

Jag vet att jag tjatar om min sömnlöshet. Men det är faktiskt min blogg och anledningen till den är att jag kan skriva av mig saker. Hjärnan bli lugnare när vissa saker hamnar på pränt.

Tyvärr räcker det inte hela vägen med att skriva för att lugna hjärnan. Det visar sig mer och mer. Ganska länge har jag saknat kläder, mest strumpor men även linnen. När strumpor går sönder så slänger man dem. Ja, inte längre, nu ska de återvinnas.

I början på året så beställde jag nya strumpor för jag hade för få. Jag tänkte det berodde mest på att jag inte orkade tvätta tillräckligt mycket. Även om det är jobbigare att hänga fler strumpor så skaffade jag fler.

Det gick inte lång tid efter att mina nya strumpor kommit som maken kom med en väska med kläder i. Smutsiga kläder. Linnen, strumpor, trosor och lite annat. Jag har alltså glömt att jag tog med smutstvätten i väskan från andra våningen till källaren.

Tydligen skulle jag lämnat kläderna i tvättstugan och sedan tagit väskan till förrådet bredvid. Tydligen glömde jag det. Tydligen kunde jag inte se att jag saknade rätt färger på strumporna eller linnena. Väskan hamnade i förrådet i höstas. Man kan ju tycka att jag borde ha kommit på det på den tiden. Inte att maken skulle flytta på väskan i förrådet av en slump. Min trötta hjärna visar sig mer och mer.

Ta hand om dig. Vi ses imorgon.

Växthuvor och Tält

Nu ska jag verkligen försöka lösa mina växtproblem. Kanske mer makens problem än mitt. Dock så är det fullt i mitt förråd där det skulle vara bara växter så jag måste lösa det.

Växthus är uteslutet. Det får jag inget bygglov för. Friland är uteslutet. Då dör mina fina växter. Förrådet är inte uteslutet. Det är bara inte den bästa lösningen. Tror jag. För det blir lite skadedjur på. Inte mycket. Men det är trångt så jag har svårt att vattna. Och de står lite varmt. Cirka 8-9 grader. Vilket antagligen gör att lökarna växer.

Jag tror att alla växterna skulle må bättre ute med skydd. Jag ska därför se till att hitta huvor till dem stora träden samt ett växttält till dem mindre. Med värmeslingor, frostvakt samt isolering underifrån så tror jag alla växterna kan stå på altanen året runt.

Det skulle också underlätta pollineringen. Just nu får jag sträcka mig in i djungeln bland taggar, grenar och blad för att kunna nå ett av persikoträden för att lek humla. Jag känner mig som en humla. Stor och lite klumpig som inte borde kunna flyga men gör det ändå.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Min reklampaus fick mig att tänka

Då när jag kom på att det fanns god alkoholfri rom var på min brorsons diplomering. Drinken som blev min reklampaus igår. För att kunna närvara på diplomeringen behövde vi en natt på hotell. Jag hade inte klarat att åka tur och retur på samma dag. Förr hade det gått men nu blev det hotell. Fast det är väl alltid skönt att bo på hotell med allt det innebär. 

Frukosten brukar vara största bonusen. Jag kan uppskatta att komma hem mer när man varit borta. man blir påmind om hur bra man faktiskt har det. Just denna gången tror jag maken var gladare än mig att komma hem.

Det är ofta hiss för att ta sig rummen. Vi bodde inte jättehögt upp så vi kunde gå, det gjorde vi också. Men vid ett tillfälle så var vi allihopa och vi valde då att ta hissen tillsammans. Gissa vad som hände.

Ja, precis det hände. Hissen fastnade. Jag har sagt att maken är klaustrofobisk va? För det är han. Big time!

Hissen hade inte rört sig. Men det gick inte upp eller ner samt dörrarna öppnades inte. Vårt sällskap tog det ganska lugnt och det hade kunnat börjats fnissas lite att maken också är med när det händer. Det blev inget fnissande och makens panik var närstående.

Innan han fick en panikattack så löste han situationen själv. Han tryckte in händerna och sedan bände han upp dörrarna. Och vi var alla fria. Då sa jag att skämten fick flöda. Men alla höll sig snälla. Det kan också berott på att när vi gick till brorsonens lägenhet för att kolla in hur han bott så tog jag och maken trapporna. Till högsta våningen, åtta eller nio våningar.

Så om någon undrar så uppskattar maken trappor lite mer nu när hans farhåga kring hissar har besannats. Det kom jag på när jag påminde mig själv i min reklampaus.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Reklampaus

När jag drack alkohol så tyckte jag om rom. Jag har alltid gillat godis, efterrätter eller annat sött med arrak, punsch eller rom. När man inte dricker alkohol så är det lite svårare att dricka rom. Det andra går bra för det blir ingen alkohol kvar.

Dricka, som sagt, har varit svårare. Det har funnits dåliga alternativ för rom. Inget jag druckit och njutit av direkt. Skulle man gjort drink så hade smaken försvunnit helt tror jag. Eftersom jag aldrig testade så vet jag inte, jag bara gissar.

Nu till reklamen, Nolic säljer en rom som är alkoholfri, 0,0 procent. Den är gjord på rom där alkoholen alltså tagits bort. Den kan jag verkligen rekommendera. Jag får (tyvärr) inget betalt för reklamen. Om Nolic.se vill sponsra mig så går det bra att höra av sig. Ha, ha.

Om du vill dricka alkolfritt och en god drink med rom så testa Nolic:s rom. Man kan inte riktigt smutta på den. Fast om du tar en shot går det utmärkt. Väldigt lite så blir den lite blek. I drink så är det samma mått som gäller som om man skulle välja alternativet med alkohol. Testa, vetja!

Reklampausen är nu slut. Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Vår kabelhärva

Man samlar på sig genom åren. Våra kablar har blivit fler och fler. Allt som kan vara bra att ha. Vilket är allt, särskilt med kablar. Igår kom minstingen och behövde lite olika kablar. Var av jag visste att vi hade en av dem han efterfrågade.

Det var ju bara det där med att våra kablar ynglat av sig genom åren. Till den grad att de svällt över i skåpet och börjat samlas i påsar. Minstingen bangade inte för uppdraget. Vi började gå igenom alla kablar och mycket riktigt, längst in fanns det han sökte.

Nu är alla gamla telefonuttag och sladdar, alla kablar till TV-antennuttagen, 5 av 9 scartkontakter, alla gamla mobilladdare och annat som vi inte riktigt visste vad det var är nu borta ur skåpet. Påsarna har istället blivit fyllda med det som ska till tippen.

Allt som ska bort.

Minstingen är nöjd för han har fått sin ljudkabel. Han tog två för att vara på den säkra sidan. Jag är nöjd för kabelhärvan är ingen härva längre. Och vi fick vårt armpass avklarat efter röjningen. Allt blev mycket bra.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Buskiga ögonbryn

Jag har inte koll på trender längre, är det inne med buskiga ögonbryn? Det hade varit skönt om det varit det. Eller kanske jag ska försöka starta den igen. För det är ju så med trender att de kommer tillbaka.

Jag har inte så mycket ögonbryn. De är ganska tunna och har alltid varit. Däremot så har jag en massa hår överallt annars än över ögonen. Mina ögonlock är helt hårtäckta. Kinder a likaså.

Om allt det håret skulle vara över ögonen så skulle ögonbrynen vara buskigare än buskigare. En exempel bild på hur det skulle kunna bli:

skulle väl passa mig ganska bra!

Varför jag vill ha buskiga ögonbryn? När jag cyklar så rinner allt svett ner i ögonen OCH det svider. Jag torkar och torkar men med mina mesiga ögonbryn så hamnar det rätt i ögonen. Tänk om jag hade i alla fall lite mer av håret på ögonlocken på ögonbrynen.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Pollinera

Just nu pollinerar jag mina persikoblommor i förrådet. Att de blommar tidigt är en av anledningarna att de inte är planterade på friland. För trädet klarar sig men blommorna dör. Då blir det ingen frukt. Vilket är eftertraktat.

Därför går jag med en pensel och försöker leka ett bi som gör vad jag kan för få de små blommorna till att bli frukt. Och även om de inte skulle frysa sönder ute så finns inga insekter som kan pollinera nu. Då hade jag fått vara bi ändå. Bara utomhus.

Jag har tänkt på att försöka ha blommor, frukt- och bärbuskar för att gynna våra små pollinerande insekter. För den hemska sanningen är att 35 procent av alla bin och fjärilar är utrotningshotade. Jag försöker minska den procenten med att hjälpa på mitt håll.

Nu har jag läst i tidningen att det numera finns robotbin. Just för att pollinatörerna minskar så kraftigt. Ett robot i vore praktiskt om jag hade 100 träd som skulle pollineras. Nu har jag bara två. Så jag går gärna där och penslar lite försiktigt.

Läs gärna mer på SVT: https://www.svt.se/nyheter/utrikes/robotbin-kan-bli-framtidens-pollinatorer

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Matbordet är fritt

Gisslanstagarna av matbordet har släppt sin gisslan mot en ny. Gästrummets säng är nu den nya gisslan av kartonger till julpyntet. Jag kämpar på med att bli av med gisslanstagarna helt och hållet.

Luvnissarna är borta från vardagsrummet. Jag tror all jul är borta från kök och vardagsrum. Men det kan vara något glömt. Det brukar vara så att jag hittar något efter någon månad. En lite skylt eller något annat som gömmer sig i något skrymsle.

Jag njuter av att tro att julen är borta i några rum. Jag glömmer gisslandramat som pågår i ett annat rum för en stund. Idag blir det annat på agendan. Det blir framför allt träning och massor av vila.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

När jag ger upp

Ibland är jag för envis. Jag kan nästan dö, men ge mig gör jag inte. När det gäller blommorna som bor inne så har jag ingen envishet. Om de krånglar så struntar jag i dem och slänger bort allihopa.

Igår gav jag upp. Fast jag slängde inte allt. Två fick faktiskt bli avspolade i duschen och flytta till ett annat rum. Men jag kommer inte gulla något mer än så. Sedan åkte jag och använde min julklapp på favoritbutiken,

Nu har jag skaffat blommor som inte ens jag kan döda. Vet inte vad den heter, det jag vet är att de kan vara utan ljus och vatten i evigheter. På lappen står det att de fixar minst 30 dagar utan vatten OCH ljus.

Nya tåliga gröna växter.

Nu är det så att jag har haft en sådan mini i många, många år. Säkert 10 år. Den har varit utan vatten i säkert 4-5 månader i taget. Den har stått med minimalt med ljus. Den har aldrig blivit omplanterad. Därför vet jag att mina nya inte kommer dö. Inte på grund av vanvård i alla fall.

I sommar ska jag plantera om den där mini-saken. Den har nämligen ingen jord alls. Tänker att jag kanske ska ge den lite jord att bo i och vem vet, då får den väl en chock och dör. Eller så tycker den om mig och blir större. Jag lär få reda på det. Men jag tror att jag kommer ge upp innan den lilla gör det.

Min lilla mini som bara lever och lever.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Mina lökar är snart inga lökar.

Igår vattnades det inte bara inne utan även i förrådet. Lökarna är snart inga knoppar och skulle behöva komma ut i solen. Men det går ju inte, för det är inte februari ens. Snart kommer jag få ställa dem inne på fönsterbrädorna.

Inte nog med det, mitt lilla persikoträd har fullt med blommor. Där behövde jag pollinera. Mitt andra har knoppar. Aprikosen har inget på gång. Mitt limeträd är nära upphällningen. Fast det kan beror på att jag kommer ihåg att gulla lite för lite. Gulla = vattna. Men det är inte helt ut ur leken. Jag har inte gett upp hoppet. Den fick gull igår.

Mina olivträd tappar alltid massor av blad, så där är jag inte alls orolig. Fikonet har fikon på gång. Palmen verkar trivas i hörnet. Så allt som allt är det nog helt okej. Det är mina lökar som jag är orolig för. Även om jag inte har cancer längre i mina egna så verkar något skumt med dem jag har i jorden. Oroar mig mer över dem i jorden än dem på kroppen.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon