Månad: september 2020

Publicerat

Solen skiner

Det är alltid skönt när solen skiner. Idag ska maken slänga en del skräp. Det är inte så mycket skräp som blir när vi bygger (längre). Vi försöker att använda allt som vi införskaffar. Men stenen som kommer upp ur marken, den har vi svårt att få användning för nu. Och jag tänker att om vi har grävt upp den så är det inte riktigt samma sak som skräp. Det är en betongplint från förra ägaren, också uppgrävd.

Lite skräp blir det alltid när man bygger. Jag är glad över att vi lyckas hålla ner det till så lite som vi gör. Att vi inte har spill på 15 meter på altanen till exempel. Vi valde till slut kortare bitar så spillet blev mindre. När vi byggt klart så har jag ordnat annat skräp i och med mina planteringar. Så det behöver vi tänka ut något smart kring. Ska vi skaffa kompost?

Vi har i denna kommunen kompost i vår soptömning. Vi har en grön påse som vi slänger alla våra matrester i. Sedan har vi en röd påse som går till förbränning. Självklart så har jag återvinning på papp, plast, metall, glas och papper. Jag tror att vi skulle kunna skaffa en mindre soptunna om vi skaffar kompost. Det finns ett annat alternativ.

Det är att vi har ytterligare en tunna. Den tunnan är för trädgårdsavfall. Den hämtas separat. Det tråkiga med den är att vi bidrar till transporter. För även om mitt trädgårdsavfall blir jord på tippen, som jag sedan kan åka dit och hämta av. Kostnadsfritt. Så blir det en massa transporter. Om vi har en kompost så kommer vi kunna slänga här. Hämta jord här. Och minska vårt avfall i soptunnan.

Jag ser mest fördelar med en egen kompost. Då är frågan vad för sorts kompost ska man ha. Varm eller kall? Varm går allt fortare med. Man kan slänga i stort sett vad som helst i den. Du behöver dock tillstånd från kommunen. Den kan lukta. Kall går allt långsammare med. Du kommer garanterat få dit kryp i den. Jag antar att skadedjur inte kommer eftersom man inte behöver tillstånd.

Men om jag väljer varm, då kommer nästa. Vilken i djungeln av alla som finns på markanden. Vilken storlek? Även om vi inte är stort hushåll så vill jag få mycket jord för att kunna jordförbättra rabatterna. Och det svåraste, vart ska den stå?

Sådant är trevligt att tänka på medan solen skiner. Jag tror inte att det blir något beslut än på ett tag. Vi har för mycket byggande än. Maken håller på med förrådet nu. Planen är att det ska användas i vinter. Då måste vi prioritera det just nu.

Ta hand om dig! Vi hörs imorgon.

Publicerat

Göra ingenting

Jag älskar att göra ingenting. Men det är ganska svårt att göra ingenting. Igår så var en sådan dag när jag skulle vara ledig och bara tänka på mig själv. (Då räknas inte äldsta sonen in. Han måste jag alltid tänka på och finnas för). Dagen började med frukost på sängen. Som alla andra dagar. Just igår var det äggröra och smörgås med ost på. Tillsammans med te.

Vi hade städdag i måndags så det finns en heldel tvätt. Och det är här det svåra kommer in med att göra ingenting. För om man tvättar, räknas det till att dagen är ledig och att man inte gör någonting. Jag bestämde att jag kunde tvätta två maskiner. Som är det absoluta bästa att dem två var som fyra med den gamla. Nu är alla lakan tvättade. Och idag ska jag mangla.

Resten av dagen spenderades i min favoritfåtölj. Den finns i vår garderob och är stor och har hög rygg. Den rymmer två personer. Det är en Loveseat och det namnet passar verkligen. För man sitter nära när man är två. (I alla fall när man är i våran storlek på person.) Jag tittade på filmer och bara stängde av hela kroppen. Så otroligt skönt att inte göra någonting och bara få vara på sina egna villkor.

När vi skulle äta middag så hade lite energi letat sig tillbaka. Självklart hade maken servat med lunch och pysslat om mig under dagen. Vid middagen, som maken också gjorde, så passade jag på att lägga in tomaterna.

Inte så många men tillräckligt som tillbehör till några måltider.

Jag hoppas det blir gott. De var perfekta i storlek. Som ni ser ganska många gröna. Jag tog persilja och oregano som ett lock ovanpå. Hoppas att det ger lite smak också. Att de är upponer på bilden är för att jag läst att de ska svalna så. För då dör eventuella bakterier och det blir lättare vakuum i. Nu står dem på rätt håll i kylskåpet. Nu är det till att vänta och se om det blir bra.

Det blåste igår. Till viss del därför tomaterna togs omhand. Det blåste som det aldrig har gjort förr. Eller det kanske det har men inte när vi haft blommor. Det var karusell med blommorna igår. Den ena krukan efter den andra blåste omkull. Alla överlevde som tur var. Nu står dem alla mer skyddade så att vi kan njuta av blomningen ett tag till. Självklart så var det maken som ombesörjde det.

Idag är det saker på schemat så idag är det inte en slappardag. Men det ska bli en bra dag idag också. Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Publicerat

Vad är vi?

Vad är det som formar oss som människa? Vad är det som gör att vi är vad vi är. Vem är det som gör att vi är vem vi är? Hur ser vi på oss själva? Hur ser andra på oss? Vem tycker du att du är? Vem tycker jag att jag är.

Jag tror att vi formas av allt genom livet. De vi umgås med. De vi jobbar med. Platsen vi bor på. Platser vi har bott på. Våra föräldrar, vår släkt. Allt formar oss. Jag tror också att vi kan välja att bli goda eller inte. Men för att kunna välja det behöver vi någonstans veta att det är möjligt att välja det. Någon eller något behöver ha visat oss godhet.

Jag tror att de flesta tycker att de är goda. Att de har ett gott hjärta och gör så gott de kan hela tiden. Jag tror dock inte att det är sant. Jag tror att många är elaka och tänker bara på sig själv och sin egna vinning. Men som sagt de tycker inte så om sig själv. De tycker att de är goda.

Jag tror att, vi tror vi är det som vi kommer ihåg. Det som är bra. Men ibland är vi det som vi önskar att vi kunde glömma. För oftast är det så att saker vi kommer ihåg är bra saker. Och då kopplar vi oss till det bra. Allt det dåliga blir ofta förträngt och försvinner i vårt minne. Det är ju en försvarsmekanism, att vi inte kommer ihåg allt. Och då förvaras det bra bäst. Men gör det oss mindre dåliga för att vi inte kommer ihåg det?

Vad är det som gör att vi blir en god människa? Kan vi bete oss som svin genom livet och be förlåtelse innan vi dör? Blir vi goda då? Kan man vara elak ibland och ändå vara god? Finns det något tillfälle när det är godkänt att vara elak, men också vara god?

Jag tror att man kan vara elak men ändå vara god. Jag tror att man ibland är rättfärdigad att vara elak. En tand för en tand etcetera. Men du måste vara det för rätt sak och vid rätt tillfälle. För annars ska du vända andra kinden till. Hur vet man det?

Att göra mot andra som du själv vill bli behandlad. Det är en bra utgång. Men vet du hur du vill behandlad av någon elak? Nej, för du är ju alltid god. Hur ska man då veta att elakhet är rimligt i det tillfället?

Jag är elak! Jag har varit elak mycket i mina dagar. Och jag är inte så gammal ännu. Vi kan hoppas på att det avtar. Men elak är jag. Jag har varit elak mot alla som behandlat min äldsta son illa i skolan. Jag har inte vikit mig en centimeter från rättvisan och då har elakhet krävts. Men frågan är om jag då också kan vara god? Vad är jag? Vem är jag?

Antagligen är jag god. Annars hade inte tanken funnits. Men det finns också massvis av människor som anser mig vara elak, dum och jobbig. En person som de önskar att de aldrig hade träffat. Som tur är finns det några som anser mig vara en god person. En person som de gärna umgås med. En person de skulle hjälpa om det behövdes och de kunde.

Jag är lyckligt lottad som har en make som älskar mig. Han underlättar mitt liv så att jag orkar. Att jag orkar igenom dagen. Han är god. Men det finns människor som inte tycker om honom också. Vad är vi? Vem bestämmer vad vi är? Vem bestämmer hur vi ser oss själva? Vad är du?

Ta hand om dig! Idag är en fin dag och du kan välja att vara god hela dagen. Vi hörs imorgon.

Publicerat

Nio år sedan

För nio år sedan hade jag privat trädgårdsmästare. Mamma (och hennes sambo) var min trädgårdsmästare. För nio år sedan vad de här och planterade två ormhassel. De satte stenar runt om. Det blev jättefint.

De där orhasselbuskarna levde nog inte ens sommaren ut. De dog i min vård. För även om jag hade en privat trädgårdsmäster så vad det jag som skulle ta hand om planteringen sedan. Vi hade inga andra växter som behövde omvårdnad i trädgården då. Vi hade buskar runt altanen. Vi hade buskar utmed husväggen. Samt ett litet träd på hörnet av huset. Allt som förra ägaren hade planterat.

Ormhasseln dog och stenarna blev överväxta. Vi tog bort den gamla altanen. Vi dränerade runt huset. All växtlighet försvann. Den nya altanen blev klar. Nu har det gått några år sedan ormhasseln dog. Jag har fortfarande privat trädgårdsmästare. Mammas sambo sätter häcken runt altanen. På min begäran.

25 stycken thujor planterades för fyra år sedan på våren. Idag lever alla även efter min omvårdnad. Idag har jag ingen privat trädgårdsmästare. Idag är det jag som är trädgårdsmästaren. Och ingen är gladare än mamma. I fredags blev det till och med en hel mening om det. Att hon är glad för att jag kämpar på med trädgården.

Idag har vi ytterligare 20 thujor planterade. Som jag med viss del av maken har grävt och planterat. Tio av dem planterades i våras och tio förra veckan. De från i våras växter och frodas under min omvårdnad. Vi har ytterligare tre rabatter. En gjorde jag förra året. Eller förrförra. Spelar igen roll. Det var klematis som planterades och nästan alla lever och frodas. Nästan för en dog klematisdöden. Det var inte mitt fel enligt min expert.

Jag har i år gjort en rabatt utmed vägen samt en för insynskydd till nya altanen. Allt lever och frodas. Jag är nöjd med min insats. Jag ska ny ta hand om det på ett sätt så att dem lever. Jag har till och med funderat på att få ner en ormhassel för att visa att jag kan. Och jag tycker att ormhassel är väldigt fina. Det ska bli kul att se hur allt ser ut nästa år. När allt har tagit sig lite och blivit frodigare. För det ska bli så. Det har jag bestämt. Så efter tio år, så fick mamma fason på mig.

Ta hand om dig. Bestäm dig för att ha en bra dag. Vi hörs imorgon.

Publicerat

Mat, träning och sömn

Varje gång jag kom till min läkare i början av min sjukskrivning så började han föreläsningen om mat, träning och sömn. Att äta bör man annars dör man. Det är självklart att mat är viktigt. Det tror jag alla har koll på. Jag tror att alla vet att träning också är viktigt men en del prioriterar det inte. Och så då sömn, det är så självklart att man behöver sova så ingen tänker nog på hur viktigt det är.

Efter några gånger av samma föreläsning så blev jag lite sur. Jag undrade om han trodde jag var lite trög som inte förstod de första gångerna han sa det. Dessutom så har jag prioriterat träning de sista femton åren av mitt liv. Jag älskar mat, så att jag inte äter är inte något som finns på kartan. Och jag behöver mycket sömn. Tio timmar per natt så mår jag som bäst. Men nu är det ju det som är problemet. Jag kan inte sova. Enbart på grund av djävulens påfund, Tamoxifen.

Jag trodde att han inte förstod vad det var jag sa. Att jag måste träna mer, äta bättre och sova mer. Om jag bara gjorde det så skulle allt bli bra. Jag blev nog lite knäpp. Maken fick följa med mig för att jag inte skulle bli dumförklarad. Samma visa igen. De tre viktigaste sakerna för att vi ska fungera som människa är, mat, träning och sömn.

Nu gör han inte så längre. Och jag har börjat förstå att det var hans sätt att visa för mig att han förstod. Han förstod att jag inte fungerade som människa för att jag får ju inte sova. Och sömn är en av de tre viktigaste sakerna för att vi ska fungera.

Jag börjar bli lite knäpp. (Mer än bara galen som jag var innan.) Knäpp på att jag inte är som jag vill vara. Knäpp på att jag inte kan sova och bara få fungera. För om jag bara fick sova, då skulle allt vara bra. Jag äter bra. Jag tränar bra. Men jag sover INTE bra.

Nu har jag börjat med att jag kan somna om mellan sju och åtta på morgonen. Men då är det ju uppstigningstid. Ska jag verkligen sova då? Jag har gjort det ett antal söndagar. På söndagar känns det som att det är legitimt att sova på morgonen. Idag sov jag till halvtio. Somnade strax efter halvåtta. Två timmar. Två timmar som är så behövliga. Frågan är om jag ska försöka i veckorna också?

Problemet då är att jag inte kan fungera i samhället. Även om jag blir mer fungerande människa av att få två timmars sömn. Fast det hjälper inte om jag sover när alla andra är vakna. Hur gör alla som jobbar natt? Det är kanske det jag ska satsa på?

Det kanske inte är en så bra idé. Att jobba natt och sova i genomsnitt fyra timmar per dygn. För en person som behöver tio. Nej, jag får nog fortsätta att vara knäpp. Knäpp för att jag inte kan sova. Jag får se det positiva, att jag äter bra och tränar bra. Två av tre är ganska bra. Det finns säkert dem som bara sover bra. Men äter och tränar dåligt. Vet inte vad som är att föredra?

Jag är glad för mina två timmar på morgonen idag. Igår var det Awrds Night på altanen med maken. Vi har varit på många Awards och ingen av dem som denna. Att sitta ute under filtar och med terrassvärmare och titta på Awards har vi aldrig gjort innan. Det har alltid varit galakläder och tjusigt värre. Igår var det filt men ändå tjusigt värre. Danny och Carola spelade för oss och alla utmärkelse fick vi uppleva. Detta året digitalt.

Rosa dagen till ära. Så klart.
Det går bra att följa det digitalt också.

Hitta något att glädjas över. Jag gläds över mina två timmar. Vad är du glad för? Ta tand om dig. Vi hörs imorgon.

Publicerat

Reklam

När man har en sjukdom så försöker man allt för att bli av med den. När man har en sjukdom så är man nedsatt. Även om det kanske är mest psykiskt. Jag har en hudsjukdom. Psoriasis, jag har skrivit om det innan. Du kan läsa mer här. Jag har stoppat den på de flesta ställena på utsidan kroppen. Men öronen är jobbiga. För en tid sedan började psoriasisen gå utanför öronen och ut på kinden.

Det tuffa med psoriasis är att det kliar och man ”mjällar”. Denna sjukdom är att huden blir klar för fort. Huden dör fortare än vad den ska. Vilket innebär att den blir som ett berg av hudavlagringar på varandra. Dessa släpper och man ”mjällar” från kroppen. Kliandet är det jobbigaste. Nu till reklamen. Vilket jag gjort innan men det är värt att göra igen.

TimeWise Body™ Targeted- Action® Toning Lotion, det är produkten du ska använda mot psoriasis. Jag vet inte hur det kan fungera men det gör det. Sedan i maj så har jag använt kortison i öronen för att stävja psoriasisen. Och det har hjälpt men inte fullt ut. Det finns fortfarande kvar och kliar. Det slår lock och är allmänt jobbigt. I slutet på augusti så kom det ut på kinden. Då kände jag att jag måste göra något.

Min badrumshylla måste ha denna fantastiska produkt.

Det gjorde jag. Jag började smörja med den fantastiska bodylotionen i öronen. Samt på kinden. Det var den 28 augusti som jag upptäckte det utanför örat. Då började jag smörja. Nu den 5 september så är det borta. Den är väldigt bra alltså. Det tog inte ens en vecka så är det borta. Amazing! Jag kan inte rekommendera att smörja inne i öronen. Men samtidigt så tror jag det är bättre än att hälla in kortison i flera månaders tid.

Jag kommer få fortsätta att smörja ett tag för att det inte ska komma tillbaka. Sedan tror jag att jag kan sluta i öronen och bara göra kroppen som vanligt. Psoriasis har man för resten av sitt liv. Man kan få det från stress. Vilket jag fick i samband med finanskrisen 2008. Då vi höll på att förlora huset på grund av att vi inte hade pengar. Ekonomi är en stor orsak till stress för många. Jag har haft stora problem med denna hudsjukdom men har hittat hur jag håller den i schack.

Ingen kan vara nöjdare. För när du har en sjukdom som du kan bli av med, då kan priset vara nästan vad som helst för att slippa den. Och där kommer min tacksamhet till Sverige. Att vi alla får hjälp oavsett ekonomiska möjligheter. Att det inte är dem rika som överlever utan alla får vård i Sverige. Men det kan jag skriva om en annan dag.

Idag var det reklam på schemat. Timingen på den är spännande. Att just idag så var allt borta och kliet i öronen inte finns mer. För idag startar Mary Kays seminarie. Den stora utbildningshelgen för alla som jobbar med dessa produkter i hela Norden. I år blir det lite annorlunda. I år blir det digitalt. Det ska bli spännande.

Ta hand om dig! Vi hörs imorgon.

Publicerat

Grävningen

Äntligen kan jag säga att grävningen är klar. ÄNTLIGEN! Det är så tungt att gräva. Att köra jord till tippen tar sin tid. En kärra där jorden inte ens går över släpets kant väger så mycket att däcken ger sig. Vi har fått köra flera gånger till tippen.

Vi har också fått åka flera gånger och köpa jord. För att förbättra den vi har. Första biten på nästan fyra meter var det sten. Och åter sten. Vi har så mycket sten att jag vet inte vart allt kommer ifrån. Fast man brukar säga att det är stenigt i Småland så kanske det är lika för alla.

Stenen från första biten.

Resten av sträckan så var det andra problem. De sista fem meterna var det sand. Vi har fjärrvärme. Fjärrvärmeledningen går precis på kanten till rabatten. Vi kom på bandet som visar att det finns en ledning snart. Då var vi femtio centimeter ner. Men sanden. De har återfallit med sand. Jag vet inte riktigt varför. Kanske för att det inte fryser så. Thujorna ska ha sandblandad jord så det var ju bra. De har fått fin blandning.

Björnbär, kiwi och blommande blommor vill inte ha sandblandad jord. Det blev mycket jordförbättring på den sidan. Det är dock lättare att gräva i sand än i sten. Men det blir en massa sand kvar som ska ta vägen någonstans.

All sand/jord som blev över.

Igår så fick den ge upp om sitt boende här hos oss också. Så nu är alla växter i jorden. All sand/jord är borta som inte ska vara här. Nu är det spaljén kvar. Det är två halvnät armering som ska upp. De är mer än två och en halv meter breda. Det är inte helt lätt att få upp dem. Snyggt och stabilt. Ett steg i taget.

Igår blev det att slänga sand/jorden. Jag städade lite i carporten. Sedan vilade jag. Och så vilade jag lite till. Idag kommer inte heller nätet upp. För idag ska jag åka till mamma. Mamma ska få smaka på de inlaga plommon. Jag lovade henne det, om de blev bra. De blev okej. Så därför blir det plommon och grädde idag till fikat. Eller kanske glass. I den bästa av världar så blir det båda.

Tredje stolpen är uppe nu. Så detta är nästa klart. Men nätet är inte på plats än.

All grävning är klar! Eller i alla fall tills nästa år. Då har jag säkert något nytt på gång. Som en rabatt för mina rosor. Som blir uppätna av dumma insekter. Jag vill bara ha snälla insekter. Eller kanske en klätterhortensia runt en soffa, eller hammock. En hammock vore något. Minstingen tycker vi måste ha ett träd. Vem vet, ett dvärgträd kommer kanske till vår trädgård nästa år.

Men nu blir det ingen mer grävning. Det är det viktiga. Jag önskar dig en härlig grävfri dag. Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Publicerat

Förändringar

För ett år sedan hände många saker samtidigt för oss. Allt på samma dag till och med. Det började med att jag var ute med bilen. Ljuset fungerade inte. Vi har automatiskt ljus och den ska sköta allt. Vi ska också få felmeddelande, men det var det inget. Än.

Om man tittade på lyktorna så såg allt bra ut. Det lös som det skulle. Men inte när man körde. Vi bokade en tid på verkstad för att se vad problemet kunde vara. Då ringer äldsta sonen. Han har inget internet. Och det är illa. Han kan inte göra någonting om han inte har tillgång till internet. Så nu felsöker vi både på bilen och på internet.

Först hittar maken att det är en lång spricka på höger framlykta. Med hål rakt igenom. Det syns bara i vissa vinklar. Strax efter hittar jag vad som är problemet hos äldsta sonen. Det var elektrikern som gjorde något i hela huset. Det var inte förannonserat för det skulle gå så fort. Och nu var allt klart. Skönt sonen har tillgång till sin dator med internet igen.

Ringa verkstaden för att avboka felsökstiden. Ringa polis och försäkringsbolaget istället. Polisen för att det måste varit någon som sparkat in. Det fanns inga andra märken någonstans. Dessutom kräver försäkringsbolaget det om man inte är orsaken själv eller det är en parkeringsskada.

Nytt samtal från äldsta sonen. Nu har strömmen gått i hela lägenheten. Mitt svar blir, utan att kolla med någon, att avvakta. Det pågår arbete i huset så det kanske dök upp något oväntat som de behövde bryta strömmen för. Nu är stressnivån hög hos sonen. Först inget när sedan ingen ström. Allt utan förvarning. Och ingen tid när det är löst.

När strömmen kommer tillbaka så är det katastrof. Nytt samtal från sonen. DATORN fungerar inte. Han hade testat allt men den var död. Maken få rycka ut för att se om han kan lösa det. Men nej, det kunde han inte. Datorn är död och det går inte att väcka den till liv. Maken tar med sig datorn för att lämna in den. Innan maken har hunnit ut till bilen från sonen så har jag ett nytt samtal från densamme. Samtalet:

Sonen -Han svarade inte på mina frågor. Hur lång tid är jag utan dator? Jag -Svårt att svara på, för vi vet ju inte vad som är felet. (Vilket maken svarat redan). Sonen -Detta är en LIVSFÖRGÖRANDE katastrof. Hade jag inte bott i Sverige så hade jag stämt sk**en ur dem! De skulle få en hög nota för sveda och värk.

Datorn lämnas in. Det är moderkortet som gått sönder. Kanske för att strömmen bröts men då bara för att det var dåligt från början. Det kommer ta tre dagar innan han får sin dator. Kostnad 750 kronor. För arbete, felsökning och kortet. Inte så farligt alltså. Det farliga är att han är utan datorn i tre dagar.

För att han ska överleva så är vi där och hjälper honom med teknik. En bärbar dator får ersätta gamingdatorn. Enbart för överlevnad, för så illa är det. Då börjar nästa problem. Han har ett jättestort skrivbord. Men den bärbara behöver stå så att han sitter som han brukar. Den går inte ställa någon annanstans. Då kommer frågorna.

Sonen -Vart ska jag ställa skärmen? Det är inte bara att flytta på det som han snart ska använda igen. Sonen -Kan den stå där? Jag -ja. Sonen -Vart ska jag göra av tangentbordet? Som just nu ligger i sängen. Trots hans stora skrivbord. Jag -Du kan lägga den bakom den bärbara datorn på skrivbordet. Sonen -Det fungerar. Vart ska jag göra av musplattan? (som är elektrisk med ljus runt). Jag -Den kan du lägga bakom skärmen till din gamingdator. Sonen -Hm, eller så använder jag den. För jag har ett usb-uttag från min hub. Jag -Det blir bra.

Det är inte lätt att vara autistisk när allt ändras. För oss kanske inte så mycket men för honom dramatisk. Livsförgörande för att vara exakt.

Bilen löste sig efter några veckor. Det behövde beställas och godkännas och jag vet inte allt. En ny framlykta kostade 21900 kr. Jag är glad att vi har försäkring. För när vi åkt med bilen i två veckor med trasig lykta så kan jag säga att hela systemet i bilen fick krupp. Det var fel på allt. Som tur var det kortslutning från allt vatten som kommit in. Men det blev ändå extra kostnader för att det inte åtgärdades med en gång.

Ta hand om dig. Idag blir en bra dag.

Publicerat

Andra sidan

Jag höll på att sätta upp en markduk runt altanen. För att växter inte ska ta sig in under. Jag håller på i godan ro när det låter som något skrapar. Jag stannar upp och lyssnar. Men det hörs inget. Det var nog bara inbillning. Jag fortsätter, då skrapar det igen och duken rör sig från andra sidan. Jag hoppade högt (inombords) och tänker dem mest konstiga sakerna. Som att det är en grävling på andra sidan.

Jag springer runt för att kunna se in under altanen. Jag ser inget så klart. Det är mörkt där under och jag inbillade mig ju bara. Jag fortsätter att sätta upp duken. Då börjar det ingen. Och fortsätter. Det är något på andra sidan som slår på duken. Då förstår jag utan att titta så vet jag att det är en av alla katter som vi har här. Han ser mig igenom och försöker ta eller slå mig.

Maken kommer presis när katten har en paus. Då börjat han igen, katten alltså. Maken hoppar inte högt inombord. Han skuttar till på riktigt. Jag säger att det är en katt. Gissa vem som ska jaga katten. Maken. Han försöker att jaga bort katten med diverse hjälpmedel för att nå katten. Det går så där, kan jag säga. Maken får ge upp. Katten är kvar.

Till slut är jag färdig med duken. Då är det inte roligt för katten längre och han går. Katten lämnar andra sidan. Jag kommer in på andra sidan. För jag är klar. Ibland känns det som att jag är på andra sidan fast jag inte är det. Denna gången kändes det så och jag var det. Klar alltså. Ibland känns det som jag är på ANDRA sidan, fast jag inte är det. Död alltså. Då är jag bara helt mörbultad och hjärnan fungerar inte. Denna gången var jag på rätt andra sidan.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon

Publicerat

Långsamt lärande

Jag är lite trög men så kan det vara ibland. Inatt har det varit en h*** natt. Men jag får skylla mig själv. Det är för att jag grävde igår. Jag tyckte ändå att jag var duktig och bara grävde lite. Jag tog bort grästuvorna och tre skottkärror jord. Jag tänker inte avslöja hur många kärror grästuvor det var.

Maken var med och slängde allt på trädgårdsavfall på tippen. Det som var problemet kanske var att jag hittade en rot. För det var ett träd där innan. Vilket jag visste eftersom det är vi som kapat det. Det gjorde vi när den andra uteplatsen försvann i samband med dräneringen av huset. Det gick åt ett spett mig och hjälp från maken. Till slut så kom den loss.

Idag hade jag tänkt att fortsätta gräva. Eftersom jag var så duktig igår och inte gjorde allt. Jag får se vad kroppen orkar. Kanske i eftermiddag. Jag fortsätter med mottot att träning är bra. Även enligt min läkare.

Före grävning
Efter grävning av tuvor. Roten är kvar och spettet med.

Snart finns både thujor, bärbuskar, blommor och framförallt plintar på plats. Vi hade tänkt göra med markspjut. Men nu har jag en tanke kring att det ska bli pergola över för skugga. Så då blev det plintar och grövre stolpar. Vi får se hur det blir med pergolan. Det kan bli det nästa år. Nu är det möjligt utan att behöva göra om allt.

Jag önskar dig en fin dag. Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.