Månad: juli 2020

Publicerat

Grått, grått, grått

Grå himmel. Tjockt, tjockt grått. Idag är vädret bra men grått. Det är alltid lite lättare när vädret är bra. Nu för tiden har jag bra regnkläder. Det är väldigt skönt att inte bli blöt på kroppen. Det är också väldigt skönt att komma in när man varit ute i ruggigt väder. Ändå så är allt lite lättare när vädret är klart och solen skiner.

De har lovat att det ska bli sol senare idag. Jag hoppas att så blir fallet. Att kunna sitta ute och njuta av vädret och livet. Igår satt vi ute, jag och maken. Utanför mammas dörr. Igår var det tufft. Mamma var alldeles rödgråten. Jag sa det till henne att du ser alldeles rödgråten ut. Och då fortsatte det. För igår var det en riktigt sk*tdag och tårarna rann.

Igår var vädret grått med regnet hängande. Vi satt ute och det var småkallt ute och kallt på insidan. När vi varit där ett tag så blev det bättre. Tårarna slutade och mamma sa att det var något bättre. Det är tufft att vara där på besök när allt är sk*t. När jag också vet att allt är sk*t. Det finns ingenting att göra åt det.

Besöksförbudet gör inte saken bättre. Att man inte kan hålla handen och bara finnas. Att bara hålla med om att allt är sk*t men jag är ändå här. Att på avstånd sitta och titta på. Det är SK*T!

Mamma är stark. Mamma är fantastisk. Mamma har lärt mig så mycket. Mamma har gjort massor av fel. Mamma har ett om ursäkt. Mamma har tagit strider. Mamma har gjort allt för oss, hennes barn. Det finns ingenting som gör det rättvist att mamma har det så här. Livet är inte rättvist.

Ta hand om dig! Njut av dagen, hur den än ser ut. För imorgon kan det vara försent.

Publicerat

Förändringen

Det är mycket som händer när man odlar. Problemet är att du inte ser det. Eller du ser när tomaterna håller på att utvecklas. Du ser att det växer men inte hur mycket. Precis som med barnen. Du vet att de växer men det syns inte. Men om du inte träffar barnen på ett tag, då är det väldigt synligt.

1 juli.

Så här såg min plantering ut i den 1 juli. Smultronen är ganska små. Allt är ganska litet. Jag tycker det är jättefint. Jag har inte riktigt tänkt på hur mycket det har växt på en knapp månad. Förrän jag såg bilden. Då inser jag att förändringen är stor.

27 juli.

Man ser inte jorden längre. Smultronen har vällt över. Det är en helt annan pnatering. Fortfarande jättefint. Men annorlunda. Det är så livet är. Vi vi växer och frodas utan att märka det. Vi utvecklas till det bättre. Ibland kan det vara så att vi inte har tillräckligt bra förutsättningar så vi krymper och tappar livslusten. Då behövs vatten, sol och näring. Och mycket kärlek, då kommer livet tillbaka.

Jag har inte lätt att få mina växter att överleva. Det stora problemet är att jag inte vattnar. Jag glömmer liksom bort det. Denna sommaren har det regnat ganska mycket. Så jag har inte behövt vattna så mycket. Kanske att det till nästa år har blivit bättre. Att jag har mer kunskap då. För omtanken den finns redan. Och kunskapen den ökar.

Det är samma med människor, ge omtanke och ta hand om varandra. Då ökar kunskapen om varandra. En del blir vänner för livet. En del passerar för en kort stund. Men alla har gett dig något på vägen. Frågan är hur du hanterar kunskapen.

Förändringen pågår hela tiden. För oss alla. Frågan är om vi ser det? Frågan är om när vi ser det, tar hand om det? Frågan är om vi vågar acceptera det? Ta till vara på livet. Du lever varje dag och du dör bara en gång. Om du gör något fel idag kan du ändra det till imorgon. Om du gör något rätt idag kan du förbättra det till imorgon. För förändras det gör vi hela tiden. Frågan är om du styr det eller inte?

Ta hand om dig! Vi hörs imorgon.

Publicerat

Ingen förändring

Jag trodde i min enfald att med denna pandemin skulle vi förändra vårt beteende. Så verkar fallet inte vara. Man kan läsa i tidningarna att det är ett uppdämt behov. Att resebolagen inte räknat med att så många hade velat resa. Turister som uppmanar folk till att resa för att det är så bra.

Jag tycker också om att resa. Jag tycker också om att uppleva världen. Jag tycker framför allt om att när man reser så stängs allt annat av. Disken syns inte, dammråttorna är kvar hemma och finns inte. Allt det vardagliga som man måste göra får man också ledigt ifrån när man reser.

Jag önskar att jag kunde åka tåg mer. Tyvärr så kommer jag ju inte fram. (Det gäller mer mig än andra, jag vet.) Jag åker tåg men hade nog åkt mer tåg om det inte vore för att det är så svårt att lita på. Sedan kostar det ju så mycket mer också.

Oavsett allt så borde vi alla tänka till lite. Vad kan vi alla göra för att inte göra så stora klimatavtryck? Jag äter kött, men väljer då svenskt. Jag äter mindre kött än innan. Jag köper saker men försöker i möjligaste mån att köpa begagnat. Eller ännu bättre återbruka det jag redan har. Om jag köper nytt återvinner jag det andra. Nu när vi bygger så tänker vi på att bygga hållbart och miljövänligt. Och att använda även spillet.

Jag trodde att fler skulle vakna efter denna pandemi. Jag trodde fler skulle se effekterna av att vi inte reser så mycket. Eller producerar på samma sätt, då hela länder varit nedstängda. Jag trodde fler skulle se vilken positiv effekt det haft på vår värld. Men det verkar inte så. Det finns ett uppdämt behov av att resa…

Publicerat

Vad är viktigt

Vad är det i livet som vi behöver? Vi behöver mat och vatten. Annars har vi inget liv. Vi behöver sällskap. En del mer än andra. Men vi behöver någon form av sällskap för att ha ett bra liv. Vad behöver vi mer?

Jag tror inte vi behöver något mer. Sällskapet kan vara familj, vänner eller djur. Familjen är viktig för mig. Familjen finns där på ett sätt som inte alla skulle orka med. En vän kan man begära mycket av men inte hur mycket som helst. I alla fall inte om man är en bra vän själv. Är du en bra vän så begär du inte för mycket.

Vänner är viktiga. Vänner kan man ha hjälp av med andra perspektiv. Vänner kan ge dig möjligheten att växa som person på ett annat sätt. Det viktiga då är att det är en bra vän. En vän som vill dig väl. Så är det med familj också. Alla människor vill inte alla väl. En del människor är själviska och tänker bara på sig själv.

Det kan vara svårt att avgöra. Kanske det är därför som djur är så viktiga för vissa. Djur är lojala och finns där för dig om du mår dåligt. De sprider inte saker vidare. Du kan säga vilka hemligheter som helst utan att det kommer fram till någon annan.

Vad är viktigt för dig?

Publicerat

Det nya vanliga

Det kommer ta lång tid innan det nya blir det vanliga. I alla fall om det är någon med autism som ska förändras. Denna pandemin kommer förändra mycket. Det är redan förändrat men en del kommer att vara förändrat för alltid. En del kommer att återgå till hur det var förut.

Det kommer ta lång tid innan äldsta sonen kan förstå och lita på att nu är det nya det vanliga. Jag har handlat åt honom ganska länge nu. Inte alltid men nästan alltid. Nu har vi börjat hitta en rutin för hur vi gör när jag handlar. Jag vet nästan också alltid inköpslistan innan den kommer.

Inköpslistan kommer på mejl. Den är skriven med hur varorna kommer i butiken. Jag behöver alltså aldrig gå tillbaka om jag skulle titta på listan vara för vara. Vilket är gulligt att det står så. Men det är inte för min skull. Det är en självklarhet för honom.

Det nya vanliga har börjat få en rutin. Just handlingen kommer att gå tillbaka till att han handlar själv. Det gör det extra svårt att få rutin kring. Han vet att detta är inte det nya vanliga. Det är bara nytt och kommer alltid vara nytt.

När då en av tvättmsakinerna går sönder i hans tvättstuga så förstörs allt. Han planerar efter att han har två maskiner. Han kan tvätta dubbelt så mycket på samma tid som med en maskin. För mig så hade det inte varit något stort problem. Jag har tvättat hälften första gången och nästa hade jag bokat dubbel tid.

Men inte för äldsta sonen. Dubbel tid är uteslutet. Reglerna säger att du bara får boka en tid. Att tvätta hälften är uteslutet för han behöver allt. Han ringer mamma och vi kommer fram till att det bästa är att han tvättar två maskiner på sin tid. Och jag tvättar två maskiner. Så är all tvätt tvättad.

Det skulle kunna vara så enkelt om han bara ringde direkt när problemet uppstod. Fast det gör han inte. Han grubblar först i en evighet om hur han ska lösa det. När han inte kan lösa det med grumling så ringer han. Då kan det vara försent för mig att lösa. När då dessutom min maskin var trasig så gick inget att lita på.

Lägg på listan att jag skulle åka bort också så har du en helt ohållbar situation för äldsta sonen. Ingeting fanns som han kunde lita på. Allt fick vara på paus tills jag kom hem igen. Jag kan i sådan lägen övertala honom till att ta hjälp från andra. Som maken till exempel. Han var hemma när jag var borta. Han kunde få åka och handla en gång då.

Det satt långt inne men till slut så kunde han gå med på att han gjorde det åt honom. För han vill vara som alla andra. Han vill inte vara till besvär. Han vill kunna åka och handla, tvätta och göra det han ska för att fungera i vårt samhälle. Men nu går inte det. Pandemin har förändrat allt och ändå är allt precis som vanligt.

Den ekvationen går inte ihop. 1+1 kan aldrig bli 3. Men just nu blir det tre. Och inget fungerar som det ska. Det nya vanliga kommer. Vi vet bara inte när. Alla väntar på det nya vanliga. Det är bara lättare för andra att kunna förstå och acceptera läget som råder just nu.

Idag ska vädret vara fint. Det hoppas jag blir det nya vanliga resten av sommaren. Om inte så accepterar jag det också. Ta hand om dig och njut. Glöm inte att njuta. Livet är så mycket mer än bara en pandemi. Även om det inte känns så ibland. Vi hörs imorgon.

Publicerat

Snart färdigt

Många timmars arbete, många timmars vila, många dagar senare så är den närstan färdig. Rabatten. Den är nu så klar så att jag kan låte den vara ett tag. Jag har en del att klura ut innan jag är helt klar. Jag hoppas också att allt nu överlever.

Stockrosorna som jag fick överlever nog inte. De var väldigt ledsna idag. Det är väldigt mycket lerjord så allt är lite risk med. Det har även kommit mycket jord ovanpå lysimachian och de fetbladiga växterna. Det kanske är lite för mycket så de kvävs. Tyvärr var det svårt att få bort det. Jag sopade och försökte även med vatten. Blir mest en lervälling av allt då.

Hortensian har blivit mycket gladare av flytten.
Ledsna stockrosor utmed staketet.

Jag är mycket nöjd än så länge. Mest nöjd är jag över att ”min” expert sa att jag hade valt fina blommor att ha tillsammans. Hon kom med lite tips också och detta är resultatet. Som sagt nu ska vi se om det också tar sig.

Allt som är upphöjt är isolerat så tanken är att det ska klara vintern. Jag håller tummarna för att det gör det.

Det blev lite nya krukor till altanen igår också. De är inte färdig-planterade. Projekt växter fortsätter alltså. Det växer fram mer och mer. Det blir fler bilder på det så småningom. Idag blir det till att bara vila. Igår var det fint väder hela dagen. Idag lovas det regn igen. Regn = vila.

God mat och gott sällskap väntas också. Att ta in varje stund och varje minut är mitt motto. Jag önskar dig detsamma, att kunna njuta av varje tillfälle. Ta hand om dig!

Publicerat

Gnabbas

I vår familj så gnabbas vi, gärna och mycket. Vi gnabbas för det mesta kärleksfullt men det händer att vi går över gränsen. Igår var vi och hälsade på mamma. Mamma sov sig igenom hela besöket. Maken menar att hon fick lugn och trygghet av att vi stod där i dörröppningen och gnabbades. Att hon hörde det fast hon inte var medveten om det.

Igår gick vi inte över gränsen (tror jag). Vi försökte verkligen väcka henne men det gick inte. Samtidigt så behöver hon sömnen för att reparera hjärnan. Så då slutade vi. Svårt när man heller inte får röra vid någon utan ska stå flera meter ifrån och skrika. Då gnabbades vi. Något som mamma verkligen tycker om.

Mamma tycker mest om det när vi (mest vi barn) gör det och hon bara är med i periferin. Men hon kan tycka om att vi retas med henne också. Ofta blir det då påtalande om att hennes kräftor med honung var ingen höjdare, eller ärtorna som brände vid. Till svar blir det: Det där måste vara preskriberat nu? Hur länge ska jag få veta detta?

Vårt svar är alltid unisont: Aldrig. Vi kommer alltid att komma ihåg och påminna dig. Och så fortsätter vi. Man kan tycka att vi är envetna som inte släpper det. Kanske är det så enkelt att vi har inte så mycket mer att pika vår mamma för. Kanske är det så att mamma har varit för bra, helt enkelt. Mamma borde se det som en komplimang att vi inte kan komma med något nytt, för det är inte mycket nytt som hon har gjort.

Det kan också bero på att hon är mamma så klart. Att vi inte vill retas med mamma. Utan visa respekt och kärlek mer än att retas. Även om det är kärleksfullt som vi retas. Vi syskon retas mer med varandra istället. Eller för att vi gör mer saker som finns att kommentera. Oftast är det jag och min bror mot vår syster.

Vilket inte är så konstigt, vi är småsyskon och hon är äldst. Det är så ordningen är, småsyskon är en pain in the a**, helt enkelt. Vi tycker om att gnabbas och det är på lika villkor. Det är när vi håller på som mamma mår som bäst. Igår var det jag och maken men det fick duga. Även om hon inte var medveten om det.

Som vanligt avslutade jag besöket med: Jag älskar dig, mamma. Hon brukar inte svara tillbaka så var ingen skillnad igår. Däremot så fick jag inget leende denna gången. Leendet är hennes svar till mig.

Ta hand om dig. Du vet inte hur imorgon ser ut. Men du vet har det är nu. Gör det mesta av dagen och njut. Vi hörs imorgon.

Publicerat

Tankar

Att kunna tänka en tanke och sedan komma ihåg den. Det är en bedrift. För mig har det varit väldigt enkelt. Nu är det något jag övar på varje dag. Men jag behöver också träna på att låta tankarna vara stilla. Det tränar jag också på varje dag.

Jag har blivit bra på när jag inte kan sova. När jag bara ligger och tittar rakt ut och inte tänker någonting. Ibland så händer det att jag snurrar i tankarna. Som i natt när jag legat och tänkt på blommor. Hur och vad jag ska ha i rabatten. Sådana tankar går bra. För när det är dags att sova så somnar jag. För det är inga viktiga tankar.

På dagen och försöka komma ihåg vad som tänkts är fortfarande lite svårt. Jag har blivit bättre och träningen ger resultat. Det är också skönt att veta varför det är svårt. För om man inte får sova så mycket som man behöver då hänger ingeting med, inte heller med tankarna.

Idag håller väderprognosen vad den lovat. Regn. Skönt att jag då kan fortsätta tänka på blommor. Och imorgon lovas det sol. Då tänkte jag åka och köpa lite växter. Vi får se om det blir så. Annars blir det en annan dag.

Något som är skönt när man inte kan styra sina tankar, det är att ha hög musik på i bilen och köra långt. Helst ska man vara själv då. Så att man kan har riktigt högt på. Fast är det rätt sällskap och samma humör så kan det gå ändå.

Rabatten är grävd, kanten är satt och massa skort införskaffat. Så något blir det av det när det är klart. Jag behöver en ny växt till framsidan också. Det får jag inte glömma. För det hade jag. Hortensian har ju flyttat. Och den verkar trivas trots att den inte har något sällskap ännu.

En del av skrotet som ska användas.

Jag önskar dig en underbar dag, vart du än är och hur vädret än är. Ta hand om dig!

Publicerat

Vila

Igår var det en lugn dag. Den regnade bort så det blev inget gjort ute i rabatten. Det som blev gjort var att umgås och gå igenom vilka möjligheter som finns i äldsta sonens boende. Idag ser det ut att också bli en vilodag.

Regnmolnen hänger tungt på himlen. Vi kan hoppas på att det ändrar sig. Igår fick jag lite blommor som jag ska åka och hämta. Det är roligare om det inte öser ner då. Vad det är för blommor kan jag inte svara på. Jag förstod det som att det var marktäckare. Men det får vi se lite längre fram, när jag hämtat dem.

Det är det jag tänker göra idag. Jag skulle vilja göra mycket mer. Jag skulle vilja baka, jag skulle vilja fixa i rabatten, jag skulle vilja fixa med mina spännande skrotfynd. Men det blir inget med det. Idag blir det vila och hämta blommor.

För er som inte vet om det, vila är inget för mig. Jag tycker inte om att vila. Jag tycker om att vara aktiv. Och när kroppen då inte orkar så blir det fullt ös i hjärnan. Mer än annars. Men idag så ska jag försöka vila den också. Vi får se hur det går.

Ta hand om dig! Vi hörs imorgon.

Publicerat

Rabatt

Det blir en rabatt. Jag har märkt upp, kantat och grävt. Jag har ingen aningen om vad som ska bli i den bara. Anledningen till rabatten är ju hortensian. Den trivdes inte på framsidan. Eller i alla fall inte med den jorden.

Den ska ha ganska sur jord. Jag har införskaffat rhododendronjord för att se om den blir gladare av ny jord och skuggigare plats.

Påbörjat grävandet. Detta är förebilden.

Rabatten ska gå fram till busken. Om du tittar noga på bilden så ser du vart jag har tryckt ner med spaden. Det är en svängd form. Vi har så rakt som det är ändå. Gräva är inget kul. Särskilt inte när man inte har orken. Det är tungt. Jag läste att man kan lägga kartong och tidningspapper för att slippa gräva. Men det krävdes också hästbajs och tålamod. Jag har varken hästbajs eller tålamod.

Jag vill bygga upp den lite på höjden. Så det blir nivåer i rabatten. Jag tänkte betongrör men det blev kapad plåttunna. Den klär jag med frigolit för frostens skull. Men vad ska jag sätta i?

Prydnadsgräs, lavendel, mossfloks är några jag funderar på. Men vet inte. Hortensian så klart ska vara där. Den ska vara i en av de upphöjda. Men runt om? Salvian kanske. Jag har sökt på rabatter men det har inte gjort mig klokare. Jag kanske måste ha någon lampa som lyser på rabatten också.

Vill du hjälpa mig? Tyvärr kan jag inte fråga mamma. Hon hade gärna hjälpt mig. Vi var och hälsade på hos henne i måndags. Hon var inte där men det var hennes sambo. Han hade satt blommor på bordet precis som hon brukade. Samma sorter, tagna från trädgården. Minnena som snurrade då.

”Mammas” blommor.

Mina rosor har klarat sig. Både de nya på stam och de gamla. De gamla klippte jag ner, fast man inte ska det efter ”musöronen”. Men nu är det knoppar på. De står också i mer skugga än sol. Vilket de heller inte ska. Kanske därför de inte trivts innan? För att dem är som jag kanske, precis tvärtemot alla andra.

Du är viktig, tänk på det! Ta hand om dig så hörs vi imorgon.