Månad: november 2020

Publicerat

Fira jul

Så här när man ställt in allt och inte träffar någon och inget är som det brukar så tänker man på jul. Hur kommer det bli? Kan man träffas? Vi brukar ha en hel del traditioner innan jul. Med olika vänner och familjen. Jag hade dessutom i år åkt till vänner som flyttat för att se hur det blivit. Men det blir det väl inget med. Och så då det viktigaste, julen. Hur gör vi med den? Hur kommer du göra? Kommer du att fira som vanligt? Eller kommer du att göra några begränsningar?

Jag hade önskat att kunna fira som vanligt. Äta jullunch med mamma och övriga familjen och sedan åka hem och päsa framför brasan. Dricka massa glögg och äta för mycket godis. Tindrande ögon på julgranen (eller snarare klapparna under). Julgröt på kvällen eller mer julmat. Allt lite för mycket. Precis som det ska (eller borde) vara. Jag är medveten om att jag har turen att kunna fira så. Att det är många som inte har tindrande ögon eller för mycket mat att äta. Jag önskar att alla hade det som det borde vara.

Hur gör du och din familj? När öppnas julklapparna? När jag var liten så fick vi alltid en serietidning på morgonen. När vi ätit jullunch tillsammans hela släkten med mormor, morfar och kusinerna så hade vi julklappsutdelning och sedan var det Kalle. När Kalle var så åkte vi vidare till nästa julfirande hos farmor. Mer mat och mer klappar. Jag hatade det. Att åka på julafton. Jag älskade allt det andra.

Därför bestämde jag att mina barn skulle inte behöva flänga runt. Ena året hos den ena föräldern och andra hos andra. Något år bjöd vi in alla till oss. Sedan när det blev skilsmässa så fortsatte det med ena året hos mig och andra året hos pappa. Och inte bara julafton utan hela julen och alla julklappar. För julen är för barnen. Och julklapparna är till barnen. Inte för att jag ska se hur glada de blir när julklapparna öppnas. Sedan var nyåret hos den andra. Det bästa jag gjort för mina barn (eller inte men en av de bättre).

Hur gör du? Åker ni runt till alla i familjen och firar? Delar ni upp julafton hos en och juldagen hos en annan? Julafton är den mest trafikerade dagen på året tror jag. Vem är glad av det? Extra kul är det när många kan samlas. När man kan göra mycket mat och julgodis och bara få rå om alla. Det är mysigt. Men det kan vara mysigt att vara ensam med maken också.

Det är många jular som maken och jag har varit ensamma. En jul så hade vi maraton i att titta på serier. Vi åt julmat framför TV:n. Vi åt godis och bara hade det bra, bara vi två. Det kan också vara en fantastisk jul. I år lär det bli den sistnämnda. Förhoppningsvis kan vi åka till mamma för jullunch men sedan blir det ensamma som gäller antar jag.

Sedan ska vi ju riva kök. Det blir kanske också kul. Vi ska kanske inte börja precis på julafton men i mellandagarna blir det till att riva. Det blir en speciell jul på många sätt i år. Jag hoppas och önskar att alla får en fin jul oavsett hur den firas. Särskilt för alla barnen.

Ta hand om dig så hörs vi imorgon.

Publicerat

Nu är det jultider

Första advent har kommit och som inte ändrat på rutinerna. Frukost vid bordet tillsammans med maken. Tända ljus och mys, fast på ett annat sätt. Imorgon ser jag fram emot frukost på sängen igen. Och ni ska alla veta att jag tar det inte för givet och njuter lika mycket varje gång jag får den serverad av min fina make på sängen. Idag var det en dag då det var hans frukost. Passar bra när vi firar in julens start.

Idag inleds den riktiga tiden i väntan på jul. Igår kom advenststjärnorna upp. Men inga tomtar. Mest för att kroppen inte orkade efter både städdag och fönsterputsning. Men det blev bra ändå. Nu får tomtarna vänta lite bara. Enkelt. Dessutom så ska ju tomtarna inte upp riktigt ännu. Det är bara första advent.

Det var så fint igår. För stora snöflingor började dala när jag hade fått upp alla stjärnorna. Långt efter att alla fönster var putsade. Det blev liksom bra tajmat allt. Jag kunde sitta och se ut genom rena fönster på de stora dalande flingorna och stjärnorna lös så fint. Det blev en hel del arbete för att vi har bytt fönster. Så stjärnorna behövde flyttas i fönstren. Korta sladdarna till höjden på fönstret. Fast det var det värt. Maken hjälpte till också.

Om jag inte haft hängande stjärnor så hade det inte blivit några i år. För jag har ju inga fönsterbrädor. Från början av april till nu. Snart december. Är det därför man ska göra jobbet själv i stället för att leja ut det? Men fint blev det ändå.

Och blommorna på golvet.
Och snö på utsidan.

Nu får det bli att njuta av advent. Snart är det jul och sedan är vi utan kök ett antal veckor. Antagligen längre än vad vi planerar. För så är det alltid. Glada kommer vi dock vara för vår julklapp när den är klar. För vårt kök är inte hållbart längre. Det är inte bara kylen som agerar frys. Det är är även skåpen som släpper i kanterna. Lådor som inte håller ihop. Nu vill det inte längre helt enkelt.

Glad advent. Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Publicerat

Det blev klart

Jag fixade alla tavlor. Flytten alltså. Jag ordnade till den som inte var färdig. Alla är uppe på väggen. Det enda är att jag borde sätta dit en förlängningssladd till lampan så jag kan få upp sladden. Jag blev inte helt klar med tvätten. Men det berodde på att torkutrymmet tog slut. Så idag får det bli till att tvätta lite mer. Och vika den som är klar.

Maken nya hörna

Det är svårt att få med allt på bild. Kanske blir bättre bild under dagen. Här är nästan alla tavlor med på bild. Den stora svarta är den som jag gjorde färdigt igår. Sedan är det blandat med konst och lite annat. Konstnärer är Ramon Axelsson, på staffliet. Gösta Idås, Oranga golvuret. Sedan är det Ralph Holmström som jag ramat in vykort under där. På andra sidan svarta tavlan är det en tidning från en väldigt häftig restaurang i New York som heter The Dead Rabbitt. Menyn var en serietidning om kaninen. Urcool. Köpte vi en inplastad som fick bli inramad. Under den så är det en skiva, Kraftwerk, Electric Cafe 1986, som maken fick i present.

Blandad kompott alltså. Det är en mässingstallrik med en påfågel också. Idås är en av mina favoriter. Den fick maken efter sin pappa. Den satt i hans tv-rum. Och jag tänker på de gånger vi var där och hälsade på. Nu får den var med i myshörnan. Den från Ramon kommer nog att bli en favorit också. Den är så himla roligt gjord. Blandat glas, färg, nät och keramik. Min egna är också lite blandning. Jag har ofta lite annorlunda i mitt egna så kanske därför jag tycker om den.

Närbild på min egna.

Ingen bra bild men jag lovade mamma att visa henne en bild om jag tyckte det blev bra. Och jag är nöjd. Sedan kommer jag byta fotona och sätta dit något annat. Men hjärtat som är instängt med ett armeringskors genomborrat blev bra. Jag påbörjade tavlan med denna bilden i huvudet för tio år sedan. Ibland jobbar jag långsamt. Den är målad med kniv och pensel.

Sladden ser ni nu. Och de sista tavlorna.

Dessa två tavlor är det jag och maken som är upphovsmän till. Den översta har jag gjort och den undre maken. Skärmen på bordet är mest till för att kunna leta musik smidigt eller om man ska titta på kort när vi har gäster. Det är totalt fyra fåtöljer och en liten soffa. Därför står skärmen där den gör. Jag är nöjd med den inbonade känslan som tavlorna gav.

Det blev klart. Väldigt skönt. Idag blir det till att putsa fönsterna. Jag tänker att det får bli vid lunchtid. Så det är som varmast ute. Inget regn i sikte så det blir toppenbra. Sedan får stjärnorna ta plats i fönstren. Sedan är frågan om jag ska ta upp lite tomtar också? Det märker vi imorgon.

Ta hand om dig så hörs vi imorgon.

Publicerat

Sysselsätta sig

Det börjar bli svårt att hitta på sysselsättningar som är meningsfulla och som jag orkar med. Jag orkar inte tvätta. Det ska jag göra idag ändå. Den är påbörjad. Den enda maskinen som jag orkade igår är vikt och tillbaka i garderoben. Idag behövs mer än en maskin tvättas. Får se hur många jag orkar.

För att orka det som inte är så kul så försöker jag också göra något kul. Men som sagt det börjar bli svårt. Man ska bara vara hemma. Om man då behöver något för sysselsättningen så får man inte åka och handla. Vi har det ganska bra här i stan. För många erbjuder att de kommer ut från butiken och levererar. Då är swish väldigt bra. Man kan lösa allt med gott avstånd och inte behöva gå in någonstans.

Idag ska jag sysselsätta mig med att flytta runt på våra tavlor här hemma. Jag ska nog också göra färdigt en tavla. Jag har tänkt ut att det mesta kan finnas hemma. Jag behöver hönsnät, sprayfärg, armering, svart tyg samt ett hjärta. Hjärtat fick jag äv en vän när jag hjälpte henne. Hon skulle slänga det och frågade mig om jag ville ha det. Det ville jag. Det ska heller inte regna idag så jag kommer kanske kunna spraya. Om det blir av så kommer bild imorgon.

För det är inte bara tvätt idag. Det är fredag och det innebär städdag. Det är inte bara mindre roligt. Det är verkligen något som jag inte tycker om. Att städa är så tråkigt. Och ganska meningslöst eftersom det blir smutsigt igen. Jag vet att det inte är det. Jag vet att allt skulle gro igen om man inte städade. Men det är så tråkigt. Jag har alltid varit den som väntar in i det längsta med att städa. Jag har hellre haft dammhundar som sprungit runt än råttor. Då har jag vetat att det gått tillräckligt med tid för att det är dags.

Dock så är det lite jobbigare att städa när man gör det så sällan att hundarna kommer fram. Det ligger liksom som ett lager på saker och ting. Inte det man använder ofta men ni förstår vad jag menar. Nu när vi städar en gång i veckan så blir det damm men inte ett lager som ligger still när man kommer. På två veckor så är det kört. Vi har haft den här en veckas varianten ett tag nu. Och det kommer nog att få fortsätta. Fast jag tycker det är så tråkigt. Idag ska jag glädja mig åt att flytta runt tavlor. Och plus i kanten för att då blir alla tavlorna dammade noga.

Vad sysselsätter du dig med för att hitta glädje? För att orka något tråkigt.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Publicerat

Snart december

Tiden bara rinner iväg. Och ingenting blir gjort. Eller det blir det men det känns inte så. Tvätten har fortsatt växa i källaren. Det enda jag gjort som varit nyttigt är hjälpt min äldsta son. Och snart är det december. Ett helt år har passerat snart. Hur ska det fortsätta? Utan att göra något eller med att något görs?

Det är konstigt för jag gör saker. Det känns bara som ett vakuum. Hur mycket som är görs så är det på noll. För livet är så underligt nu. Alla dessa digitala möten. Jag bokade in flera nya digital möten igår. Ett med mamma och sjuksköterskorna hos henne. De får egentligen inte ha möten alls nu. Då fick det bli ett digitalt med oss och fysiskt med mamma. För mamma kan inte ha digitala möten själv.

Hur gör alla andra? Som inte kan ha digitala möten? De som inte ens har dator? Blir det via teledon då? Jag antar det. Fast jag har haft digitalt möte med min läkare där vi kom fram till att vi behövde boka ett fysiskt möte. Så ibland går det bara inte att lösa digitalt. Och att jag kommer få ett fysiskt möte med min läkare nu, det är bara att glömma. Så då väntar vi lite till helt enkelt.

Men de som inte kan vänta, vad sker då? Väntar man i alla fall? För vissa saker går verkligen inte att lösa digitalt. Att få närhet är en sådan sak. För mamma spelar det ingen roll att få se oss på video. Det kan lika väl bara vara ett telefonsamtal. För henne ger det lika mycket att höra rösten som att se mig på en skärm. Att träffas är överlägset. Snart är det december och helt år har snart passerat. Pyntet är framme hos mamma. Inget pynt är framme hos mig.

Eller vi har satt några slingor på utsidan. Förra året var första gången som vi gjorde något pyntande på utsidan. Då hade vi en slinga. I år har vi utökat med två slingor. En runt tujorna på framsidan och en runt tujorna och spalje´n runt nya altanen. Nu är det slinga på alla sidorna av huset. I år behövs ljuset. Mer än någonsin. Ljuset om att hopp finns. Inte att det kommer bli som innan. Men att det kommer att bli bra. Det ljuset.

Jag ser inte ljuset i tunneln (än), men jag ser ljuset på utsidan. Och förhoppningsvis så kan ljuset komma tillbaka på riktigt. Att jag ser det på insidan, både hos mig själv och andra. Jag tror att många har det tungt nu. Ekonomin som sinar och oroar för många. För vissa har den delen inte märkts av alls. Eller till och med blivit bättre. Men de är få mot dem som har oron för framtiden kring inkomster.

Snart är det december. Ett helt år har snart gått. När jag summerar året så hoppas jag att ljuset har börjat återvända. Ljuset om framtiden.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Publicerat

Stuvade makaroner

Minstingen lagar mat varje tisdag. En deal i steget innan han flyttar hemifrån. Igår var det diskussioner kring hur mycket pasta som skulle kokas till de stuvade makaroner. Jag svarar att det bör vara ca 7 deciliter. Och en dryg liter stuvning. Självklart så görs de i olika steg. Inget annat är ett alternativ. Det är vi väldigt överens om i vår familj.

Maken är inte närvarande när vi diskuterar till en början. När han kommer in i samtalet så börjar han med att säga till minstingen att han inte behöver göra så mycket. Det blir så mycket jobb för honom. Det räcker om han gör till oss nu till middag och en matlåda till honom imorgon. I nästa andetag så säger han det räcker med en liter makaroner.

Minstingen fnissar och säger men mamma säger 7 deciliter. Sedan visar han i en glasburk hur mycket det är med de olika måtten. Maken skrattar rakt ut och säger att 7 dl räcker ingenstans. Mintingen och jag börjar skratta och frågar hur han ska ha det. Ska han laga mycket mat eller ska han laga lite mat. Maken frågar vad vi menar. Du säger att han inte ska laga så mycket mat för att det blir jobbigt. Sedan säger du att 7 deciliter inte räcker.

Vi enas om att makens uttalanden inte går ihop. Laga inte så mycket-det blir för jobbigt mot det där räcker inte. Men maken är ihärdig och till slut så blir det något mitt emellan. Det är lyxigt att få maten lagad av sonen en gång i veckan. Med äldsta sonen så blev den mesta av matlagningen över telefon. Hur ska jag göra med detta-frågorna som alltid är. Nu har inte minstingen så många sådana frågor kvar men han är ju också äldre nu än vad hans bror var när han flyttade hemifrån.

Snart så bor inte minstingen hemma heller längre. Det är mysigt så länge det varar. Och vi får se hur länge det gör det.

Ta hand om dig. Idag ska vi äta stuvade makaroner och falukorv till lunch i vårt hushåll. Vi hörs imorgon.

Publicerat

Elementet, klart

Nu har jag äntligen bestämt mig för ett element. Jag vet inte om det kommer bli helt bra. Men nu orkade jag inte ha det i huvudet mera. Så igår blev det beställt. Ett gjutjärnselement. Jag hade tänkt att vi skulle ha ett sockelelement men det låter tydligen. Så då vill jag inte ha det. Ett element som man har i sockeln på bänkskåpen är en fläktkonvektor. Det är vatten eller el som har en fläkt på sig för att kasta ut värmen underifrån skåpen.

Om det är en fläkt på hade jag ju kunnat räkna ut att det låter. En del blir inte störda alls. Jag skulle antagligen störa ihjäl mig. Därför blir det nu ett element som kan vara på sidan av bänken. Det har inte varit lätt att hitta något. Allt det här är ni ju insatta i vid det här laget. Jag håller nu tummarna för att detta elementet får plats. För det är inte helt säkert. Och det kommer vi inte veta helt säkert förrän skåpstommarna är på plats. Spännande. Om livet inte är spännande så kan man göra det spännande. Så jobbar jag.

Maken är nöjd. För elementet ska inte sitta på sidan av bänken som de allra flesta element är utformade. Utan det står för egen maskin på golvet. Så ingen bänksida kommer att gå sönder. Det är vi glada för. Vi är båda glada för att vi inte behöver bryta upp golvet och sätta in golvvärme. För det hade ju varit ett alternativ. Jag ville inte ha det av miljöskäl. Det är onödigt att bryta upp ett helt och fint golv när det inte behövs. Sedan tycker jag inte att golvvärme ger så skön värme som ett element.

Maken däremot är glad för att golvet inte ska bytas upp. Kanske för miljön men mest tror jag för arbetet. Vi är båda nöjda så det är bra. (Någon som kommer vara mindre nöjd är frun i huset när elementet inte passar.) Det kommer bli toppenbra. Jag har tänkt på så många olika alternativ så att det finns inte. Ett var att inte ha ett element alls. Och det är nog bra att vi har ett element. Rörmokaren har varit väldigt tillmötesgående mot mig. Hans tålamod har prövats kan jag lova. Jag är den lite jobbiga typen som har koll på saker som andra inte har. Men nu är det beställt och jag till och med sa att jag litade på hans (rörmokarns) omdöme. Ett sådant här blev det till slut.

Lånad bild från epecon.se

Idag ska jag försöka att hitta en bänkskiva. Det kommer antagligen gå sådär. Jag ska vila. Och det minst viktiga, tvätta. Det börjar växa i källaren som väl är av kläder och inget annat. Även om inget händer så blir det några steg fram. Ibland något bak. Det kommer nog idag med skivan. Men då är det så för sedan går det framåt. Vi är ju människor som drivs framåt inte bakåt.

Ta hand om dig så hörs vi imorgon.

Publicerat

Inget händer

När inget händer så finns inget att skriva om. Det är inte riktigt sant. Men det börjar bli tradigt att allt är samma. Ingen förändring någonstans. Vi ska hålla på med att fortsätta tänka på hur vi ska hålla oss undan för alla andras skull. Mest för mammas och andra äldres skull.

Som Leif GW sa man kan inte skriva när man går och oroar sig för hostan. Hostan kallar han Covid. Jag skriver ju inte skönlitterära böcker så det är inte samma sak. Men hans oro förstår jag. För det är det som snurrar i huvudet hela tiden. Inte då bara oro för hostan utan också för ekonomi och hur samhället utformar sig.

Att ekonomin är påverkad har väl ingen missat. Permitteringar, varsel, minskad orderingång och mycket mer. Alla är påverkade på ett eller annat sätt. Min oro för klimatet från oss människor börjar öka. Det känns som att solidariteten avtar. Om inte jag har det bra så får ingen annan ha det bra. Inte, om jag inte har det bra så förstår jag hur tufft du har det. Det blev väldigt tydligt med detta alkoholförbud som infördes i fredags.

Så även om inget händer så är det omvälvande förändringar. Vart kommer vi att sluta. Och det behöver inte sluta dåligt. Det kan komma fantastiska saker ur detta. Fast människors inställning nu gör att jag oroar mig. Jag oroar mig för mänsklighetens framtid. Trump uttalar sig på G20-mötet att Paris-avtalet enbart är konstruerat för att förstöra den amerikanska ekonomin. Avtalet har inget med klimatet att göra. Det är bara för att förstöra ekonomin för det amerikanska folket. Då tappar jag hoppet.

Joe Biden har sagt att de ska gå tillbaka till att var med i avtalet och hjälpa till mig att förhindra katastrofen. Det är bara det att det är så många som håller med Trump som gör mig nedslagen. För USA kommer bli drabbat av att dra ner på utsläppen. Det kommer drabba ekonomin. Men vi måste ALLA hjälpas åt. Vi måste alla ändra vårt beteende. Det kan inte vara att nästan alla ändrar sitt beteende för att en ska kunna leva som innan och blomstra ekonomisk.

För om jag blir drabbad är det för att alla andra vill sätta dit mig. Sandlådan på den, check. Och det är det som skrämmer mig. Det är så många som är på den nivån. Om mitt förtag blir drabbat ekonomisk så är det katastrof men inte om andras blir det. Då är det deras egna fel som de måste lösa själva. Och ingeting händer. Detta virus har kommit för att stanna. Detta virus kommer mutera så fort vi har ett vaccin. Och så börjar det om.

I djurvärlden kommer virus in och dödar populationen om de är för många. Därför är det bra att vi hjälper till att hålla nivåerna genom avskjutning. Men vem gör det med oss människor? Det är ingen avskjutning av oss. Virus och sjukdomar är det enda som tar död på oss och håller nere populationen. Vi blir duktigare och duktigare på att bota sjukdomar. Vi lever längre och längre. Vi kanske måste börjar tänka oss för och leva med vår planet istället för emot den. Då kanske vi inte drabbas av virus. Om vi ska vara helt ärliga så är människan det största viruset (hotet) på vår jord.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon, även om inget händer.

Publicerat

Söndag och frukost

Idag är det söndag. Ingen frukost på sängen-dag. Min lyx med att få frukost på sängen varje dag är inte makens lyx. Han ordnar ju allt. Han måste gå upp och göra frukosten och komma upp med den till mig. Sedan äter han tillsammans med mig i sängen. Så han får också frukost på sängen men ordna den själv.

Idag är det hans lyxdag. Då jag stiger upp och äter tillsammans med honom vid bordet. I ett förhållande handlar det om att kompromissa. Jag behöver inte kompromissa så mycket med tanke på en dag i veckan. Jag gör inte ens frukosten åt honom. Jag gör dock åt mig själv när vi stiger upp. Men jag borde egentligen göra åt honom med och servera vid bordet.

Makens dag. Min frukost.

Det kan vara ganska lyxigt med frukost vid bordet också. Med tända ljus. Nu har det kommit ett rött till bordet. Snart är julen är. Julmusiken spelas nästan hela tiden. Jag blev inte klokare på julpyntet igår. Det får begrundas lite till. Söndagar är dagar för vila. Även om det inte är frukost på sängen så är det vilodagen. Vi får ta dagen som den kommer helt enkelt.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Publicerat

Återhämtning

Idag hoppas jag på en ledig dag. Ingen av mina lediga dagar har blivit lediga. Fast om man ska prata om vad som sker på en dag så kan jag knappast säga att jag gör något. Jag har bara tröttnat på att inte få sova. Därför behöver jag lediga dagar.

En ledig dag innebär att jag kan bestämma själv vad som ska göras. Det finns inget bokat. Om jag åker till mamma så är jag inte ledig. Även om jag tycker om att åka till mamma. Det tuffaste med att åka till mamma är resan. Och nu ska vi ju hålla restriktionerna så därför åker jag ensam. Maken får inte följa med. Man kan tycka att en och en halv timma i bilen inte är så jobbigt för en resa tur och retur. Jag håller med. Mitt friska jag håller med. Mitt sömnlösa jag håller inte med.

Nu har det varit något varje dag under ganska lång tid. Vi har ju också infört städdag på fredagar så den dagen är alltid bokad. Jag har min äldsta son som jag hjälper (mycket). På något sett så räcker inte tiden till för återhämtning. Idag hoppas jag på en dag med bara tid. Tid som är min och för återhämtning.

Vad gör du på en ledig dag? Slappar du hela dagen eller ska du hinna med tusen saker som du inte hinner annars? En ledig dag för mig innebär att jag gör saker i min takt. Utan en tid att passa. Så klart får man anpassa vad man gör då. Att titta på en film eller dricka massor av te och bara vara är bra saker just nu för återhämtning. Men det kan också vara att baka. Jag tycker det är skönt att baka och får energi av det.

Idag kommer nog en del tankar läggas på julpynt. För vi har inga fönsterbrädor. Inte så mycket ställen att ha pynt på alltså. Vi ska riva ut ett kök i mellandagarna. Då försvinner också yta men framförallt så kommer det att damma. Då vill man inte gärna ha en massa pynt framme. Frågan är då om jag ska pynta (älskar ju julen) och hoppas på att orken finns för att plocka bort julen första mellandagen för att riva kök sedan.

Skulle du kunna vara utan julen? Utan julpynt blir lite utan julen för mig. Och eftersom julen i övrigt är inställd på grund av pandemin så skulle det bli dubbelt inställt. Skulle du kunna vara utan julen just i år? Är den extra viktig i år eller är det tvärtom. Ställ in allt och hoppas på ett bättre år nästa år?

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.