Imorgon var planen att jag skulle åka till mamma och hälsa på. Vi håller ju på och byta fönster hemma. Det blir en hel del städandet efter att det sågas i gips i varje rum i huset. Äldsta sonen behöver extra hjälp nu när inget är som det borde. Och imorgon skulle jag åka för då är det nästan en vecka sedan jag var hos mamma. Jag har försökt att åka minst en gång i veckan. Ibland har det blivit två. Allt var planerat och schemat funkade med allt som behövde göras.
Idag kom beskedet att det är besöksförbud på äldreboendena i hela Sverige. Jag håller på att beskära busken som vi planterade på andra sidan huset i söndags. Maken kommer utspringandes och ger mig beskedet. Snabba beslut. Från när gäller beslutet? Det står inte. Jag sätter maken på att kolla om han kan hitta något. Jag plockar ihop det jag håller på med. Jag söker själv på när det gäller ifrån. Inget besked och förutsätter att då är det omgående det gäller.
Jag ringer mamma för att meddela att det blir inget besök av mig imorgon. Då kommer maken in och säger: Det gäller ifrån imorgon onsdag. Jag frågar mamma: Vill du jag ska sätta mig i bilen och komma nu? Svar JA!
Och så blev det. Jag kom dit mitt i fikat och då blev det fika på mammas rum eftersom inga besökare är tillåtna i de allmänna utrymmena. Syskonen passade på att få vara med på video en stund tillsammans med mamma. Det tyckte hon var mysigt. Hon berättade för personalen när det var dags för middag att hon pratat med oss alla.
Som vanligt blev det ett: Vi ses om inte jorden har gått under tills nästa gång. (Frågan är bara hur länge det dröjer tills nästa gång denna gången.)