Igår hade jag och äldsta sonen planerade saker som han behövde göra. När det är nya saker så vill han att jag (eller någon han litar på) är med. Igår var det två sådana saker som behövdes göras och jag var med. Den ena var att gå till optikern. Även om han gjort det många gånger innan så är det för lång tid emellan för att man ska kunna lita på att det är samma som händer vid varje tillfälle.
Denna gången visste han också att hans optiker som han gått till länge inte var kvar. Vi har redan bytt butik en gång när optikern bytte arbetsplats. Tyvärr så är det inte möjligt att följa efter denna gången. Om man har glasögon så måste man kolla med jämna mellanrum. Nu var det ett långt mellanrum och en koll var på tiden.
Som han trodde hade han bytt styrka och nu är det beställt nya glasögon. Vilket i sig var en lång process. Men om man bara tar det lugnt och låter honom känna att tiden finns så går det fortare. (Även när tiden inte finns och butiken snart stänger.) Vi hade världens show inne i butiken. Jag satt på en stol (efter ett tag) och han gick fram och tillbaka och visade bågar. Eller bara ropade bort att han hittat fula bågar. Ännu bättre när han kom och frågade vad jag tyckte? Jag svarade att de var fina och lyfte det som var bra men avslutade med att han har visat många andra bättre. Hans svar högt, tur, för de här är fasansfulla.
Allt sådant här tar av sonens energi. Även när det är roliga saker. För han tyckte det var kul att prova bågar. Det spelar ingen roll om det är kul eller inte. Men innan våra besök och handling så frågade jag om han ville äta med oss. För vi skulle grilla och vädret är underbart. När han kan svara, jag vet inte, då går det bra. Om jag skulle komma och säga att vi ska äta när vi är klara så hade allt låst sig. Han behöver veta vad som ska ske.
Då min son är fantastisk och lärt sig att anpassa sig (som han inte borde kunna som autistisk) så blev det igår ett spontanbesök. När vi var klara så blev det lagom för att äta och han sa ja till inbjudan och vi åkte hem. Vi satt och njöt av kvällssolen och lagade mat tillsammans. Även om maken gjorde mest så hjälpte vi alla till litegrann. Mysigt att bara samlas runt elden. Det slutade med att vi hade en väldigt sen kväll ihop med djupa samtal, om livet och människans berättigande. Det var en underbart fin kväll. Extra mycket när jag vet att han egentligen inte skulle ha klarat av det.
Men båda besöken gick bra. Glasögon beställda. På ett och samma tillfälle, vilket heller inte borde vara möjligt. Eller att kunna hålla en show i butiken, som inte heller skulle vara möjligt egentligen. För att sedan toppa med ett spontanbesök som innefattade mat han inte planerat. Och sällskap som han inte planerat. Och det värsta, planerna dagen efter och resten av veckan är ändrade för att han inte åt hemma. Så många saker som ingen ens reflekterar över. Men som är livsavgörande för sonen. Jag är i alla fall en mycket lycklig mamma som fick ett spontanbesök igår.
Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.