Månad: september 2020

Publicerat

Vad gör du?

När du är med andra människor hur gör du då? Är du den som tänker dig för? Den som nästan aldrig pratar? Är du den som är osäker när du är i nya sällskap? Eller är du den som pratar hela tiden? Är du den som styr samtalet? Är du den som tar plats i rummet? Det finns fler alternativ. Sedan är allt också beroende på hur du mår och vilken energi du har.

Jag är nog ofta den som tar plats i rummet. Jag pratar gärna. Jag kan också gärna styra samtalet. Då är frågan hur är mitt bemötande mot andra? Jag träffar så klart på andra som inte gärna tar palts och pratar. Inkluderar jag då i samtalet eller kör jag på? Om jag skulle bli avbruten, hur gör jag då? Hur gör du?

En sak som jag har lärt mig tillsammans med min äldsta son är att det är väldigt oförskämt att avbryta någon. Äldsta sonen har ofta behövt få säga något på en gång för annars glömmer han vad det var han skulle säga. Det har vi jobbat på och nu väntar han. Han frågar också gärna nu för tiden, var du klar? Och så säger han vad han skulle säga. Det enda sättet för att komma dit är att öva.

När man övar på det så är inte det bästa sättet att snäsa av någon när man avbryter. Det bästa sättet är att säga, varsågod, du får säga vad du skulle för att du glömmer men jag var inte färdig. Efter ett tag så kan man säga, Vänta, jag är inte färdig ännu. Och han lärde sig att fortsätta tänka på sin tanke och kom ihåg vad han skulle säga. Nu blir det i diskussioner aldrig några problem. Han kan också avbryta någon gång och inse med att då säga, oj, jag trodde du var klar. Förlåt. Sedan väntar han.

Detta förutsätter att han är i en trygg miljö. Äldsta sonen tar också gärna plats i rummet. Han leder gärna samtalet och pratar gärna. Allt förutsatt att han är trygg i sällskapet. Annars är han helt tvärtom. Han lyssnar, säger ingenting. Svara på tilltal men väldigt kort. När träffen är slut så går han igenom allt en gång till. Han frågar hur han borde ha agerat och vad de andra då hade sagt eller hur de hade reagerat. Han behöver lära sig. För att en grupp med människor är en helt nu värld för honom. Den går inte relatera till någon tidigare situation med andra människor.

Hur skulle det då bli om han fick ett väldigt snäsigt bemötande om han gjorde något som inte passar in? Hur bemöter du dina medmänniskor? Tillåter du dig att ditt dåliga humör eller dåliga dag att gå ut över andra? Om du kommer hem från jobbet och är slut, märker familjen det på ditt bemötande? För att vi ska må bra behöver vi hjälpas åt. Äldsta sonen vet direkt om något inte stämmer med mig. Även om jag bemöter honom fint så känner han att det är något. Inte alltid vad. Då frågar han, är du arg? Är du trött? Om det är nej, på båda så måste jag säga vad det är. Så även om du tror att du har ett bra bemötande så är det inte bara orden du behöver tänka på. Kroppsspråk och uttal och tonläge är lika viktigt. Och det är då mitt kroppsspråk som avslöjar mig för sonen. Tonen har jag lärt mig att ha rätt. Och rätt ord och uttal.

Om han skulle få ett bemötande av någon med rätt ord och uttal men fel kroppsspråk som inte är familj, då skulle han inte fråga. Du vet inte vem du har framför dig alltid. Vi måste alltid tänka på hur vi är och agerar. I allt. Det är inte alltid du möter min son. Och då är det lättare. För han känner och märker den minsta lilla förändring som andra aldrig märker. Du kan alltså hålla masken med ditt kroppsspråk för nästan alla. Men inte min son. Vilket har varit en bra övning för mig. Jag är duktig på det tycker jag. Men jag är också ärlig när någon frågar hur jag mår. Jag är inte den som säger att allt är bra om det inte är det.

Långt inlägg som kan kännas oviktigt. Men det är det inte. Jag hoppas du tänker på hur du bemöter andra människor. Tänk också på att det kanske inte är rätt läge att betunga en annan person med din bekymmer. Ibland måste du lyssna på deras behov. Kanske är det att du är tyst. Där har jag fortfarande lite kvar att jobba på.

Ta hand om dig så hörs vi imorgon igen.

Publicerat

Mitt ansvar och andras

Vad ska jag göra? Med allt. Vad är mitt ansvar att ta hand om? Mig själv. Första. Min barn. andra. Min familj. Tredje. De två sista har ju andra som också tar ansvar. Min barn har ansvar för sig själva också. Min man och övriga familj har också eget ansvar. Vad har jag mer ansvar för? Miljön. Den är svår tycker jag. Samhället. Ännu svårare.

Miljön har jag alltid försökt att tänka på. Jag har varit en urusel trädgårdsperson. Jag har tagit död på det mesta både ute och inne vad gäller blommor. Nu så överlever det mesta i trädgården trots att det har tillkommit massor av rabatter och blommor. Allt på grund av miljön. Att jag ska bidra med växter för att humlorna och andra små ska ha mat. Och då kunna ge oss mat. Är det mitt ansvar? Ja, det vill jag påstå. Nu mer än någonsin. För alla tar inte sitt ansvar. Då behöver jag göra lite extra för att kompensera. Det är också alla andras ansvar. Jag hoppas att det går upp ett ljus till slut.

Samhället då? Hur är ansvaret där. Vad ska jag göra och inte göra? Det är lätt att säga att jag ska ha sjukvård, när jag blev sjuk. Det är min rätt att få opereras och bli fri från cancer. Ja, det är det kanske. Men vad är mitt ansvar i att det fungerar? Det första är skatten. Jag betalar gärna skatt. Men jag överlever gärna också själv på mina egna inkomster. Det blir en balans som ibland har varit ojämn. Jag behöver också se till att sjukvården har fri framkomlighet när det är sommar och sol och alla vill till stranden. Om det är fullt så får jag gå längre eller åka någon annanstans. Det är mitt ansvar för samhället att vi alla kan ta del av vårt fina system.

Är det mitt ansvar om jag ser att någon mår dåligt? Ett barn som far illa hemma? Eller en hemlös som säckar ihop på gatan. Ja, det är mitt ansvar. Och också alla andras. Vi delar på ansvaret för att vi alla ska må bra. Det är svårare att se barnet som far illa mot personen som ligger på gatan. Lika viktigt att se båda. Ibland tror jag vi måste sätta på oss glasögonen för att se detta ansvaret. Jag tror att många både tar av sig glasögonen och sedan blundar. Och tänker att det är inte mitt ansvar. Men vad fel de har. Det är deras ansvar, det är vårt ansvar, det är mitt ansvar. Vi måste göra något om vi ser något som är fel. Vi måste agera för att hjälpa. Det är ansvaret!

Ansvaret för sig själv och familjen är lätt. Som ibland är svårt. För det kan vara ditt barn som far illa. Det kan vara du som är drabbad. Om du inte kan ta ansvaret, skulle du då inte önska att någon annan steg fram och hjälpte?

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Publicerat

Jagar eller fångar drömmen

Många är i ekorrhjulet och jagar drömmen. Att jaga drömmen är nog aldrig bra. Jag tror det är bättre att fånga drömmen. Det är så många saker som spelar in i allt. Hur vi lever och vad vi lever för.

Hur fångar man drömmen då? Det första steget är att skriva ett mål. Vad är drömmen? Vad är målet? Vem är med på målet? Är du ensam eller har du någon med dig? Nästa steg är att bryta ner målet. Vad behöver du göra för att kunna komma dit. Steget efter det är att göra efter planen. Det är nu jagandet kan uppstå.

Om du jagar för att du måste, inte för att du vill. Det är kanske någon annans förväntningar som gör att du jagar. För att fånga en dröm så behöver det vara din dröm. Det behöver vara ditt mål.

Att slutföra något så är det vanliga att man måste ha en deadline. Utan deadline så gör du bara tjugo procent av vad du klarar av. För på de sista tjugo procenten av tiden innan deadline så presterar du åttio procent av jobbet. Om du inte har deadline så kommer du aldrig göra åttio procent av jobbet.

Enligt mig så gäller det när du jagar inte när du fångar en dröm. Min dröm är fortfarande levande. Jag har inte fångat den än. Men jag går framåt. Även om det är sakta. Jag är idag sjukskriven och jag kan inte sätta en deadline. Jag vet inte hur eller i vilken takt jag kan ta mig framåt. Så klart kan man flytta fram en deadline. Det blir dock inte verklighetsförankrat när man som jag är i så dåligt skick.

Jag har hjälp med att fånga min dröm. Jag är lyckligt lottad att ha någon att dela drömmen med. Alla har inte den turen. Min dröm har också fått förändras efter min sjukdom. Inte så konstigt. Prioriteringarna ändras. För att jaga, det kommer aldrig att bli aktuellt för mig. Har nog aldrig varit heller.

Jag jagade när jag gick i skolan. Då var det andras förväntningar och min press på mig själv som gjorde att jag jagade. Jag gick fortfarande min egen väg men med andras förväntningar. Det är svårt att veta vad vill jag, när man är ung. Det är nog svårt genom hela livet för många. Vad vill jag? Vad är min dröm? Hur mycket formas den drömmen utifrån andras påtryckningar. Eller från samhället?

Det är inte lätt att gå utanför normerna. Ett exempel, du ska ha ett jobb att gå till. Helst som anställd. Men om du är egen företagare så fungerar det om du har en butik. Då får du godkänt från samhället. Men det är inte säkert någon går dit och handlar. Du får en klapp på axeln och alla tycker du är duktig. Men kostnaderna ska betalas. Om ingen handlar blir det svårt. Har du ingen butik och du säljer något, då är det inte på riktigt.

Om du är hantverkare så är det ok att inte ha en butik eller lokal. Då kan du ha en bil som allt ryms i och kontor hemma. För jobbet görs ju hos kunden. Men du måste ha en märkt bil. Annars är det inte på riktigt. Det är svårt att ha en dröm som är helt sin egen när man är styrd från så många håll.

Jag är lyckligt lottad. Jag har en make som hjälper mig att följa vår dröm. Att inte låta oss styras av andra. Att kunna leva vår dröm och fortfarande gå för att fånga den.

Jag önskar att du hittar din väg. Att du kan jobba för att fånga din dröm. Att du får hjälp på vägen. Att du inte är ensam. Ta hand om dig. Fånga dagen så är du ett steg närmre drömmen. Vi hörs imorgon.

Publicerat

Upptäckt ny funktion

Eller jag har inte upptäckt den som sådan. Jag har kommit på när jag kan använda den. Tidsinställning på tvättmaskinen. Jag är så nöjd med vår nya tvättmaskin. Jag kan inte säga att jag är glad att vår gamla gick sönder. Men jag kan heller inte påstå att jag är ledsen. För så mycket funktioner som faktiskt underlättar, det är underbart.

Igår kom jag på att jag kunde sätta igång tvättmaskinen på kvällen. Vilket jag också gjorde. Så idag kunde jag hänga upp en nytvättad tvätt direkt på morgonen. Helt underbart. Sparade massor av tid på det. Nu kan jag hänga den andra maskinen innan jag ska ge mig ut och plocka svamp.

Det blir ingen fönstertvätt idag heller. Men tvätten kommer bli klar. Och förhoppningsvis så hittar jag en massa svamp. Inte för mycket, för att rensa var ju en mardröm. Lagom är bäst. Om jag hittar lite så kommer dem gå till mamma och en till kantarellstuvning på omelett.

Mamma madde bra igår. Vi satt ute och hade fotvård och firade att besöksförbudet hävs från 1 oktober. Vi firade med hallongrotta och kaffe. Mamma tog också från sin födelsedagschoklad. Igår orkade hon långt över en och en halv timma. Det är rekord. Jag tror mest det beror på att vi firade. Men kanske att det spelar in att hon fått en ny rullstol.

Jag är lång och det är mamma jag ärvt det ifrån. Den gamla rullstolen har inte varit den bästa med inställningar. Benen har inte fått plats på fotstöden. Om det skulle vara bekväm ställning så gick inte rullstolen att köra för stöden tog i marken. Ryggen var så klart för kort. Armstöden gick inte få rätt. Särskilt huvudstöd behövdes. Allt detta verkade vara bättre på den nya. Kanske inte ultimat men bättre. Alltid något.

Födelsedagspresenten i bakgrunden.

Solen tittade fram på oss också. Det var väldigt skönt även om det var svalare än i tisdags. Nästa gång mamma får frisörbesök (mig) så blir det inomhus-klippning. Det är mycket att se fram emot och vara glad för.

Den upptäckta funktionen med tidsinställning kommer nu att användas ofta. Funktionen med att den tar tvättmedel själv älskar jag. Jag sparar både pengar men det bästa på miljön, när maskinen känner av hur mycket medel som behövs i trumman. Som sagt mycket att vara glad för. Jag är tacksam för livet och för allt som kommer i min väg. Även det jobbiga. För det jobbiga bygger och stärker.

Ta hand om dig. Imorgon hörs vi igen.

Publicerat

Krockar i tid

Dessa timmar som jag har börjat få på morgonen är så värdefulla. Tyvärr så krockar det med min äldsta sons tider. Jag väcker honom varje dag. Året om. Men vissa dagar så har det nu börjat att krocka i tid. Vissa dagar så måste han komma upp tidigare än andra. Jag vet inte hur vi ska lösa det.

Som det är nu går han före mig. Att jag har larm på för att veta att jag är vaken för att kunna ringa. Men när jag verkligen behöver dem två timmarna som äntligen har kommit till mig, hur gör jag då? Det tar ungefär två timmar och ett antal samtal innan man vet med säkerhet att han är uppe. Hur gör jag nu?

Jag vet inte är svaret. Än. Men jag vet att jag är så glad när jag kan få dem två extra timmarna. Och idag så var det extra värt. Efter några nätter med nästan ingen sömn alls.

Kanske fick jag sova mer för att de äntligen har insett att besöksförbudet måste hävas. Att de också säger att det beror på att många har farit illa under denna tiden. Och det har de, farit illa av att inte få besök. Idag ska jag åka till mamma. Vädret är fint och vi ska ha fotvård har vi bestämt.

Halleluja!

Jag ser fram emot att få sitta i mammas fåtölj och läsa medan mamma sover bredvid. Att bara kunna få finnas och få hjälpa som innan. Mamma mår bättre och nu lär det bli ännu bättre. Tack Gode Gud att du sett till att upplysa dem som bestämmer.

Idag är det (ännu) en bra dag. Solen skiner och jag har på schemat att besöka mamma. Inget annat. Jag skulle kunna tvätta och putsa fönster och göra saker här hemma. Men det får bli en annan dag. Smutsen finns kvar imorgon också. Bra eller dåligt, det beror nog på vem man frågar.

Mamma ska också få sin födelsedagspresent. Det blir spännande. Jag har inte sett den. Det är syster yster som har ordnat. Den är från oss alla tre. Jag tänker att det är roligare om mamma får öppna.

Paketet. Svårt att gissa vad det är.

Ta hand om dig! Vi hörs imorgon.

Publicerat

Mördare

Det är höst och allt börjar att gå i dvala. Naturen börjar ställa in sig på att ta det lugnt och inte växa mer. Fjärilarna börjar att leta upp sin plats att vara på. Vårt förråd är en sådana plats för fjärilarna.

Maken håller på att bygga igen väggarna i förrådet. Maken har flyttat ett antal fjärilar. Den första hamnade i sopsäcken. Nästa rörde på sig. Maken fick ångest och inser att han mördat en fjäril. Han letar i sopsäcken men den går inte att finna. Inte nog med att han mördat den. Den sista vilan blir i sopsäcken.

Alla andra fjärilar han flyttar på är med största omsorg och försiktighet. Han har handskar och lägger dem på olika ställen i trädgården. Han försäkrar sig om att de inte är kvar senare. Han blir lite glad igen. Att han inte dödade alla små fjärilar. Min make, mördaren.

Jag vet inte om jag tycker mest synd om fjärilen eller maken. Maken har så dåligt samvete att han dödade en fjäril. Efter en stunds (terapi)samtal så kom vi fram till att den första kanske redan var död. Den kanske hade gått till sin sista vila på grund av andra orsaker. Den rörde sig ingenting på hela vägen ut till sopsäcken. De andra rörde sig lite försiktigt så fort maken rörde dem.

Maken blev lite lugnare. Maken tycker synd om de små liven. Han försöker att inte skada någon när han bygger. De enda som han skadar med flit är spindlarna. Han tycker inte om spindlar. Och man hör tydligt när han springer på en. Grannarna tror nog att han skadar sig då. Men jag vet att nu är det spindeljakt på gång.

Först ser han den. Då hoppar han till och låter lite (mycket). Sedan måste han hitta ett vapen. Som kan vara en kvast, pinne eller något annat helt värdelöst att döda en spindel med. Vilket innebär att väldigt ofta överelever spindlarna jakten. Först för att de får försprång när han måste hämta vapen. Sedan för att vapnet är inte avsett för att jaga spindlar.

Om jag är med så är det mycket större risk för spindlarna. Jag HATAR spindlar. Och kryp och annat som inte ska vara där jag är när jag inte vill det där. Nu har jag fått lära mig att krypen är bra. Jag låter de söta krypen vara ganska mycket. Mest för klimatet skull. Men spindlarna, de dör. Om jag är ute så har jag ofta skor på mig. Så när maken hoppar till så tar jag fram foten, beklädd med en sko och spindeln är död.

Ibland så kan jag stå kvar utan att använda min fot. Bara för att få se makens jakt. Att försöka få ihjäl en spindel med en spillbit från pärlsponten är inte en effektiv jakt. Till mördarens försvar så ger han sig efter de stora spindlarna. (Jag tar alla, om jag inte ska roas av maken.) De som låter när de kryper fram. De som man ser ögonen på när man tittar på dem. Dem tar han (eller försöker i alla fall.)

Vapen du inte ska använda för att döda en spindel är: En kvast mot grusgång. Ingen bra metod. Maken intygar det. Spillbitar mot vilket underlag som helst. Hammare mot vilket underlag som helst. Skivstång, fungerar inte ens när spindeln är fångad i en tvättho och är stor som en pingisboll. Större risk att tvätthon går sönder av kraften från paniken och skivstångens tyngd. Maken intygar på alla dessa att de är ineffektiva. Då har han testat många gånger på flera av dem.

Effektiva vapen för detsamma: En fot, gärna med sko på så du slipper få klägg på dig. En spade, endast mot fast underlag och liggande vinkel. Släggan, samma villkor som spaden med underlaget. Vinkeln är inte lika viktig med släggan. Du behöver alltså ett vapen med en större platt yta. Det blir lättare att träffa spindeln då. Maken låter meddela att i vissa tillfällen krävs insektspray. Dock ska du gärna undvika den. Då den är dålig på många fler sätt än bara för spindeln du jagar.

Jag hoppas maken slipper döda någon idag. Det tar på krafterna att mörda. Han vill ju bara att alla ska ha det bra och ta hand om varandra utan att för den delen störa varandra.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Publicerat

Såg för j*kligt ut

Mamma mår så mycket bättre än i våras och tidig sommar. Hon kan äta själv igen. Hon har larmknappen på handleden istället för runt halsen. Men det bästa av allt är att hon har tillbaka humöret.

Om ni undrar så ser det för j*kligt ut efter jag varit hos frissan. Min frisyr bliv ingen fördel av att ha varit hos frisören och klippt. Det stora problemet är att det fortfarande är lila kvar. Tror jag. Så långt kom vi inte i diskussionen kring frisyren. Vi enades om att det viktigaste var att jag var där. Jag försökte också avleda med att visa makens frisyr. Han har inte klippt sig på flera månader.

Men det hjälpte inte. Han fick ingen kommentar om att han behöver klippa sig. Men jag var inte snygg i håret. Kanske det beror på att maken fått sin beskärda del. I början av vårt förhållande så tröttnade nog mamma lite. Vi har alltid varit kärvänliga och uttryckt vad vi tycker om med varandra.

Mamma sa ifrån och tyckte att vi kunde lugna oss lite. Jag menade att det inte gick eftersom han är så snygg. Mammas blixtsnabba svar: Så snygg är han inte. Maken var i samma ru,. Kanske att det ligger och gnager någonstans och hon vill kompensera det. Eller så har alla åren tillsammans gjort att hon faktiskt inte ser några brister hos sin svärson. För klippa sig det behövda han inte.

Vi satt ute (under tak) i en dryg timma. Mamma kom väl påklädd och jag hade med både filtar och ullponcho till henne. Om det skulle behövas. Hon var varm när hon ville gå in igen. För oss andra så var det lite sisådär. Det blir kallt att sitta ute även om man är klädd. Det hade behövts långkalsonger eller filt runt sig och dyna att sitta på för att inte bli kall igår.

Kaffe, choklad (det viktigaste) och bulle. Nöjd mamma.

Det var ett härligt firande. Vi hade kul och skrattade mycket tillsammans.

När det regnar ute och som jag inte dricker kaffe så blir man kall. Det blev inte bättre hemma med massa filtar och kläder. Jag var kall hela kvällen. Uppvärmning kom vid läggdags.

Mina varma tofflor.

Att värma tofflorna och lägga dem i sängen medan man gör sig i ordning för sängen. Det var en riktigt höjdare. Att sedan lägga sig och dra på sig varma tofflor och lägga på sig ett delvis varmt täcke. Det var lyxigt. Mikrovågsugnen är verkligen här för att stanna. Jag hade rätt. (Som alltid).

Nu ska det bli varmare och sol resten av veckan. Passa på och njut av höstens sol. Snart kommer höstens regn. Då får vi njuta v det och tända ljus. Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Publicerat

Han har nog fortfarande fel

Mikrovågsugnen har flyttat in. Vi har haft den i två nätter nu. Första natten gick smärtfritt. Maken tyckte det var väldigt bra att han flyttade in i vårt sovrum. Han kunde inte hitta några andra bra lösningar på mitt problem med kalla fötter. Detta var ju den bästa av alla.

Han påtalade också att det fanns en annan bra funktion med att ha en mikrovågsugn. Då behöver den inte vara i sovrummet. Men det är en sak vi har saknat med att inte ha mikro. Och det är att poppa popcorn. Vi värmer våra rester i ugnen och på spisen. Allt blir så mycket bättre på det sättet. Popcornen blir också fantastiskt bra på spisen. Men det blir så mycket krångligare. Och risken för att bränna vid är jättestor. (Inte för mig men för maken, en kastrull är redan sönderbränd. Då skaffade vi en särskild för popcorn.)

I mikron så går det väldigt enkelt. Vi har en silikonform som vi lägger popcornen i. Utan någon olja. Bara popcorn. De blir lika goda som om du poppar dem på spisen. Om du tänker på att du inte vilja i dig fett så är det också bättre eftersom du behöver olja på spisen. Sedan att jag har massor av smält smör på mina behöver vi inte prata om.

Popcorn har blivit mitt lördagsgodis. Jag har alltid tyckt om popcorn men nu är det godare. Sedan Tamoxifenen så är många smaker förändrade. Godis är inte så gott längre. Vilket är jobbigt när man blir godissugen. Men då fungerar det ofta att ta popcorn istället. Eftersom jag äter det ganska ofta om man jämför med innan så är mikro jättebra att ha. Bara inte i köket. Vi har ingen plats och vi vill inte ha en mikro (där).

Igår var det lördag. Igår blev det popcorn (med massor smör). Igår poppades dem i mikrovågsugnen i sovrummet. Det var jättegott. Mitt sug släppte. Vi tittade på film och hade det toppen. Sedan skulle vi lägga oss. Popcorn. Det luktar när man poppar. Kanske lite mer lukt kvar sovrummet om de poppas just där. Bara kanske. Maken har fortfarande fel. Eller? Om det varit popcorn på spis med olja så hade jag nog fått ge mig. För det blir liksom oljigt då. Som klibbar.

Men nej, jag behöver inte ge mig. Maken hade fel. Han ändrade sig och vi har nu en mikrovågsugn i sovrummet. Han är här för att stanna. Han smälter in bra och stör ingen. Lukten han avger är när vi har blivit bjudna på innehållet. Så han är välkommen att stanna. (Ett tag till.)

Idag fyller mamma år. Idag ska vi åka på födelsedagsfika hos mamma. Jag har klippt mig sedan vi sågs förra veckan. Vilket jag hoppas är bra. För hon satt och spanade på mig förra veckan. Och så säger jag att jag har satt upp håret, och ska klippa mig nästa vecka. Mammas omedelbara och felfria svar: Bra, det behövs! Hoppas hon tycker om det. Annars får jag fjäska med blåbärsbullarna som är födelsedagsfikat.

Ta hand om dig. Njut av dagen. Vi hörs imorgon.

Publicerat

Vad man tänker och gör

Det började bra. Igår började dagen bra. Jag kunde ta det lugnt i en halvtimma, eller två. Sedan städade vi. Maken har föreslagit att vi ska städa oftare men mindre noggrant. Vi får se hur det går. Vi städade kortare tid igår och på ett annat sätt än vad vi brukar. Jag hoppas det fungerar. I slutändan kommer det bli mer tid på att städa men mindre per gång.

Vid lunch så hade vi besök. Det var väldigt mysigt. En låååånglunch med sagostund. Vi har alldeles för lite högläsning i vårt land. Det var väldigt skön avkoppling. Fin saga med perfekt sensmoral. Sagostunden var uppdelad under lunchen. Så vi hann med en hel del skvaller också. Spännande saker som hänt i våra liv avhandlades. Jag är glad för mina fina vänner.

Sedan fortsatte den lediga tiden. För mig, maken jobbar på med bygget. Jag hjälper och håller ibland. Snart så kommer vi nog kunna boka elektrikern också. Små steg framåt hela tiden.

Under min ledig tid så tänkte jag på mina blommor. Jag vet inte hur jag ska göra med de i krukorna. De blommar massor. Men snart så börjar det bli frost på nätterna. Vi hade bara några grader häromnatten. Dahliorna är frostkänsliga. Men de blommar ju så fint än. Och de vill inte komma in i värmen. Jag måste kanske flytta in dem under taket. Då kommer inte frosten åt på ett tag.

Sedan har jag palmen. Vad gör man med en palm. Det var maken som ville ha en palm. Vilket är helt okej. Det enda med det är att jag inte gjort några efterforskningar kring palmer. Kanske bäst att jag gör det nu. Jag har en annan blomma som jag inte kommer ihåg namnet på. Den hade heller ingen lite lapp i sig så jag kan inte kolla den. Den vet jag dock är känslig. Den ska stå frostfritt och ljust under vintern. Men jag har ju inget växthus. Inget uterum. Så den ska stå i källartrappan. Där har mina rosor stått och överlevt. Då tror min expert att den också överlever där.

Frågan är när den ska ner där. Den har inte kommit i blom. Antagligen för att jag inte gör rätt. Men kan också bero på att den inhandlades sent. Eller att den behöver flera år på sig att komma i blom. Den påminner lite om ett olivträd fast buskform. Det kommer bli röda ludna blommor på. Hoppas jag i alla fall.

Jag har mina smultron. Men dem tror jag överlever allt. Så jag skulle kunna glömma dem på altanen och de överlever bottenfrysningen. Jag har taklökarna, pelargonen, stjärnögonen samt diplendiorna i kruka. Pelargonen vet jag ska stå svalt. Den får följa med dahliorna in i förrådet. När det är klart. Taklökarna vet jag inte riktigt vad de skulle må bäst av. Att flytta in eller frostfritt. Funderar på det sista. De andra är sommarblommor och får klara sig så länge de klarar sig.

Idag kanske det blir att mina tankar utförs delvis. Att sätta dahliorna i frostfri trygghet ett tag innan förrådet. Sedan blir det att göra efterforskningar.

Ta hand om dig. Och dina blommor om du har sådana. Vi hörs imorgon.

Publicerat

Maken har fel

Det är inte ofta som maken har fel eller gör fel. Men nu måste jag tala om att jag har rätt till ALLA mina läsare. Inte så att jag kan säga att hela världen läser eller ens hela Sverige, men några av mina vänner i alla fall. Maken har fel och jag har rätt. Bara så ni vet.

Jag är ju frysen av mig. Det vet nog hela världen. Maken är väldigt omtänksam och har sett till att jag har diverse saker som värmer mig. Bland annat så har han gett mig ett par jättesköna tofflor som är fyllda med vete. Dessa kan man värma i ugnen eller mikrovågsugnen för att få varma fötter.

Det har börjat bli kallt ute. Då har det också börjat bli kallt inne. (För mig, kanske ingen annan.) Jag har tofflor och ullkoftor på mig på dagarna. Jag har extra filtar och om vi sitter på altanen (som vi gjorde igår) så har jag terrassvärmaren vid mig. Nu till problemet som maken har fel i.

När man går och lägger sig är sängen kall. Mina fötter blir som isbitar. Då är det väldigt skönt med ett par värmda tofflor. Vi har ingen mikrovågsugn längre. Jag måste alltså värma dem i ugnen. Är det troligt att jag går ner och värmer ugnen för att värma tofflorna när jag gått och lagt mig? Inte särskilt. Jag har föreslagit för maken att mikrovågsugnen som vi inte vill ha längre, att den kan flytta in i sovrummet.

Det är här han har fel. Han säger att den inte ska bo i sovrummet. Han säger att det kan vi använda ugnen istället. Igår var en sådan kväll när jag hade kalla fötter och skulle behövt värmda tofflor. Jag säger det till maken. Jag fick en varm hand på ryggen som hjälp. Vilket var väldigt mysigt. Och som hjälpte till slut. Men det ger honom inte rätt.

För ingen av oss gick och värmde ugnen. Jag har använt ugnen flera gånger för att värma mina vetesaker jag fått av maken. Aldrig när jag gått och lagt mig. Det har varit på kvällen eller på dagen som det har skett. Han har fel, eller hur? Mikrovågsugnen behöver flytta in i sovrummet. Eller i alla fall in garderoben utanför sovrummet. För då skulle jag värma mina fötter med varma tofflor när jag lagt mig.

Eller så hittar vi en annan lösning. Att jag värmer mina KALLA fötter på någonting annat. Eftersom jag inte sover så mycket så har jag tid att komma på något. Frågan är om det finns något varmt att värma sig på? Något nära i sovrummet? Förslag någon?

Idag blir det en dag i lugnets tecken igen. Nu har det varit några dagar med för mycket igen. Så nu blir det att pausa. Ta hand om dig. Se till att vara varm (om fötterna) så hörs vi imorgon.