Igår blev inte alls som jag hade tänkt från början. För det första skulle det varit en ledig dag. Det blev det inte. För det andra hade jag tänkt att gå på konsert. Det blev det inte. Makens fobier var med på alla punkter. Vi kan börja med konserten. Den var i en gammal skiffergruva. Maken gjorde en sökning på internet om gruvan. (Jag borde ta ifrån honom alla tekniska prylar så han inte kan söka.)
Maken börjar nu inse att hans klaustrofobi kanske skulle bli ett problem. Jag hade talat om för honom att jag inte ville gå ensam och han bara fick se till att klara av det. När jag sa det så var han med på det. Inte så mycket längre. Han läser ju min blogg och påtalade att jag kanske ändå inte vill åka om det regnade. På det sättet skulle han klara sig undan. Förutom att det blir fler tillfällen. Det kan inte regna alla datum det är konserter i sommar.
Det blev ingen konsert igår på grund av vädret. Vi åkte inte ens och kollade för prognoserna stämde helt övriga dagen. Den lediga dagen som blev jobb innebar att vi inte heller ville ha regn. Därför såg vi till att vara på plats så tidigt vi kunde och tog inga raster. Allt för att hinna klart innan regnet skulle komma. Vilket vi hann innan det kraftiga regnet kom. Lite dropp kom det innan vi var helt färdiga.
Regnet var inte makens problem på jobbet. Det var att han kunde få fästingar på sig. Jobbet var att göra färdigt en trädgård som var vildvuxen, minst sagt. Knähögt ogräs överallt som skulle bort. På sina stället var det betydligt högre. I högt gräs bor fästingar. Det kan också finnas jordgetingbo och andra saker som inte är så trevliga att tampas med. Jag var förberedd på att det skulle bli ganska mycket prat om detta under tiden vi jobbade.
Jag hade väldigt fel. Inte en enda gång skulle han dö när vi var där. Jag skötte röjsåg och trimmer i det höga gräset. Han klippte och gjorde det som inte var i det högsta gräset. Det hjälpt säkert till. Att han hade skyddskläder hjälpte också till. Han hjälpte ändå till med att flytta bort allt ogräs som jag räfsade ihop i högar. Där hade han kunnat få massor av fästingar på sig. Inte ett pip på hela tiden.
Sedan kom vi hem. Oj, oj, vad han kunde dö då. Han ville direkt in i duschen. Först var jag tvungen att syna honom. Han synade mig. Jag kom in i duschen lite snabbare. Men det kan jag säga att det var inte den vanliga omtänksamma maken. För duschmunstycket tog han omgående ifrån mig och spolade sig själv med en jetstråle. Där stod jag med blöta fötter och väntade tålmodigt. Mycket noggrant gick han igenom kroppen på sig själv med jetstrålen för att spola bort alla eventuella fästingar.
När han var nöjd så fick jag ta över och vi båda kunde gå ut. Att jag är elak och säger att det känns som jag har en fästing i nacken säger jag inget om. Det jag kan säga är att jag hade en make väldigt fort på plats som kollade min nacke. När fästingarna var ur världen så behövde han berätta hur han blivit blind. När regnet kom så tog han och trimmade (utmed ett förråd som det var några strån kvar vid.) och tyckte han var smart som tog av sig glasögonen. För att slippa få regndroppar på glasen. Problemet var ju att han fick grusstänk i ögonen istället.
Som han blev blind av. Efter att han tänkt, varför gör det ont i ögonen? Jag har ju glasögon på mig! Eller just det, det har jag ju inte. Jag gissar att han bli klar med den lilla trimningen som var innan han kom på att han inte hade skydd för ögonen. Men blind blev han, trots den korta stunden.
Jag är glad att inget av detta fanns med i arbetet hos kunden. Utan att han väntade tills vi var hemma. Då kunde jag skratta med honom och komma fram till att varken fästingar eller grusstänk hade tagit livet av honom.
Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.
