Josefins dagbok

Och jag vill ha upp belysningen. Om tiden bara rullar lite till så får jag ju sätta upp den. Fast jag vill ju ha upp den nu. Snart är det största bekymret att jag inte har tid att sätta upp den. Igår jobbade jag ett lång pass. Att jag då hade sett slingor ute på landet igen bet inte så mycket. För vi bor inte på landet. På landet så är det becksvart. Det finns ingen gatubelysning, det är nästan som att man måste sätt upp ljusslingorna tidigt för att kunna se något alls.

Som sagt, igår fanns det ingen ork när jag var hemma halvåtta på kvällen för att sätta upp ljusslingorna ute. Det vore skönt att kunna göra det på dagtid då det är ljus ute. I helgen är jag borta. Jag skulle kunna be maken att sätta upp dem åt mig. Vilket är en mindre bra idé, för då blir det inte som jag vill ha det. Han har dessutom andra saker att göra.

Jag får helt enkelt bestämma att det blir nästa vecka. Vilket var det som var bra med bloggen, att maken läser det och får nu ställa in sig på att nästa vecka kommer slingorna fram. Blir ju inte ens tidigt då. Veckan innan första advent så tänder kommunen julljusen på stan. Nästa helg är det helgen före första advent. Helst hade jag velat att de kom upp för två veckor sedan. Men det vet du redan.

Ja, det är flera dagar kvar tills det är helg. Men jag åker bort på torsdag. Idag ska jag åka tur och retur till Malmö. Då är det bara imorgon onsdag kvar på denna veckan och någon gång måste jag jobba med fastighetsskötseln. Med min vilotid som behövs så finns ingen tid denna veckan för att få upp slingor. Men maken är nu redo till nästa vecka så kommer vi hjälpas åt med att få upp dem.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Igår på morgonen kom ett paket. Jag stod och borstade tänderna så maken fick öppna. Det enda paket som jag väntade till dörren var snögubbar. Trots att jag var så nyfiken på mina snögubbar så fick maken öppna. Han borstade inte tänderna utan var den som var mest i närheten och tillgänglig för att öppna dörren.

Jag blev inte så glad när maken kom upp och berättade att det var arbetssaker som kom. Handskar och annat som är jättebra att ha men inte lika mycket glädje som i snögubbarna som var i paketet som aldrig kom. Maken visste inte vad jag trodde det var som kom. Maken förstod därför inte min molokna min.

När vi var redo att ge oss iväg på jobb så plingade det på dörren, igen. Döm om min förvåning när det var samma person med en annan paketleverans. Denna gången MIN paketleverans. Jag blev så glad att jag kunde stoppa mig utan säga till honom att jag var så glad för att han kom igen. Denna gången med paketet som jag trodde han skulle komma med första gången. Han log och sa att han fick samtalet precis när han lämnat oss att det fanns en paket till. Det var han nog inte lika glad över, i alla fall tills han såg hur glad jag blev när han kom igen.

Tänk att några snögubbar kan göra en så lycklig. Fast det kanske inte är så konstigt, snögubbarna är mammas och när jag utökar samlingen så är mamma med lite närmre.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Har du provat Swiffer? Det är en dammvippa kan man säga. Reklamen säger att allt damm ska fastna på vippan. Maken tycker mycket om swiffer. Han swiffrar allt han får och kan. Jag skriver får, för jag tycker inte om swiffer så mycket som han. Jag tycker att dammet inte riktigt fastnar som reklamen säger. Jag kan ha fel, men när jag våttorkar allt när vi städar så finns nystädat känslan kvar längre. För mig.

Maken har inte bara en swiffer, han har två. En med längre handtag så han når allt. För han är ju inte 196 centimeter lång. Men det finns säkert tillfällen när det är smart att kunna nå långt som inte har med hans längd att göra. Bakom TV:n är väl ett bra exempel på det. Hur som helst jag har spårat ur lite. Jag har hittat en sak som den där lilla swiffern är mycket bra till.

Våra adventsstjärnor är av glas. De har två öppningar för att kunna få in en lampa samt att hänga upp den. Dessa hål är ganska små. Min hand kommer inte in enkelt. Att försöka damma bort dammet från insidan är mycket svårt. Eller det var mycket svårt tills jag kom på att maken har en liten dammvippa som jag inte tyckte om. Jag har fått ändra mig. Den är toppen på att få bort dammet inuti adventsstjärnorna.

Det är tur att det är bra att tycka olika ibland.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Det är inte helt rätt att kombinera två olika jobb för att få det att gå ihop. Och inte ska jag klaga för jag kommer inte upp i 100 procent ens. (För kroppen inte klarar det) om man tänker på dem som har flera jobb i andra länder som går långt över 100 procent och ändå inte får det att gå ihop. Jag har förmånen att bo i ett land där vi får rimliga löner och en fantastisk make som stöttar.

Igår jobbade jag kväll. Idag ska löven bort. Att orka en heldag efter ett kvällsarbete är inte helt lätt. Vilan blir inte tillräcklig. Löven väntar lite på att jag ska ta bort dem men inte jättemycket. Blåsten är ett problem men större problem är regnet. Regnet gör löven hala och det är risk för de boende att halka på dem.

Samma med snön, fast där är det ingen väntan. Med två jobb så blir det bekymmer. För snön kan dyka upp när som helst och då kan inte jag vara ute och köra. Just nu blir kombinationen att jag kör mest kväll och helg, då jag inte har jour så är jag inte på andra jobbet. De dagar jag kör så täcker maken upp om snön skulle komma.

Det är tur att man kan hjälpas åt. Det var precis vad en kund och jag kom fram till på resan hem från akuten. Det är tur man kan be om hjälp när något behöver göras. Som att få upp ljusslingor nu när det är så mörkt. Idag kommer maken få veta hur många fina ljusslingor jag såg i folks trädgårdar och balkonger när jag var ute och flängde i länet. Kanske han inte tycker det är så tidigt längre.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

I lördags putsade jag våra fönster. Alla denna gången. Det blev ändrade planer i helgen och jag fick tid hemma. Planen var att jag inte skulle varit hemma. Planen för resten av tiden innan advent och jul är fullbokad i stort sett. Vilket innebär att jag behöver planera extra noga allt som behöver göras till jul. Därav fönsterputsen nu. Om jag varit borta hade den blivit på torsdag.

Nu blev det i lördags med perfekta väderförhållande. Inget regn, mulet och ungefär 9 grader varmt. Innan vi steg upp så sa jag till maken att när jag ändå tar ner alla lampor i fönstren så borde jag sätta upp adventsstjärnorna när fönstren är putsade. Då var makens svar att det kanske är lite tidigt. Jag svarade ingenting på det.

När vi skulle göra frukost så märkte maken att jag inte var så pratglad. Väldigt lite pratglad. (Jag gjorde mest fula grimaser.) Vi äter frukost och han har räknat ut att det kanske inte alls är för tidigt för stjärnor i fönstren. Vilket han talar om för mig. Eller han säger att han faktiskt aldrig sa NEJ, han sa bara att det KANSKE är LITE tidigt.

Du förstår vad som kom upp i fönstren? Det blev adventsstjärnor. Som jag sa till maken, om det inte görs nu kommer de upp först efter 1:a advent. Vilket inte är ett alternativ för mig eller maken för den delen. Nu kom de upp igår istället för i lördags. För när fönstren var färdiga så var jag det med. I lördags satt vi nästan totalt mörker då vi inte hade några lampor alls. Igår när stjärnorna kom upp så blev allt så självklart, vi behöver ljuset och nu är det genom stjärnorna.

Inte nog med att han ändrade sig med att det inte var tidigt. Han var också och köpte present åt mig. Nu har jag värmeljus som är LED som inte bara har fjärrkontroll de är också uppladdningsbara. Nu har alla husen ljus, utom ett som har för liten öppning, i snölandskapet. Han har en mycket lycklig fru nu.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.