Maken såg ut som en ledsen hund

Igår var jag på äventyr om du frågar maken. Han var mycket besviken över att han inte fick följa med. Han såg ut som en mycket ledsen hund när jag åkte. Mitt äventyr gick ut på att åka till Malmö, hitta någonstans att äta, åka till sjukhuset och sedan hem igen. Om du frågar mig så är det inte det mest spännande äventyret. Jag kanske tittar på det på fel sätt.

Det var alltså en sjukresa jag åkte på igår. Jag behövde börja tidigare för att inte komma hem långt efter mitt pass slutade. Mest var det nog för att kunden skulle komma hem tidigare. Men det innebar ju att jag också kom hem tidigare. Jag har gärna fler sådana körningar. Det var bra väglag, lite regn men inte så mycket. Lugnt och skönt och trafiken flöt på bra.

För att maken inte skulle var för ledsen när jag åkte på mitt äventyr ensam så fick han vara med på FaceTime innan jag åt. Han fick se den fantastiskt fina miljön samt maten. Miljön var inte så exalterande, jag stannade på Burlövs center men maten var grymt god. Jag tog en wok som gjordes när jag beställde. Grönsakerna var krispiga och allt var mycket gott. Maken var nöjd över att få vara med på mitt äventyr även om det var en liten stund på distans.

Anledningen till att maken ser min resa som ett äventyr är för att resan är målet för honom. Ja, och maten då. Alltid maten också. Han hade varit mycket nöjd med stället som jag åt på. Men vi hade nog aldrig stannat just där om han varit med. Nu var det enkel parkering för stor bil och nära tillbaka till vägen som var prioriteringen. Jag hade också tyckt att det varit lite mer äventyr om maken varit med. För vi har alltid kul tillsammans. Han var glad när jag kom hem. Det är bra med att åka bort. Man uppskattar varandra lite extra när man ses igen.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Tiden rullar på

Och jag vill ha upp belysningen. Om tiden bara rullar lite till så får jag ju sätta upp den. Fast jag vill ju ha upp den nu. Snart är det största bekymret att jag inte har tid att sätta upp den. Igår jobbade jag ett lång pass. Att jag då hade sett slingor ute på landet igen bet inte så mycket. För vi bor inte på landet. På landet så är det becksvart. Det finns ingen gatubelysning, det är nästan som att man måste sätt upp ljusslingorna tidigt för att kunna se något alls.

Som sagt, igår fanns det ingen ork när jag var hemma halvåtta på kvällen för att sätta upp ljusslingorna ute. Det vore skönt att kunna göra det på dagtid då det är ljus ute. I helgen är jag borta. Jag skulle kunna be maken att sätta upp dem åt mig. Vilket är en mindre bra idé, för då blir det inte som jag vill ha det. Han har dessutom andra saker att göra.

Jag får helt enkelt bestämma att det blir nästa vecka. Vilket var det som var bra med bloggen, att maken läser det och får nu ställa in sig på att nästa vecka kommer slingorna fram. Blir ju inte ens tidigt då. Veckan innan första advent så tänder kommunen julljusen på stan. Nästa helg är det helgen före första advent. Helst hade jag velat att de kom upp för två veckor sedan. Men det vet du redan.

Ja, det är flera dagar kvar tills det är helg. Men jag åker bort på torsdag. Idag ska jag åka tur och retur till Malmö. Då är det bara imorgon onsdag kvar på denna veckan och någon gång måste jag jobba med fastighetsskötseln. Med min vilotid som behövs så finns ingen tid denna veckan för att få upp slingor. Men maken är nu redo till nästa vecka så kommer vi hjälpas åt med att få upp dem.

Julbelysning på en av alla avdelningar på Eksjö sjukhus igår. Legitimt att ta fram julen nu.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

När bloggen är mindre bra

Jag tycker om min dagbok. Det är skönt att kunna skriva av sig lite om vad som sker i livet. Sedan kan man alltid gå tillbaka och kolla. Det blir ju inte som minnena som dyker upp i Meta men om man vill minnas är det bara att gå tillbaka årsvis. För fyra år sedan kom första snön som exempel på minnen. I år har den redan kommit flera gånger. Väntas ny på onsdag. Allt detta är alltså bra med bloggen.

Men om man har en hemlighet så kan är det svårt att skriva den här. För alla kan ju läsa den. Inte för att jag har så många hemligheter men några har jag. Vissa vill jag heller inte dela med min make. Då är det mindre bra med bloggen. För maken läser den också. Säg att jag skulle berätta att jag har tagit bort spindelfällan på dammsugaren. Den som maken satte på för att den STORA spindeln inte skulle kunna krypa ut igen genom slangen.

Det skulle jag inte kunna skriva om. För maken läser bloggen. Eller säg att jag har smyghöjt golvvärmen på toaletten uppe. Det kan jag inte skriva här, för ja, maken läser bloggen. Om jag vill göra något som maken inte ska veta om kan jag inte skriva om det för då vet ju maken. Och OM jag skulle eventuellt ha höjt värmen eller tagit bort spindelfällan så skulle maken kontrollera detta och kanske göra något annat val än mig.

Det är mindre bra med bloggen. Som tur är så finns det så mycket bra med bloggen. Som när jag vill göra något som maken inte riktigt vill. Det är bra, eftersom han kommer på andra tankar när han läser om det. Jag är ju världens frysnisse och nu börjar det bli kallare ute, då vill ha ha varmt inne. Tack och lov så har maken faktiskt höjt temperaturen inomhus. Från nitton grader till tjugoett grader. Jag kan alltså inte klaga. (Bara smyghöja lite på toaletten).

Nu går maken omkring i shorts inomhus och jag med tofflor och filt. Alltid med extra värme när vi ska lägga oss. Maken är inte en frysnisse, han är snarare en lavanisse. Som tur är så älskar han mig och står ut med att vara varm för min skull. Spindlarna får han gärna döda eller dammsuga upp. Bara jag får använda dammsugaren till annat med, som att dammsuga smuts.

Ta hand om dig. VI hörs imorgon.

Efterrätt på julafton

När man inte får sätta upp ljus(jul)slingorna på utsidan så får man sysselsätta sig med annat. Då är det självklara valet att fokusera på vad som ska vara efterrätt på julafton. I år är både sönerna här och firar. Deras pappa och hunden är också inbjudna och har tackat ja till att fira jul med oss. Det ser jag fram emot väldigt mycket.

Maten har jag ganska stor koll på. Det är vissa saker som måste finnas. Julskinkan är nummer ett. Men sedan har vi alla något som vi föredrar på vårt julbord som ska vara med. Jag har rotlåda som är ett måste, minstingen är det hemgjorda kroppkakor som gäller, ja, vi har alla något som måste finnas. Makens är väl prinskorv, korv gör honom lycklig.

Julmaten är egentligen listan klar på. Det är mer planering om när den ska göras. Med efterrätten är det inte lika lätt med. För efter julmaten är man ofta så oerhört mätt att man inte orkar så mycket mer. Julmaten blir det också en hel massa rester av så risgrynsgröt eller Ris al Malta med saftsås ökar bara resterna. När man redan är mätt och då ta en väldigt mastig efterrätt är inte så smart.

Därför är min tanke just nu (kan ändras, flera gånger), att jag skulle göra julgodis istället för efterrätt. Förra gången vi var alla gjorde jag skumtomte-pannacotta. Det var en lagom liten efterrätt. Men det behöver inte bli en tradition. Godis är nog bättre och en liten efterrätt. Som äldsta sonen sa, jag och minstingen älskar Ris Ala Malta, så han tycker jag ska göra det. Men som jag sa, den är mastig.

Jag har hittat ett recept på Ris ala Malta-paj. Den skulle man kunna göra i små formar så man bara får en liten sak efter all mat. Det är pepparkakor som botten men en jordgubbssås på. Tror det kan bli en hit på julafton. Tillsammans med pepparkakspraliner. De innehåller mandelmassa och maken älskar marsipan. Sedan måste man ju ha wienernougat. Enkelt att göra dessutom. Kanderade hasselnötter vore kanske också gott.

Jag har fler förslag på godis som man inte köper utan gör själv. Julmustkola. Lite tveksam till kola för jag har svårt att få den till att bli seg. Men kanske. Fudge gillar också maken, det kan finnas på listan. Minstingen älskar också chokladbollar, det finns ett recept på snöbollar. Det skulle passa på jul. Vit choklad istället för kakao, eller något liknande. Ja, listan börjar arta sig på vad det blir efter julmaten. Det är tur att det snart är december så jag är mer i rätt tid.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

När pappa sa det kan vara bra

Vi river kök hos äldsta sonen. Köket är beställt och det kommer tidigare än vi trodde. Så vi är inte ute i för god tid. Det kommer nog bli ganska lagom i tid. Anledningen att vi skulle riva nu var för att kunna beställa bänkskivan i rätt mått. Framförallt hålet till diskhon. Det blev gjort igår.

Det var inte bara rivning på schemat. Utan allt annat med att tömma skåp och kök på grejer kom före att riva. Äldsta sonens pappa frågade häromdagen om han hade påbörjat något med att packa i köket. För mig är frågan konstig. För en person utan diagnoser så skulle det kanske varit rimligt. Men för min son med autism så är det helt orimligt att han skulle gjort något utan att någon påtalat det för honom. Eller inte bara påtalat, gett tydliga instruktioner om vad, hur OCH när.

För det är inte bara att flytta på något. Allt måste ha sin plats. Igår fick allt i köket en ny plats i hans enda rum samt några saker flyttade till förrådet (även vårt förråd fick lite). Det blev också en hel del slängt. För sonen äter inte saker som har lite kvar i förpackningen. Det får självklart inte ha utgånget datum. När det är för lite i så ändrar det tydligen smak, därför så försvann det från skåpen.

Det viktigaste är platsen. Vi fick tydliga förhållningsregler om att vi inte fick lägga något på hans skrivbord. Inte ens när vi är där och arbetar. Avlastningsytan för oss när vi är där och arbetar är köksbordet som har flyttat in i rummet. All annan yta ska vi undvika att lägga på. Annars måste vi fråga om lov. Allt måste ha sin plats. Köksbordet får då bli området som han inte har koll på. Ännu viktigare att allt annat är som det ska på alla annan yta.

Men det roligaste var nog ändå när jag hittade tandborstarna. Hans pappa sa för långe sedan att det kunde vara bra att spara på en gammal tandborste och diskborste. De kan han använda till att skrubba rent på ställen man har svårt att komma åt när man städar. Jag vet precis vad hans pappa menade. Det vet vår son också med ett undantag. Hans pappa sa inte att det räckte med en åt gången.

I sonens badrumsskåp

När jag skulle in i hans badrumsskåp för att komma åt och stänga av vattnet såg jag hans stash av tandborstar och diskborstar. Det är ju bara tre diskborstar men minst tjugo tandborstar. Nu är det så att sonen byter tandborste ofta men ändå, tjugo stycken till att skrubba rent i trånga skrymslen. Han har inte så många skrymslen i sin lägenhet. Det gäller att vara tydlig när man säger något, det var inte hans pappa den gången.

Idag ska vi fortsätta att jobba i köket. Rivningen blev klar igår. Idag ska vi börja göra allt grundarbete innan vi kan bygga nytt kök. Det kommer bli så fint när det är klart.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Ett paket kom

Igår på morgonen kom ett paket. Jag stod och borstade tänderna så maken fick öppna. Det enda paket som jag väntade till dörren var snögubbar. Trots att jag var så nyfiken på mina snögubbar så fick maken öppna. Han borstade inte tänderna utan var den som var mest i närheten och tillgänglig för att öppna dörren.

Jag blev inte så glad när maken kom upp och berättade att det var arbetssaker som kom. Handskar och annat som är jättebra att ha men inte lika mycket glädje som i snögubbarna som var i paketet som aldrig kom. Maken visste inte vad jag trodde det var som kom. Maken förstod därför inte min molokna min.

När vi var redo att ge oss iväg på jobb så plingade det på dörren, igen. Döm om min förvåning när det var samma person med en annan paketleverans. Denna gången MIN paketleverans. Jag blev så glad att jag kunde stoppa mig utan säga till honom att jag var så glad för att han kom igen. Denna gången med paketet som jag trodde han skulle komma med första gången. Han log och sa att han fick samtalet precis när han lämnat oss att det fanns en paket till. Det var han nog inte lika glad över, i alla fall tills han såg hur glad jag blev när han kom igen.

Årets Goebel 2023-snögubbar.
Denna kom också i paketet.

Tänk att några snögubbar kan göra en så lycklig. Fast det kanske inte är så konstigt, snögubbarna är mammas och när jag utökar samlingen så är mamma med lite närmre.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Många samtal

När man kör taxi så blir det många samtal. Man ska försöka att hålla neutrala samtal vilket innebär att det ofta handlar om vädret. Till dig som följt mig ett tag vet jag att vädret är inte helt neutralt för mig. Vädret är ganska ångestladdat för mig. Inte hela tiden, men ibland så blir ångesten väldigt stor av att prata väder.

Igår var det många samtal om just vädret, där vi kom fram till hur illa ställt det är. Förra året vid den här tiden så hade vi femton grader varmt, enligt en av mina kunder. Kunden skrev upp graderna i en kalender varje dag. Jag hörde på radion häromdagen att i oktober så har vi ökat elförbrukningen med nästan tio procent mot förra året i oktober.

Förklaringen är till stor del att vi har haft det kallare i år men också att elen är billigare. Vilket stämmer med oss, vi har fler lampor tända och golvvärmen på i toaletten uppe. Vår elräkning har dock inte ökat så mycket. Men bidragit till ökningen har vi. Att det är kallare i år lättar ångesten lite.

Men de fortsatta samtalen gjorde inte ångesten lättare, översvämningar i Italien som som inte skådats tidigare. Enligt kundens utsago. Jag har läst om översvämningar men inte så ingående på grund av klimatångesten. Det senaste är väl vågen i Rio de Janeiro. Jag vet inte hur vanligt det är men min ångest ökar. Du kan se filmen på expressen.se: https://www.expressen.se/tv/nyheter/varlden/gigantiska-vagen-overrumplar-alla-i-turistparadiset/ Jag är vad jag kan för att mildra min ångest.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Swiffer

Har du provat Swiffer? Det är en dammvippa kan man säga. Reklamen säger att allt damm ska fastna på vippan. Maken tycker mycket om swiffer. Han swiffrar allt han får och kan. Jag skriver får, för jag tycker inte om swiffer så mycket som han. Jag tycker att dammet inte riktigt fastnar som reklamen säger. Jag kan ha fel, men när jag våttorkar allt när vi städar så finns nystädat känslan kvar längre. För mig.

En av våra swiffrar, den med kort handtag.

Maken har inte bara en swiffer, han har två. En med längre handtag så han når allt. För han är ju inte 196 centimeter lång. Men det finns säkert tillfällen när det är smart att kunna nå långt som inte har med hans längd att göra. Bakom TV:n är väl ett bra exempel på det. Hur som helst jag har spårat ur lite. Jag har hittat en sak som den där lilla swiffern är mycket bra till.

Våra adventsstjärnor är av glas. De har två öppningar för att kunna få in en lampa samt att hänga upp den. Dessa hål är ganska små. Min hand kommer inte in enkelt. Att försöka damma bort dammet från insidan är mycket svårt. Eller det var mycket svårt tills jag kom på att maken har en liten dammvippa som jag inte tyckte om. Jag har fått ändra mig. Den är toppen på att få bort dammet inuti adventsstjärnorna.

Det är tur att det är bra att tycka olika ibland.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

När man måste kombinera

Det är inte helt rätt att kombinera två olika jobb för att få det att gå ihop. Och inte ska jag klaga för jag kommer inte upp i 100 procent ens. (För kroppen inte klarar det) om man tänker på dem som har flera jobb i andra länder som går långt över 100 procent och ändå inte får det att gå ihop. Jag har förmånen att bo i ett land där vi får rimliga löner och en fantastisk make som stöttar.

Igår jobbade jag kväll. Idag ska löven bort. Att orka en heldag efter ett kvällsarbete är inte helt lätt. Vilan blir inte tillräcklig. Löven väntar lite på att jag ska ta bort dem men inte jättemycket. Blåsten är ett problem men större problem är regnet. Regnet gör löven hala och det är risk för de boende att halka på dem.

Samma med snön, fast där är det ingen väntan. Med två jobb så blir det bekymmer. För snön kan dyka upp när som helst och då kan inte jag vara ute och köra. Just nu blir kombinationen att jag kör mest kväll och helg, då jag inte har jour så är jag inte på andra jobbet. De dagar jag kör så täcker maken upp om snön skulle komma.

Det är tur att man kan hjälpas åt. Det var precis vad en kund och jag kom fram till på resan hem från akuten. Det är tur man kan be om hjälp när något behöver göras. Som att få upp ljusslingor nu när det är så mörkt. Idag kommer maken få veta hur många fina ljusslingor jag såg i folks trädgårdar och balkonger när jag var ute och flängde i länet. Kanske han inte tycker det är så tidigt längre.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Maken tyckte kanske det var lite tidigt

I lördags putsade jag våra fönster. Alla denna gången. Det blev ändrade planer i helgen och jag fick tid hemma. Planen var att jag inte skulle varit hemma. Planen för resten av tiden innan advent och jul är fullbokad i stort sett. Vilket innebär att jag behöver planera extra noga allt som behöver göras till jul. Därav fönsterputsen nu. Om jag varit borta hade den blivit på torsdag.

Nu blev det i lördags med perfekta väderförhållande. Inget regn, mulet och ungefär 9 grader varmt. Innan vi steg upp så sa jag till maken att när jag ändå tar ner alla lampor i fönstren så borde jag sätta upp adventsstjärnorna när fönstren är putsade. Då var makens svar att det kanske är lite tidigt. Jag svarade ingenting på det.

När vi skulle göra frukost så märkte maken att jag inte var så pratglad. Väldigt lite pratglad. (Jag gjorde mest fula grimaser.) Vi äter frukost och han har räknat ut att det kanske inte alls är för tidigt för stjärnor i fönstren. Vilket han talar om för mig. Eller han säger att han faktiskt aldrig sa NEJ, han sa bara att det KANSKE är LITE tidigt.

Du förstår vad som kom upp i fönstren? Det blev adventsstjärnor. Som jag sa till maken, om det inte görs nu kommer de upp först efter 1:a advent. Vilket inte är ett alternativ för mig eller maken för den delen. Nu kom de upp igår istället för i lördags. För när fönstren var färdiga så var jag det med. I lördags satt vi nästan totalt mörker då vi inte hade några lampor alls. Igår när stjärnorna kom upp så blev allt så självklart, vi behöver ljuset och nu är det genom stjärnorna.

En av alla stjärnor i ett av alla nyputsade fönstren.

Inte nog med att han ändrade sig med att det inte var tidigt. Han var också och köpte present åt mig. Nu har jag värmeljus som är LED som inte bara har fjärrkontroll de är också uppladdningsbara. Nu har alla husen ljus, utom ett som har för liten öppning, i snölandskapet. Han har en mycket lycklig fru nu.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.