Den 7 april 2018 kl 13.10 ringer äldsta sonen. Han börjar samtalet med: Jag är tydligen ett mordvittne. (AHHHHH!) Den reaktionen sker i huvudet. Istället frågar jag vad han menar. Det visar sig att polisen har varit där och knackat på. Han har öppnat, så klart det var ju polisen. Under natten från den 6 till den 7 april så har ett mord begåtts hos sonens granne. Jag frågade om det kanske var dråp han bevittnat. Men nej, polisen sa att han var mordvittne.
Hur troligt är det att man är vittne till ett mord? Inte särskilt. Hur kommer det sig då att det inträffar för min autistiska son? Oddsen på det?
Det hade börjat med att det var fest hos grannen. Inget konstigt med det. Det var det med jämna mellanrum. Det brukade vara tillräckligt lågmält för att man inte skulle behöva klaga. Även om det hördes naturligtvis. Denna gången så var det stökigt från början.
Sonen höll koll i titthålet. Han såg både det ena och andra. Det var människor som gick och kom. Det var skrik. Till slut så var det så stökigt att han nästan gick ut för att säga till. Vilken tur att du inte gjorde det sa jag. Man vet ju aldrig vad som kan hända när alkohol är inblandat. Sonens oerhört snabba svar: Varför tror du inte att jag gick ut? Fu..ing idiot, självklart skulle jag aldrig gå ut.
Sonens största bekymmer med hela händelsen var att polisen varit hos honom. Han låg och sov när de knackade på. Då var väl klockan ungefär 11. Tror du att polisen tyckte det var konstigt, mamma? Att jag sov när han kom och att jag var vaken när mordet inträffade? Jag berättade att jag ramlat och slagit mig (vilket han gjort någon dag innan). Därför sov jag inte, då jag hade ont i armen. Jag sa att det var en bra ursäkt. Fast att polisen nog inte bryr sig varför egentligen.
Jag är även lite osäker på tiderna jag gav polisen. Det kan ha varit kl 01.25 som det tilltog i ljudet. Men jag sa 01.20. Jag: Det är lugnt. De förstår att det kan skilja lite i tiderna. Men mamma, jag är tydligen enda vittnet som inte var med på festen. Och alla dem hade ju druckit. Jag är nog en av de viktigare. Jag gick ju heller aldrig ut och tittade bara i titthålet.
Sedan undrade han när han kunde få gå från lägenheten? Det var blod i hela trappuppgången och det stod en polis utanför. Polisen hade också sagt att de skulle höra av sig igen. När, polisen hade inte sagt NÄR? Efter han återberättat hela polisförhöret för mig så åkte jag dit. För att prata med polisen som stod utanför. För att ett, ta reda på när han kan gå ut? Två, när blodet är borta? Tre, när ska de ringa igen?
Det var fullt pådrag med poliser i rymddräkter överallt när jag och maken kom dit. Och som sonen sagt, en uniformerad polis utanför dörren. Han var väldigt trevlig och svarade på alla frågor. Det kunde dröja några veckor innan samtalet kom. Men innan dagen var slut så skulle blodet vara borta. Och han fick gå ut omgående om han behövde. Sonen var med när vi pratade och fick fråga lite mer.
Vid halvfyra tiden så hade det varit blod i trapphuset. Eller som han sa, något som liknade blod. Skulle också kunna vara spya, då det varit alkohol inblandat. Det är svårt att avgöra genom ett titthål. Polis och ambulans kom till platsen. Då behövde sonen inte kolla så mycket mer. Då fanns det hjälp för dem som behövde det.
I augusti så var det nytt förhör. Denna gången berättade sonen att han är autistisk och frågade om jag fick vara med. Det gick bra. Vi kom dit. Det var två poliser. En som förhörde och en som skrev ner vad som sas. Första frågan var: Är det något särskilt som vi behöver tänka på med tanke på din autism? Ja, hur lång tid kommer detta ta? Annars så säger jag till om något behöver justeras. Polisen svarade att detta kommer att ta ungefär en timma och fyrtiofem minuter. Kanske fem minuter mer eller mindre.
Innan frågorna så påtalade sonen: Det har nu gått ett antal månader. sedan det inträffade. Därför kan mitt minne lura mig. Mina svar kanske inte överensstämmer helt med vad jag uppgav den 7 april. Tiderna som han uppgett för mig från första polisförhöret var exakt dem samma i detta förhöret.
Polisen frågade vem som var först på plats av blåljuspersonal? Sonen svarade att det var en poliskvinna som kom in i trapphuset först. Hon hade långt blont hår, ungefär 170 cm lång. Han kunde inte se ögonfärgen genom titthålet. Då skrattar förhörande polisen till lite och säger att ja, det stämmer. Det var min syster. Men tillägger sonen: Jag vet inte om polisen var först. Ambulansen kan ju ha stått utanför på framsidan som jag inte ser och väntat på polisen. Vilket tydligen var fallet enligt förhörande polis.
En gång så avbröt sonen i förhöret. Då hade förhörande polisen sagt två olika ord för titthål. Sonens fråga var: Vilket är rätt? Och sonen hade sagt titthål. Blir det rätt i protokollet? Förhörande polis pausade och läste igenom protokollet. Sedan bad han att skrivande polisen att hon skulle ändra alla till samma, titthål.
Även denna gången berättade så klart sonen att det till slut blev så stökigt att han hade tänkt gå ut. Med responsen från förhörande polis att det var bra att han inte gjort det. Det blev samma svar till polisen också, fast utan ett fu..ing idiot som till mig några månader tidigare.
Jag tror inte att det finns något bättre vittne än min son. Om det ska vara nödvändigt att behöva ha ett vittne, välj min son, eller inte. Beroende på vilken sida du är.
Efter en timma och fyrtio minuter så var förhöret klart. Väldigt bra gjort av polisen att sätta den tiden. Jag yttrade mig en gång under hela tiden. Och det var när det var slut. Jag påminde sonen om att han vill fråga vad som händer nu? Polisen svarade att nu kommer utredningen att avslutas. Detta förhöret var bland det sista. Sedan ska det gå till åtal. Han gissade på någon gång under hösten.
Sonens respons: Jag tänkte mer vad händer nu för mig? Kommer ni att vilja prata med mig igen? Ett litet skratt igen från förhörande polisen: Nej, som det ser ut nu så kommer inte vi att höra av oss. Vi har fått väldigt bra vittnesmål från dig. Åklagaren kan komma att höra av sig men jag ser det som osannolikt.
Så vart det. I oktober så blev gärningsmannen dömd för mord på 17 år och 1 år för mordförsök. Det var ett svartsjukedrama som utspelat sig den där kvällen i april. En kvinna hade varit tillsammans med en av männen på festen innan. Nuvarande pojkvännen var svartsjuk och försökte ta livet av förra pojkvännen. En annan man träder in och tar bort honom. Han har ett kraftig stryptag men avbryts alltså. Han förs in i ett annat rum. När han försöker att lugna ner gärningsmannen så tar han fram en kniv och skär upp hans hals. Personen som alltså inte gjorde annat än att försöka hjälpa till, blev bragd om livet. Förfärligt och tragiskt på alla sätt.
