Det är då det förändras. Om man inte måste så är det ganska behagligt att veta vad man har. Även om man inte är nöjd med hur det är så vet man ändå. Men man vet inte vad man får.
Det är lätt att bara fortsätta i det spåret som är påbörjat. Man kanske egentligen vill göra något annat. För att göra något annat så krävs mod, tid och engagemang. För att göra något annat så måste man våga sluta göra det man håller på med.
Att våga öppna en ny dörr när du inte vet vad som finns bakom är modigt. Det finns många modiga människor i världen. Men att öppna en ny dörr är också något många gör för att det finns ingen annan väg. Man har kommit till en punkt när man måste.
Det är fortfarande modigt att gå vidare men jag tror att vi hade inte varit där vi är i världen om inte vi hamnat i situationer där vi måste. Kanske också därför vi följer alla regler och normer som är, för att vi är rädda för vad som händer annars. Vi vet vad vi har men inte vad vi får.
I vår familj är vi snart vid ett läge att vi måste. Kanske är det till det bästa. Att vi måste öppna en ny dörr. Vi har många dörrar att välja på. Då gäller det också att välja rätt dörr.
Minstingen har precis börjat sitt nya jobb. Att veta att man valde rätt dörr är svårt. Att då välja en annan efteråt är svårt. Jag säger inte att minstingen har valt fel. Jag säger att det är svårt med alla val vi har. Med alla förväntningar vi har. Och framför allt kanske allt ansvar vi har.
När du öppnat en ny dörr, så vet att det finns alltid möjligheten att stänga den och öppna en ny. Du behöver bara vara modig och våga. Att veta att allt löser sig om man man bara vågar. De mest framgångsrika företagen i USA har i snitt fem konkurser bakom sig, innan de blev ett av de mest framgångsrika.
De öppnade alltså fel dörr fem gånger, innan det blev rätt dörr. Utan de misstagen bakom sig hade de kanske aldrig kunnat öppna rätt dörr. Du måste bara våga.
Ta hand om dig. Du är viktig och jag vet att du kan om du bara vågar.
I år är det en vanlig svensk sommar. Det är varmt ett tag, sedan är det regn och svalt ett tag. Precis som vanligt. Jag har det gärna varmt hela tiden och regn på nätterna. Igår var dagen mest utomhus. Eftersom jag visste att regnet skulle komma så tog jag tillvara på värmen.
Här spenderades mesta delen.
Jag låg i hängmattan och tittade på film. Även när den lilla regnskuren kom. Eller regnskur, snarare regndroppar. Men det var så mycket att jag behövde skydda iPaden. Parasoll är bra till flera saker. Sonen ville också ha lite hjälp så när vi var där borta besökte vi nya nostalgi och retro-butiken.
Jag fyndade en burk. En ganska stor glasburk som jag hoppas att en hel mjölförpackning får plats i. Det var en välsorterad butik med stor ordning på alla sakerna. Det var kul att se. Hoppas att det kommer fungera bra.
På vägen hem därifrån tog vi omvägen förbi huset som frågat efter våra färgkoder. Och nu är det målat i ”våra” färger. Innan var det beigt. Det blev jättefint nu. Det är stor skillnad mot vårt. Mest för att det är väldigt annorlunda som hus och de har vita fönsterkarmar. Vi har svarta.
Jag var naturligtvis ute i trädgården och spankulerade. Kaprifolen kanske överlever. Jag vet inte än. Den tappar fortfarande blad som först blir gula. Men nu har den knoppar så kanske att den tar sig. Fast den är utan väldigt många blad på mitten.
Kantnepetan döljer vart bladlösheten är störts på kaprifolen. Men man ser de gula bladen. Eller som börjar bli gula.
Jag började kolla och lägga ut för att se vart en rabatt skulle kunna angöras. Jag är inte helt säker men det kan bli en i hörnet. Då är det skugga och sol på den. Nu vill jag ha den så att den är i nivå. Då är frågan hur jag löser det. Ett betongrör vore enklast. Men kanske inte snyggast. Om du har förslag får du gärna dela med dig.
Jag önskar dig en härlig dag! Det ska jag ha trots att det inte regnar på natten och inte är varmt.
Jag är så glad att jag inte valde att ta bilen trots allt. För om jag kört samma sträcka som jag (skulle ha) åkt tåg så hade nog kroppen varit mer sur nu. För nu visar den på alla sätt att jag ska vila.
Det började med ett munsår. Nu är det ont lite varstans i kroppen. Jag orkar ingenting. Men jag vet vad det är och det har varit så innan. Om jag fick göra om valet så hade jag gjort det igen. Jag vann så mycket mer än jag förlorade. Nu är det vila som gäller bara.
I helgen så har jag pysslat med trädgården. Alltså inget nytt, bara plockat vissna blad och blommor. Jag har vattnat och gett skugga. Inget avancerat, bara rört mig i sakta mak och kontemplerat under tiden. Mina nya solcellslampor ger liv i trädgården på kvällen.
Svagt ljus och ger fin stämning.
Skuggningen är till hortensian. Den tyckte inte alls om att bli planterad där. Den vill ha mer skugga. Kanske annan jord också. Men nöjd det är den inte. Jag håller på och klurar om jag ska göra en rabatt någonstans i skuggan. Mer att hålla efter men om jag inte orkar så kan jag alltid ta bort rabatten.
Jag får dock vänta med att gräva och göra något sådant. Kroppen skulle inte orka det som mitt huvud orkar just nu. Det är fortfarande frustrerande att jag orkar mer i huvudet än i kroppen. Det har som tur är blivit bättre men ibland kommer det över mig.
Livet kan vara besynnerligt. Det kan vara svårt att förstå men vi lever Nu och imorgon är en ny dag. Imorgon är det försent att leva nu… Det skrev jag i maj 2014. Tänk på att njuta i nuet helt enkelt. Det är försent imorgon.
Ta hand om dig! Håll avstånd och visa hänsyn till alla andra.
Jag har inget hem. Eller ingen plats som är ett hem. Många har nostalgiska minnen till sin födelseort eller uppväxtort. De känner att när de kommer tilllbaka till sitt föräldrahem då är de hemma. Många flyttar också ”hem” när de gjort äventyr, karriär eller annat i ungdomen. Men när det är dags för barn då är det hem som gäller.
Jag har aldrig känt så. Jag har många platser som jag bodde på när jag var liten. Det kanske är en bidragande orsak. Jag vet inte ens om alla platser jag bott på. Jag kommer ihåg en del av dem. Fram för allt den som sedan blev för resten av uppväxten. Platsen som mamma är ifrån och som mamma bodde på ändå tills hon flyttade till äldreboendet.
Mamma flyttade ”hem”. Inte när det var dags för barn. Det fanns redan tre stycken när hon kände att det var dags att flytta ”hem”. Jag beundrar mamma som gjort så mycket på eget bevåg. Hon har följt sina egna övertygelser. Ofta oavsett vad andra tyckt och tänkt. Men ”hem” lockade för mycket till slut.
Det blev också ett beslut som var kontroversiellt. För hennes make, min pappa, ville inte flytta dit. Han var rätt nöjd där han var. Han hade jobb och tyckte att de fick bli särbos. Vilket de var några år. Sedan efter 25 år så blev det skilsmässa.
För mig är mitt hem där jag är. Jag och min make. Mitt hem är hos mina barn men inte för att de är hos mig. Jag vill att mina barn ska ha egna hem. Men när jag är hos dem då är det mitt hem. Men en plats kommer nog aldrig att bli mitt hem. Jag har svårt att lägga sådana känslor i en plats.
Ett hem behöver kärlek, ett hem behöver frihet, ett hem behöver rymd, ett hem behöver värme, ett hem behöver omtänksamhet och jag kan fortsätta länge med vad ett hem behöver. För mig är ett hem så mycket mer än bara fyra väggar och tak över huvudet. Jag gissar att det är mer än så även för dem som har en plats som hem.
Vad är ditt hem? Har du funderat på vad som gör att du mår bra där du är just nu? Eller åt andra hållet, vad som gör att du inte mår bra?
Mitt hem är just nu här. Just nu mår jag bra. Just nu så är det en fin dag. Ta hand om dig! Och du har väl inte glömt att just du är viktigt. Ingen finns för att finnas. Alla finns av en anledning.
Nu är jag hemma igen. Resan denna gången blev annorlunda men jag var inte hemma när jag skulle. Jag reste strax innan elva och skulle vara hemma kvart över sju. En lång resa oavsett. När jag sitter och väntar på att åka från mitt semestermål kommer första notisen. Ditt tåg är inställt!
Härligt meddelande från SJ AB.
Jag är så van så det vara bara att inse att det blir en annorlunda resa hem också. Jag hade redan ersättningsbuss första sträckan. Den skulle ta 45 minuter enligt SJ. Jag visste att den tog längre tid. Mycket riktigt. Bussen avgick sex minuter före utsatt avgångstid. Bussföraren hälsar välkommen och meddelar att resan kommer ta 50-55 minuter.
Den tog 60 minuter. Vilket innebar att jag hade tre minuter på mig för mitt byte. Fast det var lugnt. Det var ju ny buss, de stannade på samma ställe. Det var lite förvirrat på platsen. Bussföraren visste inte vart han skulle. Han höll på att ringa runt. En stund senare så får vi gå ombord och vi sitter alla utan någon bredvid oss.
När vi åkte en stund så kommer beskedet att vi ska åka med till Fagersta. För det finns inget tåg till oss i Hornsdals bruk. Ingen berättar varför. Senare får jag reda på att det är ett växelfel. Inga tåg kommer fram. Det bästa av allt är att jag borde inte ens åka denna sträckan. Men det är banarbete på sträckan jag borde åka. Och det är det varje sommar. En rundtur i Sverige blir det alltså då.
Jag börjar inse att jag kommer bli MYCKET sen till min anslutning i Hallsberg. Jag börjar kolla alternativ. De är inte så roliga. Om jag har tur så är jag hemma 21.15. Om jag har otur så är jag hemma 23.15. Har jag väldig otur så kommer jag inte hem alls idag. Med stor sannolikhet så hade det blivit 23.15 då det var ytterligare en anslutning till innan jag var på sista tåget.
Jag ringer maken. Maken säger direkt jag hämtar dig i Hallsberg. Så jag vet att du kommer hem idag. Till Hallsberg är det 2,5 till 3 timmar att köra från oss. Jag tycker det är lite onödigt. Jag säger att jag ska kontakta SJ och återkomma.
Efter en lång vända med SJ så säger SJ om du kan bli hämtad i Hallsberg så är det nog bäst ändå. Jag fick tillbaka hela biljettpriset för den resan och ny biljett till Hallsberg. För nu är jag bara på bussen än så länge, till Fagersta. Det blev alltså bestämt att maken hämtar mig i Hallsberg. Nu är klockan tre någon gång på eftermiddagen.
Det är svårt att göra bedömningar så långt innan. Men jag har också vanan över hur det brukar bli när jag åker tåg. Jag har personen som brukar skämta om att så länge man inte är på samma tåg som Josefin så kommer man fram i tid. Jag ville inte vara hemma efter elva på kvällen. Att resa i över tolv timmar är tufft för vem som helst. För mig är det nästan ohållbart.
Bussens toalett är låst. Det finns ingenstans att gå på toaletten. Jag tänker att det löser sig i Fagersta. Vi bör vara där någon gång efter tre. Det var hundra grader på bussen (jag överdriver så klart). Då vill man gärna fylla på med vätska. Jag drack försiktigt men man kan ju inte svimma av värmeslag. Ofrånkomligen behövde jag en toalett.
Väl framme i Fagersta så ser jag på långt håll när bussen svänger upp mot stationen att den är stängd. Stora lappar på dörrarna som berättade att det var stängt på grund av covid-19. Bara att bita ihop. Jag satte mig på en bänk och åt lite. Nu är klockan tjugo över tre och jag tänker för mig själv, det är lugnt. Tåget kommer 16.02. Jag klarar mig tills dess.
Halvfyra så kommer det en ny notis. Vet inte ens vilket i mängden längre. Tåget försenat, ny beräknad avgångstid 16.59. Då kom paniken. Jag behöver en toalett. Stationen är stängd. Restaurangen bredvid är igenbommad och till salu. Jag ser en lite träddunge och funderar på allvar att bredvid vägen och spåret försöka gömma mig där.
Jag sansar mig och går till Glasklart. Butiken som säljer glasögon och frågar om de vet någon publik toalett. Det fanns inga sådan. Men jag fick väldigt gärna låna deras. Jag var inte ödmjuk och snäll alls. Ja, tack, det gör jag gärna. En kund i butiken säger då att det kostar 200 kronor. Mitt svar: Det betalar jag gärna efter att ha rest sedan kl elva och antagligen inte kommer få tillgång till toalett på länge än.
Den lättnaden!
Sedan så kom faktiskt tåget. Sent men inte så sent, halvfem blev det. Jag är nu lugn att det ändå inte blir försent hem. Maken är på väg till samma plats som mig. Jag har inga mer byten. Jag inser att om jag skulle hela vägen hem så var vi nu så sena att det blivit efter elva innan jag varit hemma.
Jag tog rätt beslut. En av anledningar till beslutet var också för att tågen som jag kunde åka med hade ingen servering. Det visar sig bero på covid-19 när jag kommer på tåget. Att åka så länge och inte veta om man får tag på middag var heller inget alternativ. Nu kunde jag och maken äta på vägen hem tillsammans. Jag har världens bästa man, som släpper allt han håller på med för att hämta mig borta i änna vänna världen.
Tur vi bor i ett vackert land när man är sen på tåget.
Vi var hemma strax efter nio på kvällen. Alltså samma tid som om jag hade hunnit med resten av min anslutningar. Lite drygt två timmar sen. Så skönt att det inte blev drygt fyra timmar. Vi stannade också på vägen och åt mat då. Och det hade jag inte fått om jag åkt tåg.
Vi stannade och beställde maten ut till bilen. Då beställer man via appen och behöver inte röra någonting utanför bilen. Maten kommer och jag ber maken öppna sin dörr lite. Han står så att han har ingen parkering bredvid. Han sitter och äter. Han har pommes i handen och rätt som det är tittar han ner och ser klegg på magen. Han säger: Va, vad är det där? Har det trillat ut ur munnen på mig. Han lyfter hamburgerboxen som står på mittkonsolen och ser om den är kladdig under. Sedan vrider han huvudet åt vänster.
Då är det fågelbajs på dörren och hans mage! Att han inte dog då. En fågel bajsade precis när han öppnade dörren och det blev på dörren och in på honom. Hur stor är sannolikheten för det? Så klart var han tvungen att gå in och tvätta av tröjan och händerna. Helst hade han velat tvätta hela sig (i handsprit).
Ingen mat var i närheten av där det kom. Det blev bara på maken eller fågelbajsmannen som han nu kallar sig själv. Det enda han kunde tänka på tills vi var hemma var fågelbajsen och duschen. För det blev det en direkt vi kom hem, dusch för maken.
En annorlunda resa med många vändningar blev det. Men nu är jag hemma. Maken och jag är tillsammans igen. Jag har haft underbara dagar med mycket god mat och härligt sällskap. Nu blir det vardag igen. Den nya tvättmaskinen är igång med sin första tvätt. Maken var till och med och satte på den. Nyfiken som han är (och han vill se att fågelbajströjan tvättas).
Jag önskar dig en fin dag. Njut av solen och ta hand om dig!
Jag tror alla behöver egentid. Bara olika mycket av den varan. En del tycker det är jobbigt att vara ensam. En del tycker det är jobbigt att vara i sällskap. Men alla mår bra av viss tid för sig själv, med sina egna tankar.
Att bo tillsammans innebär att egentiden är inte så mycket egentid. Minstingen som bor hemma har ingen helt egentid. Fast han är ensam på sitt rum så är det ändå en anpassning av oss andra som bor där. Om han är vaken när vi lagt oss måste han tänka på att vara tyst för vår skull. Om man bor ensam så är det skillnad.
Innan maken och jag var ett par så åkte han på egna resor. Han åkte iväg på solsemester helt ensam i två veckor. För endel behöver mer egentid än andra.
För mig så är inte en resa på två veckor helt ensam det som behövs. För mig kan det vara en bok som gör att jag är ensam. Eller som när jag satt på centralen i tre timmar och väntade på tåget. Då hade jag egentid med att låta tankarna få vara fria.
Maken och jag sa från början att egentid är något som är extra viktigt för oss. Sedan vi blivit ett par så har tiden ifrån varandra varit minimal. Vi gör det mesta tillsammans. Men vi har egentid ihop. Att bara kunna känna att man har tid för sina egna tankar fast någon är med hela tiden är nog inte helt vanligt.
Maken och jag jobbar dessutom ihop. Vi ses hela dagarna och när vi inte gör det så blir det konstigt. Jag har nu varit bortrest ett tag. Och längtan efter maken börjar växa mer och mer. Jag har fått massor av egentid nu. Tid för egna tankar, andras vinklar och tid tillsammans.
Jag är bortskämd med människor som låter mig växa och utvecklas, men också att låta mig få vara den jag är. På riktigt. Jag behöver inte förställa mig på något sätt. Jag är tacksam för mycket och detta är en sak.
Jag är tacksam för att min mamma har visat mig vägen på ett sådant sätt att jag vågat vara den jag är i alla lägen. Egentiden har hjälpt mig att veta vad jag vill. Ta hand om dig! Njut av att ta en stund för dig själv idag.
Igår hörde personen av sig som ska komma med vår nya tvättmaskin. Jag berättade hur efterlängtad han är. (Eller i alla fall maskinen.) Jag är ju inte hemma, men det är maken. Jag undrar om maken kommer köra en testomgång med tvätt? Bara för att det är kul. Det kommer jag göra när jag kommer hem. Helt klart. Jag kommer hur som helst att få kort på den av maken. Jag har beställt med en tvättsockel, för att få upp den från golvet. Maken har klurat ut att då måste den flyttas för att kunna fästa slangar och annat. Jag tänker att det löser den efterlängtade personen.
Att åka bort blir att vara ledig på ett annat sätt än att vara ledig hemma. För hemma finns alltid den där tvättmaskinen, diskmaskinen och dammsugaren. Även om vi har fasta dagar när vi städar så har vi inte det på tvätt och disk. Det skulle bli lite svårt. Diska behövs ganska ofta. Och tvätta försöker jag anpassa till vädret. Jag vill gärna hänga ute på sommaren. Att ha fast städdag är skönt. För även om man börjar se dammet, tänker man inte att man måste städa snart. Då tänker man ingenting. Det är redan bestämt när städet ska ske.
Att vara ledig och inte göra någonting är viktigt. Att ta dagen som den kommer. Att vara ledig tillsammans med någon man tycker om är lika viktigt. Att kunna skratta tillsammans, att kunna gråta tillsammans och att kunna prata om allt mellan himmel och jord tillsammans. Tillsammans är ordet som är viktigt.
Idag blir ännu en dag där inget är planerat. Igår var det fika, samtal och lite shopping som fyllde dagen. Idag vet ingen av oss vad vi kommer hitta på. Vädret är mulet men helt okej temperatur. Inget regn än så länge. Det kommer bli en utflykt kanske. Det viktiga är att vi gör det tillsammans, sedan får det bli som det blir.
Ta hand om dig! Njut av dagen, se det som är bra runt omkring dig. Kanske har du möjligheten att njuta av naturen idag. Känna sommarens dofter och bara vara för en stund.
Vid regnbågens slut finns det en kruka med guld. Så säger man. Är det lycka att ha pengar? Vi jobbar och jobbar för att få pengar. Vi köper lotter för att vinna pengar. Vad är då lyckan? Att få pengar?
När vi var ute och åkte bil jag och maken så såg vi dubbla regnbågar. Det var en väldigt stark och en väldigt svag.
solsken och regn. Svag andra båge till höger.
Blir det dubbel lycka med två krukor med guld? Pengar underlättar, så är det. Men har du mycket pengar, då har du också mycket utgifter. Jag tror inte man blir lyckligare av pengar.
Jag tro däremot att man blir lyckligare av kärlek, tid och sällskap. Jag blir ompysslad för fullt på min semester. Jag har kommit till ett all-inclusive pensionat. Men mycket tid, sällskap och kärlek.
Jag hoppas att vi alla kan känna kärlek. Även från vänner. Det gör mig ledsen för jag vet att det finns massor med människor som inte har kärlek i sitt liv. Ingen omtänksamhet eller sällskap. Då spelar inte pengarna någon roll.
Det finns människor som har massor av pengar som inte har någon att dela allt med. De är rädda för att det bara är pengarna som alla är ute efter. Samma för dem med lite pengar fast tvärtom. Man har så lite pengar att man inte kan ta hand om sig och då vågar man inte släppa någon nära. Och andra vågar inte komma nära åt båda hållen.
Dubbel lycka är god hälsa och kärlek. Att kunna vara frisk och njuta av livet tillsammans med någon annan.
Njut av dagen. Njut av vad du kan, inte vad du inte kan. Ta hand om dig, du är viktig.
Jag har inte semester. Men nu är jag på semester. Covid-19 pågår och att resa nu ska man göra med försiktighet. Jag åkte tåg igår. Hela dagen. Jag vet inte om det är rätt. Jag kanske skulle varit hemma egentligen. Men samtidigt så måste man överleva rent psykiskt och Sverige ekonomiskt. Som vanligt när jag åker med SJ AB så vill jag läsa det baklänges.
Det började med en och en halv timmas försening innan jag ens lämnat perrongen. Tre minuter innan tåget ska komma så skickar SJ ett sms och ber om ursäkt. De bjuder på en bulle och kaffe. Det är ju fint men den bjuds på från Pressbyrån. Vem hinner springa till Pressbyrån när det är tre minuter kvar tills att tåget ska komma? Nu blev det framflyttat så jag hade faktiskt åtta minuter på mig. Jag struntade i bullen och kaffet. Maken fick däremot bulle och kaffe från Pressbyrån.
De har haft en och en halv timma på sig att skicka ursäkten. Det är alltid så med SJ. De ger dålig info om vad som hänt. Fem till tio minuter innan preliminära tiden så ändras tiden igen. Eller så ändras den inte och då vet man att man ska gå till perrongen. Det är inte alltid det ropas ut att nu kommer faktiskt tåget. Utan dem förväntar sig att man står på perrongen. Som den gången när jag stod ute i smällkalla vintern i Stockholm och de flyttade fram fem minuter i taget i fyrtiofem minuter. Då höll jag på att frysa ihjäl. Gick in och kände att nu kom tåget. Springer tillbaka och då höll tåget på att fyllas. Inget utrop den gången. Kan säga att det var massor med människor som gått in och värmt sig som inte kom med.
Jag hade tre byten igår. Eftersom det är banarbete, så klart. Alla dessa missade jag. Jag fick ett nytt tåg som jag skulle med istället. Då blev det bara ett byte istället. Det är ju skönt. Men jag blev tre timmar sen dit jag skulle. Det är mindre skönt.
Sedan kommer vi till Folkhälsomyndighetens rekommendationer, vi ska hålla avstånd. Jag bokade biljetten när det var en plats ledig bredvid för att kunna hålla avstånd. Men det tog de bort den 1 juli. De tycker de håller avstånd ändå tydligen. Att man då får åka med ett tåg som man inte har platsbiljett på. I en vagn där alla andra som missat sitt tåg får åka i. Då blir det problem. För så klart var det inte bara för ”oss” som missta anslutningar. Det fanns dem som var bokade där också. Vilket innebar en knökfull vagn.
Resvan som jag är tog jag plats vid handikapplatsen. Där brukar det vara obokat. Så även denna gången. Bakom sätet var toaletten och utrymme för en rullstol. Bakom sätet åt andra hållet var entrén. Så där satt jag och en kille diagonalt och kände oss ganska så distanserade. Jag spred ut mig med mina långa ben så att ingen kunde tro att de var välkomna att sitta framför mig. Jag hade hävdat pandemi, men det behövdes inte. När killen kom så spred han också ut sig på sätet bredvid så det var en tom plats. För att förtydliga det var en bordsplats med tre säten, jag satt ensam på min sida.
Nu är jag framme och det är det viktigaste. Jag ska njuta och ha semester några dagar. Bara vara och inte tänka på något. Njut av dagen, ta hand om varandra och visa förståelse och viktigaste, håll avstånd.
Jag letade efter tvättmaskin och maken tvättade. Eller först så åkte vi på jakt efter en maskin. Men ni ska inte tro att den butik som har maskiner hemma hade öppet. Så klart så har de stängt lördagar på grund av covid-19.
När vi besökt den som hade öppet (en vill vi inte gynna, så de fick inget besök trots att de hade öppet) och tagit reda på att de inte hade något för oss, då blev det datorn. Jag la ner någon timma på vad vi vill ha. Med vi menar jag jag. För maken tvättar inte. Han diskar.
Igår tvättade han dock. Den maskinen som var istoppad tog han hand om. Han fyllde på med vatten och tömde den på vatten. Många gånger. Sedan snurrande han på trumman för hand. Och så höll det på. Allt fungerar alltså förutom att trumman inte rör sig. Det sista fick bli i tvätthon. Centrifugeringen blev makens händer.
Nu har nästan hela dagen gått. Det har nästan regnat och haglat hela dagen. Jag har suttit under en filt med en tekopp och datorn. Maken har tvättat. När det var dags för att hänga tvätten så kom solen fram. Det var tur. För även om maken har bra händer så blir det inte riktigt som en centrifugering.
Nu är en maskin beställd. Från en butik på grannort via telefon. De är jättebra. Jag tycker det är tråkigt att vi inte har dem hos oss. På onsdag kommer den nya självdoserande tvättmaskinen.
Det finns så mycket finesserna nu att jag höll på att få krupp. Vad vill man ha och vad behöver man? Jag ville ha stor trumma. Och när jag insåg att det fanns maskiner som doserar tvättmedlet själv så var det ju tvunget. Jag doserar lätt för mycket.
Den nya maskinen gör typ allt. Den inte bara tvättar sig själv, den har ångtvätt, den har ulltvätt, den har snabbprogram på 15 min och den tvättar vanligt, plus de andra elva programmen. Den stryker inte men nästan. Den ska tydligen kunna ställas in för mindre skrynklor med hjälp av ångan.
Detta ska bli mycket spännande. Vi hade dock verkligen inte behövt utgiften nu. Men den var ändå väntad. Det började med diskmaskinen. Nu är bara resten att vänta. Jag gissar att allt är från 90-talet någon gång. De lever på övertid alltså.
Om du vill ha proffsig hjälp och fantastisk service så ska du handla hos Elon i Tranås. De har ett stort utbud och är kunniga på sina varor. Sedan att de hade 1000 kr i rabatt på just den maskinen jag ringde om, det var ju ett stort plus.
