Roten till allt ont

Det har blivit stort fokus kring alkohol den senaste tiden. Anledningen till det är förbudet som införs idag. Idag får inte alkohol säljas på lokal efter kl 22.00. Om du har ett alkoholtillstånd så måste då lokalerna vara uttömda kl 22.30. Det finns dock inget som säger att du inte får öppna igen kl 23.00 och då bara sälja alkoholfritt.

Det är dock ingen intresserad av. Vilket jag kan tycka är konstigt. För kl 23.00 är för tidigt för att någon skulle vilja gå ut dansa ändå. Så om det viktiga är att få komma ut och vara med sina kompisar och ha kul så borde det fungera att öppna kl 23.00. Det är ingen som diskuterat det. För då finns inte alkoholen. Och alla restauranger kommer nu att få slå igen och gå i konkurs.

På det sättet skulle man kunna säga att alkoholen är roten till allt ont. För om det inte vore för alkoholen så hade de ju inte behövt stänga. Inga av ställena utan alkoholtillstånd har klagat på förbudet. Alla gatukök, snabbmatställen, caféer som vanligtvis inte har alkoholtillstånd. Dessa kommer överleva och inte gå i konkurs. Eller?

Jag anser inte att alkoholen är roten till allt ont. Jag vet att det finns människor som kan dricka ett glas vin i veckan och inte orsaka några omedelbara skador. Problemet är att den typen av människor är ganska få. Eller snarare det är människorna som dricker mer än ett glas vin i veckan som är för många. Som också orsakar skadorna i vårt samhälle för 103 miljarder per år.

Jag är ensam i min familj med att inte dricka alkohol. Jag har alkohol kring mig. Dessa personerna i min närhet orsaker inte några skador, än, på samhället. Men vissa av dem har. Jag själv har varit en kostnad. Då jag har druckit alkohol. Jag är inte så orolig för min familj. Jag tror inte någon av dem kommer slå sönder ett skyltfönster för att det är kul på fyllan.

Men det kan hända. Minstingen kommer med all säkerhet hamna i en situation där någon orsakar kostnader. Eller snarare han har redan varit i sådan situation. Han var inte orsaken men han var där och bevittnade. Polisen har blivit kallad till puben flertal gånger. Både för att ta om hand om för berusade personer. Men också för att puben säljer till för berusade personer.

Sedan kommer min största oro. Kostnaderna som kommer långt senare. Det behöver inte bli så. Men risken är stor. Alkohol är den enskilt största orsaken till cancer efter tobak. Det är bara tobak som orsakar mer cancer än alkohol. Tobak är de flesta medvetna om men inte alkohol. Jag själv är en av dem. Jag hade med stor sannolikhet inte fått bröstcancer om jag inte druckit alkohol tidigare i mitt liv eller tagit hormoner som preventivmedel.

Det är min oro. Att min familjs kostnader ska dyka upp i kostnader för att bota cancer, eller något annat. Den risken är stor. Inte nu. Den kommer om många år. Och jag säga oavsett när beskedet kommer så är ett cancerbesked inte kul att få. Varken för den som är drabbad eller familjen.

Äldsta sonen dricker inte heller. Så jag är inte helt ensam. Han har inte börjat för att han tror att han kommer att börja självmedicinera. Vilket är en annan aspekt som man ska ha. Många dricker alkohol som medicin. Då dricker man ofta för mycket. Och ju mer du dricker desto mer måste du dricka för att få effekt. Och ju mer du dricker desto större blir problemen.

Jag säger inte att alkoholen är roten till allt ont. Men den orsakar en hel del på vägen. Om alkoholen inte funnits så hade vi haft ett lugnare samhälle. Nu vet jag att alkoholen finns och den kommer alltid finnas. Vi behöver bara hjälpas åt att hålla det på en nivå som faktiskt är acceptabel. Det anser jag att den inte är idag.

Det är alldeles för många barn som lider av att en eller båda föräldrarna dricker för mycket. Det är 320000 barn i Sverige idag 2020 som lever i ett helvete. Är det acceptabelt? Våld i hemmet är en stor problematik vi har. Där alkohol alltid finns med som en del i det. Är det acceptabelt?

Att då som politiker slå sig för bröstet och säga glatt att nu har vi brutit mot laget och godkänt att man ska få köpa med sig vin hem till maten som man beställer på takeaway. Det gör mig ursinnig. För då är alkoholen roten till allt ont. De barnen som hade fått lite frid för en tid har nu ingen tid som det kan finnas ro på.

Att bryta mot lagen är aldrig rätt väg att gå. Och att bryta mot lagen medvetet för att man vill ändra den är inte rätt väg att gå. Jag vet att restaurangerna lider. Jag vet att det är tufft nu. Det är det för många. Men att bryta mot lagen för att de ska få sälja alkohol hem är inte rätt väg att gå. De som kommer köpa är inte den personen som dricker ett glas alkohol per vecka. Det är personer som dricker för mycket och som kommer orsaka skador.

Är det acceptabelt?

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Adventsfint

Igår fick mamma upp sitt julpynt. Lite tidigt. Men man vet aldrig om de stänger ner allt snart. Vilket jag hoppas att de inte gör. Men om så är fallet så har nu mamma det julpyntat. Eftersom mamma samlar på snögubbar så kan man ta fram det nu. Det är mindre juligt än jultomtar.

Vila i rullstolen går också. Särskilt när man sitter och kollar in pyntandet.

Hon har några tomtar. De är från hennes pappa. Han samlade på tomtar. Han hade också alla på samma ställe när julen kom. Uppradade på chiffonjén i finrummet. Stående tätt, tätt för att få plats med alla. Några av dessa har mamma hos sig. Tre av den större storleken. Många fler finns hemma hos henne och sambon. (Eller säger man särbon nu?).

Nästa gång jag kommer måste jag ha med lim. För pappstjärnan till lampan hade släppt i en av fogarna. Jag kan också ta med en annan pappstjärna för jag har likadana här hemma. Igår visste jag inte att den var trasig så då hade jag inget lim. Nästa gång får jag helt enkelt lösa det.

Vi fikade tillsammans och hade det bra. Mamma var inte så talför igår. Men hon fick fram att jag behövde inte sitta där. Då sa jag att jag sitter inte bara där jag är ju hennes sällskap. Då svarade hon att det var ju trevligt. Då stannade jag. Och om hon velat att jag skulle gå då hade hon nog sagt något igen. Det brukar hon vara tydlig med.

Vi (läs jag) gick igenom vad som hänt sedan vi sist sågs. Bland annat så kommer vi inte kunna fira näst yngsta barnbarnet som det var tänkt. Nu får vi hitta en lösning digitalt istället. Då tjurade hon lite men så sa jag att det är ju bättre än inget firande alls. Då log hon. Det blir nog bra när vi är där.

En dag i taget. Vara hemma. besöka mamma (sällan). Vara hemma. Handla. Det är det vi gör nu för tiden. Börjar tära på allt och alla. Kanske också därför restriktionerna inte efterföljs av många. Jag kommer fortsätta att följa så gott jag kan.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Önskelista

Jag älskar julen. Jag tycker om den mer och mer. Det är den bästa högtiden för mig. Jag älskar också hösten kanske för att den leder fram till julen. Nej, det jag gillar med hösten är att det blir kallare. Mer kläder vilket passar mig som är frusen. Det blir mörkare, mer tända ljus. Mer te och en brasa kanske till koppen. Och alla härliga färger som blir i naturen. Och hösten leder fram till julen.

Jag är ofta ute i god tid med att ha ordnat julklapparna. Jag tycker det är lika roligt att ge som att få. Eller till och med roligare att ge bort presenter. Maken tycker inte det är lika roligt. Han behöver en önskelista på vad någon önskar sig. Eftersom han inte har några barn så blir den önskelistan oftast från mig.

Jag är sådan att jag kan komma ihåg om någon sagt något och så kommer det i julklapp ett halvår senare. Med maken fungerar inte det. Jag kan hinta honom om vad jag önskar mig i julklapp hur mycket som helst. Han gör inte den kopplingen. Det spelar ingen roll om jag uttryckligen säger att detta önskar jag mig i julklapp. Han kommer inte ihåg det.

Därför så har jag börjat skicka länkar eller bild till honom på saker som jag önskar mig. Jag tycker också om att inte veta vad jag får. Så jag kan skicka ganska lång önskelista. Han måste ju ha lite att välja på. Då kommer problemet att han väljer ingenting. Han tar ALLT. Lite jobbigt för barnen när det är fullt under granen och deras julklappar ligger inte ens där.

I år finns det ingen önskelista. Vi har beställt ett kök som kommer i januari. Det är vår julklapp till varandra. Kanske den bästa julklappen vi har gett varandra någon gång. Och då har vi gett väldigt bra julklappar till varandra. För åtta år sedan önskade barnen sig en resa med oss. Då de skulle vara hos sin pappa över julen så åkte vi strax innan jul på en julmarknadsresa till Budapest. Varm choklad i varje hörn. Det var en väldigt mysig resa. En toppen julklapp. Särskilt för att den var önskan från barnen.

Som sagt det finns ingen lista i år. Ingen till barnen heller. De är så stora nu att det är pengar som gäller. Minstingen håller på att spara till en bil. Den stora har allt han behöver med egen inkomst så pengar har också försvunnit som alternativ. Så jag har inga julklappar att köpa. Eller ordna behöver ju inte vara en grej. Lite tråkigt är det.

Och jag har saker som jag önskar mig. Men eftersom vi får den bästa julklappen i år så finns ingen lista. Om det fann en önskelista så skulle det stå ett deciliter mått i mässing på listan. Samt en 15 liters kastrull från LeCreuset. Samt en kökshandduk med LillaMy på. Samt ett par stövletter. Jag skulle kunna göra en lista på saker som jag önskar mig. jag skulle också kunna göra en lista till maken som han behöver. Även minstingen.

Men så blir det inte. Och ni som nu är oroliga att maken ser ”denna” listan och köper julklappar till mig, kan vara helt lugna. Det som står här är alldeles för ospecifikt för att han ska våga köpa någonting. Han behöver minst en bild på vad jag önskar. Helst en länk på vart det går att få tag på.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Måste hitta guldkornen

Igår kom beskedet om att allt förlängs. Eller det är på remiss men jag ser inte varför det inte skulle bli så. Vi har inte gjort som vi blivit rekommenderade. Det har lett till att hårdare restriktioner måste införas. För allas vår skull. Nu straffas alla. Vi får vara max åtta personer i allmän samling. Nu är frågan om vi kommer att ta vårt ansvar som följer med friheten?

För friheten har vi. Även om det införs restriktioner så har vi friheten. Det är ingen som kommer avbryta en privat fest. För det skulle inskränka vår frihet. Sedan hoppas jag att alla inser att nu ska vi inte ha fest. Där det kommer att avbrytas är när det är offentligt. Är vi fler än åtta stycken samlade så kommer samlingen att skingras. Om vi sitter på ett matställe så får vi vara fler än åtta i lokalen men inte fler än åtta i varje sällskap.

Restaurangerna får alltså lite dispens från de hårda nya reglerna. Dock så uppmanas vi att inte gå ut och äta och sitta på lokal. Då är frågan kommer vi att beställa hem mat för att hjälpa istället? För vi har friheten. Vi måste bara förvalta denna så vi får behålla den. Annars finns risken att det kommer en pandemilag. En lag som säger att rätten finns att inskränka vår frihet. Att rätten finns att stoppa privata fester. Är det vad vi vill? För det är nästa steg om vi inte tar vårt ansvar för vår frihet.

Jag försöker att hitta guldkornen i vardagen. Att inte fokusera på allt jobbigt som är just nu. Ett stort guldkorn är att jag får frukost på sängen. Varje dag. Det är så lyxigt. Och jag älskar att bli behandlad som det viktigast i världen för min make. Oftast är det yoghurt på menyn. Maken gör vad jag ber om. Äggröra, stekt ägg, bacon, smörgås, ja, vad som helst. Nu är det snart jul (längtar) så då finns det julskinka (heter ju helgskinka nu) och rödbetssallad som alternativ.

Frukost på sängen med skinkmacka.

Det är ett stort guldkorn för mig. Att få frukost på sängen. Makens guldkorn är att få äta vid bordet. Jag har sagt att det får bli på söndagar. Jag kan säga att hans guldkorn slarvas det med. Det är långt ifrån varje söndag som han får äta vid matbordet i köket tillsammans med mig. Jag njuter för mycket av mitt guldkorn så han får sitt väldigt sällan. Han är för snäll att påminna mig också.

Idag njuter jag av mitt guldkorn. Många dagar kvar till söndag. Jag ska verkligen försöka komma ihåg att vi ska gå ner och äta frukost tillsammans då. Vilka är dina guldkorn? Vad gör du för att orka just nu?

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Utegångsförbud

Nu har Österrike infört utegångsförbud dygnet runt. Vart ska detta sluta? Jag är tacksam att vi kan gå ut. Jag är mindre tacksam för att människor inte respekterar restriktionerna. Jag är tacksam att vi fortfarande kan röra oss i trädgården. Även om det är mindre tid i trädgården nu. I sommar har det varit mycket tid där. Kanske därför isoleringskilona börjar kännas nu. För jag rör mig mindre, eller på annat sätt.

Jag är tacksam att jag fortfarande kan åka till mamma. Jag hoppas verkligen att det kommer att få fortsätta. Men ju färre besök desto bättre. Det är inte roligt just nu men vi får hålla i tillsammans. Svårt när mamma inte riktigt kommer ihåg att det är en pågående pandemi.

Tänk om vi skulle få utegångsförbud? Det är ju inte omöjligt att det leder till det. Andra länder har det. Ganska många och nu då ett land med dygnet runt. Det måste vara förödande för de boende i dessa länder. Att aldrig få gå ut. Så mycket konsekvenser det blir. Jag kan inte ens föreställa mig den psykiska ohälsan. Sedan alla ekonomiska aspekter på det. Utegångsförbud, DYGNET RUNT.

Jag hoppas att vi alla kan ta oss i kragen nu. Se till att handla lokalt. Beställ via telefon, online och hämta i dörren. Jag såg att det var en butik som uppmanade sina kunder att kolla onlinebutiken och sedan ringa in vad de ville ha. Och komma och hämta vid dörren. De stora kedjorna fungerar ju så att onlinebutiken är en egen. Det gynnar alltså inte den lokala butiken att beställa online och sedan hämta i butik. Men ring in det du vill ha så plockar butiken ihop det du vill. Dressman vet jag har en variant på ersättning för online till butikerna. Butiken får en del av intäkterna om du beställer och hämtar i butik.

Vi behöver alla hjälpas åt nu. Vi har inga av våra gamla rutiner kvar längre. Golvläggaren skulle komma hit och mäta för att kunna beställa matta. Han ringde hit. Bad om bilder och att vi mätta upp det. För att slippa träffa människor. Det kanske kommer att bli felmätt. Men det är bättre att vi gjorde det via instruktioner än att det slutar med utegångsförbud.

Jag hoppas att vi alla kan förstå allvaret nu. Jag hoppas att vi alla ser till att hjälpas åt med att hålla i och hålla ut. Se dem som är ensamma. Om du inte kan uppmärksamma det nu så hoppas jag att du kommer ihåg det sedan när du kan.

Ta hand om dig. Ta en promenad i skogen. Njut av att du får gå utanför dörren. Vi hörs imorgon.

Skräppost

Vet inte om jag ska bli glad eller ledsen. Jag har börjat få en massa skräppostkommentarer på bloggen. Om jag ska bli glad så är det för att det skulle kunna innebära att jag kommit utanför min egna sfär av människor. Om jag ska bli ledsen så är det för att jag får skräppostkommentarer.

Vad är liksom syftet med skräppost? Att skicka en massa dumma meddelande för att. En del är ju för att de ska få någon att betala. Den delen förstår jag. De är dumma men försöker att få in pengar. Men de som bara skickar ut i mängder med inget syfte. Vad är grejen?

Eller ännu värre de som bara skickar ut för att förstöra. Att skicka ut ett virus som förstör men som den sedan varken vet om eller har någon nytta av. Vad är grejen med det? Någon sitter och lägger ner en massa tid på att konstruera ett virus som sedan är helt meningslöst och bara förstör. Eller är det det som ger mening för personen? Att något blir förstört även om de inte vet om det lyckas.

Jag irriterar mig nog mest. Blir varken glad eller ledsen. Den första som kom höll jag faktiskt på att gå på. Det var en kommentar om att jag borde be om tillstånd för att använda bilder. Och då hade jag precis lagt ut inlägget med mina beställda space corners. Så då funderade jag några sekunder innan jag förstod att det inte var riktigt. Sedan kollade jag vilket inlägg det var och då var det ett inlägg med en av mina alldeles egna bilder på vårt förråd. Det kan vara svårt ibland att avgöra. Ibland är det jättelätt. Denna gången var det jättelätt när man väl tittade på vilken bild personen syftade på.

I övrigt så är jag inte så irriterad. Jag mår ganska bra just nu. Jag är trött men så är det ju alltid så det ignorerar jag. Jag vet också varför jag är extra trött just nu. Det är alltid lättare. Idag ska jag fokusera på att inte vara irriterad. Jag ska fokusera på att inte vara obstinat. Jag ska fokusera på att inte säga inte innan. Jag ska fokusera på att vara glad. Jag ska fokusera på att vara lättsam. Att fokusera på positiva meningar gör det lättare att vara positiv än att fokusera på negativa positiva meningar.

Jag är glad, frisk och nöjd med livet. Jag är vacker. Jag är smart. Jag är stark. Börja dagen med det du också. För du är vacker, du är smart och du är stark. Då blir du glad och nöjd och förhoppningsvis är du frisk. Om inte annat så mår du bättre än innan.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Snögubbar

Mamma är en snögubbssamlare. Hon började samla på snögubbar innan det ens gick att få tag på. Förr i tiden så var det mest tomtar och änglar som var till jul. Då vill mamma ha snögubbar. Och samlandet har fortsatt. Nu är det jag som jagar snögubbar. Åt mamma.

Jag såg att de hade ett flertal på Erikshjälpen här i stan. Problemet är ju att vi inte ska ge oss ut i butiker. Här blir det lite svårt för det går inte att köpa över nätet från butiken. De har en webshop men inte på alla produkter i sortimentet. Sedan vill jag ju också bidra i köpandet för allas överlevnad. I detta fall många barns i andra länder.

Jag har ju också en del klimatångest så att köpa begagnat är ju det bästa. Och då på hemmaplan utan en massa transporter. För jag letar en del på Tradera och andra sidor men då tillkommer ju ofta frakten. Då menar jag alltså själva resan i landet inte kostnaden. Svårt det där med hur man ska göra. Det blir inga snögubbar denna gången. Jagandet får fortsätta.

Och då kan jag också visa mamma och se om hon är intresserad. Hon har köpt en julduk begagnad. Jag hittade på Tradera och hon vann budet. Förhoppningsvis kommer den också att kunna läggas på bordet. Det återstår att se hur det blir med besök i framtiden. Jag hoppas att alla bara kan försöka sitt bästa och inte sprida smittan. Då släpper det snart. Ja, om vi får ett vaccin vill säga. Men det verkar ju hoppfullt just nu.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Förändring

Jag är så förbryllad just nu. Människan är ett flockdjur. Vi behöver sällskap. Vi jobbar hela tiden för förändring. Flocken ska få det bättre tillsammans. Vi vill bli starkare. Vi vill bli bättre hela tiden. Både för oss själva men också för att flocken ska godkänna oss.

Förändring är något som vi alltid eftersträvar. Annars hade vi inte varit där vi är idag. Vi har bilar, flygplan, kylskåp och kanske det viktigaste elektricitet. Förr i tiden så fanns det personer som åkte runt i staden och tände och släckte gatubelysningen. Det fanns personer som fick betalt för att utföra det jobbet. Sedan jobbade vi oss framåt till en förändring. Det blev elektricitet överallt. Idag är det ingen som åker runt och tänder och släcker vår gatubelysning manuellt.

Ingen klagar på det idag. Men det var en massa människor som blev utan jobb då. Det är så mycket som har förändrats genom tiderna. Det är mängder av yrken som har försvunnit. Det är mängder av produkter som har försvunnit. Allt i en konstant förändring som vi alla eftersträvar.

Vi har fått större restriktioner i vår vardag. Skönhetssalonger, frisörer samt massörer har blivit specifikt omnämnda i att vi inte ska besöka dessa. Vi som kunder är uppmanade att avstå från dessa besök. I samband med det uttalandet så gjordes också uttalande om att rekommendationerna är inte valfria. Utan vi SKA följa dessa. Allt för att bli av med pandemin.

Den förändringen kunde vi tydligen ta som mänsklighet. Det var ingen som kommenterade det. Det blev ingen vild debatt om det i tidningarna. Men så kom då förändringen som startade debatten. Vi får inte dricka alkohol efter kl 22. Det är dödsstöten för alla hårt arbetande småföretagare som redan kämpar sig fram med näbbar och klor i en tuff situation. Hur tänker ni?

Om alla som kommenterade denna nyheten istället beställde mat från dessa hårt kämpande uteställen så hade det ju löst sig. Om alla dessa människor som är så upprörda över att deras uteställe nu riskerar att gå i konkurs, varför tar dem inte sin familj (under nio personer) och går dit och äter mat. De får gärna beställa in alkohol till också. Bara inte efter 22.00. Om alla som säger att detta är det dummaste beslutet i hela världen tog och tänkte till lite.

Det blev inget sådant här driv när alla andra var tvungna att stänga sina verksamheter. Eller tänka om hur de ska göra för att kunna få sin verksamhet att gå runt. Det är inte jättelätt att massera någon utan att träffa personen. Det är inte jättelätt att klippa någons hår utan att träffa personen. Men vi kan erbjuda take away på maten.

Och det är nog nu som vi kommer till pudelns kärna. Kanske det är så att uteställena tjänar inga pengar på att vi äter ute. Det de tjänar pengar på är att vi dricker alkohol. Mycket alkohol. Om jag går och klipper mig så vill jag att personen är nykter. För om frisören inte är det kan den göra fel. Kanske klipper mig i örat. Kanske pratar lite för nära. Liksom lite så där lagom jobbigt att vara i den situationen. Ingen skulle acceptera det.

Det är ju också det som är problemet i denna smittspridningen av Covid-19. Att när vi dricker så tappar vi omdömet. Vi pratar lite för nära. Vi är lite för nära i allt. Vi tappar lite omdömet. Precis som jag inte vill att någon hanterar mitt hår onykter så vill jag inte att någon hanterar pandemin onykter. Därför ska vi inte dricka alkohol på lokal efter klockan 22.00. Ganska enkelt för mig.

Sedan kommer folk att dricka mer hemma. Ja, så är det. Det är inte bra för barnen eller för den som är utsatt för våld i hemmet. Det är helt riktigt. Men det är bra för pandemin. För att bryta smittspridningen. Ja, ungdomar kommer att ordna fester ute eller hemma. Men då hoppas jag att det finns vuxna som säger till att det är inte okej. Jag har en här hemma som försöker argumentera både om det ena och det andra.

Han kommer ingenstans. Och han har inte varit ute med kompisar sedan i september. Om har har träffat någon så hade varit enstaka åt gången. Och sedan rekommendationerna kom om att vi bara ska umgås med familjen så har han enbart varit hemma eller på jobbet. Så att skylla på att ungdomarna ändå kommer vara ute och sprida smittan genom fester, köper jag inte. Då har du misslyckats som vuxen.

Det enda sättet vi kan stoppa denna smittspridning är tillsammans genom förändring. Och förändringen kanske också leder till något bättre i slutet. Det kommer vara tufft. För oss alla. Men vi måste hålla i och hålla ut.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Cellprov

Idag ska jag ta cellprov. Innan har det alltid bara varit obehagligt. Att gå till någon och behöva klä av sig underdelen av kroppen och sedan ta ett prov på livmodertappen. Det finns ett visst obehag med det. Det gör också lite ont men inte så farligt. Det är mest proceduren som är obehaglig.

Idag är det lite mer obehag. Då jag redan har haft cancer även om det var bröstcancer så känns det lite jobbigt med tanken. Den tanken fanns aldrig innan. Obehaget var bara proceduren. Sedan glömde man bort att man väntade på ett besked om hur läget var. Nu kommer jag inte glömma.

Om cancern letat sig in en gång innan så kan den göra det igen. Konstigt hur vi fungerar. För risken är lika stor nu som då. Skillnaden är att innan så drabbade det inte mig. Jag får inte cancer. Det händer bara andra. Även om inte tänkte de tankarna så var det omöjligt liksom. Nu är det inte omöjligt. Jag är en av alla dem andra som fick det.

Några veckor obehag kommer det bli innan svaret kommer. En skillnad mot förra gången. Då visste jag att det var cancer så fort jag kände knölen. Och då har jag ändå sökt för knölar tidigare. Och gjort biopsi. Då trodde jag inte att det var något. Vilket det inte var. Denna gången visste jag. Därför så ska jag hålla mig positiv med att jag inte har livmoderscancer. Jag ska bara bekräfta att jag inte har det.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Inte bara köket

Det är inte bara köket som kommer närmre. Även Covid-19 kommer närmre. Fler och fler vi känner har det eller har haft det. Vi kan ju heller inte veta med all säkerhet att vi inte haft det. Det är ju inte alla som märker av några symptom men som ändå har det. Det är otäckt.

Och otäckare ska det väl bli innan det vänder. Nu har ännu en kär skådespelare gått bort i sviterna av Covid-19. Sven Wollter. Alla dödsfall på grund av sjukdom är tragiska. Alla som går bort i cancer eller annan icke smittsam sjukdom. Skillnaden är att denna är smittsam. Och vi tror att vi håller oss borta från viruset. Fast vi kan aldrig göra det. Inte helt.

Vi behöver mat. Så även om vi beställer hem så måste vi ta emot leveransen. Även om vi skulle ta emot genom att lämna utanför dörren så måste vi röra påsen med maten. Smittan kan sitta på produkterna i påsen. Eller på påsen. Och så kliar det vid ögat precis som jag tagit in påsen. Och så är det kört.

Hur ska vi göra? Vi kan inte isolera oss helt och hållet. Eller är det enda sättet? Att ingen träffar någon under en längre tid. Att vi som idag bor ihop inte heller ska träffas utan bo isolerade från varandra. Jag vet inte. Det är tufft.

Vi har nu fått bekräftade fall på ett äldre boende i kommunen. Det avråds från besök. Hälften av personalen kan inte gå till jobbet. Då kan man anta att personalen är sjuk. Kanske i Covid-19. Alltså även om ingen besöker så är det inte säkert för de boende. För de måste ha hjälp av personal som lever sina liv när de inte är på jobbet. De går antagligen och handlar.

Jag har skrivit om detta innan. Det känns bara lite hopplöst nu. Att vad vi än gör så hjälper inte det. Människor dör ändå. Jag vet att det inte är så. Det hade med stor säkerhet varit mycket högre dödstal om vi inte hade begränsat oss som vi gjort. Nu gäller det att orka hålla i och hjälpas åt att hålla ut. Vi klarar det! Tillsammans fast var för sig.

Det är otäckt. Vi kan inte hålla handen för trygghet. Vi får hålla handen i tanken. Och så blir det lite mindre otäckt.

Ta hand om dig. Håll i (handen) så håller vi ut (tillsammans). Vi hörs imorgon.