Jag jobbar hela tiden på att ligga efter. Just nu är det hela tiden. Klart att jag, precis som vem som helst, har legat efter med saker i livet. Men aldrig så att det stressat mig eller gjort att något blivit ogjort.
Det är den stora skillnaden med nu, saker blir ogjorda. Och jag jobbar på att klara av att hela tiden ligga efter. Jag har listor med saker som jag vill göra. Saker som måste bli gjorda försöker jag att undvika.
Tvätta gör jag som måste bli gjort. Men dammsuga har vi skaffat en robot till som maken ansvarar över. Dammsugas måste det men det finns inte på min lista. Min lista är bara med sådant jag tycker om och det är ändå jobbigt att ligga efter.
Jag har gjort en sak varje dag men träningen har inte blivit av alls denna veckan. Det är jobbigt. Igår blev det extra jobbigt. Igår tyckte jag mest synd om mig själv. Ibland tar allt över och jag bara låter det vara så.
Min grej blev att flytta några krukor på altanen. Tillsammans med maken för som ingen missat, de är tunga. Även om det inte är olivträden som kräver tre personer när de ska upp. I stort sett alla andra kräver två.
Just igår var dock maken väldigt glad för mina tunga krukor. Igår blåste det något oerhört och allt stod stadigt även om vissa växter la sig jämns med jorden i krukan. Lite överdrift, men det blåste mycket.
När krukorna var flyttade så satt jag i blåsten och tittade på maken när han jobbade. Eller gick runt i trädgården och filosoferade. Jag försökte ta bort tankarna om det jobbiga. Som att kroppen inte orkar vad jag vill. Som att jag har urinvägsinfektion och kanske inte fixar det själv denna gången.
Trädgården hjälper för att skingra det jobbiga. Men att inte träna skingrar inte tankarna. Att inte kunna ta hand om trädgården hjälper inte. Igår var en sådan dag. Där jag fick jobba extra mycket med att ligga efter. Idag ska jag fokusera på att dricka färskpressad citron. Infektionen ska bort utan antibiotika.
Dagens ord: Frisk. Jag är frisk.
Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.
