Månad: maj 2020

Publicerat

Vissa saker

Vissa saker måste man ha. Som vår gräsklippare. Det är en sak jag räknar att man måste ha när man som vi bor i hus. Gummistövlar är också en sådan sak. När man har hela gummistövlar så blir det ganska varmt att vara ute i trädgården med på våren/sommaren.

Maken har ett par som är höga och har spikskydd. Vilket har varit jättebra med att bygga i. Nu under våren har han haft sina vanliga gympaskor. Vilket är smidigt men inte så vattentätt. När man grejar ute trädgården blir det ofta lite kladdigt och jordigt.

Igår så blev det därför ett par gummistövlar i kort modell. Jag skaffade ett par sådana förra året. Jag har använt dem jättemycket. Jag skaffade dem för att jag skulle åka på läger med Junis. Men som sagt jag har använt dem hur mycket som helst. Nu har maken ett par också.

De beställdes igår sent på kvällen. Idag på morgonen kom beskedet att paketet är skickat. Det är från Tretorn. Tyvärr har maken inte hittat några här som stämde med hans preferenser så det blev från nätet.

Han fick också prova sin nya vän igår. Han är väldigt nöjd. Jag kommer antagligen aldrig få leka med hans vän. Han har frågat oroligt om jag kanske kommer ta över gräsklippandet nu när vi har en ny maskin. En som man inte måste gå och plocka delar på gräset efter klippningen. Eller sätta ihop med buntband eftersom, så den inte faller isär helt och hållet.

Det är jag som sköter trimningen av trädgården. Där har vi en annan fin vän som gör jobbet till en dröm. Bra utrustning lönar sig i längden. Jobbet blir bättre. Grejerna håller längre. Vilket är bättre både för plånboken och miljön.

Önskar er en skön dag och hoppas alla växter överlevt minusgraderna som varit i natt.

Publicerat

Fattar inte

Jag fattar inte!? Vad är det som är problemet?

En hel värld är engagerad i att hitta ett botemedel för Covid-19. En form av influensa. Dödligheten är större än med en säsongsinfluensa. Den är upp i tre procent. Det är mycket. I skrivande stund har vi fler än 3000 döda i Sverige av Covid-19. Det är nästan 285 000 i hela världen som har gått bort.

Det är fruktansvärt. Jag har en mamma som är i riskgruppen. Om hon skulle få det så skulle hon antagligen inte överleva. Jag vill att mamma ska leva. Denna pandemi är hemsk. Jag motsätter mig inte det.

Det jag inte fattar är att det inte är lika stort engagemang kring hur vi stoppar dödligheten av alkohol? Varje år dör det 3 miljoner av alkohol. 3 000 000 människor. Det är 8000 varje dag. Det dör 8000 människor varje dag på grund av alkohol. Och ingen gör någonting!?

Vad är problemet? Vad är det som gör att vi tycker det är okej att 8000 dör varje dag? Varför blundar vi för alkoholens skador? Då nämner jag inte alla skador i övrigt som kommer med alkoholen. Allt våld och lidande som följer i det spåret.

Skulle vi låta någon annan eller något annat skada oss på det viset? Jag vet vad det är som gör att vi låter det hända. Men jag förstår det inte. Vi vill ha drogen. Vi lyssnar inte till hur stora skadorna är. Vi är inlurade i alkoholnormen med fina ord från alkoholindustrin.

Idag omsätter alkoholindustrin 1300 miljarder dollar varje år. DOLLAR. De omsätter så mycket pengar så det går inte att förstå hur mycket det är. På vår bekostnad. Till att börja med så betalar vi för att få drogen. Sedan betalar vi i lidandet som kommer. Sedan betalar vi genom samhället för skadorna som kommer.

Under Covid-19 så har vårt drickande stigit. Jag gissar att då stiger även dödligheten. Vi letar efter ett vaccin för att stoppa Covid-19:s framfart. Men vi späder på alkoholens. Och ingen bryr sig…

Publicerat

Om maken haft barn

Det är flera som föreslagit för maken att han borde skaffa ett husdjur. Bara så han kan döpa det till Makita. Om han haft barn så hade det definitivt fått heta Makita.

Det började med att vi gjorde en altan. Vi lejde bort mycket för tiden fanns inte och inte heller intresset. Vi hade gjort iordning hela övervåningen med hjälp av hantverkare. För er som haft hantverkare länge hemma vet att det tär en del. Extra om du jobbar hemifrån.

När det var dags för altanen så började det. Vi hittade ingen hantverkare som ville bygga med kompositmaterial. Eller som var ledig och kunde göra det. Då blev det att maken gjorde det. Där börjad intresset. Han är också väldigt noggrann och kände att det blev som vi ville ha det. Att det fanns lösningar på allt. Fast en del hantverkare påstått annorlunda innan.

För att bygga behöver man verktyg. Vi skaffade lite olika som behövdes. Skruvdragare och borrmaskin. Först den ena för att göra bägge och sedan en till för att ha en av varje. Mycket lättare att jobba när det ska förloras innan det skruvas.

Efter altanen så har det fortsatt med bygget. Makens intresse ökade och då också intresset för bra verktyg. Det slutade med att ha sålde alla våra verktyg och skaffade nya i Makita. Idag har vi bara Makita-verktyg. Detta är numera en av hans hobbies, att bygga. Så att ha bra verktyg då är helt rimligt. Om vi hade anlitat hantverkare så hade vi fått lägga ut mycket mer pengar.

Förra sommaren gick vår gräsklippare sönder. Den höll inte till de sista klippningarna. Men vi köpte ingen ny då. Nu är vi här, vi behöver en gräsklippare. Då är frågan vad ska man välja?

En tillskott i familjen. Vår nya vän gräsklipparen, Makita

Naturligtvis en Makita. Men en med batteri eller bensin? Vi valde en med batteri. Känns som att det är lite bättre för miljön. Mindre oväsen och slipper bensinen. Vi hade också kunnat välja en mer miljövänligt, en handjagare. Hade vi valt det så är jag rädd att gräsmattan aldrig hade blivit klippt.

Maken behöver inga husdjur eller barn som heter Makita. Han har ju sina verktyg och nu en gräsklippare. Chauffören som levererade var lite tidig, han frågade om han skulle åka några varv för att sedan komma tillbaka. Maken funderar lite och svarar: jag tar den väl nu då. Han har haft julafton idag, som kom tidigt. Kan det bli bättre?

Tyvärr har han inte fått prova den. Vädret har varit haglande idag. Inte lämpligt för gräsklippning.

Ganska rejält haglande flera gånger idag. Häcken behöver inte vattnas i alla fall.

Han passade på att köpa en present åt mig och en åt svärmor. Han behövde det själv och tyckte att det var bra presenter.

Arbetskepsar. Jag behövde också en.

Maken har slitit ut flera kepsar och det var dags för en ny. Så klart fick jag en också. Mamma kommer att få en buff som är svart och vit som det står Makita på. Hon använder buff mycket och har lånat flera av mig permanent. Så det tyckte han var en perfekt present till svärmor. Jag tror hon kommer att tycka det är jättekul när hon väl får den.

Han har också blivit klar med krukan, lådan, vad vi nu ska kalla den. Imorgon blir den planterad och satt på plats.

Publicerat

Bara huset

Det känns som att huset är det enda som existerar för oss just nu. Mycket på grund av att vi ska vara socialt distanserade. Vi hade gjort mindre hus och träffat mer vänner om det inte varit för Covid-19.

Igår var det kallt. Undrar om det kommer bli lika kallt idag. Jag hade tjocka byggarjackan på mig. Även när jag grävde. Ibland så värmde solen så jag kunde öppna jackan. Men inte ta av den. Det blev alldeles för kallt.

Vi har påbörjat bygget av lådan. Den är halvt färdig. Jag har pusslat med spillvirket vi hade. Det verkar bli på håret att det räcker till hela lådan. Jag håller tummarna. Maken kom på den smarta idén att flytta in hörnreglarna lite. Så de också bär upp skarvarna som vi måste ha för att det ska räcka. När dagen är slut vet vi om det räckte.

Jag planterade den extra thujan också. Den står nu vid minstingens obyggda altan. Det kommer att behövas några till innan det är klart. Det är väl skönt att det inte är flera just nu. Hade blivit jobbigt att bygga med en färdig häck runt om.

Fortsättning utmed husväggen. Blivande thujahäck.

Ni ser också trappräcket som står och väntar på att få en låda att ha växt i på kanten av bilden. Får se om bild dyker upp senare idag. Maken kommer få fortsätta lådan själv. Jag ska ha möte med Junis, det får bli min aktivitet. Maken bygger låda och kanske gör ett stolphål till.

Med det önskar jag er en fin dag!

Publicerat

Testamente

Det är tydligen uppsving på att ordna ett testamente nu. Jag kan förstå att det sker samtidigt som jag blir förundrad att det sker. Det är klart att när dödligheten blir mer påtaglig så tänker man på vad som händer sedan.

Jag och maken ordnade testamente ganska tidigt i vårt äktenskap. Kanske inte för att vi kändes oss så dödliga. Jag vet egentligen inte varför vi är så förnuftiga. För många andra verkar ju inte vara det förrän dödligheten dyker upp.

Jag har två barn. Maken har inga barn. Detta var den stora orsaken till att vi ville ha någon form av testamente. Vi är gifta men det täcker inte allt. Vilket andra också verkar ha förstått i dessa tider. Dock så täcker giftermålet väldigt mycket.

Som sagt vi har ett testamente. Där vi redogör för vad som ska hända om båda eller en av oss skulle lämna detta jordeliv. Nu kommer ju dilemmat. Vem hittar testamentet när det väl behövs? Vi har det men man ska också komma ihåg det.

Vi hade två vittnen, fina vänner, som intygade att vi var vi åt oss. De vet att vi har testamente om det skulle behövas. De vet inte vart vi har det. Vart ska man förvara det bäst?

Nu vet också ni att vi har ett om det kommer till det. Inte heller ni vet vart. Jag får hålla tummarna för om det behövs att det kommer fram. Nu när mina söner har blivit myndiga så är det dock inte lika viktigt längre. Jag vet att det klarar sig och har en fin framtid. Även om dödligheten har krupit sig nära.

Publicerat

Nya stenar

Nu har jag börjat få nya stenar till garageuppfarten. Maken har grävt hål för plintarna till staketets grind. Vi skulle använt plint som skruvas ner. Fast som vanligt så dyker något i marken upp som ändrar saker och ting. På de mest konstiga ställen finns det el hos oss. Var vi än vill göra något så dyker denna el upp.

Därför blir det till att gräva plinthål. Då riskerar vi inte att borra sönder någon el. Då blir det ingen Kalle Anka här hemma. Grannarna får ström till sina hus. Och kanske det viktigaste ingen blir skadad. Att maken gräver ett hål på fel ställe det är en annan femma. Det gav honom bara ljumskbråck. Inte så mycket Kalle då.

Lite sten till

Det är två hål som ska göras. Ett hål har gett mig en del sten. Får se om det andra kommer ge fler stenar till mig. Sedan har vi ju som sagt en altan som ska göras i sommar också. Då blir det definitivt fler stenar till mig.

Jag har också varit och köpt en kaprifol. Jag ska bygga en kruka åt den och ha vid väggen där sjöstenen är. Tyvärr har jag ett brunnslock som är i vägen. Jag ska försöka tänka ut en smart lösning för det. Eftersom blomman redan är köpt så är det bara att fixa nu. Det får jag ta tag i annan dag. Kanske imorgon.

Nu ska jag ringa och se om det går att få tag på mamma. Det är inte helt enkelt ibland.

Publicerat

Succé

Det blev succé. Fler deltagare än på ett vanligt årsmöte. Många bra förslag har också kommit in. Mest önskemål kring hur vi kan utveckla föreningen. Jättekul. Nästa år kanske det blir att ha alla handlingar uppsatta någonstans i någon dag. För att sedan hålla ett vanligt årsmöte där besluten fattas. Detta året har det blivit ett godkänt årsmöte och vi är alla väldigt nöjda.

Det blev också succé med mandelkakan. Eller vad jag nu ska kalla den. Den var väldigt god. Det blev varken grädde eller vaniljsås till. Den var mycket saftig och smakade mycket citron och var inte för söt. Snart kommer vi att ta den till kvällsfikat. Nu blir det med vaniljglass.

Vaniljglass on the making

Vi behöver snart inte köpa något som är förgjort. Vi gör det mesta själva. Det är bara det att man ibland inte har orken. Denna glassen var väldigt enkel. Den kokades inte som då behöver svalna. Utan det var bara vispning och sedan i glassmaskinen. Det jag smakade från skålen innan den åkte in i frysen var tio av tio. Alltså även den en succé.

Nu ska vi smälta maten lite. Vi får se när vi orkar kvällsfika. Allt är ju klart att bara hämta när andan faller på. Efter grillning och njutning i solen så behöver vi lite paus. Ikväll behövde vi inte ens våra kompisar. Vi klarade oss utan deras värme ikväll. En fick vara ett litet provisoriskt solskydd för mig. Annars var vi rätt kyliga mot våra kompisar idag.

Publicerat

Bakning

Idag blir det mandelkaka med blåbär till fikat. Jag har inte bestämt om jag ska vispa lite grädde till eller göra vaniljsås. Eftersom det är helt slut på godsaker i vår frys så fick det bli till att baka idag.

Kaka på gräddning

Den är gjord på mandelmjöl. Mest för att jag behöver rensa lite bland ingredienserna. Kakan är efter Cajsa Wargs citat ”Man tager vad man haver”. Då blir det kaka på sista mandelmjölet. Mandelspån. Citronen som började ge med sig. Lite gamla blåbär i frysen. Och till det sådant som alltid finns hemma och aldrig hinner bli gammalt. Smör och ägg.

Smeten smakade toppen så jag hoppas att kakan gör det också. Men man vet aldrig. Jag (och mina småttingar) älskar pepparkaksdeg. Jag är dock inte så förtjust i pepparkakor. Hur som helst doftar det ljuvligt här hemma nu.

I eftermiddag är det dags för sista dagen med årsmöte. Hoppas många kommer så vi kan hävda succé med vårt Covid-19-årsmöte.

Publicerat

Enformigt

Ganska enformiga dagar i dessa tider. Rutinerna har börjat sätta sig efter pandemins tillåtelse. Vi försöker att träffa så lite folk som möjligt. Vi tvättar händerna varje gång vi varit ute. Även innan vi går ut. Samt massor här hemma.

Något som ändrats är att vädret börjar bli varmare. Fler människor struntar i vad som sägs. Eller missuppfattar det som sägs. Som tur är har det inte blivit så här. Här hemma på vårt årsmöte så har alla visat stor respekt. De har haft avstånd och väntat om någon behövt längre tid på sig att läsa. Alla har spritat händerna innan de gått in i lokalen. Alla har spritat på vägen ut. Skönt att se att detta fungerat utan tillsägelser.

Om någon velat lämna förslag så har det gjorts skriftligt. Och då med behörigt avstånd till alla. Jag är så glad att detta har flutit på smidigt. Nu har vi en dag kvar. Det har redan varit fler än vad det brukar komma på ett vanligt årsmöte. Skönt att det fungerat och vi verkar få ett godkänt årsmöte.

Igår hade maken gjort färdigt snedstaketet. Idag kommer det en bild på det.

Ska kiselbehandlas.

När det får sin behandling så blir det silvergrått och blir underhållsfritt men ändå snyggt. Kommer bli three shades of grey hemma hos oss. Barntillåtet tre nyanser av grått. Tyvärr måste virket torka några månader innan det går att behandla. Augusti är planen att vi gör det.

Nu har vi suttit ute på altanen med våra kompisar. Kompisarna har värmt oss massor. Vi har en vän var jag och maken. Så mysigt att kunna njuta av våren. Att sitta ute och känna hur hela naturen vaknar till liv. Och utan att frysa.

Kompisarna sedda inifrån.

Vi har det allt ganska bra ändå.

Publicerat

Semesterkänsla

När vårsolen värmer så där precis lagom. Att man känner att det är varmt men ändå lite kyligt. Det är så härligt. Man får den där härliga känsla av att sommar och sol är på ingång. Lata dagar med altanhäng, hängmatta och god mat.

Vi har ju redan startat det på vår gata i stan. I alla fall altanhäng och god mat. Hängmattan är inte framme än. Det behöver bli lite mer sol för det. Och lite mer lata dagar. Nu är det husarbete och altanhäng tillsammans. Vi pausar mycket i arbetet på vår fina altan.

Maken har insett att det är gott med något till kaffet. Allt har tagit slut i frysen. Så snart måste jag försöka baka lite nytt. Kanske till helgen. När årsmötet är slut. Den som lever får se.

Idag har jag haft ett filosofiskt samtal med vännen som är sjuk. Hon har det väldigt tufft och skulle hon få Covid-19 skulle det innebära slutet. Hon har haft det så tufft under en ganska lång tid så att hon har önskat att inte behöva vakna upp mer. Det är svårt att ha ont hela tiden. Svårt att andas. Att ha det så och försöka leva och ha kul samtidigt är svårt. Då är frågan, vad är syftet med livet?

Vi kom fram till att eftersom hon fått denna extra problematiken med kroppen nu så finns två alternativ. Antingen att hon har levt färdigt. Att detta tar kål på henne. Eller att detta extra tuffa gör att när det är över så känns det andra hanterbart. Och kan då fortsätta att leva lite till. Vi kom också fram till att det värsta som kunde hända var att hon fick Covid-19. Av alla dessa doktorsbesök som behövs. Sedan skrattade vi tillsammans.