Idag är det dan före doppardan. Imorgon är det julafton. Jag brukar tycka tiden innan är den som är bäst. Tiden när alla förberedelser är. I år har det inte varit samma förberedelser. Både för att det är ett vansinnigt dumt virus som härjar i världen men också för att vi helt plötsligt ska byta kök. Allt i en enda stor soppa.
I år så försvann tiden. Jag har haft det mysigt. Jag har gjort ett julbord, som var mysigt. Men vad hände? Imorgon är det julafton! Jag har inte myst färdigt. Jag är inte redo att börja riva, bygga och bara vara i renoveringsstök. Att jorden är snurrig, det visste jag vid detta laget. Men så här snurrig? Nej, det var jag inte riktigt medveten om. Att jag inte hinner mysa. Jag skyller allt på granen. Granen som är så fint nerpackad i källaren med allt pynt. Det måste vara det. Kan bara vara det. Annars förstår jag inte vad som hände.
Något som jag förstår händer, det är att många kommer ha en precis lika dålig jul som alla andra år. Sittandes ensamma utan sällskap, ofrivilligt. Jag vet att vissa väljer det frivilligt men i jämförelse så är de inte många. Att vara ofrivilligt ensam måste vara oerhört tungt. Särskilt vid högtider som går ut på att familjen samlas. Att vara ofrivilligt ensam under en pandemi måste vara ett steg närmre stupet. Att verkligen bli bortglömd och inte ens få sitta på ett café eller bibliotek och vara nära lite andra människor.
Eller den gruppen som är ofrivilligt tillsammans med människor som de inte är trygga med. Att vara i händerna på en person eller flera som gör dig otrygg. Det kan vara lika hemsk eller hemskare än att vara ofrivilligt ensam. Att inte veta vad som händer för att en person eller flera dricker alkohol. Behöver inte ens vara ”för mycket” alkohol. Det räcker med ett par glas så känner sig dina barn otrygga. Detta har Junis frågat barnen och svaret är att de inte tycker om det. Helt vanliga ungar, kanske dina skulle säga samma. Här kan du se svaren.
I år är det många som har det precis lika eländigt som alla andra jular. Tyvärr är det många fler i år som kommer att få uppleva denna eländiga julen. Den där det dricks för mycket för att man inte ska besöka hela släkten. Eller den där man blir ofrivilligt ensam för att man inte ska åka långa resor kollektivt. Eller den julen som slutar på akuten med brutet käkben. Eller den julen som slutar med en kurrande mage och inga paket under granen.
Allt på grund av att ett virus härjar i världen. Som gjort att ekonmin är svajig. Lätt att ta till tröst i flaskan. Som gjort att man ska arbeta hemifrån. Som gjort det lätt att kunna ta ett glas lite tidigare då man inte träffar någon. Som gjort en massa förändringar som gör att det kommer bli en mycket mer eländig jul för många fler än vanligt.
Min tid försvann. Mitt mys blev inte så mycket. Men vad gör det? Ingenting. Jag kommer inte ha en kurrande mage. Jag kommer att ha en helt vit jul (garanterat på insidan). Jag kommer INTE fira med hela min familj som vanligt. Men jag har maken. Mina barn har sin pappa. Jag kommer att ha en fin jul även om viss tid för mys innan försvann. Jag kommer ha det bra, men hur blir det för alla andra?
Ta hand o dig. Vi hörs imorgon. Då är det julafton om du glömt.