Det kom till slut. Det tog många veckor men igår kom det, regnet. Regnet som alla har längtat efter. Ung som gammal. Eller ung som förstår att vi behöver vatten för att överleva. Små barn kanske bara uppskattar att det är lite svalare. Det uppskattar många andra med att det är svalare. Jag uppskattar mest regnet. Värmen behåller jag gärna på dagarna.
Inte nog med att regnet kom. Det är dessutom perfekt regn. Det regnar lite och länge. Vi har en prognos på 17,1 millimeter under dagen. Dygnet är mer korrekt. Om det kommit lika mycket på kort tid hade det inte gjort någon nytta. Allt hade bara runnit iväg i dagvattenledningarna eller översvämmat någonstans.
Jorden är så torr att den måste blötas lite för att den ska kunna sjunka ner istället för att rinna iväg. Mycket vatten behövs så då under en längre tid och lite åt gången är det mest optimala. Många som är glada nu precis som mig. Det perfekta regnet är här. Tack och lov.
Det perfekt regent när det började. Lite och länge.
Igår var det student här i stan. Det brukar föranleda ljud, musik, rop och lite allmänt stökig. Allt väldigt trevligt om du frågar mig. Nu är det så att jag bor ihop med en surikat. Han tycker också det är trevligt men han har fullt sjå att hänga med på allt som händer.
På eftermiddagen låg jag i hängmattan och gungade i lugn och ro. Ibland åkte en bil förbi med full tuta. Ibland bilar med hög musik. Inget som störde mig alls. Maken däremot for runt på altanen och hann inte med allt som hände.
Tydligen var det bilparkeringsproblem på andra sidan gatan.Han försökte lämna men det gick inte.Det hjälpte inte att han satte sig på andra sidan. Det hände saker där med.
Surikaten lugnade ner sig när stöket lugnade ner sig. Då kunde vi äta en härlig middag tillsammans. Sedan gick jag min runda i trädgården. Massor av gullande och lite vattnade. Jag har börjat att vattna mycket med kanna nu. Även om jag har hoppet kvar för att regnet ska komma. Det tar lite tid. Men det gör inget. Att vara i trädgården är lugnande och att det tar lite tid är bara skönt ibland.
Smällspirean blommar.Persikorna. Åh, så spennande att smaka sedan.
Igår hade jag och äldsta sonen planerade saker som han behövde göra. När det är nya saker så vill han att jag (eller någon han litar på) är med. Igår var det två sådana saker som behövdes göras och jag var med. Den ena var att gå till optikern. Även om han gjort det många gånger innan så är det för lång tid emellan för att man ska kunna lita på att det är samma som händer vid varje tillfälle.
Denna gången visste han också att hans optiker som han gått till länge inte var kvar. Vi har redan bytt butik en gång när optikern bytte arbetsplats. Tyvärr så är det inte möjligt att följa efter denna gången. Om man har glasögon så måste man kolla med jämna mellanrum. Nu var det ett långt mellanrum och en koll var på tiden.
Som han trodde hade han bytt styrka och nu är det beställt nya glasögon. Vilket i sig var en lång process. Men om man bara tar det lugnt och låter honom känna att tiden finns så går det fortare. (Även när tiden inte finns och butiken snart stänger.) Vi hade världens show inne i butiken. Jag satt på en stol (efter ett tag) och han gick fram och tillbaka och visade bågar. Eller bara ropade bort att han hittat fula bågar. Ännu bättre när han kom och frågade vad jag tyckte? Jag svarade att de var fina och lyfte det som var bra men avslutade med att han har visat många andra bättre. Hans svar högt, tur, för de här är fasansfulla.
Allt sådant här tar av sonens energi. Även när det är roliga saker. För han tyckte det var kul att prova bågar. Det spelar ingen roll om det är kul eller inte. Men innan våra besök och handling så frågade jag om han ville äta med oss. För vi skulle grilla och vädret är underbart. När han kan svara, jag vet inte, då går det bra. Om jag skulle komma och säga att vi ska äta när vi är klara så hade allt låst sig. Han behöver veta vad som ska ske.
Då min son är fantastisk och lärt sig att anpassa sig (som han inte borde kunna som autistisk) så blev det igår ett spontanbesök. När vi var klara så blev det lagom för att äta och han sa ja till inbjudan och vi åkte hem. Vi satt och njöt av kvällssolen och lagade mat tillsammans. Även om maken gjorde mest så hjälpte vi alla till litegrann. Mysigt att bara samlas runt elden. Det slutade med att vi hade en väldigt sen kväll ihop med djupa samtal, om livet och människans berättigande. Det var en underbart fin kväll. Extra mycket när jag vet att han egentligen inte skulle ha klarat av det.
Men båda besöken gick bra. Glasögon beställda. På ett och samma tillfälle, vilket heller inte borde vara möjligt. Eller att kunna hålla en show i butiken, som inte heller skulle vara möjligt egentligen. För att sedan toppa med ett spontanbesök som innefattade mat han inte planerat. Och sällskap som han inte planerat. Och det värsta, planerna dagen efter och resten av veckan är ändrade för att han inte åt hemma. Så många saker som ingen ens reflekterar över. Men som är livsavgörande för sonen. Jag är i alla fall en mycket lycklig mamma som fick ett spontanbesök igår.
Att ha en trädgård kräver skötsel. Allt kräver skötsel. Även om du bor i en lägenhet så kräver den skötsel. Det är bara att du betalar det genom hyran istället för en stor summa på en gång. Allt kräver skötsel. Alltså även en trädgård. Man kan ha en lättskött trädgård. Som de visade i Trädgårdstider. De gjorde en 70-tals trädgård. Inte min grej.
Den gjorde de för att visa en trädgård som inte behöver direkt någon skötsel. Lite skötsel behövs alltid. Det fanns inte en enda blommande blomma tror jag. Eventuellt en vidjehortensia. Grönt, grönt och grönt med en stenläggning. Inte alls min grej. Inte ens innan jag skaffade trädgård. Då hade jag helst bara gräs. Det fanns några buskar i trädgården när vi flyttade hit. Två tog jag bort omgående. De andra försvann när vi skulle dränera. De fick däremot ingen skötsel på hela tiden tills de rök.
Nu när det inte regnat på cirka sex veckor, så behövs det mycket skötsel. Extra mycket när det är över tjugofem grader på dagarna. Varannan dag måste jag vattna alla blommande och fruktbärande växter. Jag har många blommande delar i trädgården och på altanerna. Det tar mig ungefär en timma och vattna allt som måste vattnas. Ofta tar det längre tid för att jag gullar en massa när jag är ute. Som att slinga in kaprifolen på sin spaljé eller kolla in alla frukt som är på gång. Den delen är mycket spännande. Persikorna är som valnötter i storlek nu.
Mitt fikonträd som jag trodde inte skulle ha någon frukt har nu tio stycken som är på gång. Anledningen till att jag trodde att inget skulle komma var att flera av träden hade stora frukter i butiken. De var dock inte så fina i formen. Jag valde alltså detta som jag tyckte var fint utan frukt. Nu har jag tio fikon på gång. Tänk grillade fikon med bakad brie. Yummie.
Tre av fikonen.
För att återgå till vattningen. Vi har ett sedumtak på vår carport. Det är alltså växter på taket. När de inte fått något vatten alls på sex veckor så kan jag avslöja att det var knastertorrt. Det behövde vattnas. Både maken och jag har sett att det lovats regn. Som mest sju och en halv millimeter. Men jag tror inte på regn förrän jag ser det genom fönstret. I förrgår bestämde maken och jag att om det är ändrat till mer eller mindre i prognosen så ska vi vattna. Naturligtvis försvann allt regn till noll. Igår var det vattning tak som var på agendan.
Om det tar en timma att göra trädgården, så är det inget mot vad det tar att vattna taket. Tur att det kan gå sex veckor mellan gångerna. För att vattna i flera timmar på ett tak varannan dag skulle inte vara hållbart. Jag passade i och för sig på att rensa hängrännorna men vattnet var igång när jag gjorde det. Jag tror inte det ökade tiden för själva vattningen. För rensningen av hängrännorna var klart efter första en och halv meterns vattning. När taket är åttioåtta kvadratmeter stort så är en och halv meter inte så mycket. Jag hoppas att det inte behövs fler vattningar på taket. Absolut inte med varmt på dagarna för då är måste man vattna på kvällen så inte allt dunstar bort.
Jag på taket.
Ta hand om dig. Håller tummarna för regn. VI hörs imorgon.
Igår var det heltidsarbete som gällde. Det är ju inte så ofta som jag har det. Hur som helst när jag har det så brukar det flyta på och jag får vila efteråt. Igår var en dag som inte flöt på och det mesta gick fel. Samtidigt som allt blev rätt i slutändan. Det var bara en sådana dag helt enkelt.
Som till exempel plingade telefonen massor om att jag hade ny körning. Men det kom aldrig fram något till telefonen. Efter femte eller sjätte plinget (med ganska långa pauser emellan) så ringde jag beställningscentralen för att kolla vad de försökte skicka ut. Precis när jag kommer fram till en glad person så plingar det igen och denna gången med ordern synlig för mig.
Så typiskt säger jag. Det är väl alltid så blir svaret. Och ja, ofta är det så. När man ska kolla något så kommer svaret samtidigt som man frågar. Den ordern löste sig och jag åkte vidare. Nästa sak som bara är så ibland är att jag har fel adress där jag ska hämta. Svårt att hämta någon som inte bor där jag är för att plocka upp. Ordern tas bort och skickas på nytt. Då behöver telefonen en omstart för den bara tjuter om att orderna är bortplockad.
Allt detta samtidigt som jag har andra kunder i bilen. Som är precis lika glada för att få åka på lite uflykt och se områden de inte sett på länge eller alls. Att det är avstängt och grävs lite här och var är inte ens något som jag kan lägga fokus på. För att krångla till det lite extra så är jag på en ort jag inte brukar åka i. Jag vet alltså inte automatiskt vilken väg jag ska ta för att komma rätt. Då är det bra att kartor finns.
Tills slut kom jag till rätt adress och alla var glada. Även kunden jag blev sen till eftersom jag försökte hämta på rätt adress, bara inte där kunden bodde. Ibland är det bar en sådan dag. Teknikstrulet fortsatte. Jag är bara på förmiddagen än så länge. Innan lunchrasten så hade telefon bestämt sig för att inte ladda. Vilket innebar att den dog. Helt och hållet.
Eftersom jag skulle åka en längre väg med kunden i bilen och jag hittade så var det ingen panik men ändå ett stort problem. Genom telefonen får man alla ordrar, betalar och navigerar. Utan den är ett STORT problem. Men en väldigt rådig kund såg till att hålla den hela vägen i rätt läge. Laddarsladden hade antagligen glapp. VI hade mycket roligt på resan med teknikstrulet.
Efter rasten fortsätter dagen med sådant som bara är fel men ändå blir rätt. Jag hade en adress som var rätt men inte fanns. Den låg gömd på alla sätt. Det fanns en byggnad som inte syntes någonstans ifrån. Det fanns heller inga gatuskyltar. Vägen dit var förbi en parkering eller in på en infart som inte fanns. När det är så finns alltid en text för att kunna hitta. När är i byggnaden som är framför den andra och de där ändå kliar sig i huvudet för att förstå, det är då man vet att man inte är helt tappad bakom en vagn.
Jag hade tid på mig så jag kom i god tid till kunden när jag väl hittade det hemliga huset via den hemliga vägen. Jag hann till och med stå i skuggan och torka rent alla ytor på insidan av bilen. Jag kan fortsätta med alla saker som hände. Men ibland är det bara sådana dagar. Att man liksom inte får något rätt men ändå löser sig allt. Det är helt underbart att då också få en massa tack för trevlig resa. Tack för bra samtal. Tack för dagens skratt eller tack för fint bemötande. Fast bäst är nog leendet från kunden, som inte kan prata eller göra sig sig förstådd men förstår allt, när man böjer sig ner och stoppar för att se i ögonen och önska en fortsatt härlig dag.
Igår var en strålande dag med fullt solsken och halvdags arbete. Jag är lyckligt lottad som faktiskt kan styra mitt arbete till stor del. När jag har tackat ja till att köra så kan jag inte styra så mycket. Men jag kan alltid tacka nej vid frågan. Vilket är otroligt bra för mig och mitt välmående.
Igår blev det en dag hemma med arbete därifrån. Även fastighetsskötsel går att sköta på distans. Det beror bara på vad det är. Som att sköta pappersarbete och kontakta hantverkare går utmärkt på distans. Att sitta på altanen och njuta av solen samtidigt som man arbetar är inte fel.
Det var en dag med vila för kroppen. Jag lyfte inte mer än ett finger för att vattna mina nya träd på kvällen. Annars var det bara lugnt och återhämtning för kroppen. Mina träd kommer jag ta hand om mycket noggrant. Jag vill inte att de ska gå samma öde till mötes som min lönn. Vilket innebär att jag måste vara. lika duktig nästa år. För det var ju så det blev med stackars lilla lönnen.
Det som var tungt, var att jag saknade mamma något oerhört. Att jag inte kunde gå med mamma i trädgården eller till och med visa henne bilder på hur det blivit. Jag satt på baksidan och funderade på var kantnepetan skulle vara. Jag gick runt och kontemplerade. Då var det tungt. Jag brukar uppskatta att komma närmre mamma men igår var det tungt. Det bästa är att bara låta det skölja på, för att till slut stabilisera sig.
Jag lyfte ett finger till. Jag flyttade kantnepetorna till slut. Jag ska låta det sjunka in lite och känna efter. Det känns bra just nu. Jag tror att det kommer bli deras platser för en tid. Jag kan inte säga för alltid. Jag flyttar på saker alldeles för mycket för att kunna säga något sådant. Deras platser blev på olika sidor av huset.
En på baksidan……och en på framsidan.
Jag satt länge och bara njöt av allt surr från kantnepetorna. De var fulla av surrande bin och humlor. De brydde sig inte alls att jag flyttade på blommorna. De bara surrade på obekymrat bland alla blå blad. Det blev en melonmilkshake solen för att senare avslutade dagen med en pizza gjord i vår fina pizzaugn. Idag blir det ingen milkshake eller pizza. Det blir däremot heldagsarbete.
Milkshake i solen.Tomatsås, mozzarella, färsk oregano, lök och färsk tomat. Mums.
Den var tung för jag flyttade sten. Jag grävde också gropar, men att flytta stenen var det tyngsta. Då var det ändå (som vanligt) fullt med sten där jag grävde groparna. Jag har ont i varje del i hela kroppen och ändå är jag så lycklig! Nu är träden nere i jorden och allt är precis så bra som jag såg framför mig.
Jag fick dessutom upp dekorationsstenen fem centimeter. Det innebär att det förhoppningsvis inte kommer samlas en massa löv där till hösten. Det finns ingen kant kvar där de kan samlas. Det var lika tungt som att göra groparna. Att höja upp underlaget alltså. Jorden från groparna räckte inte långt för att höja hela bädden. Jag fick ta mer jord från skräphögen för att fylla ut. Jag är mycket nöjd, så värt allt slit.
Så här såg det ut innan.Första trädet på plats. Och 300 kilo sten vid sidan om.Nästa grop och lite sten på gatan igen.Båda på plats och all sten tillbaka, fast högre upp.Från andra hållet. Dessa syns över staketet. Det gjorde inte kantnepetan.
Visst blev det fint. Nu ska jag hitta nu plast åt kantnepetorna. Jag har bara ställt de på stenläggningen innanför som du kan ser på bilderna. De är maffiga och fulla av humlor och bin. Det har surrat hela dagen i de fina blå blommorna.
När jag har grävt så har maken gjort en spaljé åt mig. Eller oss, hur man nu ser på det. Det är till björnbären som som stått och svajat och inte haft mer än några blompinnar under dessa åren som gått. Nu har den en riktig och stabil spaljé efter min design. Det har varit många turer med designen. Det blev den bästa. Är hur nöjd som helst.
Före nya spaljén. Stackarn.Nya spaljén på plats och björnbären uppspänd och fin.
Det kommer bli väldigt lätt att plocka björnbär i framtiden. Den kommer nog också må bättre och växa mer. Jag fick ju rensa bort ganska mycket som dog i våras. Den andra dog ju alla grenarna på. Denna försvann en tredjedel på. Även denna är jag mycket nöjd med. Tack kära make. (Trots att det var isvindar i bilen när jag var tvungen att åka för att köpa mer jord.)
Utöver allt grävande och byggande så hann vi faktiskt med att mysa lite med. Det blev pizza igen. Denna gången med egen pizzadeg. Förra gången köpte jag på pizzerian. Vilket vi säkert kommer göra igen när man vill göra pizza spontant. För degen ska jäsa minst fem timmar i kylskåp. Vilket kräver lite planering. Det blir väldigt gott att göra egen oavsett om det är med egen deg eller köpt på pizzerian.
Det behöver brinna bra för att det ska bli bästa pizzan.Mycket gott.
Det var en en lyckad dag och god. Stenen är tillbaka och träden är på plats och spaljén blev en bonus från maken. Idag blir det inte lika tungt. Jag vet inte alls vad jag ska hitta på. Det får bli som det blir. Utan att flytta någon sten.
Det är inte helt lätt att dela bil med någon annan. Det vanligaste är kanske alla körinställningar som är problemet. Som att kvinnan (eller mannen om jag ska var jämställd) är en del kortare än mannen (eller den andra parten i förhållandet). Om en är mycket kortare än den andra så måste nästan allt ändras. Ratt, stol och alla speglar. Det finns mängder med inställningar i stolen. Speglarna är känsliga att få i rätt läge.
Jag gissar att dessa saker inte har minskat skilsmässorna, om inte det så ökat bilförsäljningen. Så det är en bil per person i förhållandet. Nu har bilindustrin ordnat så att det inte behöver finnas två bilar i familjen eller att par ska skilja sig. Det finns inställningar som går att programmera. Det började med sätesinställningarna. Nu finns även speglar. Det finns säkert fler men jag saknar en inställning att programmera. Den som inte ökar kärleken mellan mig och maken.
Maken och jag har ett mycket stort problem. Även solen har fläckar och just på detta så är inte maken och jag kompatibla. Över huvudtaget. Vår bil står i en carport. Vår bil är alltid skyddad mot solen. Det innebär att den är en kylbox när man ska åka iväg en varm sommar dag. Att då maken är en varmblod och har fullt ös på AC:n på iskallt gör inte det lätt för mig när jag som kallblod ska åka iväg. En kylbox med full AC, på kallt, blåser isvindar, om någon undrar.
Att alla utblås är riktade mot föraren gör inte saken bättre. Jag DÖÖÖÖÖÖÖR, så kallt är det. Jag sätter på sätesvärmen, ändrar alla utblås och självklart vrider på värme. Men värmen dröjer ju eftersom bilen är en kylbox som stått i vår carport. Det tar ett tag för den att bli varm.
Maken kör mer bil än mig. När han kör och jag sitter bredvid så är sätesvärmen på och avstängd fläkt på min sida. När jag sätter mig på förarsidan och ska åka iväg och inte är beredd på isvindarna utan bara kylboxen, ja, det är olidligt. Min enda hämnd är att jag vrider på full värme till när han ska köra. En ganska dålig hämnd då värmen kommer gradvis. Medan jag blir en isstod av hans inställningar.
Detta vore något som skulle behöva lösas av biltillverkarna. En automatisk avkänning för vem som håller i bilnyckeln. Så alla inställningar kan ändras till den som ska sätta sig i bilen. För det är inte trafiksäkert att låta en isglass köra bil. Det är svårt att hålla i ratten när man inte kan vika fingrarna runt den. Jag vill påstå att detta är ett mycket stort problem som jag hoppas att någon ser allvaret i och åtgärdar.
Det var igår. Idag blir det ingen bilkörning utan grävning. Den gör jag helt själv och värmen får jag på köpet. Mina nya träd ska ner i jorden. Maken har redan dömt ut sikten i korsningen och jag håller inte med. Fast skulle vi bli anmälda för att man inte ser i korsningen så får jag väl flytta dem då. Det får bli ett morgondags-bekymmer.
Ångest kanske är överdrivet men jag velar i alla fall fram och tillbaka. Igår på eftermiddagen var jag i favoritbutiken och kollade in på vad jag skulle kunna handla för mina födelsedagspengar. Jag vill gärna köpa något beständigt eller något jag kommer ihåg om jag får pengar i gåva.
För två år sedan fick jag åka till min favoritbutik och välja vad jag ville för maken. Jag valde en japansk lönn med flikiga blad. Jag fick även den gången pengar av bland annat svärmor och svägerska med son och slog även till på en smällspirea på stam. Fantastiskt fina växter. Tyvärr dog lönnen som jag fick av maken förra året. Den vill ha mycket vatten alltid och det var en period som var torr även då.
Jag har tittat denna våren efter en ny japanska lönn. Igår fick jag reda på att de minsann haft men att de var slut. Jag förstår inte hur jag kunnat missa att det funnits lönnar. Men, men, det kommer fler vårar och fler lönnar. Det är ingen fara på taket. Frågan är vad jag ska hitta på nu?
Som alltid finns det massor av val och jag har nu benat ner till ett antal som jag velar mellan. Mina ögon dras åt de röda tonerna på bladen. Det är så fint. Men det måste blandas med gröna toner annars blir det inte så bra. På baksidan har jag den röda smällspirean. Jag har många röda alunrötter men de är verkligen blandade med en massa grönt. Även om jag alltså skulle välja rött så kommer det inte bli för mycket.
Dem tre jag har kvar på listan är en svartplommon, en blodfläder och en rödbladig ormhassel. Jag vet inte plats för någon av dessa, vilket gör att det blir ännu veligare. Svartplommonen blir en buske som är två meter hög. Flädern är också en buske på cirka två meter som blir kraftigare. Sedan är det ormhasseln som är på stam men blir inte så yvig.
SvartplommonenBlodflädernOrmhasseln.
Jag har en plats för ormhasseln. Eller det har jag inte. Jag har en skulle vilja plats, men då behövs två ormhassel. På baksidan har vi klippt av hörnet på trädgården för att det inte ska klagas på att sikten är dålig i korsningen. Vilket är problemet med min villplats. Idag har jag två krukor med kantnepeta i. Som dessutom överlevde vintern i oisolerad kruka. Vilket i sig är mycket glädjande.
Mina krukor samt smällspirean bakom staketet till höger.
Jag tänker att om jag skulle plantera där så är de ju faktiskt på stam. Man ser under kronan och har då bra sikt att köra ut på ändå. Det skulle vara mycket bättre sikt än MÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅNGA andra korsningar i denna stad. Och krukorna kan jag ställa var som helst i trädgården till jag hittar den perfekta platsen.
Buskarna har jag ingen plats för. Inte ens en plats som jag skulle vilja på. De blir ganska stora. De behöver sol/halvskugga och skulle kunna vara i rabatten på baksidan. Maken sa dessutom igår att han tyckte jag skulle utöka den. För nu är det lite krångligt att klippa in emellan. Det skulle vara perfekt för en buske. Om det inte vore för smällspirean. Det skulle bli två röda precis bredvid varandra. Det är inte optimalt.
Just nu lutar det åt att jag kommer ta en paus i dagens förrådsstrukturering och åker till favoritbutiken och köper två stycken ormhassel. För att försöka få ner de i jord imorgon. Vilket kommer bli slitigt med tanke på att jag måste flytta all sten innan jag kan gräva. För att sedan lägga tillbaka all sten runt stammen. Vad tror du? Bra val?
En helt perfekt dag blev det igår. Det var årets varmaste dag precis som utlovats. Idag ska det bli svalare. Jag är glad att jag kunde nyttja solen och värmen igår. Det var jättevarmt och lagom av allt runt omkring. För jag älskar värmen. Men jag vill ändå inte ha så varmt hela tiden. För växterna, djuren, äldre, sjuka och många andra mår inte väl av värmen. Jag njuter (oftast med dåligt samvete) väldigt mycket när det är varmt och skönt. Över 27 grader så mår jag toppen, maken inte lika mycket.
Igår var en sådan dag med perfekt temperatur. Vi började med frukost ute. Sedan flera koppar te i skuggan och det var tidigt över 23 grader. Sedan blev det jobb efter lunchen. Maken fick sin favoriträtt, korv med bröd. Jag fick min favorit till eftermiddagskaffet efter jobbet. Ja, inte kaffe då, för det dricker jag inte. Men glass det äter jag. Igår var det vaniljglassen med färsk skuren nektarin till. Också den i skuggan med vissa kroppsdelar solen.
Min glassfika utan kaffe.
Jag planterade också om en Dahlia som jag fått av min kära svägerska. Min fina bror var med på ett hörn. Men det är min svägerska som gullat med sina Dahlior och tagit sticklingar som jag fick en av. Nu är den planterad och jag ska försöka gulla lika mycket som hon gjort. Den fick fin färsk jord och den kommer att få näring under hela sommaren.
Ny stor kruka till nya Dahlian.
Det var en härlig dag igår. Allt var toppen. Att jobba lagom mycket i värmen med att klippa gräs. Att vila lagom mycket med lagom mycket fika när solen skiner. Och att dessutom kunna plantera och fixa lite med växterna är en riktig bonus. Jag fick även en verbena som blev omplanterad. Dock bara till en mellankruka. Det viktigaste är att det var en riktig toppendag.
