Månad: maj 2020

Publicerat

Årsmöte

Första dagen avklarad med årsmötet. Det verkar som att det kommer att fungera. Vi lyckades få in hälften så många av alla som var förra året. På första dagen. Nu måste ju alla godkänna detta eftersom vi gör det så här. Det är många dagar kvar så det ska nog gå.

Resten av veckan kommer fokus ligga på detta årsmöte. Jag ska vara taxi igen. Vännen behöver akut åka på ett tandläkarbesök i Jönköping. De ville inte göra det här. Så nu blir det storstan.

Maken har snickrat färdigt sidostaketet. Nu ska vi se om det blir en grind också. Det är inte satt några grindstolpar där. Mest för att hörnet inte var grävt i höstas. Men ni går det el där. Så frågan är om vi kan få ner skruvplint eller om det måste grävas.

Som tur är kan detta få mogna lite. Det finns andra saker att fortsätta med under tiden. Jag önskar er en fin dag i solen.

Publicerat

Boken om Mormor, Barnbarnen

När äldsta sonen var liten, han var väl knappt ett halvår, kom mormor med en present. Det var vår ute. Han satt i barnvagnen och mormor var så stolt över sin present. Det var en mjuk boll.

Kusinen, mormors första barnbarn, har ett väldigt bra bollsinne. Detta upptäcktes tidigt. Han älskade sin första boll han fick av mormor. Nu var mormor extra stolt över att hon gav en boll även till sitt andra barnbarn.

Nu är det ju så att vi alla är olika. Även utan autism. Men mormors min när hon gav denna boll till äldsta sonen hade varit värd att ha på film. Det har vi tyvärr inte.

Denna boll levererades i ett nät. I detta nät satt ett elastiskt snöre. I detta snöre har bollen hängt i butiken för att synas lätt och kunna välja färger lätt. Sonen fick bollen i händerna. Han släpper bollen som att han blir brännskadad. Han tar tag i snöret och vägrar släppa taget.

Mormor tar av nätet från bollen och försöker ge bollen till sonen. Denna boll existerar inte för honom. Snöret är i ett fast grepp. Blicken har bara fokus på detta fantastiska snöre. Mormors min, oslagbar, när hon inser att den där bollen var värdelös.

Snöret däremot, var den bästa present han hade fått i hela sitt korta liv. Det snöret var något han lekte med länge. Lite jobbig present för en förstagångsförälder dock. Allt jobbigt som man trodde skulle hända när barnet leker med ett snöre. Ett elastiskt snöre. Eftersom han är autistisk så hände inget. Han lekte med det där snöret exemplariskt. Det fanns aldrig någon risk att det skulle hamna om halsen eller något annat farligt.

Den svåra vägen fick mormor lära sig att hennes barnbarn var oerhört olika. Som den gången många år senare när hon tyckte att sonen fick köra gräsklipparen om han ville. Kusinen var ute och körde så det fick han också om han ville. Min mamma har alltid varit väldigt rolig vad gäller vad som är lämpligt och inte. Sonen var ganska liten för att köra själv. Men, men, vi gick ut till kusinen.

Men nä, sonen hade fått godis av mormor. Han var inte intresserad av att köra. De försökte att locka honom. Du kan ju åka med lite. Du får se, det är jättekul. Äldsta sonen hoppar på gräsklipparen. Bredvid kusinen. Kusinen kör och äldsta sonen äter godis. Hans fokus är på godispåsen. Vid detta laget så hade de flesta lärt sig att sonen var inte som alla andra. Det var enda gången han ”körde” gräsklipparen hos mormor. Kusinen däremot hade det som standard på varje sommarbesök många år framöver.

Publicerat

Spännande nu

Imorgon ska ett årsmöte öppnas. Det ska hålla på till den 9 maj. Jag hoppas att allt kommer gå vägen och att vi kan få ett godkänt årsmöte. Vi har planerat för att det ska vara dåligt väder nu. Därför så gör vi en variant där det är inomhus men att alla kommer i omgångar. De som inte vill komma alls kan få handlingarna hem till sig. Det komiska i detta?

I morgon ska det vara jättefint väder! Vi hade kunnat hålla årsmötet utomhus och samlat alla samtidigt. Men, men, nu blir det så här. Spännande att prova något nytt och se vad det leder till.

Det är också spännande med påverkansarbetet som nu pågår i Junis. Vi har en Task force-grupp där många jobbar för samma sak. Att hjälpa till att påverka så att alla barn får en uppväxt fri från alkohol och andra droger. Mycket spännande!

Vi fick också offerten idag på stenläggningen. Den var helt rimlig men alldeles utanför vår betalförmåga just nu. Vi har ju en del kvar som behöver göras innan. El till exempel. Så om det finns någon i mina kretsar som är duktig på att lägga sten så är ni välkomna hit. Jag lovar att jag (maken) jobbar hårt om ni bara säger hur. Jag lovar massor av god mat och fika som tack för hjälpen. Gratis husrum finns också.

Jag tänker att på det sättet så bidrar jag till överlevnaden av stenbutiken. Jag köper material men inte tjänsterna. Istället för att avvakta och inte göra någonting. Men planen fungerar ju bara om jag känner någon som är villig att komma och umgås (jobba) här.

Imorgon ska jag vara taxi igen. Känns skönt att man ändå kan hjälpa någon som har det svårt i dessa tider. Jag är också oerhört tacksam för allt jag har i mitt liv. Jag har livet. Jag har familj och vänner som ställer upp. Jag har tak över huvudet. Jag har mat på bordet. Jag bor i ett land som är fantastisk. Jag har det bra, helt enkelt!

Publicerat

Konstiga drömmar

Efter jag började med djävulens påfund, menar naturligtvis Tamoxifen, så fick jag en massa biverkningar. Den värsta är ju att jag inte kan sova. Och när jag sover så har jag väldigt konstiga drömmar. Jag läste någonstans om man sov dåligt så kom man ihåg vad man drömt. Om man sov väldigt bra så kom man inte ihåg någonting. Det kan ju stämma eftersom jag sover väldigt dåligt.

I natt har jag till exempel drömt om en kvinna som vägrade ta hand om vildsvinskultingar. Hon skulle låta dem svälta ihjäl. Hon hade haft ett vildsvin som fick kultingar. Vildsvinsmamman dog. Och då fick kvinnan en förlossningspsykos och skulle svälta kultingarna. Jag ringer polisen som aldrig kommer. Rätt som det är har alla kultingarna blivit stora. Och kvinnan blir dödad av dem.

Varför drömmer jag sådant här? Och det är också konstigt att jag kommer ihåg dem så tydligt. Och lång tid efteråt. Det vanliga är att man kommer ihåg lite fragment när man vaknar. Sedan när man ska försöka återberätta så går det inte. För man redan har glömt. Jag skulle kunna fortsätta om min dröm. Jag hittade kvinnan innan hon fått kultingarna i ett hus som var tio små hus i ett träd. Alla upp och ner, på en rad, så de kom upp cirka 100 meter.

Kanske relaterar till att jag sover så dåligt. Men varför jag drömmer om vildsvin är konstigt. Varför blir hon dödad? Varför vill hon döda? Inget av detta är från någon film eller något som hänt mig det senaste. Husen är antagligen från Tv. Jag tittade på Tiny house igår. Det övriga, bara messed up hjärna eller helt naturligt?

Jag tror också jag har andra biverkningar som jag inte listat innan. Det jag listat innan är ju sömnen, kramp, synrubbningar, smakförändringar, blodtrycksfall för att nämna några. Många av dessa har jag blivit av med.

De här andra biverkningarna är sådant jag har haft innan men inte i denna omfattning. Jag har ju nämt urinvägsinfektionerna. Det har jag haft tidigare men inte som nu. Efter jag började med Tamoxifen så har jag haft det regelbundet. Många har jag lyckats ”bota” själv. Andra har lett till antibiotika.

Något annat som jag gjort innan men väldigt sällan. Kanske mest när jag var gravid när jag försöker minnas tillbaka. Alltså länge sedan. Det är att kroppen samlar vatten. Nu för tiden har jag för mycket vatten i kroppen mer än mindre. Jag vaknar med svullna fingrar så jag knappt kan röra dem. Fötterna gör ont av trycket. Och om jag tar vätskedrivande så försvinner för mycket vatten. Då vill kroppen spara lite extra för att kompensera. Det blir moment 22.

Jag har också psoriasis. Det är något som jag haft ganska många år. Det var länge sedan jag led av att jag hade det. Tills nu. Nu besvärar det mig igen. Jag har det på flera ställen på kroppen. På ställen där andra inte har det. (Självklart är jag inte som andra.) Jag har det mitt på ryggen bland annat. Det kan jag hålla i schack. Jag har ju världens bästa produkter. TimeWise Body™ Targeted- Action® Toning Lotion är en fantastisk bodylotion som faktiskt tar bort psoriasis. Eller i alla fall på mig.

Dock är den lite svår att ha inne i hörselgången. För där har jag så klart psoriasis. I hörselgången. Det kliar och fnasar. Det gör ont. Det är som ett konstant tryck i örat. Nu har jag kortison till örat och hoppas på att det ska försvinna snart.

Både vattnet och psoriasisen är ju kopplade till sömnen. För kroppen är stressad av att den inte får sova. På det sättet så är det biverkningar från Tamoxifenen. Urinvägsinfektionerna kan jag inte påstå beror på sömnbrist. Men jag påstår ändå att det är en biverkning. Det sista jag fick, som kanske också blev droppen, var blod i urinen. Det berodde på sköra slemhinnor. Vilket också leder till urinvägsinfektioner på mig.

Det kan ta lång tid innan alla biverkningar dyker upp. Jag hade ju haft urinvägsinfektionerna ganska länge innan blodet kom. Men ingen gjorde koppling förrän det blev blod.

Nu kan ni ju fundera vidare på vad för konstiga drömmar jag har. Önskar er en fin dag!

Publicerat

Längsta dagen…

…och samtidigt den absolut kortaste dagen. Vi har hunnit med allt som skulle hinnas med idag. Eller en sak är kvar. Rapportsläppet. Det börjar kl 19.00. Är du med i rörelsen så får du gärna vara med. Är du inte det så får du gärna vara med på det officiella släppet imorgon.

Sonens bil är fixad. Fanns inte en chans att han kunde vara med. Det tar på krafterna att inget är som det borde under pandemin. Det blir inte bättre av att nödvändig medicin är slut på apoteket. Idag lyckades jag få tag på det han behövde.

Lakanen är lämnade. Den kommer bli så snygg! Jag är samtidigt lite nervös att den blir för ljus. Jag tror att jag varit tydlig nog. Men det får vi se när det är klart.

Och maken och jag har lyckats städa. Makalöst skönt. Som vanligt så tryter mina krafter så maken har fått ta i och göra desto mer. Men nu är det klart. Det är en väldigt skön känsla när det är nystädat. Det och nya lakan i sängen. Idag har vi bägge. Dubbelhärligt alltså.

Nu hade jag gärna stängt av hjärnan en stund. Men det får vänta någon timma till. För jag ska först vara med på rapporten. Sedan kommer det att processas lite efteråt. Efter det så stängs hjärnan av. Då ligger jag i sängen och glor ut i mörkret. Lyssnar på makens andning och bara är. Någon timma efter det så sover jag.

Publicerat

Två veckors-schema

När äldsta sonen hade det som tuffast i skolan och vi kämpade hemma för att få allt att gå ihop. Då bestämde vi oss för att prova med att ha två veckors-perioder. Två veckor hos mig och två veckor hos pappa.

Detta var något som var väldigt bra. Både äldsta sonen och minstingen blev mycket lugnare. De fick tid att hinna vara ”hemma”. Innan så var det som att de hela tiden bara flyttade. Då hade vi ändå kommit till stadiet att vi hade dubbla uppsättningar kläder. För att slippa frakta så mycket. Det vi inte hade dubbelt av var ytterkläder. Framför allt vinterns. Men det blev ju inte så mycket frakt ändå. De åkte ju med ytterkläder på sig.

Vi hade bytesdag på fredagar innan vi började med två veckors-schemat. Det fanns aldrig någon helg som var ledig. Aldrig någon helg då vi kunde åka iväg eller bara vara tillsammans. För vi hade alltid byte då. Från den ena till den andra.

En viktig sak som vi också införde var att när vi började med två veckor så bytte vi ett barn i taget. Till exempel så kunde äldsta sonen komma på fredagen. Sedan kom minstingen på lördagen. Det innebar att vi hade egen tid med ett barn i taget. Vid nästa byte så var den kvar som kom sist. På en månad hade vi en dag var med varje barn ensamma.

Det gjorde vi för minstingen. Att han skulle få egentid med oss föräldrar. Det gick åt mycket fokus för hans storebror. (Och gör fortfarande). På det sättet så försökte vi kompensera allt som han fick sättas åt sidan för sin storebror skull.

Detta visade sig vara en väldigt bra lösning. Både att ha egentid men också helgfördelningen. Vi hade byteshelg två gånger per månad. Vi hade en helg helt ensamma och en hel helg utan byte tillsammans med bägge barnen. Om vi ville åka på besök till någon så hade vi vår hela helg antingen hela familjen eller bara jag och maken. Samt egentiden med ett barn i taget, lyxtid.

Detta hade mina barn aldrig fått uppleva om det inte vore för att de har skilda föräldrar. Jag tror inte det i alla fall. Däremot så tycker jag att alla barn borde få egentid med sina föräldrar. Jag tycker också att det borde vara på schema. Då vet alla att det blir av och när. Sedan vad som ska hittas på, behöver inte vara på schema. Om du har flera barn och inte har det, prova. Du kommer inte att ångra dig.

Nu har vi inga scheman alls. Minstingen kommer och åker som han vill. Det kan gå så lång tid som sex veckor innan han byter boende. Äldsta sonen bor inte hemma längre, så honom är det ina byten alls för längre. Snart så är vi väl helt ensamma här hemma. Minstingen tar student snart och lär flytta hemifrån inom något år. (Fast maken har försökt att hinta om flytt med honom sedan han fyllde femton).

Publicerat

Dåliga tider

Nu sköter jag varken mig eller bloggen. Jag ska försöka att bli bättre. Jag är ganska duktig med mig själv. Det är därför bloggandet blivit bortprioriterat. Det har inte heller blivit något städat i helgen. Vi har kommit överens om att vi inte ska städa på någon helg. Så idag blev det en utedag. Eftersom det varit härligt vårväder.

Jag har varit ute i sju timmar. Jag har vilat massor. Maken har byggt staket. Det som ska vara vinklat mot carporten. Det kräver sin man. Han önskar nog att han hade några extra händer ibland. Med detta momentet inte minst.

Jag har satt den sista cortenplåten mot thujan. Maken kom på den smarta idén att vi inte skulle följa asfalten utan thujorna. Det är lite olika lutningar som gjort det klurigt. Det lutar åt ena hållet på trottoaren och åt andra hållet på vår uppfart. Men nu när jag följde häcken så fanns det något att sätta den i. Tyvärr behövde jag då göra något på sidan där uppfarten är.

Det fick bli stora stenar där så länge. Det har ju kommit fram en del när vi grävt på det ena och andra stället. Och jag vill inte lägga pengar på sjösten när vi senare ska lägga marksten på uppfarten. Då kommer ju den stenen som ligger nu att försvinna.

Nästan färdigt. Sten på uppfarten som sedan ska bli marksten.

Vi hade mycket sten. Men inte så det räckte de tolv meterna som behövdes. Det går fram till säcken på bilden ungefär. Sedan är stenen slut. Men det kommer mer sten när vi ska gräva ett antal plinthål för minstingens uteplats. Då blir det fortsatt med stenarna.

Imorgon är det rapportsläpp av kommunrapporten som Junis gör. Innan det ska jag lämna äldsta sonens bil på verkstad. Den ska förkollas inför besiktningen. Något de gör kostnadsfritt. De ska också göra någon garanti-grej med airbagsen. Sedan ska jag lämna lite lakan hos Rag2Rug. Jag vill ha rött i mattan och de har inte så mycket röda tyger att jobba med. Så nu har jag länsat lakan som ändå har börjat bli väldigt slitna. Nu får de nytt liv i mattan. Och just det ja, vi ska städa också…

Publicerat

Lever ännu

Idag har det varit en dag med knas i huvudet hela dagen. Men jag lever ännu. Jag behöver pausa lite till. Ska göra det också. Jag har gjort så lite som möjligt idag. Det har blivit lite skissritande. Av utsidan. Vad vi ska göra och få till det så att vi kan göra det vi vill. Bland annat skulle vi vilja grilla även om det regnar.

Som alla vet vid detta laget så har jag en make som tror att det värsta ska hända hela tiden. Därför vill han inte bara ha tak fäst i huset och sticka ut från huset. För grillen kan inte stå utmed huset. Huset kan ju brinna ner. Vi har komposittrall på vår altan. Det är ihåligt. Så om vi skulle ha ett fristående tak måste vi har stolpar. Dessa stolpar kan inte fästas i trallen. Den måste fästas i en regel under.

Med den utformningen vi har så skulle det inte passa sig med ett fristående tak där maken skulle vilja ha grillen. Men vi har en plan. Kanske kan göras på slutet på sommaren. Beror på ekonomi mest. Annars kanske det blir nästa år. Minstingen ska få sin altan i år, det är lovat och så får det bli.

Eftersom jag inte är sugen på godis längre så blev det idag äppelpajer. Det var inte sista gången jag gjorde dessa. Friterade med glass till. Smarrigt. Vi kan låtsas att vi bara åt en var. För det är ju bara en på bilden. Nu blir det matkoma en stund.

Friterad äppelpaj.
Äppelfyllningen. Mumsigt värre.
Publicerat

Ikväll

Ni får se fram emot återkoppling ikväll. Idag är inte huvudet med mig riktigt. Återkommer.

Publicerat

Mordbrännaren

För några år sedan hade vi en yxmördare som knackade på dörren. Det kan ni läsa om här. Inatt var det en mordbrännare som hälsade på.

Kl 03.30 så börjar det. Maken hör ljud utanför. (Jag också, men bryr mig inte.) Han ser en bil utanför vår tomt. Den står på tomgång. Det är några personer där som drar.

Bilen på tomgång.

Då ser maken den röda bensindunken bakom bilen och den krossade sidorutan. Skärrat säger han att det är en bil utanför med krossad ruta och en bensindunk. Någon ska bränna upp vårt hus! Jag: (ligger kvar i sängen) ring polisen då. Det var han reda på väg med. Klockan är nu 03.40.

112 meddelar att polisen är på väg. Kör i hög hastighet. Personen hör också min skärrade make och stannar kvar på telefonen honom. Maken berättar att han har tagit en bild. (Jättebra not).

Lite suddig. Men rutan syns i alla fall att den är trasig.

Då undrar 112 om han kan filma? Så nu måste jag också masa mig upp. Jag filmar och maken fortsätter samtalet. 112 säger att det vore bra om vi kunde gå ut (på säkert avstånd) och kanske se bättre. Maken svarar: Vi kan inte gå ut. De ser oss. Vi bor så nära. Då är det en man som stängt bakdörrarna. och håller i någon form av flaska. Han har också tändare. Maken: Nu kommer han kasta en molotovcocktail på vårt hus.

Mannen gör inte det. Han lämnar platsen. Polisen kommer fram. Men stannar längre ner på gatan. Nu blir det lite lugnare på vår gata i stan. Maken förstår att vårt hus inte kommer brinna ner. Eller att någon annan vandalism ska ske. Polisen är här.

Fyra polisbilar kom till slut.

Mannen kommer tillbaka. Med ytterligare en person. Den senare är ägaren till bilen. Maken vågar sig ut och kollar läget. (Genom att stå i skuggan på vår tomt bakom deras ryggar och säga: Halloj.) De pratar lite. Ägaren ber om ursäkt för att vi blivit väckta. De stänger av bilen och går.

Det visar sig att det varit en fest några hus bort. Denna gången åt andra hållet mot sist. Sist när våra fönster blev vandaliserade. Som du kan läsa om här. Det har startat ett bråk. Det är cirka 20 personer på festen. Bråket verkar startat kring bilen, enligt polisen som förhörde maken på telefon idag. Det är en person arresterad för misshandel och skadegörelse.

Det är spännande att bo på vår gata i stan. Är det inte yxmördare så är det mordbrännare. Spännande natt helt enkelt.