Har du sett en räddad hund någon gång? En hund som levt ett liv i vanvård. En hund som blivit lämnad åt sitt öde och som någon tagit hand om. Har du sett det?
Jag har sett det. Det gör ont. Hundar som ofta har mastiff-gener som blivit misshandlade och inte fått någon kärlek. Deras misstro när någon är snäll är obeskrivlig. De litar inte på någon. De gör inget fel eller är hotfull mot någon. De håller sig bara för sig själva. De rycker till vid varje rörelse. De tror att de gör fel vad det än är. Det är alltså bäst att vara ensam.
Det tar ofta många månader innan förtroende tilltar. Innan hunden vågar känna att detta är någon att lita på. Ofta är det en annan hund som mår bra som är med och hjälper till den sista biten. Som visar att det går att lita på människor. Alla människor är inte dåliga, bara dem du råkade utför innan. Det är så sorgligt att se hur skadade dessa hundar är i själen. Det är också så härligt att se att dessa hundar går att rädda. Med tålamod och kärlek.
När jag ser sådana klipp om hundar så kan jag inte låta bli att tänka på barn. Hur mycket tid och tålamod ger vi barnen? Alla barnen som blir misshandlade, vanvårdade och utan kärlek, vad gör vi för dem?
I pandemins spår så ökar alkoholintaget. Generellt men antagligen mest hos dem som redan drack mycket. Hos dem som ingen vet om att det finns ett problem. Hos dem som sköter sitt jobb, nu antagligen hemifrån. Hos dem som det går ut över barnen.
Norge har infört att det inte får säljas alkohol efter midnatt på uteställen. Detta för att alkoholen har tagit en större plats hos människor. Detta för att alkoholen medför skador. Skador på alla möjliga sätt och även för barnen.
Hur gör vi för att hjälpa alla barnen som behöver bli räddade? Vad gör vi? De allra flesta gör ingenting. De allra flesta vet inte att det finns ett problem. Det behöver vi ändra. Vi behöver bli fler som visar att alla människor är inte dåliga. För om vi inte agerar, då är vi en dålig människa.
När ett barn hamnar i familjehem så är det barnet eller barnen ofta inte bara i ett hem. De slussas runt. Är det så konstigt att dessa barn visar misstro till alla vuxna människor? Jag vill påstå att det är det inte.
Tänk att ha levt ett liv med någon du älskar, någon som inte har möjligheten att ta hand om dig. Någon som egentligen också älskar dig men inte har förmågan att förmedla det. Därifrån blir du tagen och satt hos en helt annan familj. På en plats som inte du valt. Tänk dig det. Oron för hur kommer det gå där hemma nu. Nu när du inte är där och lappar ihop allt.
Vi behöver ha tålamod, kärlek och omtanke. Vi behöver förståelse och vi behöver framför allt mod. Mod att agera på. Mod att orka fortsätta. Mod att orka finnas för barnens skull. Barnen som är som dem räddade hundarna, misstroende. Ta modet och våga se vad som händer runt omkring dig.
Ta hand om dig själv så kan du finnas där för någon annan när det behövs. Vi hörs imorgon.
