Månad: augusti 2020

Maken och jag, vi är inte överens. Vår tvättmaskin gick sönder i somras. I mitten på juli. I höstas gick vår diskmaskin sönder. När diskmaskinen gick sönder var allt frid och fröjd. Maken och jag var överens. Även när tvättmaskinen gick sönder var vi överens.

När diskmaskinen gick sönder sa maken att han diskade för hand ett tag. Då kunde vi fundera på hur vi skulle göra. Vi var överens. Han diskade för hand, i tre veckor. Sedan gav han upp. Vilket jag förstår och vi var överens om att vi behöver en ny diskmaskin.

När tvättmaskinen gick sönder så sa maken att han tvättar det som låg i maskinen och jag fixar en ny tvättmaskin. Vi var överens. Jag fixade en ny och han tvättade i lika många timmar som jag letade efter en ny tvättmaskin.

Innan någon av dessa maskiner gick sönder så började vi att märka det innan. Maken mest på diskmaskinen och jag mest på tvättmaskinen. (Eller bara jag på tvättmaskinen. Maken tvättar inte, han diskar.) Nu är det så att det har börjat att märkas på kylskåpet. Och det är nu vi inte är överens. Maken menar att det brukar vara så på sommaren. Jag menar att det har aldrig varit så i denna omfattning.

Vårt kylskåp fryser vår mat. Och maken har rätt. Det har hänt även tidigare. Då har det varit väldigt varma sommardagar och många har öppnat och stängt kylen. Då har det kunnat hända att något som varit nära bakre delen, har frusit. Nu är det inte varma sommardagar längre. Det har inte varit varma sommardagar hela sommaren. Vår kyl håller på att dö.

Jag vill dock inte ha rätt. Jag vill att maken har rätt. Vi har inte tid, pengar eller ork att fixa med ett kylskåp nu. Tyvärr har maken börjat inse att vår kyl inte mår bra. Han har hela förra veckan försökt att ställa in den så att den inte är för varm. Eller för kall. Och när han hittar en bra inställning så hoppar den iväg. Antingen till varmt eller kallt. Nu pendlar den mellan fem och åtta grader. Med risk för frysning om det står långt in.

Risken är överhängande att vi står utan kylskåp snart. Det blir inte bättre av att jag trycker in ett kärl i ugnen och fastnar i värmerslingorna. Vi var två personer som löste det. Att få ut den alltså. Utan att slita med hela ugnsinredningen. Så nu är risken stor att vi snart behöver en ny spis. Jag hoppas att det är det enda. Att inte huset brinner ner för att spisen kortsluter.

Om kylskåpet går sönder så får vi använda vår extra kyl i källaren. Vårt kylskåp som vi hade på kontoret. Nu har vi inget kontor av flera olika anledningar. Men kylskåpet är kvar. Det kan vi använda. Det är dock inget stort kylskåp. Vilket innebär att det är inte hållbart i längden. Som makens handdiskning när diskmaskinen gick sönder. Det går ett tag.

Vi har också en frysbox i källaren. Den införskaffades när vi skulle ha fest. Så att vi kunde laga mat till en hel drös människor och förvara maten innan festen. Den frysen går att göra om till kyl. Då tänker ni snabbt att vad bra. Då flyttar vi upp blåbären (som är det enda i frysen) till frysen där uppe, och gör en kyl av den. Då är det längre hållbart.

Eller inte, för om kylen håller på att lägga av. Tror ni inte att frysen från samma tidsepok, kommer lägga av samtidigt som kylskåpet? Det tror jag. Trots att det är avfrostat och omskött så tror jag det. Då behöver vi också frysen i källaren. Det är ju egentligen inte synd om oss. Vi har backup. Det är inte många som har det. Men vi vill inte behöva använda backupen. Vi vill göra klart vårt förråd så att vi har någonstans att göra av allt.

Vi får se hur det blir. Och om kylskåpet inte lägger av inom rimlig tid så kommer maken att bli neurotiskt av att behöva kolla kylen hela tiden. Då föredrar jag att leva med backupen. Att leva med vetskapen att något kommer att hända kan vara värre än att det händer.

Igår blev det blåbärsbullar. För att jag var sugen på det. Jag är ju inte sugen på godis längre. Då blev det bullar när suget slog till. Och goda var dem. De blev klara sent. Men det gjorde inget eftersom det var fredag. Hela familjen provade när de var klara.

Igår kom också mina växter. Jag skulle behöva åka och hämta dem. Tyvärr är det inte en enda centimeter grävt för dem där växterna. Och min kropp håller på att stänga av. Det ska regna hela dagen. Och det kanske är bra. För då hämtar jag växterna men låter bli att gräva. Min psoriasis håller på att sprida sig ut i ansiktet från öronen. Det är ett tecken på att jag ska ta det lugnt. Eller vad säger ni?

Spännande att se vilka växter som följer med mig hem idag. Jag återkopplar imorgon om det. Tills dess så önskar jag dig en underbar dag. Njut av livet. Du lever varje dag och dör bara en gång. Vi hörs imorgon.

Idag känns det som att hösten är här. Det regnar och är ruggigt. Igår var det fint väder och svalare men fortfarande varmt. Solen värmde gott när man var ute. Idag håller de på att gräva upp vår tomt. Vi ska ha ett tak till släpkärran. Och jag orkar inte gräva mer.

Eller jag kommer ju få gräva mer när altanens golv är klart. Då ska det göras en nio meter lång rabatt. Så lite till gräva blir det. Men detta grävandet är på tjugo kvadratmeter. Det ska grävas bort djupt för att lägga bärlager så att det blir stabilt med plattorna sedan. Släpkärregaraget är tänkt att det ska göras i höst. Men när de ändå är här gräver så får de gräva lite till.

På baksidan ska det också läggas plattor. Det kommer läggas plattor någon gång när tid och pengar finns. Det är ca trettiofem-fyrtio kvadratmeter. Jag orkar inte gräva mer! Det räcker med att jag grävt bort hela hörnet och lagt sjösten. Det räcker med att jag grävt utmed hela kortsidan och lagt sjösten. Det räcker att jag grävt plinthål till altanen. Det räcker med att jag grävt utmed hela grannens sida och lagt sjösten. Det räcker att jag grävt för badkaret samt planteringsbordet. Det räcker nu.

Eller inte. Jag skulle ju visst gräva nio meter till. Men sedan räcker det. Jag orkar inte mer. Eller, hur mycket orkar man egentligen? Vart går gränsen? Grävandet har ju varit bra för kroppens fysik. Jag har varit tvungen att röra på mig. Jag har använt muskler som jag inte använder i vardagen. Träning är en av de viktigaste beståndsdelarna för min hälsa just nu. Inte bara enligt mig utan även enligt min läkare.

Att röra på sig är bra för alla. Vi rör på oss för lite. Så att då vara tvungen att gräva kan ju vara bra. Men sextiofem kvadratmeter och djupt. Där går gränsen för mig. Maken gör så mycket annat, så att han skulle hjälpa till med det är inte rimligt. Någonstans måste vi bli färdiga och då behöver vi hjälpas åt, på alla ledder.

Idag blir en bra dag. Trots att det är regn och höst. Idag blir det grävt. Idag ska vi åka till mamma. Det blir kantarellomelett. Mamma har önskat. Så det blir middag ute idag. Under tak som tur är. Vi valde dag efter hur vädret skulle vara. Förra veckan så var idag en fin dag. När tiden gått så är idag den enda dagen med regn denna veckan. Men kantareller och regn går bra ihop. Vi får bara klä på oss tillräckligt. Det svåra blir att hålla maten varm.

För vi måste ju ha med maten färdig. Vi kan ju inte låna och värma hos mamma. Det är besöksförbud (ja, fortfarande, trots att jag meddelade tidigare att det vore bättre för alla att häva det.), därför måste vi vara utomhus. Utan att röra vid varandra. Men kantareller blir det. Omelett blir det. Lite annat blir det också. För idag är en bra dag.

Ta hand om dig. Det är det enda du behöver tänka på, att ta hand om dig. Då blir allt väl. Vi hörs imorgon.