Taket – check

Vi har så mycket att göra på vårt bygge. Ibland så är det övermäktigt. Jag gör ändå inte det mesta utan det gör maken. Nu har vi kommit ett stort steg närmare slutet av bygget. Hela taket i carporten är målat. Halva målades förra året. Halva hann inte bli färdigbyggt förrän det var för kallt att måla.

Nu är det klart! Det är väldigt skönt. Målningen ligger på mig. Maken är lite för noggrann så det tar väldigt lång tid för honom. Jag tror dock att denna gången hade det gått fortare om han gjort det. Hela sommaren har gått utan att jag fått det gjort. Halva taket är tjugofem kvadratmeter. Jag har inte sett fram emot att gå och vrida nacken ur led med att titta uppåt. Nu är det klart!

Tre strykningar ska göras. Man måste vänta sex till åtta timmar innan du kan måla igen. Det blir drygt. Nu är det klart. sjuttiofem kvadratmeter och lite till är klara strykningar. Staketet är klart. Det finns ingen målning som är akut och måste göras i år. Det är klart nu.

Sedan kommer det behöva målas nästa år. Staketet runt vår altan behöver målas om. Som tur är så har vi inte så mycket staket runt om. Vi har thujahäck på större delen. Men det blir som sagt nästa år.

Detta året har vi nu att göra klart förrådet. När det är isolerat och fått väggar och tak så kan vi få el. El, när man inte har den så vet man hur mycket den gör. Jag längtar tills vi har el. Vi har idag ingen el på altanen, i carporten samt i förrådet. I förrådet är det ingen stor grej för där byggs det med bygglampa och förlängningssladd. Men att inte ha el i carporten innebär att vi har femtio kvadratmeter utan ljus. Och vi har ett mörkgrått hus. Det är mörkt på kvällarna när man går in. Dessutom genom en byggarbetsplats.

På altanen så överlever vi också utan el. Men det kommer bli skönt när vi har det. Väldigt skönt. Elen är också ett stort steg framåt. Förhoppningen är att det är klart innan vintern så vi kan nyttja vårt förråd. Vi har ingen dörr till förrådet. Vi vet heller inte hur vi ska lösa dörren dit. Ska vi bygga eller köpa? Jag hade velat ha en skjutdörr. För en skjutdörr är inte i vägen och slår i saker. Problemet är att det finns en takbalk så det går inte att skjuta en dörr förbi den. Då måste den gå under och då blir det en mindre dörr.

Får se hur vi löser det. Ett annan sak vi har varit tvungna att lösa är altangolvet utanför minstingens rum. Vi har letat och letat efter likadant golv som vi har idag. Det gick inte ta. Till att börja med så hade de vi köpt av slutat med den. Det har jag skrivit om innan. De kunde få in den men då blev bara frakten 3125 kr. Bara frakten. Sedan hade de ändrat avståndet mellan reglarna till mindre än vad vi har på stora. Det går inte för reglarna är redan gjorda.

Jag kan fortsätta i evighet med problem. Det är för långa brädor så det kommer bli 16 meter spill på att använda dem. Skulle vi hitta en annan som är liknande och klarar måtten så är de ändå längre och ger ännu mer spill. Eller tvärtom, för korta så det går inte att använda alls. Dessutom så är dem alternativen i den prisklassen så vi skulle kunna köpa dem, vilket är ett problem. För alla dessa kommer från Kina. De dyrare är vanligtvis från Tyskland. Jag har klimatångest som ni vet och då går Kina bort.

Jag har velat fram och tillbaka hur vi ska göra med detta golv. Nu är det klart. Check även på det. Det får helt enkelt bli ett trallgolv som vi kiselbehandlar. Det är 145*28. Så det är grövre plank och bredare än det vanliga trallgolvet man brukar använda. Bredden blir en millimeter mindre än det vi har idag. Och det är nära nog. Varje planka är knappt tio cm för lång. Det blir alltså fortfarande lite spill men inte alls så mycket.

All trall upplagd.

Det kommer bli bra när det är klart. Detta golvet kostar 2800 kr. Golvet, inte frakten. Virket kommer från Tenhult, vilket ligger väldigt nära oss. Träden kommer från Sverige men jag vet inte vart. Så allt är väldigt nära och minimalt med frakt. Inte bara ekonomiskt utan även väldigt bra för miljön. Nu har vi alltså ett golv som kostar mindre än frakten på det andra golvet. Det kostar också miljön mindre.

Vi kommer lägga lite extra på att sätta med dold skruv. Så inga flisor i fötterna. Vi kommer att kiselbehandla det så att det blir lenare att gå på men också grått och snyggare att se på. Det kommer bli bra när det är klart. Hoppas jag.

Det är många check nu. Mitt badkar har det inte hänt någonting med. Jag har hämtat mer skrot som jag kan plantera i. Men det kanske blir en del som får ligga tills nästa år. Kanske att jag åker bort till min expert och frågar hur jag kan göra idag. Nu ser jag mest fram emot en ledig helg och att målningen är klar. Vilken milstolpe det är. Målningen är klar.

Ta hand om dig. Dagen är din och du bestämmer om den ska bli bra eller inte. Du bestämmer över ditt liv, utgå från dig och dina förutsättningar. Vi hörs imorgon.

Jobba hårt

Jag har jobbat mycket. Nu kan jag knappt jobba. Om du jobbar mycket nu så kan du leka senare. Det är ett talesätt som används ofta. Jag har försökt att få in leken ofta. Jag har jobbat efter mål och när jag klarat det så har jag fått leka.

Jag kan inte jobba hårt och njuta senare. Jag har inte krafterna. Hur gör jag då. Får jag njuta alls då? Eller ska jag ha dåligt samvete hela tiden för att jag inte bidrar. Bidrar till samhället, till familjens ekonomi. Vad är godkänt i samhället som sjukskriven? Är det godkänt att må bra ibland?

Jag är på gränsen till vad jag klarar just nu. Det har jag skrivit om innan. Jag behöver stanna upp. Är det då okej att jag också njuter och mår bra? Fast jag inte kan jobba och bidra.

Faktum är att jag kan inte jobba hårt och leva på frukten imorgon. Jag måste leva idag för imorgon vet jag inte om jag lever. Ingen vet om de lever imorgon. Enda skillnaden är att jag har blivit medveten om det. Jag har ingen ny cancer. Men jag har fortfarande inte tillräckligt med sömn så att kroppen orkar.

Jag börjar glömma mer och mer, det har jag också skrivit om. Jag har glömt vänner, jag har glömt kunder, jag har glömt maken. Jag glömmer så fort att jag vet inte alltid vad jag ska hämta. Jag glömmer ibland att spola på toaletten. Då förstår ni hur fort jag glömmer. Jag glömmer alltså från att jag reser mig från toaletten och fått på mig byxorna. Sedan vet jag inte vad jag ska göra. Jag har inte glömt att tvätta händerna, det kanske får vara ett riktmärke.

Vi kanske borde ha ett motto som säger gör vad du kan idag för imorgon är det försent. Inte för att du är död utan för att idag finns inte imorgon. Det är så jag försöker tänka. Jag bidrar till vårt hus. Jag jobbar med det jag kan på huset. Jag har arbetstid tjugofem procent. Även om jag inte klarar tjugofem procent och också ha ett liv till fritid så vill jag inte släppa dem. För om jag kan jobba tio procent så får jag det. Ibland blir det femton procent. Och det känns bra.

Jag gör vad jag kan och jag lever idag. Imorgon är det försent. Ta hand om dig. Gör vad du kan och glöm inte att njuta. Vi hörs imorgon.

Köra fort

Det är många som kör för fort. Det har jag också gjort. Nu för tiden kör jag oftast på farthållaren med laglig inställning. Kan hända att jag har tio för fort på motorväg. Men oftast är det skönast att ligga lagligt för då slipper man köra om.

På vanlig väg så behöver man köra om lastbilar och traktorer. Det är ju inte konstigt. Lastbilarna kör jag gärna om för att man ser så dåligt bakom. Mer för det än att de har lägre hastighet. Och om man ska någonstans som man inte hittar till då måste man köra om. Annars ser man inte och missar riktmärkena.

Motorcyklister kör nästan alltid för fort. Jag har aldrig haft en motorcykel bakom mig som legat kvar där. De kör om. Igår hände det igen. Inget konstigt alltså. Men om man kör motorcykel och kör för fort, varför bromsar man in för fartkameran? Varför köra om alls då? Så gör ju bilar också. Jag kör lagligt, blir omkörd. Jag måste bromsa för att bilen som körde om bromsar på grund av kameran. Och så gasa igen efteråt.

Det är lika onödigt för mig när en bil eller en motocykel får mig till att bromsa. Fast jag ligger lagligt och inte kommer komma på bild. Det som jag inte förstår är varför bromsa om du är motorcyklist? För om du åker förbi en fartkamera på motorcykel så finns ingen registreringsskylt fram på motorcyklar. Vad ska de slå på då? Kameran tar ju bilden innan inte efter och bakom dig.

Om det skulle finnas en skylt fram så spelar det ingen roll ändå. För de har skyldighet att kunna identifiera personen som kör för att kunna bötfälla. Vilket är väldigt svårt med en hjälm på huvudet. Så varför kör man för fort på motorcykel och bromsar för fartkameran? Då borde du inte köra för fort alls. Om det är för att vara laglig. För ingen kan ju göra något även om du blir fotograferad.

Jag kör också för fort ibland. Sä är det. Det är ibland för att jag glömmer bort mig. Det är ibland för att jag känner mig stressad och vill fram fortare. Det finns ingen ursäkt för det. Men om jag kör för fort, då bromsar jag aldrig för en fartkamera och förstör rytmen om jag gjort en omkörning precis.

Om du anser att du har koll så kör fort. Det spelar inte så stor roll för mig. Men om du bromsar med motorcykel för en fartkamera, då har du inte koll. Då borde du inte köra för fort.

Ta hand om dig vart du än är. Vi hörs imorgon.

Nytt besök

Idag ska jag åka till mamma. Det är skönt när det inte går en vecka emellan. Idag ska jag också pyssla om henne. Hennes fötter ska fixas. Förra gången gjorde vi det i ösregn. Denna gången blir det i värme och sol. Vi kom överens om att jag inte ska behöva godkänna det av enhetschefen igen. Så nu lever vi farligt. Mamma är rebell och jag skyller på att jag är lik henne.

Det har hon fortfarande koll på. Hon svarade direkt när jag bad personalen ta av och kolla läget. För det borde behövas. Mamma svarade omgående att det behövs. Det känns bra att hon har koll på det. Hennes skäggstrån hålls också efter ganska bra så förhoppningsvis är det mamma som får fram att det ska skötas.

Igår plockade jag blåbär igen. Fyra gånger har det blivit totalt nu. Jag plockade inte hela tiden igår för jag orkade inte rensa det som blev. Och med mitt sällskap så är det precis lika kul i skogen med eller utan blåbär. Nu är det sista versen för blåbären. De börjar bli mindre, många som har torkat. Och så allt bös som följer med hem. Igår var det så mycket så maken hjälpte till.

Inte så mycket för att jag bad om det, utan för att jag nämnde att man kanske kunde blåsa bort en del och suga med dammsugaren. Då blev det fart på blåbärsrensaren till make. Han hämtade lövblåsen. Vi har fortfarande ingen ström på altanen så hans lövblås fick det bli. Alla hans verktyg (nästan) är med batteri. En del på 36 volt men de flesta på 18 volt. Med hans menar jag så klart våra. Med den detaljen att jag använder dem fem procent av tiden.

Det var tur vi var utomhus. För det yrde löv och tallbarr överallt. Och maken var som ett barn på julafton. Det var synd att det var blåbär med i bilden för annars hade han ju fått blåsa med full kraft. Nu fick han stå och halvtrycka på lägsta effekt. När jag sedan rensade det sista för hand så lekte han med att blåsa rakt i hinken. Han gjorde mig gärna sällskap igår. Två aber: det första att lövblåsen inte hade lägre effekt och det andra att det var blåbär man skulle vara försiktig med.

Grannens plommon börjar bli övermogna. Jag har testat att lägga in plommon. Får se om jag tycker om det. Har aldrig gjort det innan. Som tur är dröjer det två veckor innan jag vet om det är gott eller inte. Så då kan jag inte göra fler förrän nästa år. Vilket är bra för att skala plommon var ingen höjdare. Om dem blir goda så var det helt värt det. Med lättvispad grädde tänker jag att det kan bli gott. Vi får se.

Det kommer inte bli fler blåbärsturer nu men kanske att det blir svamp. Jag får plocka dåligt då. För rensningen var ju sådär. Tror inte att det fungerar med lövbåsen då. Det borde finnas någonstans där man tipsar om hur man gör. Om man kommer på något smart så borde alla få veta det. Nu vet ni att lövblås fungerar på blåbär. Man måste bara vara utomhus. Annars blir städningen av huset värre än att rensa blåbären.

Ta hand om dig. Du är lika viktig idag som igår om inte viktigare. Vi hörs imorgon.

När saker händer

Livet är outgrundligt. Som tur är så vet vi inte vad som ska hända. Vi kan styra vad som ska hända men oftast inte. När det händer saker som man inte kan påverka eller styra över, då börjar man tänka. Tänka på hur livet har varit, hur livet kommer att bli. Inte bara för dig själv utan även för andra.

När jag fick mitt cancerbesked så hade det varit ett naturligt steg. Men det kom inte då. Mitt fokus var bara hur löser vi detta. Jag visste att detta löser jag. Men sedan började jag behandling med Tamoxifen (djävulens påfund). Efter ett år när jag var som sämst. När jag hade alla (nästan i alla fall) listade biverkningar, då kom det. Då kom funderingarna kring hur livet skulle fortsätta. Dem tankarna finns kvar, fast jag har blivit av med mängder av biverkningar.

Nu har tankarna gått över lite på hur var livet. En sak som jag kommer att bära med mig alltid är när jag kommer ner till mormor (vi bodde ovanför mormor och morfar) och hon ska rengöra kristallkronan. Den där stora varianten som tar upp ett halvt rum. I min värld så har man den hängande och putsar varje del för sig. Inte i mormors värld.

I mormors värld tar man hela kristallkronan och trycker in den i diskmaskinen. Med allt på precis som när man lyfte ner den från taket. När man har knölat ett tag och pressat lite här och var för att den ska få plats, då sätter man på ett program. Och vilket program är inte så noga, bara det går i över en timma så att kristallerna verkligen blir rena.

Detta gjorde mormor lite då och då. Inte varje månad snarare två gånger om året. Nu ska det tilläggas att kristallkronan var elektriskt. Eller den är fortfarande. Och den fungerar också. Idag får den inte samma behandling. Men den överlevda alla år med mormor. Och gnistrande ren blev den varje gång. Hemligheten var tillräckligt långt program och spolglans. Enligt mormor.

Jag skulle inte rekommendera att testa men fin blev den. Det är sådana saker som man minns. Ofta det lite tokiga eller sådant som gick fel. Misstagen. Allt bra man gjort eller varit med om försvinner på ett annat vis. Där behöver man hjälp av andra för att minnas. Som tur är kommer vi ihåg olika saker så att vi kan minnas tillsammans.

Jag minns min mormor med glädje. Hon var väldigt rolig. Hon kunde allt om hon bara ville. En fantastiskt kvinna som gick sin egna väg i det traditionella spåret. Spåret där kvinnan gifter sig och skaffar barn och tar hand om hemmet. I det spåret så gick hon verkligen sin egna väg. Morfar hade det lite jobbigt ibland med att hänga med. För mormor följde inte normerna. Hon var en av dem tidiga att bryta dem.

Sådant insåg man inte när man var liten. Men nu ser man det med andra ögon. Ögon som sett annat från världen. Ögon som är mer öppna för vad som sker.

Öppna dina ögon och ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Tydligare och tydligare

Jag gör för mycket, jag vet. Det gör det inte bättre att jag också behöver göra mer för äldsta sonen. Jag lyssnar inte så bra just nu, på kroppen alltså. Jag har svårt att återhämta mig på min villkor. Mest för att jag har extra som inte jag styr över, med sonen.

Sonen kan jag inte prioritera bort. Det blir jag som blir bortprioriterad. Enkel matte. Det är dock pinsamt när jag inser att jag glömt något som jag lovat att jag ska göra. Jag glömmer saker hela tiden. Inte så konstigt när jag sover så dåligt. Jag glömmer ord när jag pratar. Jag glömmer bort saker som jag ska gå och hämta. När jag kommer fram vet jag inte vad det var. Jag glömmer massor.

Jag måste skriva upp allt. Eller be om hjälp att säga det till någon som kommer ihåg. Det är ju inte alltid jag glömmer men väldigt ofta. Känns också konstigt för jag har alltid kommit ihåg allt. Ibland glömmer jag även om jag skrivit upp saker. Som nu, i fredags lovade jag bort mig själv. Igår kväll kom jag på att jag skulle varit någonstans som jag inte var på fredagen.

Det är pinsamt och tydligt att jag gör för mycket nu. Jag vill inte riktigt prioritera bort så mycket som jag behöver. Jag överlever och det gör de som jag lovade också. Men det blir ändå jobbigt. Jobbigt tydligt att jag är inte som mig själv. Jag klarar inte allt. Och nu är det lite mycket. Jag önskar att denna pandemin kan sluta vara en pandemi. Jag önskar att jag kan finnas för min son precis så mycket han behöver utan att behöva åsidosätta mig själv.

Det är tydligt att jag behöver tänka mer på mig själv och mindre på andra. För om jag inte fungerar så fungerar inte annat. Det är som de säger på flygplanen: Sätt på dig själv masken först och hjälp sedan andra. För om du inte har din mask på dig så kan du inte hjälpa andra. För du tuppar av från syrebristen. Från början så sa de på planen hjälp dig själv först och sedan barn. Men nu säger de andra. För det finns andra vuxna som kan behöva hjälp också. Det är svårt att veta hur man reagerar i en paniksituation.

Det behöver jag påminna mig själv om nu. Ta på dig syrgasmasken. För om jag mår bra så mår andra bra. Om jag inte tar på mig masken så mår andra också dåligt. Ta på dig syrgasmasken!

Jag får väl göra det då. Staketet blev klart igår. Idag är det en dag som inte har något i kalendern. Det finns inget som kan bli bortglömt. För det som gäller sonen blir inte bortglömt. Hans hjälp finns fortfarande. Jag måste bara tänka på att ta på mig masken så att den hjälpen inte försvinner.

Ta hand om dig. Använd syrgasmasken om det behövs. Du är viktigt och du behövs. Vi hörs imorgon.

Det går inte att säga

Men det är lite för mycket nu. Denna veckan började äldsta sonen skolan igen. De har haft semester på fem veckor. Han började i torsdags. Nu börjar vardagen igen. Det innebär att vi har behövt jobba på att ändra tillbaka rutinerna för att komma in i skolrutinerna.

Det är jag som behöver se till att det fungerar. Det är helt okej. Jag är hans mamma och kommer vara det hela hans liv. Om det bara vore det. Nu är en pågående pandemi. Han behöver hjälp med mer än det vanliga. Och det är ju inte hans fel. Jag får hjälpa honom med hans handling till exempel.

Han ringer alltid och kollar om det fungerar. Vilket det alltid gör. Jag ändrar på annat eller löser någon som gör det. 99 procent av gångerna så är det jag. Han skickar en handlingslista. Listan innehåller väldigt mycket samma men det kan skilja på något. Han skriver alltid listan utifrån vart sakerna finns i butiken. Lika roligt varje gång.

Vår tvättmaskin gick sönder för ett tag sedan. (Det kan du läsa om här). Strax efter gick EN av äldsta sonens tvättmaskiner sönder. I tvättstugan har de två maskiner. Det finns två tvättstugor. Nu har jag fått hjälpa sonen med att tvätta. För det går inte att följa sitt schema på att använda en tvättmaskin. Det är helt uteslutet att gå till ett annat hus och använda en annan tvättstuga.

Han har ringt varje gång för att kolla om jag kan tvätta. De har varit utan den andra maskinen i några veckor nu. Det gick inte beställa någon maskin för att det var semester. Nu är den beställd och den kom hem i fredags till leverantören. I veckan som kommer så ska den levereras och installeras. Allt detta måste förberedas och vetas om. Naturligtvis ber han inte när han egentligen behöver. Först finns tanken att han ska försöka frångå sina rutiner och tvätta med en maskin.

Det fungerar aldrig. Så nu tvättar jag. Jag gör gärna detta. Missförstå mig rätt. Men det är lite mycket nu. Jag hinner knappt med att finnas själv emellan. Äldsta sonens hjälp i övrigt är som vanligt och på det allt extra. Extra går bra när det är en maskin eller något annat oförutsett som händer. Men en pågående pandemi kan jag vara utan just nu. En som har pågått i flera månader och kommer så att fortsätta minst året ut. Det räcker nu.

Idag ska jag förutom att finnas och hjälpa min son också måla staket. Igår så blev det sexton sektioner klara. Idag har vi åtta kvar. På bilden är det närmsta staketet bara tvättat. Det bakom mot tomten är struket två gånger. Det ska strykas tre gånger på samma dag helst. Detta året, nästa år är sista strykningen. Åtta sektioner blir lätt som en plätt. Tvätten klarar sig själv och upphängningen sker när det är torktider på staketet.

Fullt upp.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Vädret gör det lättare

Igår var vi hos mamma. Denna gången var det jag och maken. Inga barnbarn. Ändå så var hon väldigt pigg. Kanske är det vädret som gör det lättare. Även denna gången så blev det så att jag fick säga till att nu behöver vi åka. Annars hinner du inte vila något innan du måste upp igen. Då ville hon vila.

Vi satt ute och väntade. Mamma kommer rullande med en av favoriterna ur personalen. Hon säger till mig att hon tycker jag är fin i håret. Då skrattar jag, tackar och säger att mamma tycker inte det. Mamma tycker jag är ful i håret. Då skrattar de båda. Precis det hade utspelat sig på vägen bort till oss. Hon hade sagt det och mamma hade svarat, NEJ!

Mamma har ju ingen spärr längre. Hennes diplomatispärr är helt borta. Vilket är ganska befriande. Som tur är så tycker hon inte att jag är ful. Jag är bara ful i håret med den färgen. Vi kom fram till att det är tur att hon är nyklippt och snygg igen.

Jag är lila och lika glada är vi båda för det.

Vi satt till och med en liten stund ute i solen. Det var varmt men behagligt. Vi kollade in blommorna också. Det är massvis med fjärilar i deras trädgård. Det har också dykt upp en ny blomma som varken jag eller mamma tänkt på innan. Men vi kom fram till att vi båda tycker om den. Kan vara en typ av solhatt. Mamma är mycket nöjd över mina kunskaper men framför allt att jag försöker.

Solhatt?

En sådan härlig dag det var igår. Mamma var i sitt esse. Vi fikade tillsammans. Mamma såg till att maken också fick kaffe. Det är tydligen lite snålt med kaffet nu för tiden. Eftersom det inte är några besök så görs det mindre kaffe också. Det är ju bra. Men när det väl är ett besök är det inte säkert det räcker. Då är hon inte nöjd min kära mor. Men igår så fick han kaffe, då är allt bra. Hon fick till och med fram om han ville ha påtår.

Det bästa av allt för mig var nog att när vi skulle gå och jag säger som vanligt: Mamma, jag älskar dig. Då kom hennes vanliga leende och ett svar!: Jag älskar… Det gör ingenting att det inte kom fram dig också. Det kom jag älskar och det räcker. Igår var en bra dag.

Idag kommer också bli en bra dag. Vi tvättade staket igår. Idag ska det behandlas delar av det. Det är tre omgångar som det ska behandlas i år. Dessa tre omgångar behöver göras på samma dag. Så långt är allt bra. Men det måste ju torka emellan. Först två timmar och nästa fyra timmar. Det är sex timmar i bara väntan. Sedan behöver jag tänka på att solen inte ska ligga på. Men det ska nog gå bra.

Ta hand om dig! Vi hörs imorgon.

Land = Gammal?

Intressena ändras så klart genom livet. Frågan är om man är gammal när man uppskattar att läsa tidningen Land? Jag har aldrig läst tidningen Land. Då har den ändå funnits när jag bodde hemma som liten. Mamma har använt sig av en del recept från Land. Bland annat det på kräftorna med honung. Det kan ni läsa om i Boken om Mormor.

Hon har använt andra recept också som varit mer framgångsrika. Land har alltid funnits. Det är aldrig en tidning som passat mig. Är det så att jag blivit gammal? Är det åldern som gör att jag uppskattar att läsa tidningen Land nu? Jag tycker det finns mycket intressant att läsa, inte bara recept. Reportage som är bra om både det ena och andra.

Kanske att jag uppskattar den också för att det är inte en massa sensationsrapportering. Jag har tröttnat på att följa dagspress och kvällspress. Det är bara vinklat åt elände. Det är väldigt lite positivt att läsa i dags- och kvällspress. Jag har tröttnat på att alla säger att det var bättre förr. Att Sverige håller på att drunkna och förstöras. Och allt är invandringens fel. För det stämmer helt enkelt inte.

Det borde vara ett tecken på att jag inte är så gammal. Att allt var bättre förr brukar väl ses som ett ålderstecken? Men det tycker alltså inte jag. Självklart så finns det saker som var bättre förr. Men det finns mer som är bättre nu.

Kanske är det inte om man är gammal som avgör om man uppskattar tidningen Land. Det kanske bara är så att det är åldern som behövde passare tonåren. Att mina intressen har ändrats och gör att jag nu uppskattar innehållet i Land. Jag kan inte påstå att jag läser den varje dag. Men det är fler gånger i veckan. Vilket är ett oerhört skönt avbrott från att läsa om allt hemskt som skrivs.

Kanske är det att vara gammal att skaffa en prenumeration på tidningen Land. Och då är jag nog snart där, för tanken finns. Vad är det att bli gammal? Är det erfarenheten som ökar? Är det krämporna som blir fler? Är det tålamodet som tryter? Om man ser på alla som tycker att Sverige förstörs så är det inte bara ungdomar, så att kunskapen ökar kan inte vara ett tecken på ålder. Inte all erfarenhet heller.

Krämporna är väl inte heller ett säkert kort för ålder. För vi har alla olika krämpor. Det finns ju 98-åringar som gör yoga. Om jag skulle göra yoga skulle det antagligen vara som att titta på när ett kylskåp ska böja och bända på sig. Jag vet inte säkert vad det är som bekräftar att vi blir äldre.

Det kan inte bara vara en siffra som visar att vi blir äldre. Det är fler saker som visar det. Kanske är det en kompott av olika saker, där en del är att man uppskattar tidningen Land trots allt.

Vad det än är så uppskattar jag att bli äldre. Och som make sa härom kvällen, om jag dör före honom så har han en hel del blommor som han måste se till att hålla liv i. Tyvärr finns ju risken att jag dör före. Kanske också långt före. Jag har haft cancer. Jag har ingen cancer nu, men jag är heller inte friskförklarad. Desto större anledning att uppskatta tiden jag får.

Tiden jag får att vara tillsammans med min familj och nära och kära. Jag använder tiden till att lära mig nya saker, att hitta nya intressanta människor, saker och annat kul i livet. Vi lever varje dag. Vi har många chanser att göra gott avtryck på världen. Vi dör bara en gång. Och när det väl händer så är det enda viktiga hur vi levde varje dag.

Ta hand om dig! Njut av dagen så hörs vi imorgon.

Sömn och blåbär

Min sömn har börjat ändra sig. Till det bättre vet jag inte. Jag har svårare att somna på kvällen (natten). Sedan vaknar jag efter någon timma och är vaken länge. Sedan somnar jag på morgonen igen. Det har jag gjort innan också men bara sovit en timma. Nu sover jag flera timmar. Någon natt har det blivit fler timmar än vanligt. Men det är nog snarare att jag sover på andra tider än innan.

Det är tur att jag kan justera mina dagar efter min sömn. Att jobba heltid är inte på kartan ännu. Minstingen frågade mig igår om jag provat att sova kontinuerligt genom dygnet. Vaken två och halv timma och sova två och en halv timma och så vidare. Det har jag inte provat. Kanske är värt ett försök. Känns som att det blir svårt att göra någonting annat då.

Igår var vi och kollade in kostnaden för att behandla vårt staket. Vi hade inte läst tillräckligt bra och kom fram till att vi behövde bara hälften av en sort mot vad vi räknat på. Till helgen så påbörjas det projektet.

Jag plockade också blåbär igen. Det är trevligt. Jag har fortfarande ingen fästing. Men så duschar jag också så fort jag kommer hem. Denna gången blev det sex liter rensade bär. Då gav ryggen upp efter ungefär en timma igen. Det var bra förhållanden men inte perfekta. Det var tjugosju grader och sol. Skogen skuggar som tur är en del men det var varmt att vara klädd i långärmat och långbyxor.

Det är skönt att det inte regnar. Att man svettas får man kompensera med att dricka vatten. Om det hade regnat så kommer vattnet på en i stället. Och då blir det varmt för att man har regnkläder. Då föredrar jag att det är sol och varmt.

Det var tråkigare att rensa denna gången. Förra gången var det moln och svalt ute. Blåbären var lite fuktiga och allt klibbade inte fast. Denna gången var blåbären klibbigare. Alla bladen fastnade och satt kvar. Jag var också snabbare på att plocka men fick då också med mig mer bös hem från skogen att rensa bort.

Mina blåbär i skogen

Vi har ett fantastiskt vackert land. Det är rofyllt i skogen och sällskapet är fantastiskt. Som tur är har jag sällskap. Annars hade jag fått plocka för hand. Jag har nämligen ingen bärplockare. Och det finns inga bärplockare att få tag på heller. Alla andra i hela världen plockar också bär antagligen.

Jag var hemma hos mamma och kollade efter en där. Men den är antagligen utlånad till någon (på heltid). Jag har kollat butikerna här hem-omkring men det finns inga, alla är slutsålda. Men det går ju bra för mitt sällskap lånar gärna ut en åt mig. Och jag har gärna sällskapet i skogen så jag är nöjd utan en egen bärplockare.

Idag kommer det bli en tur till. Inte för att jag behöver fler blåbär utan för att det är mysigt i skogen och sällskapet. Sedan känns det också bra att ta tillvara på vad skogen erbjuder. Med tanke på att det inte finns några bärplockare att få tag på så räcker blåbären till många i år. Ut och plocka du också. Har du ingen bärplockare så fråga en vän. I värsta fall kan du plocka för hand för det finns så mycket.

Ta hand om dig. Njut av dagen och gör det bästa av den. Vi hörs imorgon.